Jag håller på att förbereda ett äventyr där en av spelarna har en bakgrund i Mûhad och gärna skulle vilja kunna några lämpliga böner från den kulturen/religionen, vilket jag håller med om skulle vara intressant. Lösningen blir ju då att skapa ett eget mysterium eller två till Mhîmrätten. Tyvärr har jag bara geografica mundana att tillgå som inspiration och hade uppskatta om någon annan med lite mer insikt i den religiösa traditionen i Mûhad kunde hjälpa mig lite på traven!
Det jag funderat på hittills är att det finns en uppsjö med lagar i Mûhad som kommer direkt från gud. Kanske skulle det vara passande med en bön eller två som gör det lättare att få anklagade för brott att erkänna (typ nedbrytningsslag eller att de inte får välja fritt bland sina färdigheter i en social konflikt). Kanske något med koppling till himlen hade passat också i och med tron på att saker som flyger är närmare gud.
Religionen Bahá'í kan också vara av intresse: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bah%C3%...per_och_regler "Enligt bahá'í gör Gud sin vilja känd för människorna via Gudsmanifestationer eller Guds Budbärare, som Moses, Buddha, Jesus och Muhammed, vilka anses successivt ha avslöjat mer och mer av Guds planer för mänskligheten."
Prova och läs igenom allt, så kan du nog hitta lite material/inspiration till dina mysterier.
Kärlekscraft said:
Sedan kan du också tat en närmare titt på de olika bönerna som dessa religioner utövar - vissa är rätt avancerade och präglade av olika traditioner/teologi/mysterier
Jag håller på att förbereda ett äventyr där en av spelarna har en bakgrund i Mûhad och gärna skulle vilja kunna några lämpliga böner från den kulturen/religionen, vilket jag håller med om skulle vara intressant. Lösningen blir ju då att skapa ett eget mysterium eller två till Mhîmrätten. Tyvärr har jag bara geografica mundana att tillgå som inspiration och hade uppskatta om någon annan med lite mer insikt i den religiösa traditionen i Mûhad kunde hjälpa mig lite på traven!
Det jag funderat på hittills är att det finns en uppsjö med lagar i Mûhad som kommer direkt från gud. Kanske skulle det vara passande med en bön eller två som gör det lättare att få anklagade för brott att erkänna (typ nedbrytningsslag eller att de inte får välja fritt bland sina färdigheter i en social konflikt). Kanske något med koppling till himlen hade passat också i och med tron på att saker som flyger är närmare gud.
Eftersom avbildningen(bilder, ansikten, statyter) är verboten inom Islam så la de all sin kreativa kraft på att skapa olika mönster, tecken och symboler. http://en.wikipedia.org/wiki/Islamic_calligraphy Speciellt kalligrafi är av intresse; många asiatiska språk har ju inte riktigt alfabet, utan symbolspråk där de olika bokstäverna[symbolerna] kan betyda massa olika saker, också viktigt att man ritar dom rätt. Med det vill jag också säga att inom arabiska språket så är skriften viktig, ’GUD ÄR STÖRST’ skrivet på arabiska, är ett vanligt tecken/symbol. http://upload.wikimedia.org/wikipedi...gia_Sophia.jpg
Med det vill jag säga att det inte enbart är texten/orden som är det viktigaste – utan hela innebörden med en rad olika synonymer innefattat. http://fc05.deviantart.net/fs71/i/20...ed-d5brh2m.png http://img2.wikia.nocookie.net/__cb2..._nazi_flag.jpg
Den här naziflaggan innebär ju massor av saker för oss västerlänningar – men är trots allt bara 3 st färger med en liten symbol = vilket skulle kunna motsvara detta symbolspråk med massa associationer, djupare innebörder och flera olika betydelser i ett enda ord – så att säga, om man också jämför med flagga nr. 2.
Vilket för oss vidare till ’the Keepers’ i ursprungliga Thief 1-3, ett slags sällskap med magiker som sysslar med runor, tecken, symboler som kallas för ’glyphs’. http://thief.wikia.com/wiki/Category:Keeper
Muhadinskans skriftspråk kan kanske vara någon slags blandning mellan arabiska, farsi/persiska/olika turkspråk/pashto+dari[afghanistan] och urdu[huvudspråket i Pakistan] – alltså att skriftspråket ser ut som något typiskt ”mellanösternaktigt och stereotypt” för en okunnig västerlänning.
