luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,843
@Bifur, @Lightshy, @Rymdhamster, @Lodin2000 och jag har spelat Warhammer Fantasy via Discord. Här kommer en presentation av min rollperson samt en krönika över våra äventyr i Nuln.
Frank är en infödd Nordländare som alltid varit mer intresserad av att dricka öl med sina vänner än av hårt arbete. Han har haft diverse okvalificerade och kortvariga arbeten hemma i Skjaldberg. Vedhuggare. Fruktplockare. Stuvare. Herde. Assisterande torghandlare.
För någon tid sedan kärade Frank ner sig totalt i den talangfulla unga gatumusikanten Susanna Schmitt. Problemet var att Franks kamrat Marcus Kneip gjorde detsamma. En blöt kväll på någon taverna slog de båda rivalerna sedan vad. Ifall Frank lyckades genomföra Sigmars exodus skulle Marcus inte bara ge upp sina försök att vinna Susannas hjärta, han skulle också betala Frank en hyfsad summa pengar.
När Frank dagen efter vaknade med värkande huvud hade han helt glömt vadet. Snart blev han dock påmind om det av ingen mindre än Susanna som fått nys om det hela och tyckte att den lät oerhört spännande. Därmed kunde Frank inte gärna dra sig ur.
Frank plan blev då att ta sig till en annan ort på lämpligt avstånd från Skjaldberg och vänta ut tiden där. Dock visade Franks bror Hugo intresse för att följa med så Franks plan grusades. De båda bröderna packade ihop det mest nödvändiga och påbörjade färden söderut.
Under resans gång har Frank blivit mer och mer övertygad om att han är lurad. Marcus tar säkert chansen nu när Frank är borta och fördubblar sina ansträngningar att charma Susanna. Frank, som inte är någon direkt religiös ung man, lockas därför att återvända hem men känner sig samtidigt tvingad att fortsätta. Sin ångest dämpar han med alkohol men nu har ett nytt problem uppstått. Drickandet - och det dåliga omdöme som följer därav - har gjort att reskassan börjar sina.
Frank har även fått nys om att Andre Hofer numera driver ett värdshus i Nuln. Hofer är en före detta sergeant inom armén och plågade stackars Frank när han i yngre dagar var anställd som assistent åt sergeanten då denne var stationerad norröver.
På vägen mot Nuln har vi gjort sällskap med en ung adelsdam vid namn Octavia och hennes betjänt Wilbur. Väl i Nuln går vi fyra med på att hjälpa Aleksej Radovich, en påstådd prins från Kislev, att rädda hans älskade Magdalena som hålls i fångenskap. Vi besöker huset där Magdalena befinner sig. Det visar sig vara en bordell, Madam du Vilmorin, och Magdalena har skulder till ägarinnan. Vi bestämmer oss för att slå till mot bordellen samma natt.
I väntan på kvällen bestämmer vi oss för att besöka fru Oppenheimer som utfäst en belöning för ett par saknade örhängen. Vi besöker frun som sägs härstamma från Sylvanien. Hon uppger att hon förlorade sina örhängen på restaurangen Chez Louis' Restaurant för omkring tre veckor sedan. Wilbur blir även ombedd att lämna ett meddelande till Rudi Holtzt som brukar hålla till på Gunner's Arms.
Vi går förbi restaurangen men blir ombedda att återkomma vid tiotiden. Wilbur leder oss sedan till Gunner's Arms där vi äter middag. Han drar sedan med oss mot Kleinmoot där Rudi Holtzt ska ha sin bostad. Wilbur hittar en lapp i Rudis rum. Därefter återvänder vi till restaurangen där Octavia får prata med ägaren. Han minns fru Oppenhemers besök tillsammans med en fru Weissmüller men känner inte till något om några försvunna örhängen. Restaurangens diskare kliver sedan fram och berättar att annat blivit stulet från gästerna men att det upphört på sistone, ungefär samtidigt som en Greta Fischer fått sparken. Greta lär sedan ha fått jobb på Gunner's Arms.
