Här är, på rak arm, personerna som världen aldrig hade blivit densamma utan; personerna som bara inte []får[/i] dö. Märkligt många har nog med filmbranschen att göra. I wonder why that is?
Jan Aghed
Filmkritiken och fikonspråket som konstformer hade aldrig återhämtat sig från förlusten.
Umberto Eco
Vem ska annars skriva dryga gästkrönikor i västvärldens samtliga dagstidningar?
Tony Leung Chiu-Wai
Han är den bästa skådespelaren på jorden; bar none. Bara att han är med i en film gör det vetenskapligt omöjligt för den att vara dålig. Om han dog hade världen hade plötsligt känts väldigt...tom. Dessutom måste han göra en buddy movie med Johnny Depp innan någon av dem kolar.
Wong Kar-Wai och Zhang Yimou
Är i princip försvunna redan; iochmed att Wong på sistone tycks ha sålt sin själ till jänkarna och Zhang bara gör sunkig monsterbudgetwuxia. Somehow har jag inte förlorat hoppet om någon slags revansch för dem, men även om så inte inträffar tycks tomrummet inte bli så stort som jag väntat mig...nya regissörer växer fram och fyller det. The great filmmaking must go on.
Stephen Hawking
Kom igen, han är ett drägglande permobilkolli som med monoton robotröst lanserar nya teorier om liv i yttre rymden, svarta hål och än mer abstrakta fysikaliska koncept; och dessutom har han humor. Han är alldeles för cool för att dö. Någonsin.
Hiroaki Samura
För om han dör eller försvinner spårlöst eller whatever så får jag aldrig läsa fortsättningen på Blade of the Immortal, som influerat mig mer än förmodligen något annat verk, och då kommer jag snabbt degenera mentalt och, när jag nått nån slags psykotisk motsvarighet till otillgänglighetspolen, gå bärsärkagång med en brandyxa och ta med mig ett helt mangakonvent i döden. Det är nog inte långsökt att förmoda, att saker aldrig hade blivit sig riktigt lika efter det.
Maggie Smith
Vem ska annars vara "den där dryga kärringen" i alla brittiska filmer? Det hade aldrig mer varit lika roligt att titta på europeisk film om Maggie Smith-spottingen var död som sport.
Kerstin Ekman
För att hon liksom är sinnebilden av hur jag vill ha min ålderdom; välkänd kulturpersonlighet (i.e., svensk prettoförfattare), stuga i Jämtland där jag kan sitta och skriva märkliga bygderomaner, och en tom stol i Svenska Akademin som jag dissat för att Horace Engdahl Jr är ett arsle. Hon får således inte dö innan jag är gammal nog att axla den manteln; tomrummet hade blivit alltför stort.
Li Xiaolu
För efter att hon dött (eller okej, kremerats eller börjat ruttna) kommer hela mänsklighetens samlade hotness att sjunka med typ 10,5%...and we wouldn't want that, would we?
Fidel Castro
Han har varit en nagel i ögat på USA sedan typ slutet av pleistocen; and so he should remain. Dessutom är han så jävla gammal redan att det vore helt meningslöst för honom att dö nu. Och så har världen alldeles för ont om old school-diktatorer nuförtiden; idag är alla läskiga, läkemedelsbolag-sponsrade låtsasdemokrater eller "president for life".
Och så, slutligen:
John King Fairbank och Marija Gimbutas
De två historiker som påverkat min historiesyn, och därmed min världsbild, mer än några andra. Men de är redan ett med historien. Väldigt, väldigt döda; det vill säga. Varför märkte jag aldrig någon skillnad? Solen slocknade inte ens!
- Ymir, uppriktigt förvånad över det
