Nekromanti Näääej! *plötslig insikt* [Off forum]
- Thread starter Rising
- Start date
Krille
Super Moderator
Re: Halkar vidare
"Jag hävdar som bekant att rollspel är en berättelseform."
Jo, du gör det. Som bekant håller jag inte med dig. På sin höjd kan jag sträcka mig till att man skapar en berättelse i grupp. Det är inte samma sak som en berättelseform. Snarare är det en "författandeform", om man nu envisas med att glömma bort spelmomentet.
"Man kan spela rollspel utan att ha någon utmaning (som är nödvändig för att ett spel ska vara ett spel) men så fort man tar bort berättelsen och rollgestaltningen så blir rollspel något annat än rollspel. En sorts avancerat stridsspel eller deckarspel."
Då skulle jag vilja be dig ta en titt på spelet Witch Trial, från Cheap Ass Games. Det är ett sällskapsspel med bräde, kort, två tärningar, pengar och en plopp. Men nog faen är det ett rollspel också.
Spelet går ut på att man är representant för en advokatfirma i Nya England, anno domini 1750kallt, och det gäller nu att få så mycket peng... prestige som möjligt, genom att vinna brottsmål. Inte vilka brottsmål som helst, utan häxprocesser.
Kruxet är det att i Nya England gäller engelsk lag, så att man kan inte bara kalla folk för häxor och bränna dem. För det första är häxeri inte olagligt i England, så man får leta upp andra anklagelser istället. För det andra bränner man inte häxor på bål - man pressar ihjäl dem under mängder med stenar.
Visst, spelet går huvudsakligen ut på att skaffa kort (dvs bevis, anklagade/vittnen, anklagelser, motioner till domaren samt protester, som ger en ett bättre taktiskt läge) och tjäna pengar, men den verkligt viktiga biten för spelet är då pengarna faktiskt intjänas och man gör sig av med korten man har samlat på hand: det vill säga själva rättsprocessen.
Rättsprocessen går till så att man har en åklagare (den som presenterar fallet) och en försvarare (den som åtar sig eller blir utpekad att försvara svaranden). En kombination av en anklagad och en anklagelse läggs fram och ger en nominell avgift till försvararen, en rättegångsavgift som hamnar i potten och som den som vinner fallet får, samt att man beräknar juryvärdet, eller hur många i juryn som tror att häxan är skyldig. Juryvärdet varierar mellan 1 och 12.
Åklagaren börjar med att lägga fram alla sina bevis, vittnen, motioner och nya anklagelser, vilka höjer juryvärdet. Därefter kan åklagaren erbjuda förlikning, då försvararen och åklagaren delar på potten efter vad man kommer överens om. Om ingen förlikning ges så är det försvararens tur att slänga fram alla sina bevis, vittnen och motioner, så många kort han vill. Även denne kan ändra anklagelsen. Förhoppningsvis kan denne sänka juryvärdet. Förlikning kan erbjudas igen, fast från försvararens sida. Slutligen får åklagaren spela ett kort till, sin slutplädering. Förlikning kan erbjudas än en gång, denna gång från försvararen.
Skulle ingen förlikning inträffa så är det dags för juryn att överlägga. Man slår två tärningar och lägger till juryvärdet. Om resultatet är 13 eller mer är häxan skyldig och åklagaren får potten. Om resultatet är 12 eller mindre är häxan oskyldig, och försvararen får potten.
Så vad har nu detta med rollspel att göra? Jo, rättegången.
Av någon jefla anledning har varenda person som jag någonsin spelat det här spelet med sett för mycket på Lagens Änglar eller Perry Mason, så nog faen inleder så gott som varenda jävel sin fas i rätten med "Herr ordförande." Och sen kör de på i äkta advokatstil:
"Herr ordförande, jag måste tyvärr säga att den värderade herr åklagaren naturligtvis presenterar fallet till min klients nackdel. Vi vet alla att självmord är ytterst allvarligt (jo, man kan anklaga någon för att ha begått självmord, anm), men sen när har golf varit (försvararen drämmer ner "Golfing" med allvarlighet 1 som anklagelse istället för "Suicide" med allvarlighet 6) så olidligt tråkigt att man har tagit livet av sig efteråt? Jag medger att det inte är en särskilt kvinnlig sport och att hon bör få känna på lagens långa arm bara på grund av detta, men det faktum att hon sitter här i rättssalen idag torde bevisa att hon inte har tagit livet av sig istället. För att styrka detta vill jag kalla änkan Shelley till vittnesbåset för att vittna till min klients fördel..."
Jag tror faktiskt inte jag har spelat med någon som inte har lyckats rollspela advokat under spelets gång. Nog faen är det ett brädspel, men det har skarpa rollspelsinslag.
Witch Trial vill jag sätta som motpol till det rena interaktiva berättandet. Det är lika mycket rollspel som friformsäventyr är det. Eller om man ska grafifiera det:
skriva en bok - friform - rollspel - Witch Trial - sällskapsspel
"Då tycker jag att det är intressantare att konstatera varför så få riktiga rollspel har fått känna av denna upplysning."
Därför att det är under upplysningstiden som rollspelskonstruktörerna kallt vägrar att skriva rollspel eftersom "spelrollspel" förtar känslan. Istället skriver de nyskapande psykodramatiska friformsäventyr till konvent eller lokala spelexperiment.
I alla fall gjorde jag det. Jag är bättre nu.
"Jag hävdar som bekant att rollspel är en berättelseform."
Jo, du gör det. Som bekant håller jag inte med dig. På sin höjd kan jag sträcka mig till att man skapar en berättelse i grupp. Det är inte samma sak som en berättelseform. Snarare är det en "författandeform", om man nu envisas med att glömma bort spelmomentet.
"Man kan spela rollspel utan att ha någon utmaning (som är nödvändig för att ett spel ska vara ett spel) men så fort man tar bort berättelsen och rollgestaltningen så blir rollspel något annat än rollspel. En sorts avancerat stridsspel eller deckarspel."
Då skulle jag vilja be dig ta en titt på spelet Witch Trial, från Cheap Ass Games. Det är ett sällskapsspel med bräde, kort, två tärningar, pengar och en plopp. Men nog faen är det ett rollspel också.
Spelet går ut på att man är representant för en advokatfirma i Nya England, anno domini 1750kallt, och det gäller nu att få så mycket peng... prestige som möjligt, genom att vinna brottsmål. Inte vilka brottsmål som helst, utan häxprocesser.
Kruxet är det att i Nya England gäller engelsk lag, så att man kan inte bara kalla folk för häxor och bränna dem. För det första är häxeri inte olagligt i England, så man får leta upp andra anklagelser istället. För det andra bränner man inte häxor på bål - man pressar ihjäl dem under mängder med stenar.
Visst, spelet går huvudsakligen ut på att skaffa kort (dvs bevis, anklagade/vittnen, anklagelser, motioner till domaren samt protester, som ger en ett bättre taktiskt läge) och tjäna pengar, men den verkligt viktiga biten för spelet är då pengarna faktiskt intjänas och man gör sig av med korten man har samlat på hand: det vill säga själva rättsprocessen.
Rättsprocessen går till så att man har en åklagare (den som presenterar fallet) och en försvarare (den som åtar sig eller blir utpekad att försvara svaranden). En kombination av en anklagad och en anklagelse läggs fram och ger en nominell avgift till försvararen, en rättegångsavgift som hamnar i potten och som den som vinner fallet får, samt att man beräknar juryvärdet, eller hur många i juryn som tror att häxan är skyldig. Juryvärdet varierar mellan 1 och 12.
Åklagaren börjar med att lägga fram alla sina bevis, vittnen, motioner och nya anklagelser, vilka höjer juryvärdet. Därefter kan åklagaren erbjuda förlikning, då försvararen och åklagaren delar på potten efter vad man kommer överens om. Om ingen förlikning ges så är det försvararens tur att slänga fram alla sina bevis, vittnen och motioner, så många kort han vill. Även denne kan ändra anklagelsen. Förhoppningsvis kan denne sänka juryvärdet. Förlikning kan erbjudas igen, fast från försvararens sida. Slutligen får åklagaren spela ett kort till, sin slutplädering. Förlikning kan erbjudas än en gång, denna gång från försvararen.
Skulle ingen förlikning inträffa så är det dags för juryn att överlägga. Man slår två tärningar och lägger till juryvärdet. Om resultatet är 13 eller mer är häxan skyldig och åklagaren får potten. Om resultatet är 12 eller mindre är häxan oskyldig, och försvararen får potten.
Så vad har nu detta med rollspel att göra? Jo, rättegången.
Av någon jefla anledning har varenda person som jag någonsin spelat det här spelet med sett för mycket på Lagens Änglar eller Perry Mason, så nog faen inleder så gott som varenda jävel sin fas i rätten med "Herr ordförande." Och sen kör de på i äkta advokatstil:
"Herr ordförande, jag måste tyvärr säga att den värderade herr åklagaren naturligtvis presenterar fallet till min klients nackdel. Vi vet alla att självmord är ytterst allvarligt (jo, man kan anklaga någon för att ha begått självmord, anm), men sen när har golf varit (försvararen drämmer ner "Golfing" med allvarlighet 1 som anklagelse istället för "Suicide" med allvarlighet 6) så olidligt tråkigt att man har tagit livet av sig efteråt? Jag medger att det inte är en särskilt kvinnlig sport och att hon bör få känna på lagens långa arm bara på grund av detta, men det faktum att hon sitter här i rättssalen idag torde bevisa att hon inte har tagit livet av sig istället. För att styrka detta vill jag kalla änkan Shelley till vittnesbåset för att vittna till min klients fördel..."
Jag tror faktiskt inte jag har spelat med någon som inte har lyckats rollspela advokat under spelets gång. Nog faen är det ett brädspel, men det har skarpa rollspelsinslag.
Witch Trial vill jag sätta som motpol till det rena interaktiva berättandet. Det är lika mycket rollspel som friformsäventyr är det. Eller om man ska grafifiera det:
skriva en bok - friform - rollspel - Witch Trial - sällskapsspel
"Då tycker jag att det är intressantare att konstatera varför så få riktiga rollspel har fått känna av denna upplysning."
