Nekromanti Mutant och angången

[krank]

Lägg till desperata vetenskapsmän som i ett försök att lösa matförsörjningen inympar mutagena dna i växter och djur för att snabba upp evolutionen.

Ah jag glömde ju helt bort genmodifieringen i växter och djur! Den har ju sakteliga börjat glida över i småläskiga trakter nu och är inte bara ett uppsnabbat avlingsprogram.

Äh, i själva verket är katastrofen bara den naturliga följden av dagens new age/hippietrams. Anledningen till att civilisationen gick under var för att folk lade ner all teknisk utveckling pga "elallergi", slutade använda riktiga mediciner utan bara holistiskt eller homeopatiskt grejs, och så vidare =)

 

[Anarchclown]

Jo. Egentligen tror jag också att oförstånd, inte teknologi och vetenskap kommer att fortsätta att orsaka fruktansvärt lidande. Men nu pratar vi om Mutant här.

 

[Mekanurg]

Sedan var väl knappast ledare som Thatcher universellt omtyckta heller, under 80-talet. Jag upplever, när jag pratar med de som minns årtiondet bättre än vad jag själv gör, en ganska stark polarisering: Dels de som själva upplevde en ökad frihet och att allt blev bra och fint och positivt, och dels som upplevde att trygghetssystem slogs sönder och såldes ut, och att samhället hårdnade och att klassklyftorna ökade. Om borgerliga idéer slår igenom är det inte bara de som önskar diktatur som inte upplever att utvecklingen är positiv...

1980-talet innebar varken omfattande privatiseringar eller försämrade trygghetssystem i Sverige. Det var ju ett stadigt (s)-välde 1982-91 -- med Thatcher som sin Mårra -- och det var först på 1990-talet som Carl Bildts regering började reformera sådant. (Sjukförsäkringen ändrades rejält första gången ca 1992 IIRC.)

Öht tror jag att det är ett misstag att klumpa ihop alla som gillar kollektivism eller misstror den borgerliga världsbilden med DDR och Kuba. Man är inte diktaturkramare bara för att man inte gillar Thatcher och Reagen och privatiseringar...

Du tolkar mina ord fel -- jag gör ingen sådan sammanklumpning.

 

[Magnus Seter]

Så hur angår man en ny generation barn? Vad är den stora skräcken eller den stora frågan idag, och ryms den inom Mutant-konceptet?
Christian

Vad den stora skräcken är har jag ingen aning om.

Men vad den stora frågan är, som jag skulle utforska i Mutant, är det personliga ansvaret gentemot andra individer, andra grupper och gentemot miljö och omgivning.

Hur kan man bygga ett nytt samhälle på det bästa sättet? Och vad är det bästa sättet? Vems behov tar man hänsyn till, och hur långt är man villig att gå för att skapa sin egen och andras trygghet?

Där finns en mängd stoff att ösa intressanta äventyr och dilemman ur. Och jag tror att det skulle vara intressant även för ungdomar, det att få vara med och forma en "ny" civilisation, med allt vad det innebär.

/Magnus

 

[krank]

Du tolkar mina ord fel -- jag gör ingen sådan sammanklumpning.

Då ber jag om ursäkt.

 

[Major Boothroyd]

Intressant artikel.
Mänsklighetens utrotning?

 

[Herr Grönstedt]

Jag satt på ett föredrag idag om generationsstudier och hur man präglas i åldern 16-24 år. Då tenderar man sätta sina vanor, handlingsmönster och grundvärderingar. Dessa förändras sedan bara i sin inriktning när man går in i olika faser i livet (t.ex. när man får barn).

Det stora händelser som sker i världen under denna tid sätter också sina spår. Det är starkare präglande än händelser under andra år i ens liv. Om man t.ex. under de åren gick genom andra världskriget så är man van att köa och stoppa undan pengar i madrassen snarare än sätta dem på banken (läs 30-talister).

Så vad är det då som präglat de senaste årtiondet?