Vi går till Gunner's Arms men det visar sig att Greta har slutat för kvällen. Sedan går vi till Madam du Vilmorin. Wilbur upptäcker att det finns en innergård. Octavia klättrar in och öppnar porten åt oss andra. Vi väntar inne på gården tills dess att det släcks på alla våningar i huset. Jag går sedan runt till framsidan av huset och för oväsen för att distrahera vakten medan Hugo och Octavia slår sönder ett fönster på baksidan och smiter in. Oförklarligt krossas en ruta på huset vilket får vakten att rusa ut och jag får springa ifrån honom. Under tiden reglar Octavia dörren på framsidan och smyger upp till Magdalena. När vakten gett upp jakten på mig, återvänt till huset och konstaterat att dörren är reglad springer han runt till baksidan men kolliderar med Wilbur. Hugo och Octavia slinker under tiden ut genom huvudingången tillsammans med Magdalena. Efter viss förvirring återsamlas vi vid vårt värdshus.
Nästa morgon hämtar Wilbur Aleksej. Det visar sig dock att han inte kan betala oss, och dessutom att Magdalena inte vill följa med Aleksej utan återvända till sin hemby. Jag och Hugo distraherar sedan Aleksej medan Octavia och Wilbur följer Magdalena till en lämplig stadsport. Därefter beger vi oss till herr Fleischer som verkar ha renoverat.
Herrn berättar att hans 18-åriga dotter Hanna varit försvunnen i tre nätter. Vi får se ett porträtt av dottern. Hon hade varit ute och roat sig med sin bästa vän Karla Lint. Familjen Lint bor i närheten. Herr Fleischer föreslår att vi ska fråga personalen i hans tre butiker. Han nämner även ett inbrott i Erichs butik. Octavia tar en titt i Hannas rum där det inte finns några särskilda spår. Vi andra talar under tiden med betjänten Rutger och kokerskan fru Köhler. Så vitt de vet återvände Hanna aldrig på kvällen (hon hade egen nyckel). De har även sett Hanna prata med en rödhårig ung man som de tror arbetar som lärling i närheten.
Octavia och Wilbur besöker familjen Lint. Karla berättar att hon och Hanna besökt Gunner's Arms. Karla pratar även om en Wolfie som verkar vara en pojkvän, och nämner att en av Wolfies bekanta uppfört sig illa vilket gjorde Hanna upprörd så hon lämnade inrättningen. Wolfies riktiga namn är Wolfgang och vännen Leopold som Wilbur pratat med tidigare i sin jakt på Rudi Holtzt. Det kommer även fram att Karla och Wolfie lyssnat på samma sopran som fru Oppenheimer. Hugo och jag besöker under tiden Uters slakteri men får inte veta något av värde där.
Vi går mot glasblåseriet där vi tror att den rödhåriga ynglingen som setts prata med Hanna kan vara lärling. På vägen dit råkar vi ut för några gatungar som försöker knycka våra värdesaker. Hos glasblåsaren träffar vi lärlingen Hans som säger att han är Hannas pojkvän. Hans verkar dock ovetande om att Hanna är försvunnen. Han säger att dom träffades senast helt kort för fyra dagar sedan. Under tiden kommer en av gatungarna, Hanke, fram till mig och Hugo och berättar att en person, gissningsvis en kvinna utklädd till man sjungit utanför Hannas fönster på natten vid några tillfällen. Kanske kan det vara näktergalen Maria de la Meragliano som även sjungit på Chez Louis' och Gunner's Arms.
På väg mot Gunner's Arms stannar Hugo till och pratar med en Maugerite Garten och får plötsligt en dejt på Chez Louis' Restaurant klockan sju samma kväll. Vi inkvarterar oss på The Last Hope Inn. Wilbur drar sedan iväg med Hugo för att snygga till honom medan Octavia och Frank går till Gunner's Arms för att spana efter den tjuvaktiga servitrisen Greta.