De cirefaliska universiteten har ju magiker – varför inte någon muhadinsk motsvarighet, där det nedskrivna är mycket viktigt – en sorts religiös handling? Ikonotropi/Semiotropi heter det väl(?) vilket gör det bokstavligen magiskt – det åsyftar till att man frigör sig lite från det materiella. Som sufismen förespråkar: ”Sufiernas erfarenheter och läror är att vi, genom att rena sinnet från allt som inte är av Gud och förstå att kärleken är Guds sanna väsen, kan nå fram till den upplysning som öppnar medvetandet.” http://sv.wikipedia.org/wiki/Sufism
Där de olika sinnena, hörseln, det muntliga, synen, uttalade böner, kan förvrängas – så anses det skriftliga vara bland det mest rena – ordspråket ”hugget i sten” blir verklighet. Koranen anses ju viktigt inom islam eftersom det anses vara guds rena, specifikt nedtecknade ord som man kan läsa.
Och då blir Ikonotropi/Semiotropi med alla dess symboliska alfabet mkt viktigt – en form av religiös rit vid sidan av rena böner och andra ceremonier. Poesi och det egna arabiska språket uppskattades mycket i den islamska världen, varför inte låta det vara viktigt i Muhad att låta de troende formulera och komponera olika religiösa skrifer som ska innehålla mkt poesi, dubbelmeningar och synonymer + de magiska aspekterna?
Ungefär som den här tråden: http://www.rollspel.nu/forum/main-ca...l-beast-lvl-11
Mhimtron har således perfekterat och specialiserats sig mot symboler, skrifter, tecken, bokstäver. Likt Drezindvärgarna har specialiserat sig mot de fyra elementens aspekter – bl.a. eftersom det återfinns inom det egna språket!!
Slutligen, detta blir en väldigt bra egen-tillverkad komponent till Mundana, då magi inte riktigt finns i vår värld, men nu kan det skriftliga bokstavligt talat dras till sin spets och bli en del av de religiösa riterna inom mysterierna, tillsammans med böner, ritualer och ceremonier. Kärlekscraft har således nyss skapat en helt ny typ av religiös/mysticiskt handling förrutom traditionella böner.
*Kärlekscraft rockar fett*
Kärlekscraft said:
Ännu mera kan nog komma, denna gång med fokus på direk tillbedjan till sin gud: böner & ritualer till mysticismen.
Jättespännande förslag i den här tråden! Jag vill absolut inte komma här och skriva er på näsan bara för att jag råkar vara författaren till Västlandenboken, betänk att ni kan inspirera mig också, och att Mundana är allas värld att göra precis vad de vill med! Med det sagt, här är lite av mina tankar, och jag är väldigt öppen för input eftersom allt det här är på manusstadiet:
(OBS GIGA-WALL OF TEXT; Om ni bara vill ha konkreta idéer på teman på böner, se sista stycket).
Mhîmrätten och Daaktron verkar ha relativt snarlika konceptuella intresseområden som religioner, och vi på Helmgast har flummat lite att de skulle kunna vara exempel på ett rådande paradigm av gudar i den rådande eonen, som därmed kännetecknas av en 10 000 år lång nomotropisk influx. Dessa gudar har teman som eld, lag, ordning och skriftspråk. Mhîmrätten som den börjat ta form i mina texter till Västlanden etc är dock väldigt komplex och jag vet inte ens hur jag ska börja att beskriva den, men jag ska göra ett försök. Det är dock viktigt att direkt betona att Mhîmrätten inte har något riktigt prästerskap, och snubbarna som använder böner och ceremonier kan därmed ofta vara precis samma snubbar som använder konventionell alstra- och väva-magi. Exakt hur detta artar sig i praktiken vet jag inte.
Mhîm är ett luddigt koncept som syftar primärt på den gud som går under namnet Mhîm den tusenögde, och påstås vara sprungen ur det himmelska urväsen som kallas Mhâma'a, och barnmorskan för denna födelse var den urkälla som kallas Den himmelska elden. I en förståelse av detta extremt flummiga och omdiskuterade fenomen är Mhîm den tusenögde Mhâma'as medvetna själ, och existerar i himlen både före och efter sitt jordiska nedstigande, då den i gestalt av Mhîm Stamfadern enade Mûhad. Den plats i himlen där Mhîm existerar anses antingen vara den högsta himlen Shârjahya eller eldsfären Empyréen, där Den himmelska elden utstrålar över skapelsen i form av Det gudomliga ljuset, Kwarenah, som är den kraft som skänker upplysning åt lärda och upphöjer de värdiga till adlig status; detta ljus strålar i deras mänskliga blod genom deras släktskap till Stamfadern.
