Jag tycker generellt att stereotyper är… tråkiga. Förutsägbara. Jag köper att de kan funka som användbar shorthand för att inte behöva säga så mycket om en SLP till exempel, men det motsvarar ju i så fall det första, ofta felaktiga intrycket man får av en människa. Så snart man skrapar lite på den ytan, så snart man börjar lära känna personen, brukar den bilden nyanseras. I de allra flesta fall.
Så vill jag också gärna jobba som SL. Om jag introducerar en SLP genom en stereotyp så vill jag gärna att fler nyanser uppträder när rollpersonerna har mer med den att göra. När jag skapar SLP:er brukar jag därför vilja att det finns åtminstone någon liten "oväntad" grej som bryter mot dess mest uppenbara stereotyp, om den har någon.
Rasistiska, sexistiska, transfoba eller funkofoba stereotyper håller jag mig gärna borta från oavsett. De är ju inte bara tråkiga; de är (i mina ögon) direkt skadliga. Och det handlar ju inte bara om de som befinner sig i rummet direkt, problemet med rasistiska troper är ju inte bara ifall någon i rummet tar illa upp utan att man sprider och förstärker rasism. Att man, helt enkelt gör rasism. Det spelar ingen roll vilken intention jag har – om jag normaliserar rasism har jag normaliserat rasism. Jag tror ingen i min spelgrupp plötsligt börjar rösta SD bara för att jag använt en rasistisk trop, men jag har ändå dragit mitt strå till stacken. Många bäckar små. Om jag använder en rasistisk trop och det inte ens problematiseras – då är risken lite, lite högre att jag eller mina spelare i senare skede kommer att använda den sortens tankefigurer när vi inte längre sitter vid bordet.