Den uppsnofsade Hugo äter middag med Maugerite som berättar om Hannas många friare, att Fleischer mutat till sig kontrakt samt om ett bråk mellan två personer vid en av herr Fleischers tillställningar. De båda pratar också om fru Weissmüller som befinner sig i lokalen och som verkar vara ett riktigt högdjur, samt om fru Oppenheimer.
Under tiden hänger Octavia och Frank på Gunner's Arms, dricker öl och försöker hålla koll på Greta. När Greta lämnar krogen följer vi efter. Octavia går ikapp Greta och hotar henne. Greta säger att det var Maria som stal örhängena som Greta sedan pantat hos Allram Gÿnsberg i Shantytown. Därefter smiter Greta iväg medan Octavia och Frank återvänder till Last Hope.
Efter frukost nästa dag beger vi oss till pantbanken. På vägen dit får Hugo syn på Hatto Scheller som hjälper oss att hitta vägen till Gÿnsberg på krogen Der Hahn mitt i Shantytown. Väl på krogen försöker Wilbur och Octavia pressa Gÿnsberg men han är envis och vill ha 15 guld för örhängena. Till slut flyr hälaren därifrån och vi får ge upp vårt försök att återta fru Oppenhemers örhängen.
Efter det misslyckade besöket hos hälaren går vi till Albrechts slakteributik och talar med innehavaren om Hannas Fleichers försvinnande. Albrecht nämner att det var någon vecka sedan han såg Hanna och hennes fästman Hans, glasblåsarlärlingen. Slaktaren berättar också att det varit tre inbrott i slakteriet de senaste månaderna. Han nämner även att den andra slaktaren, Stark, aldrig återhämtat sig sedan hans fru dog. Vi undersöker slakteriet som består av två rum. På bakgården, som avskärmas av en mur, finns även ett skjul med en köttkvarn i. I skjulet hittar vi sedan en berlock av bekant modell som innehåller en bild på herr Fleischer. Vi utgår ifrån att den tillhört Hanna.
Innan vi lämnar Albrecht uppger han att han rapporterat inbrotten till herr Fleischer. Det kommer också fram att Albrecht inte deltog när herr Fleischer hade sin tillställning, då Stark ställde till med en scen. Vi beger oss sedan till Emil Starks slakteri som är ganska sunkigt. Stark själv ser också sliten ut. Hugo ljuger ihop att fröken Octavia är intresserad av att investera i slakteriet och ber att vi ska få se oss omkring med Stark ber oss komma tillbaka imorgon.
Hungriga och törstiga slinker vi sedan in på Laughing Bear, äter och spekulerar om vem som kan ha mördat Hanna Fleischer. Många frågor handlar om herr Fleischers tillställning i Stadshuset, då Stark ställde till med något som drabbade Rudi medan Albrecht inte var bjuden. Vi traskar sedan mot Gunners Arms där vi ser Albrecht prata med Andre Hofer som verkar driva Green Bottle. Vi gör Albrecht sällskap inne på Green Bottle. Albrecht berättar att Fleischer stod för pengarna men att det var en fru Händermann som arrangerade sommarfesten.
Vi lämnar Albrecht på Green Bottle. Octavia, Wilbur och jag styr sedan stegen mot Gunner's Arms medan Hugo smiter iväg för att instruera gatubarnen att hålla koll på Fleischers bakgård. Han träffar Hanke. Hon berättar att en tjock karl gett henne ett brev som hon skulle ge till korvförsäljaren men hon ger det till Hugo istället. Den tjocka karln är Stark. Hanke berättar även att Stark ofta gått till ett särskilt ställe i labyrinten.
