Hej hopp. Här kommer några bitar från mitt monsterkapitel. Det är fantasy-egypten (på samma sätt som warhammer är fantasy-europa) och OSR. Dessa listas under rubriken: Faror i vildmarken. Gillar ni dem?
Azhuger - ökenvargen
Ett av de mest fruktade djuren i öknen och på savannen. Det är ett hunddjur med kraftigt framparti som blir runt 1,5 meter långt, i sällsynta fall upp till 2 meter. Över manken blir de flesta exemplar knappt en meter höga. Pälsen är raggig och fläckig. Honorna har en längre päls runt halsen och en kortare sträng av hår längs ryggen. Hanarna har mindre hår runt halsen men i gengäld rejält raggig lång päls på ryggen.
De lever så gott som alltid i flockar om 5 till 20 individer. De jagar i flock och tvekar inte att nedlägga stora byten. Som kollektiv enhet är de mycket farliga motståndare. Däremot är de rädda för blinkande ljus och de flesta karavaner har speglar som dinglar från snören runt vagnar och nattläger.
Ett tidigt varningstecken, om vinden ligger på åt rätt håll (vilket den aldrig gör om de jagar) är den distinkta stank de sprider. Ashugerna kommunicerar delvis med dofter som utsöndras längs deras ryggpäls. Kommer man över deras doftkörtlar har man mycket bra användning av dessa vid drevning. Fast man får bada länge efteråt.
Sirocco
Detta djur ligger mesta tiden av sitt liv nergrävd i sanden ca 10 cm under ytan. När den känner vibrationer i marken nära sig svävar den upp ur marken och anfaller. Den drar med sig massor av fint stoft som den samlar i en virvelvind under sig. Den försöker förvirra sitt byte med dammet samtidigt som den angriper med bränntrådar och fångstarmar. När bytet är medvetslöst lägger sig maneten på det och börjar utsöndra frätande ämnen för att kunna smälta det.
Karlak
Om du går i öknen och hittar kringströdda halvsmälta ben i sanden, gå försiktigt. Risken finns att du går över en Karlak. Den ligger någon meter ner i sanden med stora luftblåsor fyllda med luft. När den märker ett lagom stort byte över sig skjuter den upp en snabel och tömmer luftblåsorna. Resultatet är att sanden kollapsar i ett hål med en diameter på upp till 5 meter. Sedan skickar Karlaken upp sina fångstarmar. När man är infångad dras man ner i munnen som är längst ner i hålet.
Det finns några saker man kan göra mot en Karlak. Om man ser snabeln har man några sekunder på sig att klämma åt den. Lyckas man binda om den tar det lång tid innan luftblåsorna töms och man hinner fly till säker mark. Tyvärr trivs Karlaker tillsammans så när man flyr från den förste ramlar man ofta rakt i munnen på den andre.
Rokkondo
Denna väldiga bevingade varelse besitter ett stort mått av förstånd och list. Äldre individer kan lära sig prata och har samma förstånd som ett tioårigt människobarn. Detta tillsammans med kallhjärtad hänsynslöshet och decimeterlånga klor på fötter och vingspetsar gör den till en fruktad fiende. Ofta hittar den varelser som verkar vilse i vildmarken. Den lovar att leda dem till vatten men om man följer den leds man till sin död. De har inget emot att anfalla försvagade, sjuka eller skadade varelser om de tror att de kan vinna.
Då och då leder de faktiskt nödställda rätt. Dessa sprider sedan legenden om den hjälpsamma fågeln. Få överlever en hungrig Rokkondo så de historierna sprids sällan.
Sandsugga
Sandsuggorna lever på de mest spridda platser. I öknens torraste sand borrar de hål ner mot fukten så djupt som 20 meter. I djungeln med god tillgång på mat kan de tiofaldiga sin population på endast en månad. De äter allt, förökar sig rasande fort och finner sig väl tillrätta på de flesta platser.
Till utseende är de stora som katter, platta med band av chitin likt en gråsugga. De har 10 par ben och ögon djupt inbäddade i skalet. De kan pressa sig in nästan överallt och kan lukta sig till mat och fukt på långt avstånd. I byar i vildmarken får barnen ofta belöningar om de lyckas fånga sandsuggor då de är extremt avskydda.
En och en är sandsuggor inget hot. Man sätter foten mot dem och spetsar dem. Men när det kommer hundratals vällande mot en kan man bara springa. Det hjälper inte. Vågen väller över en och man blir levande plockad i bitar av deras kraftiga käkar.
Slemflygare
I djungler och oaser trivs slemflygarna, en märklig kombination av snigel och insekt. Deras inre är en intressant kemisk fabrik. De har vingar som mest används för styrning. När de behöver lyfta blåser de upp en slemmig seg bubbla med lätta gaser. De är mycket skickliga på att kontrollera sin flyghöjd genom att släppa ut eller pumpa in mer gas i bubblan.
När de når sitt bytesdjur spräcker de bubblan som klibbar fast i bytet med själva varelsen direkt mot huden. De börjar sen smälta sig in mot köttet med magsyra för att sen utsöndra ett starkt bedövande gift.
Slemflygarnas svaga punkt är dels att de inte är jättesnabba, dels att deras slembubblor kan punkteras. En slemflygares bubbla återbildas på några minuter och under tiden är den ganska hjälplös. Den bästa taktiken är att sätta eld på dem, då exploderar bubblan. Tyvärr ofta så kraftigt att en fackla släcks.
