Nekromanti När man lägger Blood svett och tårar i sin RP..

[Bail]

Hur många gånger har det hänt er att ni tillbringat timmar i sträck för att skapa eran RP, ni lägger i stor möda i att få den så frän och spelbar som möjligt, diskuterar med eran SL om vad som man kan göra och inte göra, för att senare få eran RP så levande som möjligt.

Och när ni blir klar med den så har ni framför er på det lilla formuläret en RP som enligt er är en av era mest välgorda hitills.

Och när ni för första gången använder den vid ett möte, ni är otroligt upphetsade över att få pröva den. Men när ni väl börjar spela så blir eran RP sliten i stycken det första den gör och all möda är förgäves...

Berätta om ni har råkat ut för detta, vilket rollspel var det till? hur var den RP'n? och hur blev dennes liv till ända...

 

[Rickard]

Re: När man lägger Blood svett och tårar i sin RP.

Nu ska jag vara helt bäng och svara något helt annat.. Jag kan förstå att du vill gotta dig i andras missöden (och jag själv ser fram emot att läsa dem) men jag har nog aldrig varit med om att min rollperson dött såpass kvickt.. Inte ens i dödliga spel som Neotech 1 (där jag aldrig dött med någon rollperson), där resten utav spelgruppens rollpersoner dog minst en gång var tredje spelmöte..

Visst, jag kanske har dött tidigt någon gång men i så fall har jag inte spenderat någon tid på rollpersonen och därför kommer jag antagligen inte ihåg den.. I Dungeon of Doom dog min rollperson efter 20 minuter, men i det spel(upplägg)et så går det ut på att dö och då spelade jag med en utdelad rollperson.. Jag kan däremot beskriva en hoper rollfigurer som jag har gjort men aldrig spelat med, då spelledaren är <del>trög i huvudet</del> inte har haft tid att genomföra sina planer..

Annars tror jag också att jag inte kommer ihåg några utav mina "barndöda" rollpersoner, eftersom jag tenderar att utveckla dem efterhand.. Visst, jag kan ha ett coolt koncept men det blir inte coolt förrän jag sätter det i arbete.. Jag hatar att skriva bakgrundshistorier, utan istället kommer jag på sådant under spelets gång så att jag kan anpassa min rollperson till scenariot..

/Han som inte beskriver sina ickespelade karaktärer, eftersom det skulle missa en del av trådstartspoängen

 

[Johan K]

Visst, det är ju skittrist att nått sådant skall hända...
Dock så har jag inte blivit drababt på just det här sättet. Visst så har karaktärer dött för en. Men inte så katastrofalt som första gången. det har väll skett efter tag, som tur är så har de avlidigt innan man har hunit fästa sig vid dem så mycket.

/ johan K, som dock har några karaktärer som är högst vid löiv & som man är ruskigt fäst vid !!

 

[Hjalle]

Det har inte hänt många gånger. Mina karaktärer brukar känna märkliga luster av att komma ur situationer med livet i behåll. Däremot vet jag inte hur många gånger som jag, innan jag kom i kontakt med min spelgrupp, gjorde extremt välgjorde karaktärer, tänkte asmycket på dem, övervägde, förundrades över dess ballhet, dreglade ned formuläret, skrev om lite, dreglade ännu mer, tog fram släkten, komplett bakgrundshistoria, rörelsemönster, vanliga ord i personens noggrant framforskade vokabulär och favoritsoppa. För att sedan komma ihåg att jag inte hade någon spelgrupp jag kunde spela karaktären med.

-Hjalle, snor lite uttryck från Drunok Drängars citatsida - Hazze är en vis man.

 

[Robert Jonsson]

Det har inte råkat ut för mig, men jag har väl dödat andras Karaktärer.

Det var under Oraklets Fyra Ögon som en spelare fik ha sin nya "häftiga RP" i cirka en halvtimma. Denne besatt ett sådant där sinne där han trodde sig var oövervinnelig. Istället för att ge upp vid en strid, bestämde han sig för att slåss till döden. Han fick som han ville...

 

[Ithaqua]

Alrighty then...

...Här är ett litet meningslöst inlägg om en tilllika meningslös karaktärsgenerering...

Det är värt att ta upp av en enda god anledning, nämligen systemet i sig: Rolemaster. Som kanske alla som har spelat det lilla spelet, minns ni kanske hur pass lång tid det tar bara rent regel och SIFFER-mässigt att göra en karaktär i det systemet. Därefter lade jag ner ungefär lika mycket tid på att göra en cool personlighet. Tror säkert jag åbäkade ungefär två, tre dagar med att göra honom...