Hugo söker upp oss andra på Gunner's Arms och Wilbur läster brevet där Stark skriver att Fleischer inte kommer att få se sin dotter igen. Vi möter sedan upp Hanke som leder oss till ett skjul i labyrinten. Jag hugger upp dörren och där inne hittar vi en misshandlad och svullen Hanna. Hon säger att magiska sånger tvingat henne att äta Starks korvar. Vi virar in Hanna i mantlar och leder henne hemåt medan Hanke får i uppdrag att hålla Stark under uppsikt.
Wilbur springer och hämtar herr Fleischer som möter upp oss. Vi berättar också för honom om Starks inblandning innan han leder Hanna hemåt medan vi beger oss till Starks butik. Där slår vi upp dörren med dunder och brak. Möts i det första rummet av en arg liten hund och i nästa rum av en vidrig mutant. Vi dödar båda och följer sedan efter Stark som flytt ner i kloakerna. Där kloakerna mynnar ut i älven hittar vi en brygga, en pråm och några personer. En kvinna paralyserar oss med magisk sång samtidigt som vi blir angripna av ett par råskinn. Hugo och jag kämpar ner två av råskinnen medan Octavia rusar ut mot Stark som står på pråmen. Efter en kort kamp faller Stark, som bär en grönskimrande amulett, i vattnet och dras iväg av strömmen.
När striden är slut förbinder Octavia min blödande arm. Sedan befriar vi den sjungande kvinnan som stått bunden vid pråmens mast. Det är den omtalade sångerskan Maria som verkar ha varit under Starks kontroll. Vi överlämnar Maria till stadsvakten, inkasserar vår belöning från herr Fleischer, meddelar fru Oppenheimer var hennes örhängen finns och återlämnar samtidigt hennes brev till Rudi.
Någon dag senare blir Hugo bortförd av stadsvakten och sedan lynchad vilket såklart är en chock för hans vänner och inte minst hans bror. Frank har ändå sinnesnärvaro nog att begära sin andel av herr Fleischers belöning. Sammanbiten och oväntat nykter säger Frank sedan adjö till Octavia och Wilbur och vandrar iväg ensam, till synes norrut ...
Frank är en infödd Nordländare som alltid varit mer intresserad av att dricka öl med sina vänner än av hårt arbete. Han har haft diverse okvalificerade och kortvariga arbeten hemma i Skjaldberg. Vedhuggare. Fruktplockare. Stuvare. Herde. Assisterande torghandlare.
För någon tid sedan kärade Frank ner sig totalt i den talangfulla unga gatumusikanten Susanna Schmitt. Problemet var att Franks kamrat Marcus Kneip gjorde detsamma. En blöt kväll på någon taverna slog de båda rivalerna sedan vad. Ifall Frank lyckades genomföra Sigmars exodus skulle Marcus inte bara ge upp sina försök att vinna Susannas hjärta, han skulle också betala Frank en hyfsad summa pengar.
När Frank dagen efter vaknade med värkande huvud hade han helt glömt vadet. Snart blev han dock påmind om det av ingen mindre än Susanna som fått nys om det hela och tyckte att den lät oerhört spännande. Därmed kunde Frank inte gärna dra sig ur.
Frank plan blev då att ta sig till en annan ort på lämpligt avstånd från Skjaldberg och vänta ut tiden där. Dock visade Franks bror Hugo intresse för att följa med så Franks plan grusades. De båda bröderna packade ihop det mest nödvändiga och påbörjade färden söderut.
Under resans gång har Frank blivit mer och mer övertygad om att han är lurad. Marcus tar säkert chansen nu när Frank är borta och fördubblar sina ansträngningar att charma Susanna. Frank, som inte är någon direkt religiös ung man, lockas därför att återvända hem men känner sig samtidigt tvingad att fortsätta. Sin ångest dämpar han med alkohol men nu har ett nytt problem uppstått. Drickandet - och det dåliga omdöme som följer därav - har gjort att reskassan börjar sina.
