Samtidigt är ju hela idén om objektivitet, i förlängningen hela den västerländska rationaliteten, ett projekt som handlar om att identifiera och abstrahera från den individuella faktorn. Jag vill nog påstå att det finns en skillnad mellan ren ad hominem ("så säger du bara för att du är man") och ett argument som försöker blottlägga hur individuella faktorer påverkar resonemanget ("det faktum att du är man får dig att resonera såhär, men det är även möjligt att resonera på andra sätt utifrån en annan position, och detta bör vi ta hänsyn till när vi försöker avgöra vad som gäller").
Du har väl rätt i att det är artigt att utgå från att ens meningsmotståndare är uppriktig; men att man är uppriktig betyder ju inte att man har rätt. Jämför: "du tror uppriktigt att solen snurrar runt jorden, men det är en vanföreställning som orsakas av jordens gravitationsfält, som får dig att uppleva att din position är fix trots att den rör sig".