Okej, alltså, jag känner att jag behöver förtydliga något här; notera hur jag i mitt ursprungsinlägg använde termen flickor, inte kvinnor. Tendensen jag beskriver finns förvisso bland media för vuxna också, men den är långt mer framträdande bland barn och ungdomar. Det har också dock skett en anmärkningsvärd förbättring - jämför ni tex serier eller tv-serier riktade till flickor idag med de för femton år sen är de numera av oerhört mycket högre kvalitet än de brukade vara. Paradoxalt nog verkar de supermisogyna japanerna och de megamisogyna koreanerna ha haft en mycket betydande del i denna utveckling.
Visst är det i någon mån så att saker som får stämpeln "tjejiga" automatiskt också får mindre status, och att detta har del fenomenet jag beskriver, men vi ska komma ihåg att det finns många fall av "tjejiga" saker som får bra omdömen även av kritiker, ta Strangers in Paradise, Desperate Housewives och Mad Men till exempel, och tillochmed tjejiga saker som klassas som mästerverk (typ alla filmer av Wong Kar-Wai). Jag kan därför inte se någon direkt koppling mellan "tjejigt" och "får stämpel som dåligt", utan är mer benägen att tro att det faktiskt finns en reell tendens att kulturproduktioner riktade till en kvinnlig publik är dåliga på riktigt. Det finns givetvis värdelösa dussinprodukter riktade till pojkar/män också (hej Eragon), men motsvarande diton för flickor/kvinnor är desto mer iögonfallande och talrika.
Sen finns förstås yttre faktorer; kvinnor läser ju mycket, mycket mer böcker tex, så att harlequin-utgivningen tycks må mycket bättre än dess manliga motsvarighet, typ värdelösa Chuck Norris-novelizations, säger kanske inte så mycket.
- Ymir, anser
Dock ej i Twilight.
