Re: Någon sorts programförklaring
Jag skall försöka förtydliga. Det jag pratar om i grunden är grupperingar. Vi definierar oss själva utifrån vad vi är, men vi använder i lika hög grad definitioner som visar vad vi
inte är.
Utan det här behovet av att definiera oss själva, att hitta en identitet som avgör vem "jaget" är, och att sätta det "jaget" i relation till andra människor (kontext) skulle vi heller inte ha något behov av status. Det hela handlar om "vem är jag i relation till dig", och "vilken status har jag i relation till dig".
* För att kunna handla måste vi vara någon
* för att kunna vara måste vi ha en identitet
* för att få en identitet måste vi bekräftas för vår identitet
Det här är något som har pågått mycket länge, och det har en historisk grund i Philius (om man tittar på förhållandet manligt och kvinnligt), där Philius definierar mannen i relation till kvinnan, lika mycket genom att säga vad mannen är, men också genom att säga vad kvinnan inte är.
"Det manliga är mer komplett och mer dominant än det kvinnliga, närmare besläktat med verklig handling ty det kvinnliga är ofärdigt och i underordning och tillhör den passiva kategorin snarare än den aktiva. Så är också fallet med de två ingredienser som konstituerar vår livsprincip – det rationella och det irrationella. Det rationella som tillhör själen och förståndet är maskulint, det irrationella, känslans område feminint, liksom mannen gentemot kvinnan."
Philius från Alexandria ca 1000 e. kr.
Aristoteles var också rätt förtjust i det här resonemanget, liksom de flesta filosofer som satte tänderna i just den biten om hur vi förklarar världen för oss själva.
Men det här uppdelandet i vi och dem, som vi gör hela tiden, oavbrutet för att få reda på vilken status vi har är inte begränsat till män och kvinnor. På 1700-talet trodde västerlänningar att afrikaner var djur. Vi och dem. På 1800-talet hade kolonialmakterna fått för sig att deras sätt att se på världen var det enda rätta. Vi och dem. Gothare är inte samma sak som emo. Vi och dem.
För att överhuvudtaget kunna diskutera den här sortens strukturer måste jag generalisera. Alla bygger nämligen sin identitet på en miljon olika indelningar, och vi skiftar beroende på kontext. Är jag på jobbet är jag en annan person än den jag är hemma. Är jag på konvent har jag högre status än jag har på jobbet. Vi bygger vår identitet från ögonblick till ögonblick, hela tiden genom att jämföra status och tillhörighet. Inom vissa grupper och i vissa sammanhang kan man dock se mönster som en viss grupptillhörighet uppvisar i relation till andra grupperingar.
Det blev långt, men jag hoppas du hängde med i resonemanget.
Jag återgår till det jag skrev om identitet.
* För att kunna handla måste vi vara någon
* för att kunna vara måste vi ha en identitet
* för att få en identitet måste vi bekräftas för vår identitet
Om bekräftelsen vi får levereras till oss i form av en ensidig bild av vad vi är, blir vi begränsade i vår identitet. Det är det stereotyper handlar om. Det är det som menas med att äga makten över diskursen. Om du har högre status än jag och bestämmer att blondiner är dumma
och enbart propagerar bilden av blondiner som dumma så får den berättelsen om mig som blondin stort inflytande över hur du ser på mig, hur andra ser på mig, men även hur jag själv ser på mig. Har jag däremot fler olika identifikationsområden, om jag kan se mig själv som mer än en stereotyp, så har de negativa bilderna av mig mindre inflytande eftersom jag har fler tillhörigheter att välja på. Till saken hör också att kvinnligt kodade egenskaper generellt sett har lägre status än manligt kodade egenskaper. Har jag hög status i en gruppering innebär det också ofta att jag har fler identifikationsområden att välja på. Jag får vara en individ i en grupp och inte enbart representera gruppens egenskaper.
Jag är lite trött så jag är inte helt säker på att jag uttrycker mig tydligt nog, men jag rekommenderar Malcolm Gladwells bok Blink! och Henrik Fexeus böcker om påverkan, samt Dan Arielys Predictably Irrational som handlar om beteendevetenskaplig ekonomi och som knyter in i det här. Och Cordelia Fines böcker, både A Mind of It's Own och Delusions of Gender. Rosabeth Moss-Kanter har också skrivit om det här i en
utredning som handlar om token-personer. PDF. Rekommenderad läsning.