Jag letade runt lite bland gamla filer på hårddisken och råkade hitta en text jag skickade tll Expressen när Susanne Ljung (www.expressen.se/article.asp?id=92040) dummade sig. Inte för att jag egentligen personligen tog illa vid mig, jag tyckte snarare det var lite humoristiskt, så blev många vänner till mig väldigt ledsna och sura. Så jag skrev då ihop den här texten för att vara elak. (Kanske var det Gåsmor i mig som vaknade?)<img src="/images/icons/grin.gif" border=0 width=15 height=15>
När jag läste igenom texten hittade jag en del stavfel och sådant men jag orkade inte rätta dem så här får ni "original-verisionen".
Hoppas ni finner den som kul kuriosa.
-----------------------------------------------------------------
Kritik till Ljungs krönika om Sagan om ringen
Susanne Ljungs krönika om Sagan om ringen och vad hon betraktar som ”nördarnas revansch” är inget annat än rena dumheter. Jag är personligen varken intresserad av fantasy eller Sagan om ringen i sig, men ett sådant prov på avsky emot andra människors intressen måste jag bara reagera mot.
Ljung verkar hylla ideal som ”party och brudar” och beklagar sig över att Tolkiens böcker inte är sexiga nog. Vidare hackar hon ned på socialt missgynnade pojkar, måhända sådana som hon identifierar som mobbningsoffren från skoltiden, men man undrar om det egentligen inte är hon som känner sig som ett mobboffer. Jag har i alla svårt att förstå varför en vuxen (?) människa annars skulle ha ett så stort behov av att deklarara att hon minsann inte är en tönt (vad det nu egentligen innebär för en vuxen människa).
Genom ett ordval som hör högstadiet till demonstrerar Ljung endast sin egen omognad. (Ordet ”tönt” hör inte till en vuxen vokabulär.) Genom sin nedlåntande kritik av sådant hon uppenbarligen inte förstår sig på lyckas hon endast omyndigförklara sig själv. Hon verkar dessutom vara en trångsynt människa som vill stöpa alla i samma trista och likriktade form. Hon är alltså inget annat än en elitistisk åsiktsnazist, eller möjligen en verbal terrorist, för att använda ett i dessa tider mer moderiktigt ord.
Man kan också anta att Ljung inte känner till det faktum att den uppenbart alltför snurriga världbild som tillskrivs författaren Terry Pratchett i själva verket baseras på en hinduistisk världsbild. Den har alltså varit högst påtaglig för miljoner människor genom tiderna. Det rör sig med andra ord knappast om någon droghallusination såsom Ljung insinuierar, utan tyder snarare på herr Pratchett är betydligt mer bildad än sin belackare. Det Ljung lyckas göra tack vare sin okunskap är att förolämpa hundratals miljoner anhängare av en av de stora världsreligionerna. Hon har dessutom helt missförstått poängen med fantasy-genren som en fantastisk och definitionsmässigt orealistisk litterär genre, där naturlagar och annat inte nödvändigvis behöver överenstämma med verkligheten. Ljung utgör därmed ett argument för att det är dags att öka standarden på skolutbildningen i det här landet.
Det kan tilläggas att jag aldrig har läst en fantasybok och att jag inte själv har en hinduistisk trosuppfattning. (Jag läste i och för sig Sagan om ringen en gång när jag var yngre, men jag avslutade den aldrig eftersom den helt enkelt inte föll mig i smaken.) Jag är alltså inte speciellt insatt i de aktuella fantasyvärldarna eller deras invånare, och jag har inte heller några planer på att se filmerna om Tolkiens verk. Trots det känner jag inget behov av att försöka verka intressant (tuff?) genom att racka ner andra vars smak och intresse jag inte delar.
Fy skäms!
-----------------------------------------------------------------------
Nella
När jag läste igenom texten hittade jag en del stavfel och sådant men jag orkade inte rätta dem så här får ni "original-verisionen".
Hoppas ni finner den som kul kuriosa.
-----------------------------------------------------------------
Kritik till Ljungs krönika om Sagan om ringen
Susanne Ljungs krönika om Sagan om ringen och vad hon betraktar som ”nördarnas revansch” är inget annat än rena dumheter. Jag är personligen varken intresserad av fantasy eller Sagan om ringen i sig, men ett sådant prov på avsky emot andra människors intressen måste jag bara reagera mot.
Ljung verkar hylla ideal som ”party och brudar” och beklagar sig över att Tolkiens böcker inte är sexiga nog. Vidare hackar hon ned på socialt missgynnade pojkar, måhända sådana som hon identifierar som mobbningsoffren från skoltiden, men man undrar om det egentligen inte är hon som känner sig som ett mobboffer. Jag har i alla svårt att förstå varför en vuxen (?) människa annars skulle ha ett så stort behov av att deklarara att hon minsann inte är en tönt (vad det nu egentligen innebär för en vuxen människa).
Genom ett ordval som hör högstadiet till demonstrerar Ljung endast sin egen omognad. (Ordet ”tönt” hör inte till en vuxen vokabulär.) Genom sin nedlåntande kritik av sådant hon uppenbarligen inte förstår sig på lyckas hon endast omyndigförklara sig själv. Hon verkar dessutom vara en trångsynt människa som vill stöpa alla i samma trista och likriktade form. Hon är alltså inget annat än en elitistisk åsiktsnazist, eller möjligen en verbal terrorist, för att använda ett i dessa tider mer moderiktigt ord.
Man kan också anta att Ljung inte känner till det faktum att den uppenbart alltför snurriga världbild som tillskrivs författaren Terry Pratchett i själva verket baseras på en hinduistisk världsbild. Den har alltså varit högst påtaglig för miljoner människor genom tiderna. Det rör sig med andra ord knappast om någon droghallusination såsom Ljung insinuierar, utan tyder snarare på herr Pratchett är betydligt mer bildad än sin belackare. Det Ljung lyckas göra tack vare sin okunskap är att förolämpa hundratals miljoner anhängare av en av de stora världsreligionerna. Hon har dessutom helt missförstått poängen med fantasy-genren som en fantastisk och definitionsmässigt orealistisk litterär genre, där naturlagar och annat inte nödvändigvis behöver överenstämma med verkligheten. Ljung utgör därmed ett argument för att det är dags att öka standarden på skolutbildningen i det här landet.
Det kan tilläggas att jag aldrig har läst en fantasybok och att jag inte själv har en hinduistisk trosuppfattning. (Jag läste i och för sig Sagan om ringen en gång när jag var yngre, men jag avslutade den aldrig eftersom den helt enkelt inte föll mig i smaken.) Jag är alltså inte speciellt insatt i de aktuella fantasyvärldarna eller deras invånare, och jag har inte heller några planer på att se filmerna om Tolkiens verk. Trots det känner jag inget behov av att försöka verka intressant (tuff?) genom att racka ner andra vars smak och intresse jag inte delar.
Fy skäms!
-----------------------------------------------------------------------
Nella