Därför att det är under upplysningstiden som rollspelskonstruktörerna kallt vägrar att skriva rollspel eftersom "spelrollspel" förtar känslan. Istället skriver de nyskapande psykodramatiska friformsäventyr till konvent eller lokala spelexperiment.
I alla fall gjorde jag det. Jag är bättre nu.
Re: Rullar hårt
Jag:
Nu kanske alla rollspel kan spelas som skräckrollspel, men borde man t. ex ha små "guidelines" för att kunna spela skräck i ett "universellt" rollspel? Är det en fin bonus, eller kan man lika gärna köpa ett skräckspel då?
Rising:
Jag tycker inte spelledartips i rollspelen bidrar med mycket gott. Det verkar mest inskränka folk till att spela på endast det fåtal olika sätt som rekommenderas av utvecklarna. Bättre att ta med det i själva äventyren. Som i Bris Brygga, där det ges små tips om hur man ska få de spökaktiga scenerna att bli läskigare.
Jag, igen:
Nja, jag tänkte snarare på världsbeskrivningen. Liksom säga att "dom här är LÄSKIGA, inte xp på ben!" Underförstått så att säga, i formuleringar, regler och illustrationer. Hmm. Kanske en lite VÄLDIGT omotiverad fråga det här, nu kanske jag inte är inne på samma grej som från början heller /images/icons/crazy.gif men du kanske kan få ut nånting ur det..
Jag:
Nu kanske alla rollspel kan spelas som skräckrollspel, men borde man t. ex ha små "guidelines" för att kunna spela skräck i ett "universellt" rollspel? Är det en fin bonus, eller kan man lika gärna köpa ett skräckspel då?
Rising:
Jag tycker inte spelledartips i rollspelen bidrar med mycket gott. Det verkar mest inskränka folk till att spela på endast det fåtal olika sätt som rekommenderas av utvecklarna. Bättre att ta med det i själva äventyren. Som i Bris Brygga, där det ges små tips om hur man ska få de spökaktiga scenerna att bli läskigare.
Jag, igen:
Nja, jag tänkte snarare på världsbeskrivningen. Liksom säga att "dom här är LÄSKIGA, inte xp på ben!" Underförstått så att säga, i formuleringar, regler och illustrationer. Hmm. Kanske en lite VÄLDIGT omotiverad fråga det här, nu kanske jag inte är inne på samma grej som från början heller /images/icons/crazy.gif men du kanske kan få ut nånting ur det..
Rising
Vila i frid
Re: Halkar vidare
"Och på vilket sätt skiljer sig det från vanliga äventyr? "
Där är det ju spelarna som försöker klara spelledarens äventyr och blir motverkade på vägen av spelledaren själv.
I "apat" tänkte jag att spelledaren ska sitta med ett äventyr åt sig själv. Han kanske skall söka ett jobb och handla mat i det nybyggda köpcentrumet i staden. Sedan ska han träffa en tjej och försöka rädda henne från en otäck antastare. Så kan äventyret vara, alltså. Medan spelledaren försöker klara sitt eget äventyr så kommer alltså spelarna in och förstör för honom i form av olika spelledarpersoner. Det är alltså heltokigt. Jag vet inte om det ens är spelbart, men jag klurar på det just nu.
/Rising
"Och på vilket sätt skiljer sig det från vanliga äventyr? "
Där är det ju spelarna som försöker klara spelledarens äventyr och blir motverkade på vägen av spelledaren själv.
I "apat" tänkte jag att spelledaren ska sitta med ett äventyr åt sig själv. Han kanske skall söka ett jobb och handla mat i det nybyggda köpcentrumet i staden. Sedan ska han träffa en tjej och försöka rädda henne från en otäck antastare. Så kan äventyret vara, alltså. Medan spelledaren försöker klara sitt eget äventyr så kommer alltså spelarna in och förstör för honom i form av olika spelledarpersoner. Det är alltså heltokigt. Jag vet inte om det ens är spelbart, men jag klurar på det just nu.
/Rising
Re: Halkar vidare
Det var ett skämt ju! Det var tänkt som att i vanliga fall så gör spelarna aldrig som man tänkt sig, så spelledaren sitter och försöker genomföra äventyret medan spelarna förstör för honom. Det är ju det smileys är till för att reda ut!
Det var ett skämt ju! Det var tänkt som att i vanliga fall så gör spelarna aldrig som man tänkt sig, så spelledaren sitter och försöker genomföra äventyret medan spelarna förstör för honom. Det är ju det smileys är till för att reda ut!
Rising
Vila i frid
Re: Rullar hårt
"Nja, jag tänkte snarare på världsbeskrivningen. Liksom säga att "dom här är LÄSKIGA, inte xp på ben!" Underförstått så att säga, i formuleringar, regler och illustrationer. Hmm. Kanske en lite VÄLDIGT omotiverad fråga det här, nu kanske jag inte är inne på samma grej som från början heller men du kanske kan få ut nånting ur det.."
Jo, det stämmer nog. Tänkte på det när jag bläddrade i Jorges Bestiarium. Där är vissa varelser beskrivna som i ett skräckrollspel medan andra såsom koboldmonster. Jag tycker det är en ganska tydlig uppdelning; antingen spelar man i en tät, mörk trollskog under bitande vargavinter eller så möter man olika sorters häftiga fiender och försöker döda dem.
Det räcker med mycket små stämningsbeskrivningar och monsterförmågor för att man ser att de ska fungera bäst till skräck.
Den sortens instruktioner är fina bonusar tycker jag.
/Rising
som hittills bara spellett skräck i DoD6
"Nja, jag tänkte snarare på världsbeskrivningen. Liksom säga att "dom här är LÄSKIGA, inte xp på ben!" Underförstått så att säga, i formuleringar, regler och illustrationer. Hmm. Kanske en lite VÄLDIGT omotiverad fråga det här, nu kanske jag inte är inne på samma grej som från början heller men du kanske kan få ut nånting ur det.."
Jo, det stämmer nog. Tänkte på det när jag bläddrade i Jorges Bestiarium. Där är vissa varelser beskrivna som i ett skräckrollspel medan andra såsom koboldmonster. Jag tycker det är en ganska tydlig uppdelning; antingen spelar man i en tät, mörk trollskog under bitande vargavinter eller så möter man olika sorters häftiga fiender och försöker döda dem.
Det räcker med mycket små stämningsbeskrivningar och monsterförmågor för att man ser att de ska fungera bäst till skräck.
Den sortens instruktioner är fina bonusar tycker jag.
/Rising
som hittills bara spellett skräck i DoD6
Rising
Vila i frid
...ingen hade han som körde...
"Witch Trial vill jag sätta som motpol till det rena interaktiva berättandet. Det är lika mycket rollspel som friformsäventyr är det. Eller om man ska grafifiera det:
skriva en bok - friform - rollspel - Witch Trial - sällskapsspel"
Ujujuj... Ja, här blir det svårt att komma med defenitioner. Men det betyder ju att även Junta är ett rollspel. Jag vet inte, i sin förlängning gör det ju även bluffstopp till en sorts nonfigurativt rollspel.
Jag kallade Pokafiktum för "sällskapsrollspel" för att det skiljer sig från riktiga rollspel på två punkter:
Dels handlar inte Pookafiktum och BvM om att spelarna skall gestalta sina roller så trovärdigt som möjligt. De ska bara vara så bra som möjligt på att berätta. Det finns ingen poäng med att vara en stammande lufs i Pookafiktum, vilket det kan vara i ett bordsrollspel.
Dels har spelet en vinnare. I ett bordsrollspel berättar man först och främst en historia och där kan man gott spela en rollperson som gör direkt dumma saker som förstör hans egna chanser att klara äventyret och ändå vara en "vinnare". Så funkar det inte i sällskapsrollspel.
Det finns många sällskapsrollspel som kort och gott kallas för "spel" bland vanligt folk. Jag känner bl.a. till spelet "politiker" som går ut på att man ställer frågor till varandra och där ingen får svara medett "ja" eller "nej", då åker man nämligen ut. Det är lika mycket "rollspel" som Pookafiktum, dvs. inte särskilt mycket.
"Därför att det är under upplysningstiden som rollspelskonstruktörerna kallt vägrar att skriva rollspel eftersom "spelrollspel" förtar känslan. Istället skriver de nyskapande psykodramatiska friformsäventyr till konvent eller lokala spelexperiment.
I alla fall gjorde jag det. Jag är bättre nu. "
Ha ha! Well, jag fortsätter nog vara dålig ett tag till, sedan får vi se.
/Rising
"Witch Trial vill jag sätta som motpol till det rena interaktiva berättandet. Det är lika mycket rollspel som friformsäventyr är det. Eller om man ska grafifiera det:
skriva en bok - friform - rollspel - Witch Trial - sällskapsspel"
Ujujuj... Ja, här blir det svårt att komma med defenitioner. Men det betyder ju att även Junta är ett rollspel. Jag vet inte, i sin förlängning gör det ju även bluffstopp till en sorts nonfigurativt rollspel.
Jag kallade Pokafiktum för "sällskapsrollspel" för att det skiljer sig från riktiga rollspel på två punkter:
Dels handlar inte Pookafiktum och BvM om att spelarna skall gestalta sina roller så trovärdigt som möjligt. De ska bara vara så bra som möjligt på att berätta. Det finns ingen poäng med att vara en stammande lufs i Pookafiktum, vilket det kan vara i ett bordsrollspel.
Dels har spelet en vinnare. I ett bordsrollspel berättar man först och främst en historia och där kan man gott spela en rollperson som gör direkt dumma saker som förstör hans egna chanser att klara äventyret och ändå vara en "vinnare". Så funkar det inte i sällskapsrollspel.