Azhuger - ökenvargen
Ett av de mest fruktade djuren i öknen och på savannen. Det är ett hunddjur med kraftigt framparti som blir runt 1,5 meter långt, i sällsynta fall upp till 2 meter. Över manken blir de flesta exemplar knappt en meter höga. Pälsen är raggig och fläckig. Honorna har en längre päls runt halsen och en kortare sträng av hår längs ryggen. Hanarna har mindre hår runt halsen men i gengäld rejält raggig lång päls på ryggen.
De lever så gott som alltid i flockar om 5 till 20 individer. De jagar i flock och tvekar inte att nedlägga stora byten. Som kollektiv enhet är de mycket farliga motståndare. Däremot är de rädda för blinkande ljus och de flesta karavaner har speglar som dinglar från snören runt vagnar och nattläger.
Ett tidigt varningstecken, om vinden ligger på åt rätt håll (vilket den aldrig gör om de jagar) är den distinkta stank de sprider. Ashugerna kommunicerar delvis med dofter som utsöndras längs deras ryggpäls. Kommer man över deras doftkörtlar har man mycket bra användning av dessa vid drevning. Fast man får bada länge efteråt.
Sirocco
Detta djur ligger mesta tiden av sitt liv nergrävd i sanden ca 10 cm under ytan. När den känner vibrationer i marken nära sig svävar den upp ur marken och anfaller. Den drar med sig massor av fint stoft som den samlar i en virvelvind under sig. Den försöker förvirra sitt byte med dammet samtidigt som den angriper med bränntrådar och fångstarmar. När bytet är medvetslöst lägger sig maneten på det och börjar utsöndra frätande ämnen för att kunna smälta det.
Karlak
Om du går i öknen och hittar kringströdda halvsmälta ben i sanden, gå försiktigt. Risken finns att du går över en Karlak. Den ligger någon meter ner i sanden med stora luftblåsor fyllda med luft. När den märker ett lagom stort byte över sig skjuter den upp en snabel och tömmer luftblåsorna. Resultatet är att sanden kollapsar i ett hål med en diameter på upp till 5 meter. Sedan skickar Karlaken upp sina fångstarmar. När man är infångad dras man ner i munnen som är längst ner i hålet.
Det finns några saker man kan göra mot en Karlak. Om man ser snabeln har man några sekunder på sig att klämma åt den. Lyckas man binda om den tar det lång tid innan luftblåsorna töms och man hinner fly till säker mark. Tyvärr trivs Karlaker tillsammans så när man flyr från den förste ramlar man ofta rakt i munnen på den andre.
Rokkondo
Denna väldiga bevingade varelse besitter ett stort mått av förstånd och list. Äldre individer kan lära sig prata och har samma förstånd som ett tioårigt människobarn. Detta tillsammans med kallhjärtad hänsynslöshet och decimeterlånga klor på fötter och vingspetsar gör den till en fruktad fiende. Ofta hittar den varelser som verkar vilse i vildmarken. Den lovar att leda dem till vatten men om man följer den leds man till sin död. De har inget emot att anfalla försvagade, sjuka eller skadade varelser om de tror att de kan vinna.
Då och då leder de faktiskt nödställda rätt. Dessa sprider sedan legenden om den hjälpsamma fågeln. Få överlever en hungrig Rokkondo så de historierna sprids sällan.
Sandsugga
Sandsuggorna lever på de mest spridda platser. I öknens torraste sand borrar de hål ner mot fukten så djupt som 20 meter. I djungeln med god tillgång på mat kan de tiofaldiga sin population på endast en månad. De äter allt, förökar sig rasande fort och finner sig väl tillrätta på de flesta platser.
Till utseende är de stora som katter, platta med band av chitin likt en gråsugga. De har 10 par ben och ögon djupt inbäddade i skalet. De kan pressa sig in nästan överallt och kan lukta sig till mat och fukt på långt avstånd. I byar i vildmarken får barnen ofta belöningar om de lyckas fånga sandsuggor då de är extremt avskydda.
En och en är sandsuggor inget hot. Man sätter foten mot dem och spetsar dem. Men när det kommer hundratals vällande mot en kan man bara springa. Det hjälper inte. Vågen väller över en och man blir levande plockad i bitar av deras kraftiga käkar.
Slemflygare
I djungler och oaser trivs slemflygarna, en märklig kombination av snigel och insekt. Deras inre är en intressant kemisk fabrik. De har vingar som mest används för styrning. När de behöver lyfta blåser de upp en slemmig seg bubbla med lätta gaser. De är mycket skickliga på att kontrollera sin flyghöjd genom att släppa ut eller pumpa in mer gas i bubblan.
När de når sitt bytesdjur spräcker de bubblan som klibbar fast i bytet med själva varelsen direkt mot huden. De börjar sen smälta sig in mot köttet med magsyra för att sen utsöndra ett starkt bedövande gift.
Slemflygarnas svaga punkt är dels att de inte är jättesnabba, dels att deras slembubblor kan punkteras. En slemflygares bubbla återbildas på några minuter och under tiden är den ganska hjälplös. Den bästa taktiken är att sätta eld på dem, då exploderar bubblan. Tyvärr ofta så kraftigt att en fackla släcks.
