I många rollspel finns det stöd för nackdelar hos rollpersonerna. Vi har sett nackdelar som balanseras av fördelar, nackdelar som triggas av händelser eller medspelare och till sist nackdelar som endast ska rollspelas ut.
Idag, när jag återkollade på Rome*, fick jag en idé till en ny variant. -Tänk om en nackdel lika gärna kan leda till något gott som något ont? Föreställ dig nu att en person är drabbad av dödssynden "girig". När tillfälle ges att vara girig singlar helt enkelt SL slant. Krona belönar rollfiguren för sin girighet och klave straffar denne.
Spelaren vet att nackdelen kan leda till något gott och straffas alltså inte omedelbart av att ta upp nackdelen. När så nackdelen leder till något ont kommer man att tycka att det är typiskt, och när nackdelen leder till något gott kommer man tycka att det är tursamt. Precis som det ska vara.
Låt säga att den usle dvärgen MacGniden når drakens skattkammare före sina kamrater. Spelaren av MacGniden påminner SL om sin girighet och SL kollar resultatet. Givetvis stoppar MacGniden på sig något värdefullt när de andra inte ser. -Har guldstatyetten i MacGnidens ficka förbannats av Dagon eller är den värd en förmögenhet. Endast SL vet.
* Titus Pullo är dumdristig, ett karaktärsdrag som lika gärna ger honom dödsstraff i gladiatorburen som det låter honom finna Roms guldskatt och sitt livs kärlek på samma eftermiddag.
Lucius Vorenus är fylld av kall disciplinerad vrede. När han inte kan hålla den inom sig driver den hans hustru till självmord men den kan lika gärna tvinga ett dussin hänsynslösa tjuvar till underkastelse.
Tankar på detta?
Idag, när jag återkollade på Rome*, fick jag en idé till en ny variant. -Tänk om en nackdel lika gärna kan leda till något gott som något ont? Föreställ dig nu att en person är drabbad av dödssynden "girig". När tillfälle ges att vara girig singlar helt enkelt SL slant. Krona belönar rollfiguren för sin girighet och klave straffar denne.
Spelaren vet att nackdelen kan leda till något gott och straffas alltså inte omedelbart av att ta upp nackdelen. När så nackdelen leder till något ont kommer man att tycka att det är typiskt, och när nackdelen leder till något gott kommer man tycka att det är tursamt. Precis som det ska vara.
Låt säga att den usle dvärgen MacGniden når drakens skattkammare före sina kamrater. Spelaren av MacGniden påminner SL om sin girighet och SL kollar resultatet. Givetvis stoppar MacGniden på sig något värdefullt när de andra inte ser. -Har guldstatyetten i MacGnidens ficka förbannats av Dagon eller är den värd en förmögenhet. Endast SL vet.
* Titus Pullo är dumdristig, ett karaktärsdrag som lika gärna ger honom dödsstraff i gladiatorburen som det låter honom finna Roms guldskatt och sitt livs kärlek på samma eftermiddag.
Lucius Vorenus är fylld av kall disciplinerad vrede. När han inte kan hålla den inom sig driver den hans hustru till självmord men den kan lika gärna tvinga ett dussin hänsynslösa tjuvar till underkastelse.
Tankar på detta?