Nekromanti Mutant och angången

[Krille]

80-talet har jag inte så många minnen av, men jag minns 90-talet som ett årtionde där allt kändes extremt ytligt och meningslöst; det var kitch och oerhört konstruerad, grund kultur som gällde. Kärnvapenkriget kanske inte hängde över oss, men väl apatin och idén att världen ändå var på väg åt helvete pga giriga företag och miljöförstöring...

Å andra sidan var det typ så åttitalet var för oss som inte har så många minnen av sjuttitalet. Åttitalet var Okej och Samantha Fox och synth vs metal och skogsdöd och övergödning i sjöarna och giriga onda företag (cyberpunken var ju en motreaktion på den internationella korporativismen). Det vill säga ytligt, meningslöst, kitsch och konstruerad grund kultur, apati och en värld som gick åt helvete och giriga företag och miljöförstöring. Liksom, det var då Miljöpartiet blev till.

On top of that: kärnvapenkrig och När Kriget Kommer.

Edit: Det skulle inte förvåna mig ett dugg om sjuttitalet var likadant för dem som knappt minns sextitalet, och så vidare.

 

[Arfert]

"kitch och oerhört konstruerad, grund kultur "

Du beskrev just 80-talet. Massor av kultur på 90-talet var en reaktion på det. Du är nog lite förvirrad här, Krank.

Angående miljöförstöring etc så var man betydligt räddare för sådant på 70-80-talet. An naturliga skäl. det var värre då. 90-talet var renare.

 

[Arfert]

Jag minns 60 och 70-talet. Och trots att det var krig, miljöförstörelse och helvete på 60-talet var det positivt. Man trodde nåt bra skulle komma av framtiden.

70-talet var däremot deppigt som fan. För att man inte trodde att det skulle bli bättre i framtiden. Vi skulle dö.

 

[krank]

Du beskrev just 80-talet. Massor av kultur på 90-talet var en reaktion på det.

Oh rly?
https://www.youtube.com/watch?v=ZyhrYis509A

Det där är min upplevelse av 90-talet. Aqua och A-teens, liksom. OK, båda är slutet av 90-talet, men det går inte att komma ifrån den oerhört grunda och larviga kitchkultur som genomsyrade 90-talet.

Jag säger inte att 80-talet inte också var larvigt (Tre män och en baby...) men 90-talet är ju som 80-talet fast med ännu gräsligare färger (neon! Hurts my eyes!), typ.

Jag kanske inte kan uttala mig så jättemycket om 80-talet (är född 81), men 90-talet minns jag. Jag minns känslan, kulturen, musiken, filmerna. Det fanns undantag, men nästan all kultur som producerades under 90-talet, åtminstone populärkulturellt, var ju rätt gräsligt. Sedan fanns det en "alternativ"- grej som väste sig stor io Manson och gothen och den biten, men i mainstream var det popigt och glättigt och grunt som en vattenpöl. Och neonfärgat.

EDIT: Och Spice Girls såklart. Låtsas- "girl power", eeew.

 

[Arfert]

90-talet är Nirvana och Pearl Jam, 80-talet Modern Talking och Rick Astley.

Neon? Vad har det med 90-tal att göra? Det låter väl 80-tal om något?

Nä sorry, du kan ha den känslan, men du har objektivt fel. 80-talet var ytligaste årtiondet (Yuppies!!!) efter WW2.

 

[Krille]

Du beskrev just 80-talet. Massor av kultur på 90-talet var en reaktion på det.

Oh rly?
https://www.youtube.com/watch?v=ZyhrYis509A

Ya rly!

 

[Arfert]

Du beskrev just 80-talet. Massor av kultur på 90-talet var en reaktion på det.

Oh rly?
https://www.youtube.com/watch?v=ZyhrYis509A

Ya rly!

+1

…och så vidare… kan hitta hur mycket som helst.

 

[Leon]

Kapitalismen vann redan tidigt 1900-tal, då inte man lyckades exportera revolutionen till framför allt Tyskland och andra industriländer. Sen var det kört.

Nu ar jag nog inte med alls. Vad har det historiska faktumet att revolutionsrorelsen inte spred sig till den industrialiserade varlden pa 20- och 30-talet att gora med hogersvangen efter OPEC krisen och monetarismens framfart?

 

[Arfert]

De missade sitt window of opportunity, runt 1918-22 var allt möjligt, sedan stabiliserades läget. Andra spelare tog plats. Och 1945 var USA för starkt för att någon världrevolution skulle kunna lyckas.

 

[Leon]

De missade sitt window of opportunity, runt 1918-22 var allt möjligt, sedan stabiliserades läget. Andra spelare tog plats. Och 1945 var USA för starkt för att någon världrevolution skulle kunna lyckas.