Frank har även fått nys om att Andre Hofer numera driver ett värdshus i Nuln. Hofer är en före detta sergeant inom armén och plågade stackars Frank när han i yngre dagar var anställd som assistent åt sergeanten då denne var stationerad norröver.
På vägen mot Nuln har vi gjort sällskap med en ung adelsdam vid namn Octavia och hennes betjänt Wilbur. Väl i Nuln går vi fyra med på att hjälpa Aleksej Radovich, en påstådd prins från Kislev, att rädda hans älskade Magdalena som hålls i fångenskap. Vi besöker huset där Magdalena befinner sig. Det visar sig vara en bordell, Madam du Vilmorin, och Magdalena har skulder till ägarinnan. Vi bestämmer oss för att slå till mot bordellen samma natt.
I väntan på kvällen bestämmer vi oss för att besöka fru Oppenheimer som utfäst en belöning för ett par saknade örhängen. Vi besöker frun som sägs härstamma från Sylvanien. Hon uppger att hon förlorade sina örhängen på restaurangen Chez Louis' Restaurant för omkring tre veckor sedan. Wilbur blir även ombedd att lämna ett meddelande till Rudi Holtzt som brukar hålla till på Gunner's Arms.
Vi går förbi restaurangen men blir ombedda att återkomma vid tiotiden. Wilbur leder oss sedan till Gunner's Arms där vi äter middag. Han drar sedan med oss mot Kleinmoot där Rudi Holtzt ska ha sin bostad. Wilbur hittar en lapp i Rudis rum. Därefter återvänder vi till restaurangen där Octavia får prata med ägaren. Han minns fru Oppenhemers besök tillsammans med en fru Weissmüller men känner inte till något om några försvunna örhängen. Restaurangens diskare kliver sedan fram och berättar att annat blivit stulet från gästerna men att det upphört på sistone, ungefär samtidigt som en Greta Fischer fått sparken. Greta lär sedan ha fått jobb på Gunner's Arms.
Vi går till Gunner's Arms men det visar sig att Greta har slutat för kvällen. Sedan går vi till Madam du Vilmorin. Wilbur upptäcker att det finns en innergård. Octavia klättrar in och öppnar porten åt oss andra. Vi väntar inne på gården tills dess att det släcks på alla våningar i huset. Jag går sedan runt till framsidan av huset och för oväsen för att distrahera vakten medan Hugo och Octavia slår sönder ett fönster på baksidan och smiter in. Oförklarligt krossas en ruta på huset vilket får vakten att rusa ut och jag får springa ifrån honom. Under tiden reglar Octavia dörren på framsidan och smyger upp till Magdalena. När vakten gett upp jakten på mig, återvänt till huset och konstaterat att dörren är reglad springer han runt till baksidan men kolliderar med Wilbur. Hugo och Octavia slinker under tiden ut genom huvudingången tillsammans med Magdalena. Efter viss förvirring återsamlas vi vid vårt värdshus.
Nästa morgon hämtar Wilbur Aleksej. Det visar sig dock att han inte kan betala oss, och dessutom att Magdalena inte vill följa med Aleksej utan återvända till sin hemby. Jag och Hugo distraherar sedan Aleksej medan Octavia och Wilbur följer Magdalena till en lämplig stadsport. Därefter beger vi oss till herr Fleischer som verkar ha renoverat.
Herrn berättar att hans 18-åriga dotter Hanna varit försvunnen i tre nätter. Vi får se ett porträtt av dottern. Hon hade varit ute och roat sig med sin bästa vän Karla Lint. Familjen Lint bor i närheten. Herr Fleischer föreslår att vi ska fråga personalen i hans tre butiker. Han nämner även ett inbrott i Erichs butik. Octavia tar en titt i Hannas rum där det inte finns några särskilda spår. Vi andra talar under tiden med betjänten Rutger och kokerskan fru Köhler. Så vitt de vet återvände Hanna aldrig på kvällen (hon hade egen nyckel). De har även sett Hanna prata med en rödhårig ung man som de tror arbetar som lärling i närheten.