Som om inte det skulle vara nog råkade han dessutom få alla tiders högsta stats, sådär hälften var över 100...*S* Avslutade med att göra en teckning i helfigur, enligt mig ganska lyckad. Tog väl några timmar det också.

Och så var det äntligen speldags! I speltid gick jag väl ungefär tio minuter med honom: eländet avslutades med att han under en klättring uppför ett berg fick en kastad sten i huvudet från en osedd fiende på bergets topp. Han dog synnerligen omedelbart.

Eleazar Lorigal Constant, R.I.P

 

[Bail]

Re: När man lägger Blood svett och tårar i sin RP.

Okej om jag nu menar att rp:n dör så fort det blir någon form av våldsam konflikt!

Jag hade en Taup till Eon, han var en jäkel på att använda Mirapata, ett svärd som med inbygd stålhandske, kunde en ganska stilig stridskonst och så, var adlig och lika arrogant, kvinnorna diggade honom, men så fort då vi kom till en grotta som skulle leda till en tunnel som vi skulle ta oss igenom. Kom det två grottroll med binderakkhammare (stora hammare!), Min RP gick till anfall som den eleganta och orädde kämpen han var.

*PANG! CHOUP!! BRAK!!*

Han fick ett mycket övertygande slag i huvudet så det flög av..... jag underskattade trollets räckvidd och min SL's sadistiska tärningar...

Saker som detta händer då mig väldigt ofta.....

 

[Madon]

Totalt OT

Bail, vad heter du, och vilka spelar du med? Bara ren nyfikenhet

 

[Rickard]

Re: När man lägger Blood svett och tårar i sin RP.

Okej om jag nu menar att rp:n dör så fort det blir någon form av våldsam konflikt! "
Återigen.. Mina rollpersoner dör inte, men däremot de andras rollpersoner.. Ett citat från ett spelmöte är "Jag hade 18 i svärd. Inte fan hjälpte det.", som sades besviket av en spelare under ett Eonmöte när denne dog med ytterligare en gubbe..

Ok, men nu drar jag mig i alla fall till minnes när en annan spelares gubbe dog i Eon.. Jag spelade en lång shaman med husandekatt och slunga som vapen.. Jag hade hört att Clint Eastwood var känslokall och använde andra för att ta sig från i livet och just det draget hade jag gett till min shaman.. Sällskapet var i en grotta någonstans och en spelare hoppade in med sin nyskapade kraggbarbar - ett riktigt biffo (grymma fysiska stats) som var ett miffo (låga mentala stats)..

Vi stötte på motstånd i grottan och barbaren tänkte dra iväg en pil mot monstret, men fumlade och råkade istället skjuta min karaktär som dog! Jag tittade mig omkring i rummet och sade "Honom tar jag över" och pekade på killen som avfyrat pilen.. Sagt och gjort.. Han fumlar på sitt Psykeslag och jag får perfekt slag.. Efter det hade gänget en kraggbarbar som gick omkring och strök sin katt som denne hade i famnen..

Den forne barbarspelaren var dock lite sur..

/Hans rollperson var dock lite osäker på vad frugan skulle säga när han kom hem

 

[Nightowl]

Re: När man lägger Blood svett och tårar i sin RP.

Visst, jag kan ha ett coolt koncept men det blir inte coolt förrän jag sätter det i arbete.. Jag hatar att skriva bakgrundshistorier, utan istället kommer jag på sådant under spelets gång så att jag kan anpassa min rollperson till scenariot.

´
Ha, och jag som tyckt att Han och jag var så olika under diskussioner på sistone... Trots fisktankande brukar jag också göra såhär de gånger jag spelar, men ofta handlar det för mig om att anpassa sin rollperson till de andra rollpersonerna.

Dessutom kommer jag ytterst sällan på några djupare drag om min rollperson som har någon större relevans för hans liv som rollperson. Jag suger.

Erik

 

[lasergreger]

Re: När man lägger Blood svett och tårar i sin RP.

Även jag gör som Han. Jag vrider och vänder på karaktärens bakgrund under kanske de första 5 sessionerna innan jag börjar pränta på en skriven bakgrund. Jag måste som få en "feeling" för karaktären innan jag kan jobba med den.
Om jag skriver allt redan från början känner jag mig låst.

 

[PAX]

Re: Alrighty then...

Vid sådana här tillfällen är det dags att gå ut på bakgården och pissa tillsammans med sin SL...

"Nu har han pissat färdigt!" ur Röde Orm