I Mûhad har sedan cirka tusen år den neo-mûhadinska sektens doktrin blivit dominant, och detta innebär att Mhîm den tusenögde ofta ses som hela världsalltets herre och den ende sanne guden, men så är absolut inte fallet på andra håll, där man ofta erkänner andra gudar. Den tusenögdes centrala koncept som gud är att den i olika mytologier anses vara det östra vädersträckets Lokap?la, väktarande, och i egenskap av denna roll vara lufthavens herrre i Mundanas kosmos. Den associeras med eld, liv, lag, ordning, luft, vind, höjd och bredd, Genom Den himmelska elden tänder Mhîm livets gnista och skänker via luftens element nyfödda deras första andtag. Fåglar är sakrosankta i Mhîms kult och får aldrig skadas eller kränkas; döda människor läggs ut till fåglarna för att få sitt kött förtärt och själen buren till himmelriket. Element-associerade Primalväsen såsom Apsaror, Vestaler och Eldögon anses ofta tjäna Mhîm, men av andra troende och lärda kopplas guden snarare till de kosmiska krafterna, i synnerhet månen, och etern, och dess maktsfärer anses då ligga bortom världen, bland kosmiska eldar och fixstjärnoras epicykler. Det finns totalt sett 269 vedertagna namn på Mhîm, vilket ytterligare bidrar till förvirringen kring gudomens natur. Vanliga symboler för Mhîm är brinnande ögon, ett öga i en handflata, vingar, eldfåglar, moln, stjärnor och månar, samt de mystiska orden Ek akasham vande mahâkam.
Mhîm har i ortodox mûhadinsk tradition inga särskilt påtagliga fiender eller hot, men ondskans ursprung anses i apokryfa skrifter vara Altabûr, Sovarna, en sorts kliffotiska mardrömsväsen som blivit kvar i världen efter tidigare skapelser, men förjagats av Det gudomliga ljuset och dväljes i mörkret i väntan på att förstöra världen (som dock kommer återskapas ur Den himmelska elden).
I folktron anses Sovarna vara onda gudar som rådde över världarna innan Den himmelska elden kom till, och därmed fullt legitima rivaler till Mhîm och himlen över herraväldet på jorden. De må vara slumrande, men deras illvilja infesterade skapelsen i begynnelsen, och förde med sig kaos, lidande och destruktivitet, och en del demoner och vredsinta naturandar går ännu i deras ledband. En del ökenstammar i Västlanden har mycket gamla ritualer som går ut på att blidka lokala Sovare, ibland involverandes människooffer.
Andra väsen som ibland förekommer i antagonistiska roller är de gamla zhaniska gudarna, som östzhanerna i Tarkas fortfarande dyrkar; viktigast av dessa är ondskans ande Ilik, som dock aldrig anses vara något hot i nivå med Satan i vår värld, utan mer en illvillig trickster.
När man dör som Mhîmtroende läggs man på toppen av en bergssida eller ett Tystnadstorn, där fåglar äter ens kött och, symboliskt åtminstone, anses bära det till de lägsta himlasfärerna, Barhâ'a, där rättrognas själar får vila en tid i väntan på återfödelse. Barhâ'a är emellertid inte enbart en belöning från Mhîm, utan också en plats där själen renas och befrias från kvardröjande element från jordelivet så att den kan släppa taget om sitt tidigare varande och gå vidare till en ny, obefläckad existens. Detta kan involvera mödosamma prövningar, men det går inte att misslyckas i Barhâ'a; när man en gång nått dess grönskande marker är man bortom all förtvivlan och allt lidande.
Barhâ'a har beskrivits på många olika sätt genom historien; det mest återkommande är en paradisisk trädgård fylld av fagra blommor, sällsamma fruktträd och porlande bäckar. I vattnet och löven återspeglas Det gudomliga ljuset från Den himmelska elden som brinner mellan himlarnas lager, vaktad av Mhîms eldänglar. De vilande själarna kan ta farväl av nära och kära inför återfödelsen, vandra iväg för sig själva i grönskan, njuta paradisets frukter eller bränna ut det sista av sina jordiska lustar med undersköna himmelska jungfrur. I den första av de tre himlarna, Tehaya, finns stora klippspiror som reser sig ur ett dimmigt töcken av skimrande moln, och det är här fåglarna landar med de dödas själar, och matas av vindänglarna inför sin långa färd tillbaka till de levandes världar. Jord- och vattenänglar dväljes i var sin annan av Barhâ'as tre himlar, Dibaha och Shuya, medan hela Barhâ'a styrs av tre av Mhîms mäktigaste tjänare: Âthritya den Trefaldiga, Âhurôish den Hängivne och Âzâtaya den Flamkrönte.