Octavia och Wilbur besöker familjen Lint. Karla berättar att hon och Hanna besökt Gunner's Arms. Karla pratar även om en Wolfie som verkar vara en pojkvän, och nämner att en av Wolfies bekanta uppfört sig illa vilket gjorde Hanna upprörd så hon lämnade inrättningen. Wolfies riktiga namn är Wolfgang och vännen Leopold som Wilbur pratat med tidigare i sin jakt på Rudi Holtzt. Det kommer även fram att Karla och Wolfie lyssnat på samma sopran som fru Oppenheimer. Hugo och jag besöker under tiden Uters slakteri men får inte veta något av värde där.
Vi går mot glasblåseriet där vi tror att den rödhåriga ynglingen som setts prata med Hanna kan vara lärling. På vägen dit råkar vi ut för några gatungar som försöker knycka våra värdesaker. Hos glasblåsaren träffar vi lärlingen Hans som säger att han är Hannas pojkvän. Hans verkar dock ovetande om att Hanna är försvunnen. Han säger att dom träffades senast helt kort för fyra dagar sedan. Under tiden kommer en av gatungarna, Hanke, fram till mig och Hugo och berättar att en person, gissningsvis en kvinna utklädd till man sjungit utanför Hannas fönster på natten vid några tillfällen. Kanske kan det vara näktergalen Maria de la Meragliano som även sjungit på Chez Louis' och Gunner's Arms.
På väg mot Gunner's Arms stannar Hugo till och pratar med en Maugerite Garten och får plötsligt en dejt på Chez Louis' Restaurant klockan sju samma kväll. Vi inkvarterar oss på The Last Hope Inn. Wilbur drar sedan iväg med Hugo för att snygga till honom medan Octavia och Frank går till Gunner's Arms för att spana efter den tjuvaktiga servitrisen Greta.
Den uppsnofsade Hugo äter middag med Maugerite som berättar om Hannas många friare, att Fleischer mutat till sig kontrakt samt om ett bråk mellan två personer vid en av herr Fleischers tillställningar. De båda pratar också om fru Weissmüller som befinner sig i lokalen och som verkar vara ett riktigt högdjur, samt om fru Oppenheimer.
Under tiden hänger Octavia och Frank på Gunner's Arms, dricker öl och försöker hålla koll på Greta. När Greta lämnar krogen följer vi efter. Octavia går ikapp Greta och hotar henne. Greta säger att det var Maria som stal örhängena som Greta sedan pantat hos Allram Gÿnsberg i Shantytown. Därefter smiter Greta iväg medan Octavia och Frank återvänder till Last Hope.
Efter frukost nästa dag beger vi oss till pantbanken. På vägen dit får Hugo syn på Hatto Scheller som hjälper oss att hitta vägen till Gÿnsberg på krogen Der Hahn mitt i Shantytown. Väl på krogen försöker Wilbur och Octavia pressa Gÿnsberg men han är envis och vill ha 15 guld för örhängena. Till slut flyr hälaren därifrån och vi får ge upp vårt försök att återta fru Oppenhemers örhängen.
Efter det misslyckade besöket hos hälaren går vi till Albrechts slakteributik och talar med innehavaren om Hannas Fleichers försvinnande. Albrecht nämner att det var någon vecka sedan han såg Hanna och hennes fästman Hans, glasblåsarlärlingen. Slaktaren berättar också att det varit tre inbrott i slakteriet de senaste månaderna. Han nämner även att den andra slaktaren, Stark, aldrig återhämtat sig sedan hans fru dog. Vi undersöker slakteriet som består av två rum. På bakgården, som avskärmas av en mur, finns även ett skjul med en köttkvarn i. I skjulet hittar vi sedan en berlock av bekant modell som innehåller en bild på herr Fleischer. Vi utgår ifrån att den tillhört Hanna.
