När munkar kopierade texter...

[Tre solar]

...använde de signaturer, marginalmullar, eller andra särskiljande drag för att visa att det var just de som gjort kopian, eller var de i princip anonyma?

(Jag tänker att det är kultur för att det handlar om skrift, men det är ju såklart för att det är rollspelsrelevant jag frågar så det kanske är fel forum?)

 

[Nion]

Inte svar på frågan men det var andra personer som målade teckningarna i marginalerna. Teckningarna behövde inte alls överensstämma med texterna. Ibland var det till och med rent olämpliga. Munkar som blev slaktade av harar eller nunnor som plockade penisar från träd. Jag har för mig jag hörde detta i Anders och Måns podd. Kanske är allmänt känt men var nytt för mig

 

[Svarte Faraonen]

Det stämmer att det var andra personer (illuminatörer) som gjorde det flådiga jobbet. Någon individuell särprägel var dock inget särskilt man eftersträvade -- det här är innan idealet med den nyskapande konstnären vars geni yttrar sig i form av unika tolkningar, utan konstnären var en hantverkare som hade ett "rätt" sätt att göra det. Men de märkliga marginalfigurerna, då? Var de, som man ibland hör, produkter av uttråkade skrivare som lade till icke-auktoriserat klotter i de heliga skrifterna? Nej, snarare var de minneshjälp. Konsten att använda drastiska, lustiga och bisarra bilder för att "hänga upp" minnesbilder diskuterades flitigt av antika författare, och var även en man kände till under medeltiden. Bilderna fungerade som navigationshjälp i texten -- det var lättare att komma ihåg ett visst stycke om man kunde associera det med "aha, det var på sidan med haren som slår ihjäl en jägare" eller liknande minnesvärda bilder.

 

[Gamiel]

Jag tror mig minnas att jag har hört/läst om forskare som stönar över att kopiorna inte signerades vilket gör att de har svårt att använda böckerna för viss typ av forskning, eller liknande. Kan dock bara var under en viss tid som detta gäller.

 

[Svarte Faraonen]

En hel bok är inte heller med nödvändighet tillverkad av samma skrivare. Särskilt under högmedeltiden och framåt, när man började kopiera texter i större skala och även utanför klostren, kopierade en skrivare ofta ett och samma "lägg", det vill säga tre eller fyra hopvikta pergamentark, upprepade gånger. Sedan tog man de lägg som kopierats av flera olika skrivare och band samman dem till en kodex. Om man jobbar med denna kopieringsmetod kan man alltså ta reda på vem skrivaren är baserat på vilken del av boken det rör sig om, förutsatt att man snackar med någon som har koll på hur bindningen går till.

 

[Tre solar]

Tack för alla svar!
Men en följdfråga: kan en samtida lärd se i vilket kloster (eller motsvarande) en text är kopierad, eller sluta sig till det? Typ "det finns bara ett kloster som kopierar den boken utan sidan 4..."
Eller genom skillnader i illuminationernas tema eller kvalitet?

Jag inser att jag vet väldigt lite om kunskapsekonomin under medeltiden, men jag tänker mig att det inte fanns oräkneligt många som satt och kopierade texter. Kan det stämma? Och isf, kan man tänka sig någon sorts begränsat erkännande från andra, samtida, munkar eller lärda?

 

[Svarte Faraonen]

Jag inser att jag vet väldigt lite om kunskapsekonomin under medeltiden, men jag tänker mig att det inte fanns oräkneligt många som satt och kopierade texter. Kan det stämma? Och isf, kan man tänka sig någon sorts begränsat erkännande från andra, samtida, munkar eller lärda?

Från högmedeltiden och framåt fanns det vad som brukar betecknas som manuskriptkultur, vilket innebar att mer kopiering skedde utanför klostren. Det kunde fungera som så att du hyrde ett lägg på sexton sidor (fyra vikta pergamentark) och själv kopierade dessa, sedan hyrde nästa lägg, och så vidare. På så vis fick du till slut en hel bok. Från 1200-talet och framåt finns det också skrivare och bokhandlare, åtminstone i de största städerna som Paris.

 

[Skarpskytten]

Jag hittade det här diagrammet på Wikipedia, det är ganska talande:


Källan är Journal of Economic History, så info bör vara gedigen, men artikeln är från 2009 och kan så klart ha blivit inaktuell sedan dess.

 

[Tre solar]

Hyrda läggar har ju fantastisk äventyrspotential:
+ man kan hitta ett ark hos en lokal skrivare, och sen behöva spåra upp resten av texten
+ man kan hitta en inkomplett kodex för att sidan 4 är utlånad, och sen behöva spåra vem som har den
+ originalet kan ha förstörts eller rövats bort, och nu finns bara utlåtande delar kvar, illa kopierade av charlataner som aldrig sett verket i sin helhet
+ man kan tänka sig skuldsatta skrivargesäller som blivit rånade på sina hyrda lägg och nu är desperata att få tillbaka dem.

Så på det hela taget är jag mycket nöjd, även om det såklart hade varit coolt om det varit möjligt att identifiera specifika skrivare. Tack.