Det finns många sällskapsrollspel som kort och gott kallas för "spel" bland vanligt folk. Jag känner bl.a. till spelet "politiker" som går ut på att man ställer frågor till varandra och där ingen får svara medett "ja" eller "nej", då åker man nämligen ut. Det är lika mycket "rollspel" som Pookafiktum, dvs. inte särskilt mycket.
"Därför att det är under upplysningstiden som rollspelskonstruktörerna kallt vägrar att skriva rollspel eftersom "spelrollspel" förtar känslan. Istället skriver de nyskapande psykodramatiska friformsäventyr till konvent eller lokala spelexperiment.
I alla fall gjorde jag det. Jag är bättre nu. "
Ha ha! Well, jag fortsätter nog vara dålig ett tag till, sedan får vi se.
/Rising
Krille
Super Moderator
Krax
"Ujujuj... Ja, här blir det svårt att komma med defenitioner. Men det betyder ju att även Junta är ett rollspel."
Jupp. Ungefär lika mycket som Witch Trial. Precis som du har svårt att se att Witch Trial och Junta skulle vara rollspel så har jag svårt att se att de mest konstiga friformsexperimenten som jag har råkat ut för (eller någon annan - till exempel alkohol-ståryn som du drog fram från Nissenytt) skulle vara rollspel. "Rollexperiment" kanske, eller "lätt interaktivt historieberättande", men inte "rollspel".
"I ett bordsrollspel berättar man först och främst en historia och där kan man gott spela en rollperson som gör direkt dumma saker som förstör hans egna chanser att klara äventyret och ändå vara en "vinnare"."
...jajustdet, det var du som aldrig hade koboldat i AD&D, var det ja... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Det finns folk som spelar rollspel på just det sättet och fortfarande hävdar de att de spelar rollspel - "precis som ett dataspel" eller vad du nu brukar säga. Har de fel? Är det endast din "berättelseform"-definition som gäller?
Nej. Rollspel är ett flytande begrepp. Jag finner det naturligt att sätta en slags mittpunkt på skalan mitt emellan roll- och berättarelementet å ena sidan, och spel- och tävlingsmomentet å andra sidan. En del spelare och spel drar sig sedan ut åt något håll till extremerna, till det rena författandet/berättandet å ena sidan eller till sällskapsspelet å andra sidan.
"Ujujuj... Ja, här blir det svårt att komma med defenitioner. Men det betyder ju att även Junta är ett rollspel."
Jupp. Ungefär lika mycket som Witch Trial. Precis som du har svårt att se att Witch Trial och Junta skulle vara rollspel så har jag svårt att se att de mest konstiga friformsexperimenten som jag har råkat ut för (eller någon annan - till exempel alkohol-ståryn som du drog fram från Nissenytt) skulle vara rollspel. "Rollexperiment" kanske, eller "lätt interaktivt historieberättande", men inte "rollspel".
"I ett bordsrollspel berättar man först och främst en historia och där kan man gott spela en rollperson som gör direkt dumma saker som förstör hans egna chanser att klara äventyret och ändå vara en "vinnare"."
...jajustdet, det var du som aldrig hade koboldat i AD&D, var det ja... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Det finns folk som spelar rollspel på just det sättet och fortfarande hävdar de att de spelar rollspel - "precis som ett dataspel" eller vad du nu brukar säga. Har de fel? Är det endast din "berättelseform"-definition som gäller?
Nej. Rollspel är ett flytande begrepp. Jag finner det naturligt att sätta en slags mittpunkt på skalan mitt emellan roll- och berättarelementet å ena sidan, och spel- och tävlingsmomentet å andra sidan. En del spelare och spel drar sig sedan ut åt något håll till extremerna, till det rena författandet/berättandet å ena sidan eller till sällskapsspelet å andra sidan.
Rising
Vila i frid
Pax för Lax som Snax
"Det finns folk som spelar rollspel på just det sättet och fortfarande hävdar de att de spelar rollspel - "precis som ett dataspel" eller vad du nu brukar säga. Har de fel? Är det endast din "berättelseform"-definition som gäller?"
Det är enbart jag som gäller. Min vilja är lag. Ni lever alla för att jag tillåter det... Eh, nä, okej då. Det är ju faktiskt lite kul att rolspelhobbyn har ett så brett spektrum av spelstilar, även om jag finner att alla kulörer utom mina egna sticker i ögonen och är vämjeliga att betrakta.
"Jag finner det naturligt att sätta en slags mittpunkt på skalan mitt emellan roll- och berättarelementet å ena sidan, och spel- och tävlingsmomentet å andra sidan. En del spelare och spel drar sig sedan ut åt något håll till extremerna, till det rena författandet/berättandet å ena sidan eller till sällskapsspelet å andra sidan."
Jo, det låter förnuftigt. Jag får alltså utforska extrema skräckrollspel åt berättarhållet utan att vara dum mot de som sitter kvar och jollrar i skräckäventyrsandlådan. Nej, vänta nu, nu gjorde jag det igen! :^)
/Rising
som inte menade allvar. Skräckäventyr är fett kul.
"Det finns folk som spelar rollspel på just det sättet och fortfarande hävdar de att de spelar rollspel - "precis som ett dataspel" eller vad du nu brukar säga. Har de fel? Är det endast din "berättelseform"-definition som gäller?"
Det är enbart jag som gäller. Min vilja är lag. Ni lever alla för att jag tillåter det... Eh, nä, okej då. Det är ju faktiskt lite kul att rolspelhobbyn har ett så brett spektrum av spelstilar, även om jag finner att alla kulörer utom mina egna sticker i ögonen och är vämjeliga att betrakta.
"Jag finner det naturligt att sätta en slags mittpunkt på skalan mitt emellan roll- och berättarelementet å ena sidan, och spel- och tävlingsmomentet å andra sidan. En del spelare och spel drar sig sedan ut åt något håll till extremerna, till det rena författandet/berättandet å ena sidan eller till sällskapsspelet å andra sidan."
Jo, det låter förnuftigt. Jag får alltså utforska extrema skräckrollspel åt berättarhållet utan att vara dum mot de som sitter kvar och jollrar i skräckäventyrsandlådan. Nej, vänta nu, nu gjorde jag det igen! :^)
/Rising
som inte menade allvar. Skräckäventyr är fett kul.
Öppet svars/debattinlägg.
Krille (inlägget) :
"Rollspel är ett flytande begrepp. Jag finner det naturligt att sätta en
slags mittpunkt på skalan mitt emellan roll- och berättarelementet å ena sidan, och
spel- och tävlingsmomentet å andra sidan. En del spelare och spel drar sig sedan ut
åt något håll till extremerna, till det rena författandet/berättandet å ena sidan
eller till sällskapsspelet å andra sidan."
- I mina ögon bland det vettigaste som sagts. Rollspel är inget fast begrepp, och
kan varieras till förbannelse - precis som de flesta andra företeelser (film,
teater, musik, diskussion) och (min poäng) fortfarande kallas just
rollspel. Inget vidare värst konstigt med det kan tyckas, men jag tycker
fortfarande att alltförmycket debattutrymme går åt till att diskutera petimeter
kring vad som kan och inte kan kallas ditten och datten (skräckrollspel, rollspel,
ROLLspel, rollSPEL, ROLLSPEL, friform, regelrytteri, etc.). Det är oftast inte det
intressanta, utan ett otyg som tenderar att ramla in så fort ett ämne blir;
1, Kontroversiellt
2, Hett
3, Deltagarna får slut på vettiga argument/idéer
"Precis som du har svårt att se att Witch Trial och Junta skulle vara
rollspel så har jag svårt att se att de mest konstiga friformsexperimenten som jag
har råkat ut för (eller någon annan - till exempel alkohol-ståryn som du drog fram
från Nissenytt) skulle vara rollspel. "Rollexperiment" kanske, eller "lätt
interaktivt historieberättande", men inte "rollspel"."
- Fascinerande att det hamnar i samma inlägg. Visst, jag sympatiserar med att
begreppet "rollspel" kan antas vara någonstans kring "medel" i den flytande skalan,
men att (återigen) börja tjafsa/nysta i vad som "är" och "inte är" rollspel är (i
alla fall nu) ganska tråkigt. Labelling är något jag i regel har svårt för, vilket
är taskigt, eftersom de flesta i dag tycks ha någon slags labellingtrend för sig;
man är ditten, datten och dutten, med tillhörande diskussioner om ditten verkligen
inte närmar sig datten - i mina ögon något som hör hemma i sandlådan, alternativt
på fyllefester med fjortisar.
Speciellt är det ju med rollspel, eftersom en sån otrolig del av upplevelsen ligger
i de individuella spelgruppernas presteranden. Även om ett skräckrollspel har hur
bra potential som helst att bli skrämmande, är det likförbannat ett
tråkighetsgissel i fel händer.
Så diskussioner om "skräck är skräck är skräck, utom om det är Vampire" är kassa,
fräst för att genretillhörigheten (facket) inte säger ett piss om hurvida det kan
vara skrämmande. Återigen sympatiserar jag med åsikten att man kan utgå ifrån
spelets potential, eller grundkoncept för skräck. Men, medan Vampires
grundkoncept kan tyckas vara mer likt "ångesttrams", "maktspel" eller "valfri
eftermiddagssåpa", så är dess potential för skräck ändå klart befintlig och
då kan det väl - snälla - kallas för skräck. De debatterna kan vi väl skita i.
Det intressanta, i det fall någon känner för att debattera med "Vampire" och
"skräck" i samma inlägg, är väl främst hur man GÖR DET SKRÄMMANDE. Samma sak om
någon vill diskutera Eon på skräckforumet (eller snarast, i
skräcksammanhang); då må vi väl för helsike göra det till en innehållsrik
debatt, då. Skräck, som mål för ett enskilt äventyr, är genomförbart oavsett om
själva spelets grundkoncept eller potential är det. Att några av oss uppenbarligen
föredrar att spela i skräcktermer gör det ju bara oss till bättre resurser
för de som kanske inte är lika "insatta" i skräcktermer.
