Några svar (Anders får rätta mig...)
Antagligen är jag bara lat och dum; men jag kan inte finna var de olika språken står att finna...
Tror faktiskt inte det finns någon sammanställning, men av sidorna 9, 36, 44 och framförallt 67 kan man dra följande slutsatser (nåja, en del kommer från Zagrosia-artikeln, artikeln om kentaurer och sådant jag glömt):
*Högtermali talas av högtermalier, dvs. de som bor på Vidonias fastland, och motsvaras av svenska. Det skrivs med azuliska bokstäver. Tegerns invånare pratar en dialekt som kallas tegri och skiljer sig ganska mycket; då tegrierna ursprungligen härstammar från zaki-talande folk antar jag att de bevarar många ord därifrån för typiska Tegern-företeelser, ungefär som tornedalsfinnar kan använda ord från miänkieli (tornedalsfinska) när de pratar om skogen och älven.
*Ötermali talas av, rätt gissat, ötermalier, befolkningen på de termaliska öarna. Det är ungefär lika nära besläktat med högtermali som svenska med norska. Jag brukar låta ötermalier bryta på norska… Det skrivs antagligen med azuliska bokstäver.
*Azuli representeras i spelet av latin och används av högtermalier vid akademiska sammanhang, vilket inkluderar juridik och diplomati.
*Daladh representeras av hellenistisk grekiska och används på liknande sätt när det gäller ekomanti, vilket inkluderar en del ekomantisk magi och enligt mig också akademisk medicin. Det har ett eget, urgammalt alfabete, men skrivs numera med ”akademisk skrift”, en variant på azuliska bokstäver utvecklat för att skriva språk med andra språkljud än azuli.
*Midhaladh är besläktat med daladh (jag brukar tänka mig det som modern grekiska) som talas av minotaurerna i deras ”hemländer”, som Mirak. Om man skriver på det i Vidonia används akademisk skrift.
*Lashonnu är vedingarnas modersmål – det representeras i spelet av ett konstruerat språk som baserar sig på – hebreiska! (Därmed inte sagt att vedingar har något med judar att göra…) Liksom midhaladh saknar vedingarna skriftspråk – det som skrivs på lashonnu använder akademisk skrift.
*Zakierna talar zaki, som motsvaras av persiska/farsi, eller något liknande, tror jag. Fråga Anders. Jag misstänker att det skrivs med samma bokstäver som bhakrit.
*Dodjaberna talar olika närbesläktade språk som kan sammanfattas som ”bhakrit”. Det motsvaras av något indiskt språk från verkligheten… hindi, tror jag, men jag vet inte. Det har sitt eget skriftspråk.
*Ryzgardili är kentaurernas språk, åtminstone de kentaurer man känner i södra Pangaia. Turkiska eller mongoliska, har jag för mig, eller så är språket helt fiktivt.
*Aoterei är det språk som talas av de tritoner man stöter på längs södra Pangaias kuster. Det är helt fiktivt.
*Nerao, folket på Silveröarna, har också ett eget språk (duh!) och jag vet att Anders sagt vad det kallas, men jag har glömt det. De namn på varelser som anges vara ”neraiska” är namn som används av aboriginer för diverse djur och monster.
*Jag har alltid kallat chuernas språk för chuiska. Det heter antagligen något annat och torde representeras av mandarin. I verklighetens närmaste motsvarighet, Kina, pratar visserligen folk vitt skilda språk, men det gör man i Europa också och Gondicas ”Europa” har summa två språk.
*Vastomagnerna pratar vad högtermalierna kallar ”vastomagniska” och de själva ”koor”. Det representeras av en blandning av klassisk arabiska och vanlig vardagsditto (som finns i flera varianter, men mina källor skiljer dem inte så noga åt, OK?). Notera att koor inte är närmare släkt med vare sig zaki, ryzgardili eller högtermali. (Rimligtvis är det närmast släkt med lashonnu, eftersom språken representeras av fiktiva språk vars bas verkliga språk som är släkt, vilket ger skojiga paradoxer för Vidonias spirande lingivistik). Koor har ett eget skriftspråk, baserat på gamla daladhiska tecken. Det finns typ hieroglyfer från den gamla choriska kulturen på ruiner och så, men ingen kan läsa dem längre.
