Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,909
Jag och @Dr_Dängrot pratade i en tidigare tråd om när man var ung spelledare och skällde ut spelarna. Vill inte kapa den tråden, så startar en ny. Det är ju rätt kul att man en gång i tiden som SL började skrika på spelarna för att de "gjorde fel" eller "förstörde". Idag skulle man ju hanterat situationen på ett lite annat sätt om man säger så Så jag tänkte om ni ville dela med er av någon situation där ni som ung SL tappat humöret och skällt ut spelarna.
Mitt exempel är en händelse jag verkligen inte är särskild stolt över. Jag spelledde ett ultraepiskt äventyr till DoD och ville förmedla känslan av storslagenhet och att världens öde vilade på rollpersonernas axlar. Dock tramsade en spelare bort allt stup i kvarten. Den den fruktade Svarta Riddaren visade sig sa rollpersonen "Men tjenare Plåt-Niklas!". När det urgamla visa talande trädet kom med råd sa han "Hörru, får jag snaska lite på din bark?" och så vidare. Jag blev mer och mer upprörd under spelets gång och det hela slutar med att så fort äventyret är klart slänger jag alla böckerna i väggen, reser mig upp och stormar ut.
Det knasiga såhär i efterhand är att de andra spelarna verkligen hade haft kul och hat den episka känslan jag ville förmedla. De hade också stört sig på den oseriösa spelaren, men såg honom mer som ett smärre irritationsmoment än någon som förstörde allt. Så de blev helt chockade när jag stormade ut
Och sen till frågan, hur hanterade tonåriga Franz den oseriösa spelaren? Tog han ett enskilt samtal med denne och förklarade varför det han gjorde var störigt? Erbjöd han sig kanske att spelleda ett mer humoristiskt äventyr framöver, om det var vad spelaren nu var sugen på? Nej, tonåriga Franz snackade skit om spelaren med alla andra i spelgruppen och vände alla mot spelaren, för att sedan totalt frysa ut honom och utesluta honom utan att han begrep varför. Som sagt, ingen händelse jag är särskilt stolt över idag.
Har ni några erfarenheter från gånger då ni tappat humöret som SL för att spelarna "gjort fel" eller "förstört"?
Mitt exempel är en händelse jag verkligen inte är särskild stolt över. Jag spelledde ett ultraepiskt äventyr till DoD och ville förmedla känslan av storslagenhet och att världens öde vilade på rollpersonernas axlar. Dock tramsade en spelare bort allt stup i kvarten. Den den fruktade Svarta Riddaren visade sig sa rollpersonen "Men tjenare Plåt-Niklas!". När det urgamla visa talande trädet kom med råd sa han "Hörru, får jag snaska lite på din bark?" och så vidare. Jag blev mer och mer upprörd under spelets gång och det hela slutar med att så fort äventyret är klart slänger jag alla böckerna i väggen, reser mig upp och stormar ut.
Det knasiga såhär i efterhand är att de andra spelarna verkligen hade haft kul och hat den episka känslan jag ville förmedla. De hade också stört sig på den oseriösa spelaren, men såg honom mer som ett smärre irritationsmoment än någon som förstörde allt. Så de blev helt chockade när jag stormade ut
Och sen till frågan, hur hanterade tonåriga Franz den oseriösa spelaren? Tog han ett enskilt samtal med denne och förklarade varför det han gjorde var störigt? Erbjöd han sig kanske att spelleda ett mer humoristiskt äventyr framöver, om det var vad spelaren nu var sugen på? Nej, tonåriga Franz snackade skit om spelaren med alla andra i spelgruppen och vände alla mot spelaren, för att sedan totalt frysa ut honom och utesluta honom utan att han begrep varför. Som sagt, ingen händelse jag är särskilt stolt över idag.
Har ni några erfarenheter från gånger då ni tappat humöret som SL för att spelarna "gjort fel" eller "förstört"?