Att prata om "rollexperiment" tycker jag också är rätt dåligt. Det förutsätter att
normen för Det-som-må-kallas-Rollspel är fastställd till något, vilket den inte är
- "medelpunkten" är väl inte så fix att det är definierbar, hurvida man väljer att
acceptera den som en norm eller inte. Det mesta kan således anses vara "vanligt"
rollspel likväl som "rollexperiment". För mig är det "vanligt" med musik i
rollspel, för andra räknas det som "rollexperiment". För min SL är det "vanligt"
med lite fysiskt rollgestaltande, medan andra skulle kalla det "rollexperiment",
eller kanske ännu hellre: "lajv/bordrollspelscrossovernågontingblaha".
Skiter väl jag fullständigt i.
Är det intressant? Kan man ha kul? Hur gör jag det och hur gör jag det bättre?
Jaja, jag kanske bara pratar för vinden med ett drucket resonemang över
intetsägande ämnen. Vad tycker ni andra; är det intressant/givande med diskussioner
om "labeling"?
Krille (inlägget) :
"1+1=3; det är syntesen av roll och spel som gör rollspel till en så unik
och fängslande upplevelse, IMNSHO."
- Vad hände med den flytande skalan? Och var exakt sätter du mittpunkten; alltså,
hur ska man egentligen fördela mängd roll och spel, vilka är komponenterna i de
olika delarna och hur får man en 50/50-blandning, som tydligen är den optimala?
Nej, förresten svara inte. Istället kan du väl ge lite mer konkreta tips på hur man
kan utveckla sin rollspelssession, på "ditt" sätt. Grundtankar, tips, konkreta råd
och vilka effekter det är tänkt att få.
"Om äventyrsskräck eller bombastisk skräck eller för den delen introvert
ångestskräck är uttjatat, skräms på något annat sätt. Men glömde man bort att
skrämmas, då är det inget skräckrollspel längre, oavsett hur nyskapande och
experimentellt det är. Så enkelt är det."
- Hmm... Är det inte en fråga om kontrasten mellan förutsättningar och teknik när
vi (ni/du/oss) pratar om skräck? Förutsättningarna ligger i spelet och är -
IMHO - helt enkelt inkörsportar till de "genretyper" man känner för att spela. De
flesta (bra) spel har jävligt många sådana, de skiljer sig bara i områden, vartpå
vi får diskussioner om var vad hör in. Tekniken är ju en helt annan femma,
och det essentiella i "gott rollspel", vilket inte kan förpackas i spelet
(annat än som tips och råd, vilka oftast är rätt tafatta, och som i vilket fall som
helst skulle göra sig bäst i en renodlad - generell - "rollspelshandbok") och som
bestämmer vad som blir bra/dåligt och vad för "slags" speltyp det till slut blir.
Inte alls komplicerat, vilket innebär att Risings strävan efter lite
nyskapande (skräck)rollspel är helt "ok". Vi kan gott blåsa lite liv i
förutsättningarna och försöka öppna nya inkörsportar för spelande och spelstilar,
utan att "kräva" att tekniken resulterar i det vi, som konstruktörer, har tänkt
oss. Alltså blir TLUK nydanande i det att det försöker överge gamla
inkörsportar och hitta nya. På sätt och vis tycker jag att konstruktörerna till
Nobilis har kommit en bit på väg; de uttrycker just att själva
"genreklassificerandet" för spelet får göras hos någon annan - de är ute efter att
hitta ett bra ramverk till DITT äventyr som utspelas i DIN genre.
Toppengrejt, and break out the popcorn!
Och därför kommer jag antagligen att diskutera just Nobilis jävligt mycket i
skräcksammanhang, varesig ni vill eller inte!
Nåja, synpunkter (från er alla, tack); har jag en poäng (så vi kan börja snacka annat nu),
eller snackar jag bara en massa skit?
{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m } som tycker det får räcka nu (!).
Behold a Pale Horse
Krille (inlägget) :
"Rollspel är ett flytande begrepp. Jag finner det naturligt att sätta en
slags mittpunkt på skalan mitt emellan roll- och berättarelementet å ena sidan, och
spel- och tävlingsmomentet å andra sidan. En del spelare och spel drar sig sedan ut
åt något håll till extremerna, till det rena författandet/berättandet å ena sidan
eller till sällskapsspelet å andra sidan."
- I mina ögon bland det vettigaste som sagts. Rollspel är inget fast begrepp, och
kan varieras till förbannelse - precis som de flesta andra företeelser (film,
teater, musik, diskussion) och (min poäng) fortfarande kallas just
rollspel. Inget vidare värst konstigt med det kan tyckas, men jag tycker
fortfarande att alltförmycket debattutrymme går åt till att diskutera petimeter
kring vad som kan och inte kan kallas ditten och datten (skräckrollspel, rollspel,
ROLLspel, rollSPEL, ROLLSPEL, friform, regelrytteri, etc.). Det är oftast inte det
intressanta, utan ett otyg som tenderar att ramla in så fort ett ämne blir;
1, Kontroversiellt
2, Hett
3, Deltagarna får slut på vettiga argument/idéer
"Precis som du har svårt att se att Witch Trial och Junta skulle vara
rollspel så har jag svårt att se att de mest konstiga friformsexperimenten som jag
har råkat ut för (eller någon annan - till exempel alkohol-ståryn som du drog fram
från Nissenytt) skulle vara rollspel. "Rollexperiment" kanske, eller "lätt
interaktivt historieberättande", men inte "rollspel"."
- Fascinerande att det hamnar i samma inlägg. Visst, jag sympatiserar med att
begreppet "rollspel" kan antas vara någonstans kring "medel" i den flytande skalan,
men att (återigen) börja tjafsa/nysta i vad som "är" och "inte är" rollspel är (i
alla fall nu) ganska tråkigt. Labelling är något jag i regel har svårt för, vilket
är taskigt, eftersom de flesta i dag tycks ha någon slags labellingtrend för sig;
man är ditten, datten och dutten, med tillhörande diskussioner om ditten verkligen
inte närmar sig datten - i mina ögon något som hör hemma i sandlådan, alternativt
på fyllefester med fjortisar.
Speciellt är det ju med rollspel, eftersom en sån otrolig del av upplevelsen ligger
i de individuella spelgruppernas presteranden. Även om ett skräckrollspel har hur
bra potential som helst att bli skrämmande, är det likförbannat ett
tråkighetsgissel i fel händer.
Så diskussioner om "skräck är skräck är skräck, utom om det är Vampire" är kassa,
fräst för att genretillhörigheten (facket) inte säger ett piss om hurvida det kan
vara skrämmande. Återigen sympatiserar jag med åsikten att man kan utgå ifrån
spelets potential, eller grundkoncept för skräck. Men, medan Vampires
grundkoncept kan tyckas vara mer likt "ångesttrams", "maktspel" eller "valfri
eftermiddagssåpa", så är dess potential för skräck ändå klart befintlig och
då kan det väl - snälla - kallas för skräck. De debatterna kan vi väl skita i.
Det intressanta, i det fall någon känner för att debattera med "Vampire" och
"skräck" i samma inlägg, är väl främst hur man GÖR DET SKRÄMMANDE. Samma sak om
någon vill diskutera Eon på skräckforumet (eller snarast, i
skräcksammanhang); då må vi väl för helsike göra det till en innehållsrik
debatt, då. Skräck, som mål för ett enskilt äventyr, är genomförbart oavsett om
själva spelets grundkoncept eller potential är det. Att några av oss uppenbarligen
föredrar att spela i skräcktermer gör det ju bara oss till bättre resurser
för de som kanske inte är lika "insatta" i skräcktermer.
Att prata om "rollexperiment" tycker jag också är rätt dåligt. Det förutsätter att
normen för Det-som-må-kallas-Rollspel är fastställd till något, vilket den inte är
- "medelpunkten" är väl inte så fix att det är definierbar, hurvida man väljer att
acceptera den som en norm eller inte. Det mesta kan således anses vara "vanligt"
rollspel likväl som "rollexperiment". För mig är det "vanligt" med musik i
rollspel, för andra räknas det som "rollexperiment". För min SL är det "vanligt"
med lite fysiskt rollgestaltande, medan andra skulle kalla det "rollexperiment",
eller kanske ännu hellre: "lajv/bordrollspelscrossovernågontingblaha".
Skiter väl jag fullständigt i.
Är det intressant? Kan man ha kul? Hur gör jag det och hur gör jag det bättre?
Jaja, jag kanske bara pratar för vinden med ett drucket resonemang över
intetsägande ämnen. Vad tycker ni andra; är det intressant/givande med diskussioner
om "labeling"?
Krille (inlägget) :
"1+1=3; det är syntesen av roll och spel som gör rollspel till en så unik
och fängslande upplevelse, IMNSHO."
- Vad hände med den flytande skalan? Och var exakt sätter du mittpunkten; alltså,
hur ska man egentligen fördela mängd roll och spel, vilka är komponenterna i de
olika delarna och hur får man en 50/50-blandning, som tydligen är den optimala?
Nej, förresten svara inte. Istället kan du väl ge lite mer konkreta tips på hur man
kan utveckla sin rollspelssession, på "ditt" sätt. Grundtankar, tips, konkreta råd
och vilka effekter det är tänkt att få.
"Om äventyrsskräck eller bombastisk skräck eller för den delen introvert
ångestskräck är uttjatat, skräms på något annat sätt. Men glömde man bort att
skrämmas, då är det inget skräckrollspel längre, oavsett hur nyskapande och
experimentellt det är. Så enkelt är det."
- Hmm... Är det inte en fråga om kontrasten mellan förutsättningar och teknik när
vi (ni/du/oss) pratar om skräck? Förutsättningarna ligger i spelet och är -
IMHO - helt enkelt inkörsportar till de "genretyper" man känner för att spela. De
flesta (bra) spel har jävligt många sådana, de skiljer sig bara i områden, vartpå
vi får diskussioner om var vad hör in. Tekniken är ju en helt annan femma,
och det essentiella i "gott rollspel", vilket inte kan förpackas i spelet
(annat än som tips och råd, vilka oftast är rätt tafatta, och som i vilket fall som
helst skulle göra sig bäst i en renodlad - generell - "rollspelshandbok") och som
bestämmer vad som blir bra/dåligt och vad för "slags" speltyp det till slut blir.