En person med folkmedicin kan enligt färdighetsbeskrivningen tillverka div. läkedroger (vilket också gör att personer med den akademiska färdigheten kan göra det också). De droger som finns beskrivna är enbart galeniska... Antas alla läkekunniga vara mystagoger? Låter konstigt isf. Vilka droger bör en klok gumma/gubbe kunna framställa? Vilka preparat borde en akademisk läkare kunna framställa?
Brasklapp: Jag hatar ”droger” i vanliga fantasyspel; en variant på Stål-Långbens jordnötter, för att citera Rosen, och i ett spel som har ”potions”, magi i form av ”droger” (i motsats till enkel dekokt på örten hurgoflurbur, bläh) är de dessutom tårta på tårta. De är någonting som uppfunnits för rollspel, i stort sett, och inte finns i andra media. Visserligen finns i verkligheten enkla örtbaserade preparat som kan hjälpa skadade och sjuka, men den effekt de har är inte direkt mätbar i Gondica-termer. Kom ihåg att Gondicas skadesystem totalt ignorerar blödning, chock (nästan i alla fall), infektioner och många andra trauman, och då har vi gjort oss av med de flesta effekter som behandlas med dylika mediciner – när det gäller sår. Eftersom sjukdomar och åkommor (muskelvärk, utslag, tandvärk mfl elände) inte har någon direkt effekt i spelet, känns det allmänt fel att ha särskilda regler för mediciner som lindrar (för bota kan de sällan) sådant.
Dessutom är just medicinering en del av medicinska behandlingsmetoder för sår, skador och sjukdomar. Jag skulle säga att en person med en medicinsk färdighet som utför en behandling för att hjälpa en sjuk eller skadad person ganska ofta använder mediciner, vilket åtminstone vad gäller folkmedicinen innebär att hon blandar dem själv (om Vidonias akademiska läkare liknar de jordiska, använder de ”halvfabrikat” de köper av apotekare – vilket f.ö. finns med som Hantverlsfärdighet). Detta skulle jag helt krasst räkna som en del av slaget för färdigheten – lyckas hon inkluderar det att hon använde eventuella nödvändiga mediciner på rätt sätt. En fältskär/helerska/polyhistor medicus som saknar varje tillgång till mediciner – skeppsläkare hade ”medicinkistor” förr i tiden, det låter som något för äventyrare – får ett avdrag på sin TK eller ökning av S. SL kan skapa särskilda situationer där dylika grunkor inte är tillräckliga (”Tyvärr, du har ingen digitalis att lindra kramperna med… barnet dör om du inte får tag i det inom ett dygn…” ”Theos’ död – vem rider med mig till Atreburg!?”), eller säga att den med en över-komplett utrustning (typ i ett ekomantiskt tempel känt för sina helare, eller en akademis medicinska fakultet) får en bonus, men det är särskilda situationer.
Vad i galeniken gör att den bara kan användas av personer med MEP/E? Vissa recept är ju väldigt enkla...
De SER enkla ut. Det är svårt att laga perfekta omeletter också. Men här får du receptet: 2 eller flera ägg. Tror du att du eller jag klarar det lika bra som Verner Vögeli?
För att avgöra exakt när man skall ha i ingredienserna krävs t.ex. MEP/E, liksom nästan alla andra måttangivelser… Tänk på det som att laga mat om man saknar smak- och luktsinne och är född sådan. Den precision som krävs för att elixiren skall komma i ”balans” och fungera är omöjlig för vanliga dödliga. (Historiska alkemister använde smaksinne för att identifiera kemikalier och känseln för att avgöra exakta temperaturer, som en jämförelse.)
I vissa fall tror jag också att vitalis måste fokuseras från fluxen, och detta kräver ceremonier som kräver att man kan uppfatta vitalis.