Men nar Krank skriver "kapitalismen vann" menar han nog inte mot revolutionar kommunism, utan aven ra kapitalism och monetarism mot socialdemokrati och ordoliberalism, liksom monetarism mot kensyanism.

Murens fall var inte det enda som hande pa 80-talet

 

[Arfert]

Socialdemokratin är också kapitalistisk (i länder som Sverige, Tyskland och England). Även om de inte gillar att medge det. Man är polare med storföretagen, även om man har delvis olika mål.

Vilket jag gissar att de flesta till vänster om S håller med om.

 

[Leon]

Socialdemokratin är också kapitalistisk (i länder som Sverige, Tyskland och England). Även om de inte gillar att medge det.

Precis. Kapitalismen ar inte EN grej. Ordoliberal/Socialdemokratisk reglerad kapitalism med betydande statligt agande fick sig en rejal torn under 80talet +, samtidigt som den gamla diskrediterade kvarlevan av revolutjonar socialism gick i graven efter murens fall. Jag misstanker att Krank tanker pa Thatcher lika mycket som han tanker pa Lech Walesa

 

[Anarchclown]

Ok. Två saker.
1. Världen är inte i någon akut fara just nu om man bortser ifrån klimatproblemet. Känslan av sönderfall som folk känner är deras egna problem med att greppa all information de får ifrån en värld som fortfarande är väldigt stor men som via internet är tillgänglig ifrån det egna vardagsrummet. Väldigt få personer idag eller på 90-talet kände "Vi är två dagars upptrappning ifrån att utplåna allt liv på jorden" som man gjorde på 80-talet.

Att ni sitter och länkar bra musik till varandra gör inte att ni vinner. Vill också tillägga att Barbie Girl väl om man lyssnar på texten är så ironisk att det är svårt att missa. Hela idén är ju att driva med ytligheten.

Tror att virus eller atombomber fortfarande är the way to go. Fast i gamla mutant så har man ju kollaps, sedan enklaver och de i sin tur utplånar i princip varandra i världskrig. DVS man behöver inte ha den omedelbara katastrofen för att göra det till Mutant. Man behöver bara att samhället kollapsar på grund av X anledning och sedan öppnas Pandoras skrin långt senare och ändrar på hela världen.

Jag är fortfarande för kärnvapenkrigsidén. Eftersom "radioaktivitet" är den enda ursäkten som är lika bra eller bättre än "magi" för att förklara att man har gjort Alice i Underlandet-miljö av Sundbyberg och att Globen är full av muterad biomassa som skapar zombies med insektsvingar.

Om man skulle ange bioteknik eller klimathot som den enda anledningen till att saker ändrats så känner jag att det skulle vara svårare att acceptera "sedan flyger hon och skjuter blixtar med tankekraft för att någon satt i ett labb och utvecklade det" än om man bara säger "alltså, radioaktivitet, kärnvapen eller kanske en olycka vid LHC på CERN har slitit upp hela verklighetens lagar och skapat en helt ny paradigm för vad som är sant eller inte.

Men, jag är inte ungdom längre. Jag tror dock att de viktigaste elementen i Mutant är fabeldjur, psimutationer och konstig modern teknologi som blir settingens magiska föremål, blandat med en bunt helt sjuk fantasi. Varför undergången inträffade är ju inte något som RP egentligen vet så mycket om i alla fall.

 

[Mekanurg]

Jag minns 60 och 70-talet. Och trots att det var krig, miljöförstörelse och helvete på 60-talet var det positivt. Man trodde nåt bra skulle komma av framtiden.

70-talet var däremot deppigt som fan. För att man inte trodde att det skulle bli bättre i framtiden. Vi skulle dö.

Jag tillhör samma generation som Arfert och håller med. 60-talet var teknikoptimistigt: ingenjörer med apparater skulle se till att framtiden blev bra.

Sedan kom det 70-talet: miljöångest, maoister marscherade på gatorna, kollektivism, och konformism i politiken (jag avskydde det).

80-talet blev ett lyft i jämförelse. Mer individualism -- det gillade jag. (Och jag hade kul på jobbet i fyra år som rollspelkonstruktör. )

 

[Rymdhamster]

Rymdhamsters Apokalyps
USA kommer att hålla fast vid olja, och när priserna blir för höga kommer de att invardera varenda land som har olja kvar, vilket kommer att leda till allt mer terrorverksamhet på högre och högre nivå inklusive biologisk krigsföring, samtidigt som större delen av Europa går under i en finanskris.

