Vad är biblioteksvärlden?
En gång för länge sedan fanns det ett stort imperium. Och med "stort" menas så stort att det spände över en hel galax. Det tog förstås ett tag innan det blev så stort, och allt eftersom det växte så samlade man på sig en hel del kunskap om de oräkneliga världar som man stötte på och införlivade i imperiet. Eftersom man inte hade uppfunnit CD-skivan, hårddisken, magnetbandet eller något annat sätt att lagra data på ett kompakt sätt så fick man lagra kunskapen på det gamla hederliga sättet: som bokstäver på papper.
Kunskap lagrad på det sättet tar plats, så mycket plats att vid imperiets höjdpunkt så fyllde galaxens samlade kunskap ett bibliotek som täckte en hel planet i ett kilometertjockt lager.
Sen gjorde imperiet vad imperier brukar göra förr eller senare. Det kollapsade, och därmed fanns det ingen infrastruktur som kunde upprätthålla biblioteken. Eterseglarna slutade att segla till biblioteksvärldarna - det fanns flera, men eftersom man inte kan komma till de andra så är de egentligen irrelevanta i sammanhanget - och med dem upphörde införseln av material för att underhålla biblioteket och mat för dem som levde där. I den mån invånarna inte drog därifrån så dog de till stor del ut.
De få som är kvar har samlat ihop sig i små samhällen här och var i arkiv och läsesalar, och gör därifrån expeditioner ut i biblioteket för att hitta de förnödenheter som de inte kan odla eller skapa lokalt. Det är inte en helt ofarlig syssla. Den biologiska fakulteten - som var stor som Tyskland ungefär - hämtade in diverse mystiska monster från fjärran världar, och dessa härjar nu runt i biblioteket. Därtill finns det inte längre något fungerande vaktmästeri som underhåller biblioteket, så ibland kollapsar sektioner. Ibland översvämmas delar, eller brandhärjas, och en del sektioner verkar bygga om sig själva på något mystiskt sätt.
För att kunskapen på något sätt ska kunna bevaras så brukar de flesta samhällen ha ett gillesväsende, som med tiden har utvecklats och blivit tämligen hemlighetsfulla av sig. Mekanurggillet delar inte med sig av sina hemligheter till väktargillet, till exempel, trots att de senare nog skulle ha nytta av de förras urverksdrivna projektilkastare. Det har förstås lett till att kunskaperna rangordnas så att bara de som kan hantera kunskapen får ta del av den. Eftersom folk fortfarande är fåfänga så visas deras rang inom gillet med mer imponerande klädsel, och då i synnerhet hattar. Ju häftigare hatt, desto häftigare rang.
För att expeditionerna - både den utforskande typen och den som är till för att handla med andra samhällen - ska genomföras på någorlunda säkert sätt så får endast utexaminerade gillesmedlemmar ge sig av på expeditioner. Det krävs med andra ord att man har en tillräckligt stor hatt för att man ska få ge sig ut i biblioteket.
Och här är vi nu, en sorglig spira med ättlingar till de överlevande i vad som en gång i tiden var imperiets minne, som knappt vågar sig ut i vad som en gång i tiden var deras säkra och väl skyddade hem.
---
Det ovan är bakgrunden till biblioteket. Det som triggade mig att börja utveckla det var modulen BESM Dungeon till Big Eyes, Small Mouth. Jag förväntade mig en bok om dungeon-krälande i BESM-anda, men vad jag fick var en helt vanlig jävla dungeon och en rätt tafflig sådan också. Så det började få mig att fundera på hur man skulle visa var skåpet ska stå.
Det som gjorde att det tog fart var ett avsnitt i bok 2 av Magister Negi Magi när det visar sig att skolan hade ett fantastiskt underjordiskt bibliotek och det fanns en klubb som sysslade med att utforska det. Till det kom en del andra influenser, som filmen Labyrinth (den med muppar och David Bowie), spelen i Myst-serien, boken och TV-serien Neverwhere och nu senast slottet Heterodyne i webbserien Girl Genius.
Vad jag vill ha är ett mysigt fantasyrollspel baserat kring utforskande. Det ska inte var tufft, det ska inte vara ondskefullt eller mörkt, och det ska inte ha en ståry eller metaplott. Det ska bara vara mysigt att utforska.