Om man vill kan man göra som med mekanurgiska mekanismer: det går för en person att blanda till en drog med Apotekare istf. Galenik, men den får automatiskt POT 3 och inga bonuseffekter.
Vilka villfarelser finns inom folkmedicinen? Tror man t.ex. att iglar och åderlåtning är en effektiv behandlingsmetod?
En hel del, men färre än i vår värld. Min bestämda åsikt är att de mest berömda och inflytelserika läkarna i Vidonia, i synnerhet bland vanligt folk, är mystagoger. Deras mentala perception gör att de borde ha enklare att märka vad som är farligt; de kanske inte kan utarbeta teorier om hur man skall göra utifrån det som icke-mystagoger kan använda (fast det tror jag de kan i vissa situationer) men de kan definitivt avgöra vilka metoder som är farliga – mystagogerna har funnits sedan daladhisk tid. Det borde av allt att döma finnas lekmän som arbetar i templen, och de borde ha spritt kunskap om detta.
Och gifterna, de har en potens men det står inget om hur den mäts. Räknar man det på samma sätt som när man framställer galeniska droger?
”Giftstyrka per dos”, står det. Hur stor per dos står inte. Att använda Galenik-reglerna ÄR en variant, men i verkligheten är inte styrkan hos gift särskilt beroende av skickligheten hos blandaren, och det är bara ett slag per gift. Jag skulle hellre sett en fast styrka per dos som sedan påverkas av ett Q-slag för färdigheten, ungefär som räckvidden påverkas för den som gör skjutvapen.
Hur gör man med motgift?
Säg det. De flesta motgift i verkligheten driver giftet ur kroppen eller lindrar symptomen (t.ex. kramper) så att offret överlever. De flesta motgift i litteraturen är mirakelkurer som i sista stund ges till offret så att det inte dör.
De första anser jag representeras bäst av regler liknande de för sjukdomar och skador – en läkekunnig person kan med ett slag för lämplig färdighet lindra symptomen – gör ett S-slag med S lika med potensslaget för giftet. Om det lyckas minskas en full verkan till en begränsad verkan, och en begränsad verkan halveras. Läkaren måste förs identifiera giftet, vilket kräver ett separat slag om det inte är uppenbart. Ibland kan andra färdigheter ersätta (t.ex. Överlevnad om man blivit ormbiten) men det är upp till SL. Folkmedicin har ett avdrag (-1T eller mer) på exotiska eller sällsynta gifter – det omfattar mest behandlingsmetoder för skämd mat, ungar som käkat giftiga bär, folk som tagit fel på odört och persilja, etc.
Det andra representeras bäst av galeniska droger.
Vilken färdighet använder man när man gör gifter?
De exempel som ges kan framställas med Medicin och Folkmedicin. Själv anser jag att historiska analogier säger att apotekare (dvs. med färdigheten Apotekare) bör klara skivan också. ”Cinematiska” gifter (smaklösa, snabbverkande, lämnar inga spår etc) bör vara galenik eller aristogalenik (bwahahah!). Asensal (se Mudors Ögon och Händer i min gnurk om aristosofiska organisationer på rollspel.nu) är ett sådant exempel.
Skulle gärna vilja se fler riktlinjer för att utarbeta egna gifter. Har dålig kunskap i området och det blir ännu svårare när man ska transkribera den till siffror...
Jag lider med dig, men det är så komplext i verkligheten att det är mycket svårt att utarbeta riktlinjer som har särskilt mycket med den att göra. (En kvinna på GURPS-listan jobbar på ett sjukhuslaboratorium och sysslar mycket med förgiftningsfall; hon har upprepade gånger sagt att hon aldrig sett ett system som kunnat representera verkligheten och att hon förgäves kämpat med ett själv. En av orsakerna är att det vi sammanfattar som ”gift” är en hel massa olika saker i verkligheten, och de fungerar på olika sätt.
Om du menar rent spelbalansmässigt, kom ihåg att ett gift som i en dos har POT 9 har fifty-fifty chans att golva en genomsnittlig människa, och utgå därefter.