Andra länder kommer att satsa på en kombination av "eko-el" och kärnkraft men miljömupparna kommer att eskalera sina protester tills de slutligen går över gränsen och spränger kärnkraftverk i luften. De radioaktiva utsläppen i samband med de genmodifierade farsoter som sprids över landet tvingar ner resterna av civilisation under marken i skyddsrum.

jag ser Kina och kanske Ryssland som de största vinnarna i en postapokalyptiskt värld.

/Edit/ Nåja, men jag tror att havererade kärnkraftverk är en troligare källa till radioaktiviteten i framtiden än vad kärnvapenkrig är.

 

[krank]

Sedan kom det 70-talet: miljöångest, maoister marscherade på gatorna, kollektivism, och konformism i politiken (jag avskydde det).

80-talet blev ett lyft i jämförelse. Mer individualism -- det gillade jag. (Och jag hade kul på jobbet i fyra år som rollspelkonstruktör. )

Jag vill mest skriva att jag uppskattar väldigt att du är tydlig med att det är du som ogillade konformism och gillade individualism, och inte försöker få det till att hela samhället tyckte precis som du. Många gjorde antagligen det, men jag tror inte att de som under 70-talet gillade kollektivism och ogillade individualism hurrade på 80-talet...

Så, tack! För ett bra inlägg (och för de där fyra åren, men det säger väl sig självt).

 

[Major Boothroyd]

Senaste mänskligheten riskerade kärnvapenkrig var 2002. Indien och Pakistan var i luven på varandra igen och när det var som värst inträffade eastern mediterrean event vilket om det inträffat över Kashmir kunnat utlösa krig. Enligt vissa deprimerande datormodeller räcker en nukleär slagväxling mellan dessa två länder för att utlösa en kärnvapenvinter.

Lägg till desperata vetenskapsmän som i ett försök att lösa matförsörjningen inympar mutagena dna i växter och djur för att snabba upp evolutionen. Lite ekologiska och biologiska katastrofer senare med lite ohämmad muterande evolution och vi landar i mutant.

 

[Rymdhamster]

Lägg till desperata vetenskapsmän som i ett försök att lösa matförsörjningen inympar mutagena dna i växter och djur för att snabba upp evolutionen.

Ah jag glömde ju helt bort genmodifieringen i växter och djur! Den har ju sakteliga börjat glida över i småläskiga trakter nu och är inte bara ett uppsnabbat avlingsprogram.

 

[Mekanurg]

Sedan kom det 70-talet: miljöångest, maoister marscherade på gatorna, kollektivism, och konformism i politiken (jag avskydde det).

80-talet blev ett lyft i jämförelse. Mer individualism -- det gillade jag. (Och jag hade kul på jobbet i fyra år som rollspelkonstruktör. )

Jag vill mest skriva att jag uppskattar väldigt att du är tydlig med att det är du som ogillade konformism och gillade individualism, och inte försöker få det till att hela samhället tyckte precis som du. Många gjorde antagligen det, men jag tror inte att de som under 70-talet gillade kollektivism och ogillade individualism hurrade på 80-talet...

Så, tack! För ett bra inlägg (och för de där fyra åren, men det säger väl sig självt).

Sure -- det fanns många svenskar på 1970-talet som ville införa kollektivistisk diktatur. De tjabbade mest om hur diktaturen skulle se ut: som i Kina, som i DDR eller som på Kuba. De blev tydligt missnöjda när det inhemska politiska klimatet förändrades på 1980-talet. ( Ett exempel på tidsandan >>>)

 

[krank]

Sure -- det fanns många svenskar på 1970-talet som ville införa kollektivistisk diktatur. De tjabbade mest om hur diktaturen skulle se ut: som i Kina, som i DDR eller som på Kuba. De blev tydligt missnöjda när det inhemska politiska klimatet förändrades på 1980-talet. ( Ett exempel på tidsandan >>>)

Sedan var väl knappast ledare som Thatcher universellt omtyckta heller, under 80-talet. Jag upplever, när jag pratar med de som minns årtiondet bättre än vad jag själv gör, en ganska stark polarisering: Dels de som själva upplevde en ökad frihet och att allt blev bra och fint och positivt, och dels som upplevde att trygghetssystem slogs sönder och såldes ut, och att samhället hårdnade och att klassklyftorna ökade. Om borgerliga idéer slår igenom är det inte bara de som önskar diktatur som inte upplever att utvecklingen är positiv...

Öht tror jag att det är ett misstag att klumpa ihop alla som gillar kollektivism eller misstror den borgerliga världsbilden med DDR och Kuba. Man är inte diktaturkramare bara för att man inte gillar Thatcher och Reagen och privatiseringar...

Mmmmm, nationalteatern...