Re: Kinesiska transkriptionssystem.
Nära, men inte mitt i prick. Pinyin är ett system för att transkribera kinesiska till västerländska tecken, och bara det senaste i en rad olika, som begagnats av akademiker världen över. Tidigare system, tex Wade-Giles, användas av bakåtsträvare som Taiwan, men pinyin är numera standard i Folkrepubliken Kina och hela resten av världen. Utom Taiwan och dess allierade, typ.
De olika transkriptionssystemen är också orsaken att kinesiska begrepp kan stavas så olika med våra skrivtecken, vilket orsakat mycken förvirring genom åren: Mao Zedong (pinyin), Mao Tse-Tung (Wade-Giles), Qin Shi Huangdi (pinyin), Ch'in Shi Huangti (Wade-Giles), Hou Xiaoxiang (pinyin), Hou Hsiao-Hsien (Wade-Giles), Xi'an (pinyin), Chang'an (Wade-Giles).
Av de många kinesiska dialekterna kan de större (Mandarin, Shanghaihua och de kantonesiska dialekterna) förstå varandra i väldigt begränsad utsträckning, men långt ifrån tillräckligt för någon som helst konversation. Andra dialekter såsom Kam-Tai och Miao-Yao begriper inte någon utomstående. Och det ideografiska skriftsystemet möjliggör inte heller helt felfri kommunikation dialekterna emellan, om än nästan.
Kineserna kan aldrig gå över till vårt skriftspråk. Kinesiskan har ett mycket begränsat antal stavelser, som vi västerlänningar ser det, men fäster stor vikt vid uttalsljud - i alla kinesiska dialketer förekommer en mycket stor mängd ord som med våra tecken ser exakt likadana ut, men uttalas mycket olika, och uttalet gör hela skillnaden. Uttalet kan aldrig avspeglas med vårt skriftspråk, ej heller den radikalt olika betydelsen hos de mängder av ord som skulle se precis likadana ut i våra ögon. Den uppgiften kan endast kinesiskans urgamla ideografiska tecken följa, och latinska bokstäver kommer således aldrig att bli ett alternativ i Mittens Rike.
- Ymir, sinofil.