Mannen i skogen said:
När jag spelleder och skriver äventyr har jag börjat ta för vana att sätta namn på varje äventyr, och sedan avslöja för spelarna vad äventyret heter innan vi spelar det.
Finns det någon mer som prövat detta?
Vad gör det med spelupplevelsen (tror du)?
Är det oförenligt med vissa spelledarstilar?
Jag gör så nästan hela tiden. Mina äventyr har alltid namn; i nio fall av tio kommer namnet från en låttext eller låttitel. Det händer att jag
börjar med namnet, rentav, som inspiration.
Ibland spelar jag låten i början av spelmötet =) Funkar bra just nu då jag kör en kampanj som utspelar sig 1987 och alla äventyr har namn från låtar som släpptes det året...
Jag tror att det liksom bakgrundsmusik etc kan sätta en stämning. Det finns ju en namntradition i vissa genrer som kan kan utnyttja, t.ex. om man ska köra cheesy superhjältestuk från Solden/Silver Age så kan man döpa äventyren till saker som låter som cheesy superhjältestorys från den tiden.
Jag gissar att jag skulle ha svårt att använda ett sånt tänk om jag spelledde fantasy, men det gör jag ju aldrig. Så jag kan inte veta säkert.
Kanske skulle det också funka sämre om jag inte förberedde äventyr, utan körde mer a' Apocalypse World och bara improviserade utifrån vad som händer kring bordet. Jag vet inte.