Jahya är samlingsnamnet på de två övre himlarna, som är mycket mer abstrakta världar av gudomligt ljus; den första av dessa är Shabar, änglarnas ursprung, till vilken dödliga varelsers själar kan beviljas tillträde när de befriats från återfödelsernas kretslopp. I den högre himlen, Shârjahya, vilar Den himmelska elden och därmed Mhîms ande och fröna till kommande världar och tider. Allt skapande, all kärlek och allt liv har sitt ursprung här, utom de dunkla ting som är sprungna ur Sovarnas svunna världar.
Mhîm tillbes till vardags framförallt genom en slags mantran som kallas dvaja. Traditionen kring dessa är mycket gammal och flummig och har sina rötter i Edron eller kanske rentav Sung eller Akpilos, och dvajan är ofta på konstiga utdöda språk som edronitiska, chahariska eller fornzhaniska. Det mäktigaste dvajat är "Ek akasham vande mahâkam", som betyder ungefär "himlen tillfaller den som ser essensen", ett budskap som tolkats på radikalt olika sätt genom historien, och bråkas mycket om inom olika Mhîmtroende fraktioner. Frasen används vid meditation och mental stålsättning inför svårigheter (moraliska och spirituella såväl som fysiska). Bland vanligt folk i Mûhad har frasen kommit att användas som en magisk formel mot onda, förledande makter, i synnerhet som den är ett sätt att åkalla gudomlig hjälp utan att specifikt referera till himlen eller Mhîm, vars namn är tabu att nämna i en del rituellt orena kontexter (till exempel i rum fläckade av blodspillan eller förbjudna sexakter). Frasen anses så helig att den i skriven form, ofta kalligraferad som en sluten cirkel, pryder många Dhaorager och andra heliga platser, både som en enkel välsignelse, och som en representation av Mhîmrättens mer mystiska aspekter.
Okej, så, vad ger detta för idéer kring Mhîmrättens böner? Jag vet faktiskt inte riktigt, men det vore fetcoolt om man kunde använda dvaja på något sätt. Många har ovan föreslagit ikonotropiska böner, och detta är helt klart ganska rätt, men kom ihåg att det mûhadinska skriftspråket, tengrim, är semotropiskt baserat då det inte är en bildskrift. Med det sagt verkar Mhîmrätten definitivt vara en religion med en särskilt stor symbolfetisch. Likt hos Daaktron står ordning, lag, eld och text också högt i kurs. Mhîmrätten kan dock med fördel, rent magi-tematiskt, ges mer av en emfas på elementarkrafterna och de kosmiska krafterna, i jämförelse med Daaktron; det bör finnas böner/ceremonier som åkallar elementarer, trixar med vatten, eld och luft, rymd och stjärnor. Ljus är också extremt symboliskt viktigt, då religionen har en komplicerad och gammal ljusmystik, som säkert härrör från den forntida kulten av gudinnan Raptari i Edron. Om jag, on the fly, skulle hitta på böner till Mhîmrätten skulle jag därför primärt tänka på effekter kopplade till pneumo-, foto-, psyko-, ikono- och pyrotropi. Bönerna skulle inte alls ha ett fokus på att skydda mot demoner och vandöda, då dessa inte typiskt anses onda i Mhîmrätten, och ej heller på att döda otrogna, men därmed på att stärka anden och boosta färdighetsslag, få gudomlig insikt (profetior, ledtrådar, höjd Vaksamhet, magiförnimmelse etc), kommunicera med andar och åkalla elementkrafter av olika slag. Det behöver inte alls finnas så combat:iga böner som i Daaktron, då Mhîmrättens mystiker lika gärna kan använda vanlig och mer flexibel magi till sånt, och det inte riktigt känns som Mhîms tema. Same goes för helning; Mhîm behöver inga klosterordnar med munkar som helar folk, utan Mhîmrättens grej är att vara en flummig och mysticistisk religion som används av knarkiga dödskulter (granascherna) för att åkalla mystiska väsen och peppa upp sig inför olika bedrifter och av skumma mystiker för att uppnå olika märkliga insikter och kontakta konstiga andar och demoner, och därigenom få övertag mot sina rivaler, och komma närmare Det gudomliga ljuset.
Kärlekscraft said:
Hur är det med förfaderdyrkan då? Får den någon plats? Eller är det som med fåglarna som äter en ren - själen har vandrat vidare till andra sfärer och man syftas till att utvecklas vidare med Mhim som ledsagare?
spontant har jag nog inte tänkt att mûhadinerna är så inne på förfadersdyrkan. De har en del inspiration från Kina, men deras syn på livscykeln är nog mer som du beskriver den; fåglarna har ätit själen 'ren' etc. Det fanns faktiskt en del tidiga muslimska sekter IRL som trodde på reinkarnation, eventuellt tittar jag lite mer på dem för inspiration. Also; ajivikismen, som kombinerade karmalära med en fatalistisk ödestro... now that's weird men kanske helt rätt för Mhîmrättens skumma världsbild.
