gitarrpoet
Veteran
Vissa religoner är ju goda och andra är goda, överallt; Inte bara i Dnd med Heronious mot Hextor(och alla neutrala där imellan); I mundana är ju religonerna rätt tydliga, i regel så är en religon baserad på räddsla eller förlåtelse; Där det sistnämnda betäcknas som gott. Rp:erna vill nog gärna ha en sån värld, och jag som SL också, Samorika läran är god Daak kyrkan är ond, däremot är det klart att det finns väl andra tolkningar av dem som i consaber där Daak ses lite mer godare och några obskyra munkar på Katharis som använder religonen som täckmantel, etc etc.
Nej precis, men en SL som inte nyansätter allt mellan svart och vit är ju värdelös, men klara riktlinjer och poler behövs; Jag menar inte att det ska vara binärt utan imaginärt där oändligheten av möjligheter finns på dimsionen hur långt åt vilket håll man vill komma, i princip ^^. Många tal, tal är vackert... ack så vackert.Hur som hellst så menar jag inte att dom extrema polerna inte FÅR existera, mer att utrymmet mellan dom kanske är det mest intressanta...