Innan vi lämnar Albrecht uppger han att han rapporterat inbrotten till herr Fleischer. Det kommer också fram att Albrecht inte deltog när herr Fleischer hade sin tillställning, då Stark ställde till med en scen. Vi beger oss sedan till Emil Starks slakteri som är ganska sunkigt. Stark själv ser också sliten ut. Hugo ljuger ihop att fröken Octavia är intresserad av att investera i slakteriet och ber att vi ska få se oss omkring med Stark ber oss komma tillbaka imorgon.
Hungriga och törstiga slinker vi sedan in på Laughing Bear, äter och spekulerar om vem som kan ha mördat Hanna Fleischer. Många frågor handlar om herr Fleischers tillställning i Stadshuset, då Stark ställde till med något som drabbade Rudi medan Albrecht inte var bjuden. Vi traskar sedan mot Gunners Arms där vi ser Albrecht prata med Andre Hofer som verkar driva Green Bottle. Vi gör Albrecht sällskap inne på Green Bottle. Albrecht berättar att Fleischer stod för pengarna men att det var en fru Händermann som arrangerade sommarfesten.
Vi lämnar Albrecht på Green Bottle. Octavia, Wilbur och jag styr sedan stegen mot Gunner's Arms medan Hugo smiter iväg för att instruera gatubarnen att hålla koll på Fleischers bakgård. Han träffar Hanke. Hon berättar att en tjock karl gett henne ett brev som hon skulle ge till korvförsäljaren men hon ger det till Hugo istället. Den tjocka karln är Stark. Hanke berättar även att Stark ofta gått till ett särskilt ställe i labyrinten.
Hugo söker upp oss andra på Gunner's Arms och Wilbur läster brevet där Stark skriver att Fleischer inte kommer att få se sin dotter igen. Vi möter sedan upp Hanke som leder oss till ett skjul i labyrinten. Jag hugger upp dörren och där inne hittar vi en misshandlad och svullen Hanna. Hon säger att magiska sånger tvingat henne att äta Starks korvar. Vi virar in Hanna i mantlar och leder henne hemåt medan Hanke får i uppdrag att hålla Stark under uppsikt.
Wilbur springer och hämtar herr Fleischer som möter upp oss. Vi berättar också för honom om Starks inblandning innan han leder Hanna hemåt medan vi beger oss till Starks butik. Där slår vi upp dörren med dunder och brak. Möts i det första rummet av en arg liten hund och i nästa rum av en vidrig mutant. Vi dödar båda och följer sedan efter Stark som flytt ner i kloakerna. Där kloakerna mynnar ut i älven hittar vi en brygga, en pråm och några personer. En kvinna paralyserar oss med magisk sång samtidigt som vi blir angripna av ett par råskinn. Hugo och jag kämpar ner två av råskinnen medan Octavia rusar ut mot Stark som står på pråmen. Efter en kort kamp faller Stark, som bär en grönskimrande amulett, i vattnet och dras iväg av strömmen.
När striden är slut förbinder Octavia min blödande arm. Sedan befriar vi den sjungande kvinnan som stått bunden vid pråmens mast. Det är den omtalade sångerskan Maria som verkar ha varit under Starks kontroll. Vi överlämnar Maria till stadsvakten, inkasserar vår belöning från herr Fleischer, meddelar fru Oppenheimer var hennes örhängen finns och återlämnar samtidigt hennes brev till Rudi.
Någon dag senare blir Hugo bortförd av stadsvakten och sedan lynchad vilket såklart är en chock för hans vänner och inte minst hans bror. Frank har ändå sinnesnärvaro nog att begära sin andel av herr Fleischers belöning. Sammanbiten och oväntat nykter säger Frank sedan adjö till Octavia och Wilbur och vandrar iväg ensam, till synes norrut ...
Last edited:
.
