Det finns få saker som är såpass jobbiga som att sitta i ekonomisk knipa. När det dessutom delvis inte beror på en själv är det ännu värre.
Jag har ett hål i min ekonomi. Ett 7000:- stort hål, närmare bestämt. En (som det visade sig) mycket opålitlig "kamrat" till mig, numera utkastad, var min inneboende i ett antal månader - men lyckades på något vis aldrig få ihop till hyran. Skulden växte, och av någon anledning - blindhet, kanske - trodde jag hela tiden att den här månaden kommer han att skramla fram pengar till hyran plus kanske en del av skulden. Varje månad svor han dyrt och heligt att han skulle se till att fixa pengar, han "visste" att han skulle få pengar... och varje månad dök det upp någon bisarr anledning.
Ibland suger det att man är för godtrogen. Jag har ett 7000:- hål i min ekonomi. I dagsläget ligger jag efter med i princip alla räkningar, framförallt elräkningen där jag har tre räkningar a' dryga 2000:- stycket (där en är en sån där förbannad "avstämningsräkning" där de upplyser om att man använde mer el förra året än man beräknade).
Den här månaden fick jag lite drygt 5000:- från CSN. Jag får in 3700 från min mera pålitlige inneboende (som bott med mig sedan 2001). Jag har 15256 i utgifter, om jag betalar räkningar för studielitteratur, hyra, elräkningar, interneträkningar, TV-avgift etc etc. Stor del av kostnaden är förseningsavgifter och räkningar som legat kvar.
Jag kommer kanske att få tillbaks ett par tusen på skatten. Om det sker, kommer det likförbannat att ätas upp iom att soc då drar av dessa 2000. Jag har inte lyckats skaffa något sommarjobb ännu.
Vad fan gör man? Hur ska man kunna vara energisk, kreativ och överhuvudtaget en fungerande människa som klarar av vardagen med ett sånt här jävla moln över skallen?
Jag har ett hål i min ekonomi. Ett 7000:- stort hål, närmare bestämt. En (som det visade sig) mycket opålitlig "kamrat" till mig, numera utkastad, var min inneboende i ett antal månader - men lyckades på något vis aldrig få ihop till hyran. Skulden växte, och av någon anledning - blindhet, kanske - trodde jag hela tiden att den här månaden kommer han att skramla fram pengar till hyran plus kanske en del av skulden. Varje månad svor han dyrt och heligt att han skulle se till att fixa pengar, han "visste" att han skulle få pengar... och varje månad dök det upp någon bisarr anledning.
Ibland suger det att man är för godtrogen. Jag har ett 7000:- hål i min ekonomi. I dagsläget ligger jag efter med i princip alla räkningar, framförallt elräkningen där jag har tre räkningar a' dryga 2000:- stycket (där en är en sån där förbannad "avstämningsräkning" där de upplyser om att man använde mer el förra året än man beräknade).
Den här månaden fick jag lite drygt 5000:- från CSN. Jag får in 3700 från min mera pålitlige inneboende (som bott med mig sedan 2001). Jag har 15256 i utgifter, om jag betalar räkningar för studielitteratur, hyra, elräkningar, interneträkningar, TV-avgift etc etc. Stor del av kostnaden är förseningsavgifter och räkningar som legat kvar.
Jag kommer kanske att få tillbaks ett par tusen på skatten. Om det sker, kommer det likförbannat att ätas upp iom att soc då drar av dessa 2000. Jag har inte lyckats skaffa något sommarjobb ännu.
Vad fan gör man? Hur ska man kunna vara energisk, kreativ och överhuvudtaget en fungerande människa som klarar av vardagen med ett sånt här jävla moln över skallen?