Jag gillar C&C men har aldrig fått spela det. Så mina åsikter är rent teoretiska. Eventuella stilistiska likheter med AD&D vet jag inte om, eftersom jag inte spelat eller läst AD&D i orginal, men eftersom det konstant beskrivs som en andlig arvtagare till C&C fast strömlinjeformat och moderniserat så kanske det ligger något i det.
Men när jag läst C&C så slås jag av att det är väldigt.... oinspirerande. Jag förstår reglerna och hur det ska spelas (och vissa skillnader gentemot normala D&D är i mina ögon välkomna, som att spell saves är svårare!) men jag får ingen direkt känsla av böckerna. Jag får ingen direkt lust att kasta av mig kläderna och spela direkt. Det blir lite konstigt att mitt hjärta är likgiltligt gentemot C&C, medan hjärnan direkt inser att reglerna är strömlinjeformade och enkla nog att jag ska vilja spelleda det, preptiden är minimal i jämförelse med d20 och D&D4 med statblocks som är genomlätta.
Det anser jag vara den största fördelen med C&C, man kan lätt köra d20-moduler lika väl som gamla saker till AD&D och sådant med minimala konversioner och att om man skriver eget så är det väldigt enkelt och snabbt, statblocks och sådant går i rasande fart. Och detta kanske inte var ett problem när jag gick i skolan och var ung, men nu när jag blivit gammal och gaggig så orkar jag bara inte med att sitta och balansera stats och feats och hela buskaget.
I korthet: Rent beräknande vill jag spela C&C, men med hjärtat vill jag spela de mer stämningsfulla S&W eller LL.
Jag köper mina C&C-prylar från Leisuregames, för övrigt.
Storuggla, gobliner anfaller kärran