Inte alls komplicerat, vilket innebär att Risings strävan efter lite
nyskapande (skräck)rollspel är helt "ok". Vi kan gott blåsa lite liv i
förutsättningarna och försöka öppna nya inkörsportar för spelande och spelstilar,
utan att "kräva" att tekniken resulterar i det vi, som konstruktörer, har tänkt
oss. Alltså blir TLUK nydanande i det att det försöker överge gamla
inkörsportar och hitta nya. På sätt och vis tycker jag att konstruktörerna till
Nobilis har kommit en bit på väg; de uttrycker just att själva
"genreklassificerandet" för spelet får göras hos någon annan - de är ute efter att
hitta ett bra ramverk till DITT äventyr som utspelas i DIN genre.
Toppengrejt, and break out the popcorn!
Och därför kommer jag antagligen att diskutera just Nobilis jävligt mycket i
skräcksammanhang, varesig ni vill eller inte!
Nåja, synpunkter (från er alla, tack); har jag en poäng (så vi kan börja snacka annat nu),
eller snackar jag bara en massa skit?
{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m } som tycker det får räcka nu (!).
Behold a Pale Horse
Re: Rullar hårt
Efter att ha funderat ett tag tror jag att nyckeln till skräck är känslan att något är fel, gärna på ett krypande, svårdefinierbart sätt.
Om man känner sig övermättad på skräckrollspelens attribut i form av kletiga monster etc. kanske modellen helt enkelt är minimalism - att försöka rollspela en så vardaglig värld som möjligt, med bara små, små indikationer på att något är fel. Ju mer detaljerad, normal och hemtrevlig man lyckas få världen, desto större effekt har den verkliga skräcken när den visar sig - oavsett form. Problemet är att undvika att tråkas ihjäl innan dess./images/icons/grin.gif
Det här tror jag inte har så mycket med vilket spel eller system man spelar att göra, utan det är snarare upp till SL och spelare att tillsammans åstadkomma.
Zawoud - som sitter med ett nyinköpt CoC och massor med onda idéer och just har insett att hans spelare inte gillar skräckrollspel./images/icons/sad.gif Så kan det gå.
Efter att ha funderat ett tag tror jag att nyckeln till skräck är känslan att något är fel, gärna på ett krypande, svårdefinierbart sätt.
Om man känner sig övermättad på skräckrollspelens attribut i form av kletiga monster etc. kanske modellen helt enkelt är minimalism - att försöka rollspela en så vardaglig värld som möjligt, med bara små, små indikationer på att något är fel. Ju mer detaljerad, normal och hemtrevlig man lyckas få världen, desto större effekt har den verkliga skräcken när den visar sig - oavsett form. Problemet är att undvika att tråkas ihjäl innan dess./images/icons/grin.gif
Det här tror jag inte har så mycket med vilket spel eller system man spelar att göra, utan det är snarare upp till SL och spelare att tillsammans åstadkomma.
Zawoud - som sitter med ett nyinköpt CoC och massor med onda idéer och just har insett att hans spelare inte gillar skräckrollspel./images/icons/sad.gif Så kan det gå.
Krille
Super Moderator
Re: Öppet svars/debattinlägg.
"Fascinerande att det hamnar i samma inlägg. Visst, jag sympatiserar med att begreppet "rollspel" kan antas vara någonstans kring "medel" i den flytande skalan, men att (återigen) börja tjafsa/nysta i vad som "är" och "inte är" rollspel är (i alla fall nu) ganska tråkigt."
Tja, om nu rollspel är ett flytande begrepp så är det bara naturligt att folk har subjektiva snävare uppfattningar än begreppet. Så jag ser det inte som särskilt fascinerande, utan tvärtom jefligt naturligt - begreppet är alltid bredare än uppfattningen. Jag har svårt att se att berättande med interaktiva moment är rollspel. Det utesluter inte att det är rollspel. Det säger bara att jag inte tycker att det är det. Ska jag nu vara helt ärlig så anser jag inte att Witch Trial är rollspel heller.
"- Vad hände med den flytande skalan? Och var exakt sätter du mittpunkten; alltså, hur ska man egentligen fördela mängd roll och spel, vilka är komponenterna i de olika delarna och hur får man en 50/50-blandning, som tydligen är den optimala? Nej, förresten svara inte."
Det gör jag ändå - se det som en extra bonus. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Som jag sade ovan, rollspel är flytande. Min uppfattning av vad som är rollspel (vilket är något helt annorlunda) har bra mycket mer... ehrm... viskositet. I grunden handlar det fortfarande om att mittpunkten hamnar någonstans mitt emellan roll- och berättarelementet och spel- och tävlingsmomentet.
Jag tänker inte tala om hur mycket roll och hur mycket spel som behövs. Det är inte poängen. Poängen är att om endera andelen har sjunkit ner till noll så är det antingen inte spel eller inte roll. Då är det något annat. Förmodligen går gränsvärdet högre upp, men den diskussionen kan vi ta någon annan gång. Det viktiga är dock att det vi kallar rollspel har egenskaper från både "roll" och "spel".
Och det är här jag menar att synergieffekten kommer. Det måste finnas en orsak till att en kasse med rollspelare inte bara blandar roll och spel genom att läsa en bok på torsdag kväll och spela Monopol på fredag kväll, utan faktiskt försöker sammanföra de båda aktiviteterna samtidigt. På något sätt verkar syntesen av de båda vara mer värd än bara summan av de båda komponenterna.
"Istället kan du väl ge lite mer konkreta tips på hur man kan utveckla sin rollspelssession, på "ditt" sätt. Grundtankar, tips, konkreta råd och vilka effekter det är tänkt att få."
Rollspel är för mig något interaktivt. Spelarna ska delta i och påverka spelet. Det innebär i princip även utgången, vägen dit, form och innehåll.
En grundtes som jag brukar tjata ihjäl mig om är att spelledande är ett service-yrke. Spelledarens uppgift är att tillhandahålla en tjänst för spelarna, och att göra det så bra som möjligt. En del spelare föredrar rälsade äventyr. Då är det spelledarens uppgift att tillhandahålla sådana. En del spelare föredrar frihet och flexibilitet. Då är det spelledarens uppgift att låta spelarna göra vad sjutton de vill och ändå ge dem en trevlig upplevelse. Det är den sortens spelledare som jag föredrar.
Därför föredrar jag att inte bygga äventyr i konventionell mening. Istället sätter jag upp ett antal förutsättningar som visar hur läget är just nu, ett antal incentiv (helst rollpersonernas eller spelarnas egna) som driver in rollpersonera i äventyret, och ett antal aktörer som har ett antal mål och en mängd med resurser att uppnå dessa mål. Så fort spelarna agerar så reagerar övriga aktörer, utöver att de hela tiden agerar själva för att uppnå sina respektive mål. Sedan får vi se vad som händer.
Den här modellen att bygga äventyr kommer ofta på skam i skräck, eftersom skräck är en reaktion och skräckrollspel därför lätt blir en reaktiv ganre, medan modellen ovan näst intill kräver en aktion från spelarna. Det som funkar absolut bäst är "konspirationsskräck" (eller vad man ska kalla det), när aktörerna är saker som Majestic, CIA, Komori-ninjor, Weyland-Yutani, Bavarian Illuminati och liknande ansiktslösa organisationer. Det funkar hyfsat bra för deckarskräck, även om aktörerna då ofta är rätt inaktiva. Det funkar totalt urkasst för äventyrsskräck eller äventyr i största allmänhet. Det funkar även ypperligt för vanligt hederligt intrigerande, även om skräckeffekten lätt uteblir om det blir för mycket politik.
"Tekniken är ju en helt annan femma, och det essentiella i "gott rollspel", vilket inte kan förpackas i spelet (annat än som tips och råd, vilka oftast är rätt tafatta, och som i vilket fall som helst skulle göra sig bäst i en renodlad - generell - "rollspelshandbok") och som bestämmer vad som blir bra/dåligt och vad för "slags" speltyp det till slut blir."
Precis som regler kan bli totalt sunkiga så kan även rollspelstipsen också bli sunkiga. Likförbannat anser jag dem tämligen viktiga. Valet av tekniker och applikationen av de olika teknikerna är en stor del i stämningen i spelet. Ofta har konstruktören en specifik avsikt med sitt spel, och om verktygen för den avsikten saknas är spelet halvfärdigt.
Dessutom tycker jag inte att "supplementitis" är en bra egenskap hos ett rollspel, och att nybörjaren ska vara beroende av att skaffa en bok till finner jag totalt befängt. Därför anser jag inte att de hör hemma i en separat "generell rollspelshandbok".
"Nåja, synpunkter (från er alla, tack); har jag en poäng (så vi kan börja snacka annat nu), eller snackar jag bara en massa skit?"
Framförallt är du jobbig att citera, och du citerar på ett rätt oläsligt sätt. Skippa small-taggarna är du snäll, och låt din webbläsare sköta radbrytningarna åt dig. I övrigt snackar du en jefla massa skit, men det är väl rätt naturligt på ett forum avsett för en eskapistisk hobby... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
"Fascinerande att det hamnar i samma inlägg. Visst, jag sympatiserar med att begreppet "rollspel" kan antas vara någonstans kring "medel" i den flytande skalan, men att (återigen) börja tjafsa/nysta i vad som "är" och "inte är" rollspel är (i alla fall nu) ganska tråkigt."
Tja, om nu rollspel är ett flytande begrepp så är det bara naturligt att folk har subjektiva snävare uppfattningar än begreppet. Så jag ser det inte som särskilt fascinerande, utan tvärtom jefligt naturligt - begreppet är alltid bredare än uppfattningen. Jag har svårt att se att berättande med interaktiva moment är rollspel. Det utesluter inte att det är rollspel. Det säger bara att jag inte tycker att det är det. Ska jag nu vara helt ärlig så anser jag inte att Witch Trial är rollspel heller.
