Nekromanti När regelboken sitter tyst.

[Bassejr]

När man inte vet vad man ska göra. När en regel säkert fins där i nånstans, men inte går att hitta. När man kommer till en situation, så out of this world att regelmakarna inte ens brytt sig om att skriva en regel för det. Vad gjorde du?

Tänker specifikt på en D20 kampanj. Ingen viste hur man rollar om en spelare vill intimidatea en annan spelare. Slutade med att de fick rollspela det, vilket resulterade i att den som ville intimidatea muttrade och gick iväg.

Vilka lösningar har ni haft på problem som regelboken inte har svaret på? Vore jätteroligt att höra om era specifika upplevelser, och tillfällen när inte ens era vanliga principer om rollspelande eller husreglande fungerade felfritt, eller kanske ens spelbart. Vad gjorde ni då?

 

[God45]

Man hittar som spelledare på något. Stanna inte upp och bläddra i boken, det är saktar ner spelet. Bara make some shit up! Sedan kan man kolla upp det själv efter spelet och avgöra om det i boken eller det man hittade på är bäst.

Intimidate på andra spelare finns det en regel för och det ger -2 på några grejer en runda eller så. Men det kan inte påverkar hur man rollspelar sin karaktär i D&D.

Vet du vad? Jag tänker göra en ny tråd direkt om sociala skills på D&D forumet så du slipper of topic om sådant i din tråd

 

[Tell]

qiyas

man tillämpar qiyas-principen. Finns det en analog situation? ISF använd dess regler.

Används hota mot en spelare, finns det ingen anledning att tro att det inte skulle fungera som mot en NPC. Om det finns en anledning, innebär det att färdigheten är trasig, och att er spelgrupp behöver husregla om den så att den kan användas.

 

[Rymdhamster]

Man skjuter från höften och använder de verktyg som spelet gett en.

Finns det några färdigheter? Finns det några grundegenskaper? Även om de inte heter "intimidera" eller något i det gå att smälla ihop något. Övertala + Styrka, kanske, eller Strid + Karisma.

Just i fallet Spelare mot Spelare är det effekterna som är de svåraste. Jag är väldigt mycket emot att tvinga spelares rollpersoner till ett visst beteende, däremot funkar olika avdrag ypperligt:

Det nämndes ett avdrag tidigare, och sånt tycker jag är perfekt. "Du blir skrämd och får -2 på alla handlingar du försöker göra mot den här personen".

 

[Ögat]

Jag använder den utmärkta och allmängiltiga regeln UDDA eller JÄMNT. Den finns i en simpel, en utökad och en delyx-version.

simpel: Du frågar den mest berörda spelaren "udda, eller jämnt?" Sen slår du en tärning och jämför resultatet med spelarens val.

utökad: Om du har fler än två parter, kan du använda den utökade versionen. Tilldela varje spelare ett nummer och slå en tärning. Den vars nummer rullades åker på 'et eller vinner, eller vad som nu stod på spel.

delyx: Om du känner dig finurlig, kan du vikta utfallen. Det innebär att du istället för udda-jämnt säger "det är en på fyra" eller vad du nu tycker är lämpligt, baserat på vilka möjliga utfall som finns. Grundprincipen är att mer säregna utfall har mindre sannolikhet. Om du till exempel har förhållandet 9/1 är 9 något skitvanligt och 1 en fantastisk succé.

I mina ögon ska man tänka på sannolikheter som om man körde ett casino - vilka är de uslaste chanser som folk ändå kommer gå med på? Säg till exempel att en spelare till exempel överväger att låta sin rollperson hoppa mellan två hustak. Hon sneglar på dig och säger: kan jag klara det, varpå du svarar UDDA-JÄMNT. Om spelaren då tvekar, innebär det att de dåliga odds du ger står i vägen för en allvarlig risk som hon vill att hennes rollperson ska ta. Då kan du sockra anbudet "Tar du sats är det kanske två på tre."

 

[Tomatalven]

Spela inte d20
Sånna situationer uppkommer hela tiden när vi spelar och F!osg löser dem smidigt i alla fall när det inte handlar om att summona eller göra zombies.