Kankse [sic!] är onödigt att haka upp sig på gifter men jag tycker det är mycket romantiskt och intrikat med giftmord ;-)
I sådana fall: Giftet i ett giftmord är en del av plotten. Det behöver inte ha några spelvärden – du måste bara veta vad för konkreta effekter det har. Vilka dessa är bestämmer du själv – i plott-syfte kan man strunta ganska mycket i verkligheten, även om det är vettigt att komma ihåg begränsningarna hos "realistiska" gifter (för då kan man framhäva hur mystiskt det är med gift som dödar blixtsnabbt eller inte efterlämnar spår).
Sven Folkesson, känd från fanzinet Runan hade en artikel där en gång som behandlade de konkreta effekterna av några vanliga gifter som existerar i verkligheten. Den återtrycktes i webzinet Alpha et Omega nummer 9. Eftersom jag hade en Gondica-artikel i det numret borde jag ha en URL någonstans, men pinsamt nog inte. Om du letar här på forumet från i våras hittar du säkert reklam för det…
Vad bör, då de finns att köpa, droger och gifter kosta? Vad kostar läkarbehandling?
Den andra och enklare frågan först: En läkare i Tekeburg har en dagslön (brutto) på 3 dukater, enl. tabellen på s. 62 i boken. Säg att en läkare har en arbetsdag på 8 timmar; då tar hon (de flesta som sysslar med medicin, oavsett om den är akademisk eller folklig, är EMU kvinnor) något i stil med 2 sekiner i timmen. Om man vill ha en läkare som vårdar en dygnet runt, ta 3 dukater rakt av samt ”traktamente”, dvs. alla levnadsomkostnader betalda. En icke-akademisk läkare har säkert lägre inkomster i vanliga fall (säg 5-7ertugar i timmen, max) eftersom hennes normala klienter vanligtvis inte har råd med mer, men hon höjer priserna ganska rejält om det är någon som ser ut att kunna betala. Detsamma gäller försupna medicine studenter, bensågande fältskärer och andra halvskummisar som inte ställer frågor om skottskador, skamliga veneriska sjukdomar och oönskade barn. På ställen som Vita Rosens fattighospital betalar man så mycket man har råd med, dvs. inget alls för en fattig stackare.
Den första frågan är svårare. De flesta gifter är fullständigt olagliga, men många gifter i verkligheten är bara mediciner tagna i riskabla doser, och sådant kan man antagligen tjacka hos en apotekare. En sådan räknas till de mer välsedda hantverkarna, så en mästare tjänar väl en sisådär 2 dukater om dagen enligt ovannämnda tabell. Eftersom detta är hans eller hennes förtjänst brutto (utgifter för inkomstens förvärvade inräknade, men inte levnadsomkostnader eller skatt) borde det mesta inte kosta mer än en eller två dukater per dos, om vi inte räknar med sällsynta doningar. Återigen kan det bli billigare på landsbygden och dyrare om man gör skumma grejer, t.ex. vill ha tag på sådant som uppenbarligen är menat som gift. Slag för Fixare är då antagligen av nöden, eller motsvarande rollspelande. Vanligtvis är materialkostnaden en relativt liten del av sådant här, men en del droger eller gifte kan kräva dundersällsynta ingredienser. Annars kan man gott säga att RP med lämpliga färdigheter bara betalar 1/5 – ¼ av kostnaden för råmaterialet. Notera också att i verkligheten kräver många medicinalväxter långvarig behandling för att bli medicin – torkning, skapande av tinkturer etc. – som man kanske inte har tid med i brådrasket.
Vill man ha galeniska droger gäller liknande principer, men mystagoger är heliga kvinnor och inte bara kloka gummor, så beteende är minst lika viktig som stålar. Att följa Vita Rosens principer här är vettigt. Notera att det skall mycket till innan en mystagog skulle acceptera att någon verkligen behöver ett gift, men icke-dödliga gifter (t.ex. sömnmedel) är fullt möjliga under extrema omständigheter.
Nightowl