När jag var sju år gammal ville jag bli astronaut. Fast hux flux fick jag glasögon, och där sprack den drömmen.
När jag var tonåring på 1970-talet såg jag Tredje Världskrigets spöke vid horisonten, precis som Rosen. Fast jag drömde om att bli civilingenjör och bygga rymdteknik. Men så blev det icke -- min matematiska talang kändes otillräcklig för Chalmers-studier.
När jag gick på Lunds universitet i början av 1980-talet såg jag en akademisk karriär framför mig, med en docentur och ett lektorat som kronan på verket. Men sedan kastade jag de planerna i sjön hösten 1984 och hoppade sedan än hit än dit på olika jobb.
Fyra år som rollspelskonstruktör 1985-89 var en milt sagt märklig upplevelse, något som jag inte hade kunnat föreställa mig ens ett halvår innan jag fick tjänsten.
Under hela 1990-talet hattade jag mellan olika jobb utan att egentligen trivas, men vid 42 års ålder föll saker och ting på plats yrkesmässigt när jag fick mitt nuvarande jobb.
Att bli förälder blev inte som jag hade tänkt mig: det visade sig vara både lättare och häftigare än jag hade trott.
Kort sagt: Inget blev som jag hade tänkt mig.
Det som jag vill uppnå nu när jag är medelålders är att se mina tre barn växa upp till bra människor med god utbildning, att köpa en schysst villa som rymmer en stojig familj och att kunna skriva de där sakerna som jag har alltför lite tid att göra. (En Svensson-SAAB har jag redan, så Volvo står inte på priolistan.) Jag är rätt nöjd med tillvaron, bortsett från bostaden som är alldeles för trång för fem pers.
När det blir dags att gå genom pärleporten hoppas jag vara omgiven av tre barn med bra äkta hälfter och och en skock barnbarn som tycker att morfar har varit en busig gubbe. Jag hoppas också kunna tänka på en del bra saker som jag har gjort i livet, kanske inte så dramatiskt storslagna, utan hur jag har kunnat hjälpa en sjukling här, en arbetslös där, en ensam på en tredje plats, och så vidare. Jag vill ha sått goda frön för framtiden, för världen slutar inte när jag lämnar den. Jag hoppas att ha sänt något gott till de som kommer efter mig, släktled efter släktled. (Jesu liknelse om senapskornet känns relevant här.)