"- Vad hände med den flytande skalan? Och var exakt sätter du mittpunkten; alltså, hur ska man egentligen fördela mängd roll och spel, vilka är komponenterna i de olika delarna och hur får man en 50/50-blandning, som tydligen är den optimala? Nej, förresten svara inte."
Det gör jag ändå - se det som en extra bonus. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Som jag sade ovan, rollspel är flytande. Min uppfattning av vad som är rollspel (vilket är något helt annorlunda) har bra mycket mer... ehrm... viskositet. I grunden handlar det fortfarande om att mittpunkten hamnar någonstans mitt emellan roll- och berättarelementet och spel- och tävlingsmomentet.
Jag tänker inte tala om hur mycket roll och hur mycket spel som behövs. Det är inte poängen. Poängen är att om endera andelen har sjunkit ner till noll så är det antingen inte spel eller inte roll. Då är det något annat. Förmodligen går gränsvärdet högre upp, men den diskussionen kan vi ta någon annan gång. Det viktiga är dock att det vi kallar rollspel har egenskaper från både "roll" och "spel".
Och det är här jag menar att synergieffekten kommer. Det måste finnas en orsak till att en kasse med rollspelare inte bara blandar roll och spel genom att läsa en bok på torsdag kväll och spela Monopol på fredag kväll, utan faktiskt försöker sammanföra de båda aktiviteterna samtidigt. På något sätt verkar syntesen av de båda vara mer värd än bara summan av de båda komponenterna.
"Istället kan du väl ge lite mer konkreta tips på hur man kan utveckla sin rollspelssession, på "ditt" sätt. Grundtankar, tips, konkreta råd och vilka effekter det är tänkt att få."
Rollspel är för mig något interaktivt. Spelarna ska delta i och påverka spelet. Det innebär i princip även utgången, vägen dit, form och innehåll.
En grundtes som jag brukar tjata ihjäl mig om är att spelledande är ett service-yrke. Spelledarens uppgift är att tillhandahålla en tjänst för spelarna, och att göra det så bra som möjligt. En del spelare föredrar rälsade äventyr. Då är det spelledarens uppgift att tillhandahålla sådana. En del spelare föredrar frihet och flexibilitet. Då är det spelledarens uppgift att låta spelarna göra vad sjutton de vill och ändå ge dem en trevlig upplevelse. Det är den sortens spelledare som jag föredrar.
Därför föredrar jag att inte bygga äventyr i konventionell mening. Istället sätter jag upp ett antal förutsättningar som visar hur läget är just nu, ett antal incentiv (helst rollpersonernas eller spelarnas egna) som driver in rollpersonera i äventyret, och ett antal aktörer som har ett antal mål och en mängd med resurser att uppnå dessa mål. Så fort spelarna agerar så reagerar övriga aktörer, utöver att de hela tiden agerar själva för att uppnå sina respektive mål. Sedan får vi se vad som händer.
Den här modellen att bygga äventyr kommer ofta på skam i skräck, eftersom skräck är en reaktion och skräckrollspel därför lätt blir en reaktiv ganre, medan modellen ovan näst intill kräver en aktion från spelarna. Det som funkar absolut bäst är "konspirationsskräck" (eller vad man ska kalla det), när aktörerna är saker som Majestic, CIA, Komori-ninjor, Weyland-Yutani, Bavarian Illuminati och liknande ansiktslösa organisationer. Det funkar hyfsat bra för deckarskräck, även om aktörerna då ofta är rätt inaktiva. Det funkar totalt urkasst för äventyrsskräck eller äventyr i största allmänhet. Det funkar även ypperligt för vanligt hederligt intrigerande, även om skräckeffekten lätt uteblir om det blir för mycket politik.
"Tekniken är ju en helt annan femma, och det essentiella i "gott rollspel", vilket inte kan förpackas i spelet (annat än som tips och råd, vilka oftast är rätt tafatta, och som i vilket fall som helst skulle göra sig bäst i en renodlad - generell - "rollspelshandbok") och som bestämmer vad som blir bra/dåligt och vad för "slags" speltyp det till slut blir."
Precis som regler kan bli totalt sunkiga så kan även rollspelstipsen också bli sunkiga. Likförbannat anser jag dem tämligen viktiga. Valet av tekniker och applikationen av de olika teknikerna är en stor del i stämningen i spelet. Ofta har konstruktören en specifik avsikt med sitt spel, och om verktygen för den avsikten saknas är spelet halvfärdigt.
Dessutom tycker jag inte att "supplementitis" är en bra egenskap hos ett rollspel, och att nybörjaren ska vara beroende av att skaffa en bok till finner jag totalt befängt. Därför anser jag inte att de hör hemma i en separat "generell rollspelshandbok".
"Nåja, synpunkter (från er alla, tack); har jag en poäng (så vi kan börja snacka annat nu), eller snackar jag bara en massa skit?"
Framförallt är du jobbig att citera, och du citerar på ett rätt oläsligt sätt. Skippa small-taggarna är du snäll, och låt din webbläsare sköta radbrytningarna åt dig. I övrigt snackar du en jefla massa skit, men det är väl rätt naturligt på ett forum avsett för en eskapistisk hobby... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Layout och Definition
Wow, naaaajs layout, men som Krille säger: Rena pesten att läsa det du citerar! /images/icons/wink.gif
Iallafall, (Är det mitt favoritord här på forumet eller vad?) så är det är med rubriker och definitioner en intressant fråga. Jag älskar att dela upp och organisera, men samtidigt tvivlar jag på att man verkligen kan dela upp hela verkligheten i rena aspekter. [color:blue]Risings</font color=blue> favoritnöje är ju att definera skräck /images/icons/wink.gif men tillför det något till skräcken? Ja, säger jag. Även om inte definitionen är korrekt så kan det provocera fram tankar där man ser samband och liknande.. Med andra ord: Uppdelning kanske inte "lyckas" men nog kan man lära sig något av den.
Måste skaffa mig Nobilis.
Wow, naaaajs layout, men som Krille säger: Rena pesten att läsa det du citerar! /images/icons/wink.gif
Iallafall, (Är det mitt favoritord här på forumet eller vad?) så är det är med rubriker och definitioner en intressant fråga. Jag älskar att dela upp och organisera, men samtidigt tvivlar jag på att man verkligen kan dela upp hela verkligheten i rena aspekter. [color:blue]Risings</font color=blue> favoritnöje är ju att definera skräck /images/icons/wink.gif men tillför det något till skräcken? Ja, säger jag. Även om inte definitionen är korrekt så kan det provocera fram tankar där man ser samband och liknande.. Med andra ord: Uppdelning kanske inte "lyckas" men nog kan man lära sig något av den.
Måste skaffa mig Nobilis.
Va, inga svar?
Varför svarar ingen på detta nudå? Intressantast i tråden juh!
Att skräckrollspelens kvalitet avgörs av stämningen låter både självklart och.. bra! Är det verkligen ingen som sagt det förut? Nu kan man göra vad som helst till skräckrollspel, och det är väl ändå så det ska vara? Verkligheten, utan monster och ofta utan stora vapen, är ju skrämmande! Skrev lite på detta ämnet själv: http://forum.rollspel.nu/showthreaded.ph...;o=2#Post173902
Idéerna är intressanta, visserligen handlar dom om "knep" som man inte alls hindras från att använda bara sådär, med vilket spel som helst, men det är definitivt något att ta till vara på.. Tror jag, jag spelar inte skräck..
<center>/Arvidos, spelar inte skräck. (Men har spellett ett skräckigt scenario.)</center>
Varför svarar ingen på detta nudå? Intressantast i tråden juh!
Att skräckrollspelens kvalitet avgörs av stämningen låter både självklart och.. bra! Är det verkligen ingen som sagt det förut? Nu kan man göra vad som helst till skräckrollspel, och det är väl ändå så det ska vara? Verkligheten, utan monster och ofta utan stora vapen, är ju skrämmande! Skrev lite på detta ämnet själv: http://forum.rollspel.nu/showthreaded.ph...;o=2#Post173902
Idéerna är intressanta, visserligen handlar dom om "knep" som man inte alls hindras från att använda bara sådär, med vilket spel som helst, men det är definitivt något att ta till vara på.. Tror jag, jag spelar inte skräck..
<center>/Arvidos, spelar inte skräck. (Men har spellett ett skräckigt scenario.)</center>
Jodå.
...även om jag inte vill kalla rollspel för "bara" ett hjälpmedel, eftersom min improvisation har lite svårt att trolla fram något som t. ex Mundana.. Om man vill ha en detaljerad värld så tror jag nästan att det är lite av ett måste att ha den beskriven när man börjar spela, för att den inte ska bli antingen totalt inkonsekvent eller precis som alla andra världar när man börjar spela i det.
Och visst kan man skrämmas i ett friformsäventyr i vår nutida värld, (Varken regler eller världsbeskrivning) men en rollspelsbok kan hjälpa stämmning, IMO. Dels så är det ju världsbeskrivningen - Om SL har en världsbeskrivning att luta sig tillbaka är det säkert avsevärt lättare att bygga upp rätt stämmning. Sedan är det ju reglerna, som kan användas för att beskriva själva stämmningen i spelet. Detta brukar Krille gilla att poängtera ut, och jag håller med honom. Ett spel där skador är grisiga och äckliga, där man blöder ihjäl snabbt, och där det finns stor risk för infektioner, är inte ett som uppmuntrar till heroisk swaschbuckling. Snarare grisodlarbrutalism där det verkligen känns vilken skitig värld det är. Ett spel där alla har större chanser att hoppa över stup, klättra uppför svåra väggar och liknande, är nog ett där spelarna mycket riktigt kommer göra detta oftare än i andra spel.
...även om jag inte vill kalla rollspel för "bara" ett hjälpmedel, eftersom min improvisation har lite svårt att trolla fram något som t. ex Mundana.. Om man vill ha en detaljerad värld så tror jag nästan att det är lite av ett måste att ha den beskriven när man börjar spela, för att den inte ska bli antingen totalt inkonsekvent eller precis som alla andra världar när man börjar spela i det.