Först och främst: Tack för den fantastiska responsen på den här topicen, måste erkänna att jag blev något överväldigad.
Jag har hursomhelst snickrat ihop 2 böner och en ceremoni och tänkta bifoga dem här.
Är såklart tacksam för all feedback, tyckte själv att det var väldigt svårt att göra mirakel med den rätta känslan.
Det himmelska lugnets beröring Åkallaren tecknar med två fingrar på målets bara hud symbolen för himmelens valv och yttrar det heliga dvajat "Den som låter sinnet flyga skall finna frid". En svagt brännande och ögonblickligt kort sensation följer och symbolen syns sedan tydligt mot huden.
Då målet utsätts för ett nedbrytningsslag kan hon vidröra symbolen och upprepa dvajat för att låta den himmelska styrkan lätta det tyngda sinnet.
Mirakel: Sänker svårigheten för ett nedbrytningsslag med 5 (+5 för varje 2 övertag).
Den levande flammans vingar En enkel rit som används både av magiker som en pålitlig källa till pyrotropi och i mer mundana sammanhang som exempelvis vid högtidsfiranden då himmlen ofta fylls av dessa små flammande varelser som en hyllning till gudahärskaren.
Mirakel: Riten åkallar en liten eldelementar i form av en fågel som följer åkallarens befallning. Elementaren lyser upp i mörkret och orsakar 1T6/1T6 eldskada vid beröring. Elementaren kan också användes för pyrotropisk alstring.
Ceremoni: Ceremonin består i att åkallaren med hjälp av det heliga ljuset och en glaslins eller spegel bränner tre fågelfjädrar. Askan från dessa blandas sedan med bläck och symbolen för eld och den heliga fåglen tecknas omsorgsfullt på den egna huden.
Magnitud: 12 Omfång: En punkt Varaktighet: Gryning Ceremoni: 12 (30 minuter) Kanalisera: 15
Den rättfärdiges stålsättning Det heliga djavat "Den rättfärdige äger sanningen" upprepas tyst med slutna ögon och åkallaren tar ett djupt lugnande andetag.
Mirakel: Då åkallaren väljer att bryta mot utfallet i en social konflikt så minskar motståndarens kontroll med 1 (+1 för per 2 övertag)
askoola! De känns alla helt rätt för Mhîmrätten. Men räckvidd i Eon IV är alltid beröring i sitt grundutförande, personlig räckvidd behövs inte längre då den går in under beröring. Detta innebär dock att ja, alla böner som man kan kasta på sig själv kan man också kasta på andra.
Omfånget på eldfågeln kunde snarare vara 'En punkt', vilket är den punkt där fågeln inledningsvis uppenbarar sig.
Men om man alstrar pyrotropi ur fågeln, försvinner den inte då?
@Ymir
Tackar. Väldigt bra inspiration fick jag av de massiva inläggen ovan!
Jag antar att den borde försvinna då, frågan är hur många filament den skulle "innehålla" också. Ska klura på det.
Ta nu inte detta som att designdatan är 100% korrekt, detta är bara quicky and dirty idéer baserade på mina effektlistor:
Sfärernas musik Bönen fördjupar den påverkades förmåga att förnimma de kraftvibrationer som orsakas av de celestiala sfärernas och himlakropparnas interaktion. För detta behöver han en liten 'sjungande' metallskål, helgad av apsaror, som ger ifrån sig olika klanger när han drar en pinne längs dess kanter. Mässande "Ek akasham vande mahâkam" letar han sig sedan fram till exakt rätt ljudharmoni, och lägger pinnen mot pannan på den som ska påverkas.
Mirakel: Alla slag för Besvärjelse, Ceremoni, Kanalisera och Ritual under varaktigheten kan istället göras med färdigheten Sång & musik.
Den himmelska pilen Zhanerna har en lång tradition av rituellt bågskytte; denna bön åkallar Bågskytten bland himlavalvets stjärnor. Mystikern välsignar en projektil, som hålls mot himlen medan man mässar dvajat 'ek azam tara nûr-svargalokam', varefter pilen är redo att avlossas.
Mirakel: Den förtrollade projektilen ger +2T6 på alla slag för Armborst, Pilbåge eller Kastvapen när den avfyras.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
