Nekromanti När det inte gick som du tänkte, men blev bra ändå

[snorful]

Jag började leda Dungeon World härom veckan, och tänkte att nu skall jag minsann börja med spelarna mitt i actionen, här skall det hända grejer direkt, precis som tanken är med spelet! Inget jäkla sittandes på tavernan, och en gammal snubbe med skägg och hatt som kommer in och råkar ha en skattkarta i fickan.
Döm av min förvåning, när spelarna helt sonika gör om karaktärsskapandet till att de sitter på en taverna och dricker öl, och lär känna varandra. Funkade bättre än jag någonsin skulle kunna tro, när alla levde sig in i det, gjorde sina bonds utifrån vad de pratade om, och hade ruskigt roligt!

 

[Vitulv]

Jag gillar när spelarna ställer till det för mig, och gör något jag inte kunde förvänta mig. En av favoriterna var när de hade stora bekymmer med en vattenelementar och Dantes rollperson kastar Tasha's hideous laughter på den. Jag tänkte att det fan inte går att få en elementar att skratta, men det gick tydligen visst

I samma kampanj hivade jag en uråldrig drake på chrulls rollperson (eller jag och jag, förresten, den är med i äventyret) och tänkte att det vore skoj om chrull fick göra en ny RP. Men han ba kastade en enda spell som tog kål på draken. Det ska fan inte gå, men det gjorde det.

Sånt tycker jag är kul.

 

[snorful]

Det påminner mig om när jag har lett MERP, en onding som hade ett magiskt svärd, med egenskapen att den som höggs av det fick slå ett räddningslag eller dö. Fummel på bossen, hugger sig i benet, dör på fläcken. Det är för övrigt första slaget i striden. Kan ju säga att spelarna inte rörde det där svärdet efteråt.

Annars är det stor humor när folk hugger ihjäl mitt stora hot med en vältajmad crit det första som händer, och man snabbt får tänka upp något annat för dem att göra

 

[God45]

En av mina spelare rullade en crit på första attacken och dödade Dracula genom att sätta ett magiskt svärd i hjärtat på honom det allra första som händer i striden med honom. Jag hade ägnat 5+ sessioner på att bygga upp honom som skurk och det var en karaktär spelarna kände igen men inget av det hjälper mot en spelare som rullade tjugo två gång i rad för en attack

Spelarens: " I spit on the punk after I have killed him" sålde det rätt bra också

 

[Laowai]

Spelarens: " I spit on the punk after I have killed him" sålde det rätt bra också

Hahahaha! Fyfan vad coolt =D

 

[Übereil]

Det påminner mig om när jag har lett MERP, en onding som hade ett magiskt svärd, med egenskapen att den som höggs av det fick slå ett räddningslag eller dö. Fummel på bossen, hugger sig i benet, dör på fläcken. Det är för övrigt första slaget i striden. Kan ju säga att spelarna inte rörde det där svärdet efteråt.

Episkt!

Übereil

 

[IcarusDream]

När jag spelledde Enordienkampanjen så har det hänt väldigt oväntade saker som senare blivit väldigt coola.

I Skymningskrönikan så återvände en väldigt viktig SLP som alla trott varit död för att hjälpa spelarna. Han uppenbarades för en av spelarna, som skar halsen av honom. Vilket var ganska oväntat. Tänk om Aragorn skurit halsen av Gandalf när han kom tillbaka liksom.

I Krigskrönikan (som kördes med Svavelvinters regler) så inleddes första rundan av skuggspelet med att en av skuggmakterna utraderades. Vilket slängde om maktbalansen i kampanjen ganska. För övrigt var det samma spelare som dödade SLP:n i andra kampanjen.

 

[JohanKarlsson]

Det gick nästan aldrig som jag tänkte,
men det blev nästan alltid bra ändå,
så jag har slutat tänka hur det ska gå,
jag bara sätter scenen och väntar spänt på hur det ska gå.

 

[Måns Bredelius]

Det gick nästan aldrig som jag tänkte,
men det blev nästan alltid bra ändå,
så jag har slutat tänka hur det ska gå,
jag bara sätter scenen och väntar spänt på hur det ska gå.

bra sagt. tycker det aldrig blir som man tänkt sig. Små saker hela tiden som spelarna hittar på.

 

[StreetBushido_UBBT]

I min erfarenhet brukar det handla om när spelarna lyckas med perfekta slag (eller motsvarande) efter att jag gett dem massiva minusmodifikationer. När jag tänkt "Detta ska vara snudd på omöjligt att klara" och så klarar de det. Det blir ofta att berättelsen tar oväntade vändningar, eller att saker blir en hel del lättare för spelarna för att de får reda på mycket mer information än tänkt.

 

[Björn Wärmedal]

Vi hade detaljerat upp ett grevskap som hela spelgruppen var centrerad kring. En av spelarna spelade greven. Första äventyrets andra scen dog han pga en förlupen pil i mörkret av en amatörmässig skytt, då hans livvakt (en annan spelarkaraktär) fumlade sitt läkekonst-slag.

Vi avslutade den spelkvällen där, men veckan efter inleddes en 10-äventyr lång kampanj där spelarna (ett par av dem med andra karaktärer) fick återvinna grevskapet till dess rättmätige arvtagare - nämligen den stråtrövare som kidnappat och sedermera blivit förälskad i och gift sig med den förre grevens syster. Det var lysande.