Och visst kan man skrämmas i ett friformsäventyr i vår nutida värld, (Varken regler eller världsbeskrivning) men en rollspelsbok kan hjälpa stämmning, IMO. Dels så är det ju världsbeskrivningen - Om SL har en världsbeskrivning att luta sig tillbaka är det säkert avsevärt lättare att bygga upp rätt stämmning. Sedan är det ju reglerna, som kan användas för att beskriva själva stämmningen i spelet. Detta brukar Krille gilla att poängtera ut, och jag håller med honom. Ett spel där skador är grisiga och äckliga, där man blöder ihjäl snabbt, och där det finns stor risk för infektioner, är inte ett som uppmuntrar till heroisk swaschbuckling. Snarare grisodlarbrutalism där det verkligen känns vilken skitig värld det är. Ett spel där alla har större chanser att hoppa över stup, klättra uppför svåra väggar och liknande, är nog ett där spelarna mycket riktigt kommer göra detta oftare än i andra spel.
Lite svammel av viss relevans.
"Wow, naaaajs layout"
- Umm, tja - får väl ändra lite då. Främst ett resultat av halvt okompatibelt inläggsskrivande i XP's Notepad (okej, jag är en notepad/källkodsnörd...) och lite annat tjafs. Ska försöka göra det hela mer läsligt. Är mer oroad över att jag pratar mycket, men säger litet... /images/icons/wink.gif
"Jag älskar att dela upp och organisera, men samtidigt tvivlar jag på att man verkligen kan dela upp hela verkligheten i rena aspekter."
- Tja, man skulle ju kunna göra ämnet väldigt stort; har språket - som kommunikationsverktyg - verkligen något värde i sig, förutom de antaganden hos enskilda personer som gör det brukbart? Naturligtvis är det av intresse att dela upp saker och ting i "fack". Det är ett grundläggande sätt att iakta, klassificera och förstå - något som de flesta vill. Problemet är bara att det kan gå överstyr (speciellt i dagens "trendklassificerande") och tappar då mycket av sitt "värde". Mycket snack med lite utdelning. Sidolinjerna som ofta dyker upp i dylika debatter brukar dock vara av betydligt större intresse.
"Uppdelning kanske inte "lyckas" men nog kan man lära sig något av den."
- Tja, uppdelningen är ju i praktiken omöjlig och kan inte lyckas. Ingenting är konstant, så vi får skapa våra egna fundament (eller ramar) för att förstå våran omgivning. Man kan ha mer eller mindre stark lust att göra de fundamenten, och olika inställning till dess "värde" och "orubblighet", vilket jag tror är grunden till många av de dispyter som finns runt heta nyckelord; vissa lägger in mer eller mindre i begreppen och ser dem på olika sätt, med större eller mindre förmåga att godta andras synvinklar.
Men, återigen, så är jag inte helt "emot" den typen av debatter, eftersom jag anser att just diskussionerna kring ämnet har värde - jag anser bara att vi kan hoppa över förspelet och snacka om det intressanta utan omvägar.
"Måste skaffa mig Nobilis."
- Gör det! Jag blir glad varje gång jag ser den i bokhyllan, trots att jag inte läst "klart" spelet än... /images/icons/laugh.gif
{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m }
"Wow, naaaajs layout"
- Umm, tja - får väl ändra lite då. Främst ett resultat av halvt okompatibelt inläggsskrivande i XP's Notepad (okej, jag är en notepad/källkodsnörd...) och lite annat tjafs. Ska försöka göra det hela mer läsligt. Är mer oroad över att jag pratar mycket, men säger litet... /images/icons/wink.gif
"Jag älskar att dela upp och organisera, men samtidigt tvivlar jag på att man verkligen kan dela upp hela verkligheten i rena aspekter."
- Tja, man skulle ju kunna göra ämnet väldigt stort; har språket - som kommunikationsverktyg - verkligen något värde i sig, förutom de antaganden hos enskilda personer som gör det brukbart? Naturligtvis är det av intresse att dela upp saker och ting i "fack". Det är ett grundläggande sätt att iakta, klassificera och förstå - något som de flesta vill. Problemet är bara att det kan gå överstyr (speciellt i dagens "trendklassificerande") och tappar då mycket av sitt "värde". Mycket snack med lite utdelning. Sidolinjerna som ofta dyker upp i dylika debatter brukar dock vara av betydligt större intresse.
"Uppdelning kanske inte "lyckas" men nog kan man lära sig något av den."
- Tja, uppdelningen är ju i praktiken omöjlig och kan inte lyckas. Ingenting är konstant, så vi får skapa våra egna fundament (eller ramar) för att förstå våran omgivning. Man kan ha mer eller mindre stark lust att göra de fundamenten, och olika inställning till dess "värde" och "orubblighet", vilket jag tror är grunden till många av de dispyter som finns runt heta nyckelord; vissa lägger in mer eller mindre i begreppen och ser dem på olika sätt, med större eller mindre förmåga att godta andras synvinklar.
Men, återigen, så är jag inte helt "emot" den typen av debatter, eftersom jag anser att just diskussionerna kring ämnet har värde - jag anser bara att vi kan hoppa över förspelet och snacka om det intressanta utan omvägar.
"Måste skaffa mig Nobilis."
- Gör det! Jag blir glad varje gång jag ser den i bokhyllan, trots att jag inte läst "klart" spelet än... /images/icons/laugh.gif
{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m }
Jamenjaha (och ny definitionsteori?)
"Det gör jag ändå - se det som en extra bonus"
- Kan jag månne dölja min svindlande entusiasm?
"Poängen är att om endera andelen har sjunkit ner till noll så är det antingen inte spel eller inte roll."
- Halleluja! Visst. Men jag har ännu inte sett något som kallats för rollspel, men som helt saknat ett element. "Noll" är ju inte ett reellt begrepp i sammanhanget, IMHO. Fast du är väl äldre och har sett mer, antar jag.
Återigen dessa förbaskade definitioner; spelmomentet är ju närvarande, även om tävlingen består i att den som fjäskar mest lyckas bäst. Är rollmomentet också närvarande är det ju likförbannat rollspel, även om de flesta inte skulle anse att det var en bra benämning på det.
"Det viktiga är dock att det vi kallar rollspel har egenskaper från både "roll" och "spel"."
- Tja, det vette fan. Jag tror att det kan vara den största missen i debatten; att anta att begreppet rollspel består i ordets delar - "roll" och "spel". Skitstövel har i regel inte så värst mycket med andelen "skit" och andelen "stövel", men kan användas som begrepp ändå. Det intressanta blir då att fastställa vad som utmärker begreppet (i "vårt" fall då, "rollspel") och föra debatten från det planet, för att försöka "förstå" begreppet rollspel och dess innehåll (som då, förmodligen, inte är just "roll" och "spel").
Jag gjorde en gång en annan uppdelning av rollspelshobbyn; en triangel med Cineasm, Teatralism och Regler som hållpunkter, vilket blev ett kollage som - i mina ögon - stämde jävligt bra med vad olika "typer" av rollspelare ansåg rollspel betydde. Men inte heller den indelningen är bra, även om jag hellre skulle debattera saken från det perspektivet.
"Ofta har konstruktören en specifik avsikt med sitt spel, och om verktygen för den avsikten saknas är spelet halvfärdigt."
- Mja, okej - där kan jag nästan hålla med dig. Problemet är bara avvägningen, som ofta blir ett "jasså", istället för något intressant. Standardrubrikerna "vad är ett rollspel" och "spelledarens handbok" dyker upp i tid och otid, men ofta vill konstruktörerna inte dyka djupare än att det blir en "ok" beskrivning av rollspel för nybörjare. Jag, som konsument av rollspel, har läst en jävla massa introduktioner nu, och börjar faktiskt bli trött på att veta att en del av de (ganska stora summor) pengar som jag investerar i rollspel går åt till att få en massa sidor med gammalt och oanvändbart dravel i "konsten att spelleda", som aldrig egenligen hinner bli intressant, eftersom konstruktörerna inser att de vill hinna med att skriva om själva spelet också.
Suck.
Då kan väl någon dedikera en bok till just konsten att spelleda, och "på riktigt" - hela vägen till specifika nischer som kan vara kul att pröva/låna idéer ifrån. En rollspelsbok som vänder sig till "avancerade" och "veteraner"; det skulle vara intressant att se (får genast en bild av datorböckernas skala från "beginner" till "advanced" till "expert").
"I övrigt snackar du en jefla massa skit"
- Det är ömsesidigt, vilket förmodligen är skälet till att vi ofta snackar mer skit för skitsnackets skull, än debatterar på ett givande sätt.
{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m } som faktiskt inte har något bättre för sig.
Behold a Pale Horse
"Det gör jag ändå - se det som en extra bonus"
- Kan jag månne dölja min svindlande entusiasm?
"Poängen är att om endera andelen har sjunkit ner till noll så är det antingen inte spel eller inte roll."
- Halleluja! Visst. Men jag har ännu inte sett något som kallats för rollspel, men som helt saknat ett element. "Noll" är ju inte ett reellt begrepp i sammanhanget, IMHO. Fast du är väl äldre och har sett mer, antar jag.
Återigen dessa förbaskade definitioner; spelmomentet är ju närvarande, även om tävlingen består i att den som fjäskar mest lyckas bäst. Är rollmomentet också närvarande är det ju likförbannat rollspel, även om de flesta inte skulle anse att det var en bra benämning på det.
"Det viktiga är dock att det vi kallar rollspel har egenskaper från både "roll" och "spel"."
- Tja, det vette fan. Jag tror att det kan vara den största missen i debatten; att anta att begreppet rollspel består i ordets delar - "roll" och "spel". Skitstövel har i regel inte så värst mycket med andelen "skit" och andelen "stövel", men kan användas som begrepp ändå. Det intressanta blir då att fastställa vad som utmärker begreppet (i "vårt" fall då, "rollspel") och föra debatten från det planet, för att försöka "förstå" begreppet rollspel och dess innehåll (som då, förmodligen, inte är just "roll" och "spel").
