"Efter många tvåtimmarspass mitt i natten i vaktkuren där man blir väckt fem minuter innan man ska sitta fullt påklädd i själva lokalen har jag utvecklat en fantastisk förmåga att vakna."
Å andra sidan så har jag också utvecklat en fantastisk förmåga att somna, inte så mycket på kommando som att jag vet att jag har en lucka där ingenting kommer att hända. Så när jag sitter på bussen till Karlstad för att hälsa på storpäronet (farmor, alltså) så tar det i allmänhet bort till Sandtorget innan ögonen stänger av sig och hjärnan går å lägger sig. Ungefär vid Karlstad Universitet brukar hjärnan gå igång igen.
Den här förmågan är kanske inte så där användbar eller till nackdel för mig, men den är lätt irriterande för omgivningen till exempel på konventsbussar. Det har hänt mer än en gång att spelledare har knatat igenom bussen för att leta efter mig för att fråga om vissa specifika saker i äventyret bara för att hitta mig sovande som ett spädbarn.
...iofs, när jag tänker efter, det är nog en fördel i alla fall. Det är i det närmaste omöjligt att prata äventyr på en skumpande konventsbuss och jag kommer få de där frågorna sex gånger till ändå, så det är lika bra att sova förbi det och ta alla sådana frågor på spelledarsamlingen.
---
En definitiv fördel av lumpen är att man lär sig överleva idiotisk skvalmusik.