 

[Nero_UBBT]

Jag brukar föreslå en regel påhittad i stunden, som bör rimma hyfsat väl med spelets övriga mekanik och epik-nivå. Om spelarna går med på det, så rullar vi utifrån det.

Jag har dock varit med om spelare som då får för sig att börja slå i boken efter regeln osv. Vilket leder till ett stort avbrott i spelledarens "pacing" (tempot i scenariot). Avbrottet ser jag som mycket värre än att inte kunna alla regler, varför jag hellre använder lite hederlig regelmekanisk silvertejp. Om det inte råkar vara ett mycket ödesmättat slag, t.ex.

Fallet med spelaren som over-rulear spelledarens tilldelade roll som regeluttydare, är ju ett eget och större problem att lösa.

 

[Mukwa]

När jag lirade trad var det godtycke från SL som gällde i de fallen. Visste jag inte regeln försökte jag hitta den snabbt i regelboken, men ville inte sitta och slå om jag inte hittade det. Att mina spelare skulle få sitta och slå upp en regel var det inte fråga om. Det var inte deras jobb. Om något upplevdes kajko snackade vi om det efter liret.

Nu för tiden ska reglerna vara så enkla att alla spelarna kan lära sig reglerna, eller att de snabbt kan förklaras när något behöver användas. Det blir inget slående i böckerna och reglerna flyter på klockrent. Improviserade regler behövs inte heller, för reglerna är så bra och allmängiltiga att det inte behövs tilläggsregler i specifika fall. Antingen slås tärningen eller så slipper man. Det är bestämt i reglerna redan innan. Det är det bästa sättet att spela rollspel på (objektivt då...)

 

[Tomatalven]

Jag tycker det är kul med regler. Jag vill "klara spelet". Om det inte slukar en massa tid är det kul att titta lite i boken tycker jag. Spelet får mer liv om man följer reglerna ibland. När krigaren får armen avhuggen av ödledemonen var det spelledaren som dödade spelaren om SL höftade till det, om hen följde reglerna var det spelaren som fick game over i spelet Fattar ni hur jag tänker?

 

[God45]

Jag tycker det är kul med regler. Jag vill "klara spelet". Om det inte slukar en massa tid är det kul att titta lite i boken tycker jag. Spelet får mer liv om man följer reglerna ibland. När krigaren får armen avhuggen av ödledemonen var det spelledaren som dödade spelaren om SL höftade till det, om hen följde reglerna var det spelaren som fick game over i spelet Fattar ni hur jag tänker?

Ja och i en så avgörande situation har du en poäng. Men om det handlar om simma reglerna så hittar man på något. Det är inte viktigt nog att stanna spelet i fem minuter för liksom.

 

[Tomatalven]

Jag tycker det är kul med regler. Jag vill "klara spelet". Om det inte slukar en massa tid är det kul att titta lite i boken tycker jag. Spelet får mer liv om man följer reglerna ibland. När krigaren får armen avhuggen av ödledemonen var det spelledaren som dödade spelaren om SL höftade till det, om hen följde reglerna var det spelaren som fick game over i spelet Fattar ni hur jag tänker?

Ja och i en så avgörande situation har du en poäng. Men om det handlar om simma reglerna så hittar man på något. Det är inte viktigt nog att stanna spelet i fem minuter för liksom.

Jo om det gör det roligare, vilket det kan göra ibland. Jag har en rätt datorspelsmässig syn på rollspel märker jag. Reglerna och äventyret är disketten, spelledaren och tärningar, papper, penna och skärm är datorn, fast datorn kan tänka själv och är kreativ. Så kan det vara iaf, ibland är spelledaren även disketten såklart.

 

[Totte]

Jag tillämpar alltid "Slå, så diskuterar vi"-regeln.
Spelaren slår en tärning, d20 för d20 spel, d100 för d100 spel och sedan beroende på vad slaget blir, grovt yxat till dåligt, mellan eller bra (bra 20%, mid, dåliga 20%), så går det som det går.

När det gäller mot andra spelare är det iför sig lite speciellt, men som rymdhamster redan skrivit, den klassiska "försämringsmodden" är en bra lösning.