Jag gjorde en gång en annan uppdelning av rollspelshobbyn; en triangel med Cineasm, Teatralism och Regler som hållpunkter, vilket blev ett kollage som - i mina ögon - stämde jävligt bra med vad olika "typer" av rollspelare ansåg rollspel betydde. Men inte heller den indelningen är bra, även om jag hellre skulle debattera saken från det perspektivet.
"Ofta har konstruktören en specifik avsikt med sitt spel, och om verktygen för den avsikten saknas är spelet halvfärdigt."
- Mja, okej - där kan jag nästan hålla med dig. Problemet är bara avvägningen, som ofta blir ett "jasså", istället för något intressant. Standardrubrikerna "vad är ett rollspel" och "spelledarens handbok" dyker upp i tid och otid, men ofta vill konstruktörerna inte dyka djupare än att det blir en "ok" beskrivning av rollspel för nybörjare. Jag, som konsument av rollspel, har läst en jävla massa introduktioner nu, och börjar faktiskt bli trött på att veta att en del av de (ganska stora summor) pengar som jag investerar i rollspel går åt till att få en massa sidor med gammalt och oanvändbart dravel i "konsten att spelleda", som aldrig egenligen hinner bli intressant, eftersom konstruktörerna inser att de vill hinna med att skriva om själva spelet också.
Suck.
Då kan väl någon dedikera en bok till just konsten att spelleda, och "på riktigt" - hela vägen till specifika nischer som kan vara kul att pröva/låna idéer ifrån. En rollspelsbok som vänder sig till "avancerade" och "veteraner"; det skulle vara intressant att se (får genast en bild av datorböckernas skala från "beginner" till "advanced" till "expert").
"I övrigt snackar du en jefla massa skit"
- Det är ömsesidigt, vilket förmodligen är skälet till att vi ofta snackar mer skit för skitsnackets skull, än debatterar på ett givande sätt.
{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m } som faktiskt inte har något bättre för sig.
Behold a Pale Horse
Krille
Super Moderator
Definitioner, definitioner...
"Jag tror att det kan vara den största missen i debatten; att anta att begreppet rollspel består i ordets delar - "roll" och "spel"."
Med tanke på att ordet härstammar från en översättning av "role playing game" så tänker jag fortsätta att anta det.
"Är rollmomentet också närvarande är det ju likförbannat rollspel, även om de flesta inte skulle anse att det var en bra benämning på det."
Av exakt den anledningen tycker jag att "role playing game" är en bättre term.
"Skitstövel har i regel inte så värst mycket med andelen "skit" och andelen "stövel", men kan användas som begrepp ändå."
Skilj på deskriptivt sammansatt substantiv och sammansatt invektiv. "Rollspel" är ett typiskt deskriptivt sammansatt substantiv. "Skitstövel" är ett typiskt sammansatt invektiv.
"Jag gjorde en gång en annan uppdelning av rollspelshobbyn; en triangel med Cineasm, Teatralism och Regler som hållpunkter, vilket blev ett kollage som - i mina ögon - stämde jävligt bra med vad olika "typer" av rollspelare ansåg rollspel betydde."
Jag kan möjligen gå med på att det är en bättre indelning av vad rollspel kan innehålla. Men att det är en bättre indelning av vad rollspel betyder? "Jo, rollspel är en blandning av film, teater och regler"...
Näpp, det köper jag inte.
"Jag, som konsument av rollspel, har läst en jävla massa introduktioner nu, och börjar faktiskt bli trött på att veta att en del av de (ganska stora summor) pengar som jag investerar i rollspel går åt till att få en massa sidor med gammalt och oanvändbart dravel i "konsten att spelleda", som aldrig egenligen hinner bli intressant, eftersom konstruktörerna inser att de vill hinna med att skriva om själva spelet också."
Jag, som en annan konsument av rollspel, har också läst en jefla massa introduktioner just nu. Perverst nog finner jag att just de kapitlen är intressanta. Intressantast hittills för min del är spelledarkapitlen i Shatterzone, Star Wars och Feng Shui.
Håhåjaja, vad olika vi alla är.
"Det är ömsesidigt"
Tänker jag inte säga emot för fem öre. Jag hänger också här, remember? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
"vilket förmodligen är skälet till att vi ofta snackar mer skit för skitsnackets skull, än debatterar på ett givande sätt."
Det är väl inte mitt fel att du inte håller med mig? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
"Jag tror att det kan vara den största missen i debatten; att anta att begreppet rollspel består i ordets delar - "roll" och "spel"."
Med tanke på att ordet härstammar från en översättning av "role playing game" så tänker jag fortsätta att anta det.
"Är rollmomentet också närvarande är det ju likförbannat rollspel, även om de flesta inte skulle anse att det var en bra benämning på det."
Av exakt den anledningen tycker jag att "role playing game" är en bättre term.
"Skitstövel har i regel inte så värst mycket med andelen "skit" och andelen "stövel", men kan användas som begrepp ändå."
Skilj på deskriptivt sammansatt substantiv och sammansatt invektiv. "Rollspel" är ett typiskt deskriptivt sammansatt substantiv. "Skitstövel" är ett typiskt sammansatt invektiv.
"Jag gjorde en gång en annan uppdelning av rollspelshobbyn; en triangel med Cineasm, Teatralism och Regler som hållpunkter, vilket blev ett kollage som - i mina ögon - stämde jävligt bra med vad olika "typer" av rollspelare ansåg rollspel betydde."
Jag kan möjligen gå med på att det är en bättre indelning av vad rollspel kan innehålla. Men att det är en bättre indelning av vad rollspel betyder? "Jo, rollspel är en blandning av film, teater och regler"...
Näpp, det köper jag inte.
"Jag, som konsument av rollspel, har läst en jävla massa introduktioner nu, och börjar faktiskt bli trött på att veta att en del av de (ganska stora summor) pengar som jag investerar i rollspel går åt till att få en massa sidor med gammalt och oanvändbart dravel i "konsten att spelleda", som aldrig egenligen hinner bli intressant, eftersom konstruktörerna inser att de vill hinna med att skriva om själva spelet också."
Jag, som en annan konsument av rollspel, har också läst en jefla massa introduktioner just nu. Perverst nog finner jag att just de kapitlen är intressanta. Intressantast hittills för min del är spelledarkapitlen i Shatterzone, Star Wars och Feng Shui.
Håhåjaja, vad olika vi alla är.
"Det är ömsesidigt"
Tänker jag inte säga emot för fem öre. Jag hänger också här, remember? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
"vilket förmodligen är skälet till att vi ofta snackar mer skit för skitsnackets skull, än debatterar på ett givande sätt."
Det är väl inte mitt fel att du inte håller med mig? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Dravel, dravel...
"Av exakt den anledningen tycker jag att "role playing game" är en bättre term."
- Strunta i termidentifieringen. Det är inte det intressanta, och inte heller föremål för min poäng. Termen är fortfarande inte naturligt uppdelbar i komponenter, som kan antas vara grunden för hela konceptet. Diskussionen om vilken del som är den relevanta (eller kombinationer av delar) är precis det jag tycker är fjantigt, eftersom alla delar som fungerar är - de facto - relevanta, och likvärdiga, eftersom rollspelet har en stark upplevelseåtskillnad; samma spel resulterar inte i samma upplevelse.
Debattera istället idéer kring rollspel och metoder som tillämpats och fungerat.
"Skilj på deskriptivt sammansatt substantiv och sammansatt invektiv. "Rollspel" är ett typiskt deskriptivt sammansatt substantiv. "Skitstövel" är ett typiskt sammansatt invektiv."
- Men gäsp. På samma sätt som jag inte är så nogräknad när det gäller att "bevisa" mina argument, är du en jävel på att svammla en massa när du faktiskt förstår vad jag menar. Det känns onödigt.
"Jag kan möjligen gå med på att det är en bättre indelning av vad rollspel kan innehålla."
- Oh, vilket erkännande. Det var i alla fall "innehållet" jag syftade på, och inte direkt "betydelsen", även om jag anser att de hakar samman.
Det är liksom i det här läget som vi nått fas 3, som jag snackat om förrut; "när parterna fått slut på vettiga argument". Bäst vi slutar dravla här, då.
{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m }
Oh Lord, won't you buy me a... Viper GTS?
"Av exakt den anledningen tycker jag att "role playing game" är en bättre term."
- Strunta i termidentifieringen. Det är inte det intressanta, och inte heller föremål för min poäng. Termen är fortfarande inte naturligt uppdelbar i komponenter, som kan antas vara grunden för hela konceptet. Diskussionen om vilken del som är den relevanta (eller kombinationer av delar) är precis det jag tycker är fjantigt, eftersom alla delar som fungerar är - de facto - relevanta, och likvärdiga, eftersom rollspelet har en stark upplevelseåtskillnad; samma spel resulterar inte i samma upplevelse.
Debattera istället idéer kring rollspel och metoder som tillämpats och fungerat.
"Skilj på deskriptivt sammansatt substantiv och sammansatt invektiv. "Rollspel" är ett typiskt deskriptivt sammansatt substantiv. "Skitstövel" är ett typiskt sammansatt invektiv."
- Men gäsp. På samma sätt som jag inte är så nogräknad när det gäller att "bevisa" mina argument, är du en jävel på att svammla en massa när du faktiskt förstår vad jag menar. Det känns onödigt.
"Jag kan möjligen gå med på att det är en bättre indelning av vad rollspel kan innehålla."
- Oh, vilket erkännande. Det var i alla fall "innehållet" jag syftade på, och inte direkt "betydelsen", även om jag anser att de hakar samman.
Det är liksom i det här läget som vi nått fas 3, som jag snackat om förrut; "när parterna fått slut på vettiga argument". Bäst vi slutar dravla här, då.
{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m }
Oh Lord, won't you buy me a... Viper GTS?