Well, vi har 9/11, Irak, Putin, Göran Persson, George W. Bush Jr., Afganistan, tsunamin, finanskrisen, Fredrik Reinfeldt, Barak Obama, den arabiska våren, Fuglesang i rymden, Kina blir ekonomisk världsmakt, iPhones, iPads och Facebook dominerar... Det är denna typ av dominerande händelser som sätter en tidsanda. Och jag tror att det är det man ska spela på eller leka med.

 

[Major Boothroyd]

Tack Krille.

 

[CapnZapp]

Jag ska säga jag tycker inlägget är utmärkt men kanske mer för hur det pekar ut humorn som central.

Ett annat exempel med varm och hjärtlig humor är WFRP, som jag också älskar högt.

Jag kan däremot inte säga att mitt intresse av Mutant bygger på någon direkt atomskräck, så att fokusera på "anslaget" i form av frågan "vilken skräck ska rollspelet bearbeta" tror jag leder oss vilse.

Visst kan nya Mutant ta upp miljöhotet, peak oil, fågelinfluensa, etc men jag ser det som vanskligt (då det lätt blir politiskt) och inte särskilt centralt.

Istället skulle jag säga att 99.9% av alla rollspel inte aktivt lyckas skapa en värld som man oemotståndligen *vill* spela i. Tufft & farligt räcker liksom inte. En tam och endimensionell Ark plus lite slumpartade monster funkar inte alls.

Det måste till en stor dos... godmodighet, och en rejäl skopa civilisation i den därna Arken för att skapa ett värde, något att försvara och identifiera sig med, samtidigt något som skapar intriger så det inte bara blir ett spel med monster och fornfyndsjakt.

 

[CapnZapp]

För att uttrycka sig annorlunda: när jag var 15 räckte Mutants lila låda långt.

Mutants stora värde som vuxen rollspelare är Pyrisamfundet.

Om det bara var lökiga mutationer och freakiga monster hade jag (idag) lika kunnat spela Omega World (eller Cadillacs & Dinosaurs !!)... och det skulle jag aldrig få för mig

 

[God45]

Ett annat exempel med varm och hjärtlig humor är WFRP, som jag också älskar högt.

Jag vet inte om jag skulle beskriva humorn i WFRP som varm och hjärtlig. Skämtet är att karaktärerna inte är hjältar utan ett gäng mordiska luffare som gudarna personligen hatar och de kommer alla dö täckta av avförning i ett dike någonstans av blodförluster och infektioner. Det är ett roligt skämt men det är inte särskilt hjärtligt

Mer Blackadder än Cosby show liksom

 

[CapnZapp]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Ett annat exempel med varm och hjärtlig humor är WFRP, som jag också älskar högt.

Jag vet inte om jag skulle beskriva humorn i WFRP som varm och hjärtlig. Skämtet är att karaktärerna inte är hjältar utan ett gäng mordiska luffare som gudarna personligen hatar och de kommer alla dö täckta av avförning i ett dike någonstans av blodförluster och infektioner. Det är ett roligt skämt men det är inte särskilt hjärtligt

Mer Blackadder än Cosby show liksom </div></div>
Det är ju en aside, men bara för att det är "grim and perilous" innebär det inte att det inte är hjärtligt.

Det brukar uppstå sann värme karaktärerna emellan, och i sin lera och misär finns ofta riktig vänskap och gemensamma umbäranden (när luffarna förväntas rädda världen...)

Att kravla genom avföringsdiken har inga speltekniska nackdelar, om det inte är skavenbajs, för då får man slå på mutationstabeller... och de är erkänt jävelhårda, så de brukar en snäll SL tona ner både en och två smulor...

Om du spelar luffarna som "mordiska" dvs att de är aktivt psykotiska a la "fantasy fucking vietnam" eller "Violence: The Roleplaying Game of Egregious and Repulsive Bloodshed" är det ditt problem...*

*) nåja, det finns ju faktiskt moduler där cynism och svarthjärthet lyser igenom, och de anser jag också vara de sämsta, typ Doomstones 3

WFRP ska vara lite "life on the bright side" a la Life of Brian tycker jag...

Mer Blackadder än Apocalypse Now liksom