Nekromanti Narrativ karaktärsdöd (eller inte?)

[Hellectrician]

Re: Va fan är det bara mjäk råttor här.

Jag håller med till 100% ...inte! Att slakta rollpersoner för kul skull för att "straffa" sina kompisar (förutsatt att resten av spelgruppen ÄR ens kompisar) hör på sin höjd mellanstadiet till. Det låter som att du snarare borde spela Diablo II single player så kan du dö bäst du vill, utan att behöva irriteras av den flexibilitet som en mänsklig SL kan erbjuda.

Jag kommer att tänka på tre "typer" av spelledare som Scott Butler gjorde sig lustig över i mitten av 80-talet (vilka är aktuella än idag), enjoy:

1.) "The Killer"
"As you pull aside the tapestry, a green slime jumps upon you from behind it, killing you... nope, no 'to hit' or saving throw allowed, it says so right here."

2.) "Mr. Don't-question-me"
"A blue bolt from heaven strikes Harold the Whiner, reducing him to one hit point. Anybody else got a problem with this campaign?"

3.) "The Executioner"
"A hidden blade slides down the doorway, mincing the two fighters and the cleric. The thief gets nine crossbow bolts in his back, and the magic user is hit by an intense beam of light, burning a hole through his head."

'nuff said

 

[Hellectrician]

Jag tror du missade Jonas poäng där... (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Jonas Ferry]

Re: Va fan är det bara mjäk råttor här.

Alla typer av spelande där spelarna räknar med att bara kunna klampa in och tranchera motståndet med höga färdighetsvärden. Ingen planering ingen taktik som mest så skrockar de lite ”vi har en reservplan, plan-b, som är att improvisera, höhöhö”

Det låter som ett sätt att straffa spelarna för att de inte tar scenariot, och spelledarens förberedelser, på allvar. Jag tycker att det beteendet hos spelare brukar dyka upp när deras planer inte fungerar, och att de ändå måste använda rollpersonernas färdighetsvärden för att klara sig. Nån gammal militär sa att ingen plan överlever första kontakten med fienden, och det brukar stämma i rollspel. Spelarna debatterar i tjugo minuter, går in i byggnaden och sen måste de ändå springa runt och skjuta vilt eftersom SL har en massa information som de inte kunnat gissa. Till slut tröttnar man som spelare och säger "skit samma, vi går in och skjuter, det är ändå så det brukar sluta".

Kan spelarna inte läsa situationen eller inte bryr sig tillräckligt för att ta reda på omständigheter, så är det ofta klippt för dem.

Så om spelarna inte bryr sig, det vill säga att de inte är intresserade av den delen av spelet, så ska man döda dem socialt så att man måste sluta spela? Det låter som "spela på mitt sätt eller stick", knappast som ett samarbete mellan SL och grupp.

Situationer där spelarna låter rollpersonerna mer eller mindre begå självmord beror enligt mig ofta på:

1. För lite eller feltolkad information hos spelarna. "Jag springer ut och skjuter poliserna. Va, är de *20 stycker*, jag trodde att det bara var två!"

2. Spelaren har tappat intresset för spelmötet eller rollpersonen. "Skit samma, inget funkar ändå. Ja, jag springer ut och blir skjuten, jag bryr mig inte."

3. Spelaren försöker testa SL, gärna genom att bete sig på ett så dumt sätt som möjligt, eftersom spelaren vet att SL har ett äventyr han vill visa upp. "Nä, jag undersöker inte dörren, jag slänger istället min rustning och mina vapen i syrasjön och tar fram min sked och anfaller skeletten."

Alla är exempel på att något gått snett under spelmötet. Antingen har spelarna för lite information, eller så har de tappat kontakten med SL och spelet. Det man bör göra då är att ta en kort paus och styra upp situationen, inte döda deras rollpersoner för att de beter sig "dumt".

Det finns en fjärde situation också:

4. Spelaren anser att konflikten verkligen är värd att riskera livet för. "Ja, det är självmord att springa ut mot poliserna, men då kan de andra fly ut bakvägen. Jag är skyldig dem det, sedan de rädda livet på min syster."

Den kan vara jäkligt cool, och både spelaren och SL kan känna sig nöjda hur det än går för rollpersonen.

 

[Hellectrician]

Re: Va fan är det bara mjäk råttor här.

Jag är förvisso en väldigt dålig förlorare, men å andra sidan brukar jag inte se spelsessioner som tävling. Lika lite som jag tycker att det är tävling att ta en öl med grabbgänget, eller annan social interaktion.

Jag tror du och jag (och våra spelgrupper uppenbarligen) kommer från olika håll vad det gäller vad vi vill få ut av spelandet. Jag (vi) vill berätta och samverka i en spännade historia, medan du (ni) tydligen bara vill lösa pussel.

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, bara att om jag vill ha tankenötter i första hand så löser jag korsord och spelar inte rollspel. Jag kan iofs känna igen din spelstil från min egen karriär som spelledare... i mellanstadiet.

 

[Hellectrician]

...tydligen en och en annan pappskalle också...

Jag är förvisso en väldigt dålig förlorare, men å andra sidan brukar jag inte se spelsessioner som tävling. Lika lite som jag tycker att det är tävling att ta en öl med grabbgänget, eller annan social interaktion.

Jag tror du och jag (och våra spelgrupper uppenbarligen) kommer från olika håll vad det gäller vad vi vill få ut av spelandet. Jag (vi) vill berätta och samverka i en spännade historia, medan du (ni) tydligen bara vill lösa pussel.

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, bara att om jag vill ha tankenötter i första hand så löser jag korsord och spelar inte rollspel. Jag kan iofs känna igen din spelstil från min egen karriär som spelledare... i mellanstadiet.

 

[MrG]

För mig är det ofta vitsen med system, att dödlighet och fara finns och kan inträffa när som helst. Annars funkar det ju utmärka att skippa systemet.

Så ska jag ha system, vill jag att det ska kunna vara dödligt i alla farliga situatiner, för jag använder system i sånna kampanjer.

Men efter sett andras svar inser jag att det finns mycket personliga känslor i det hela och att vissa gärna slänger in lite friformighet i den fråga (trots att de är hardcore systemare annars), själv är jag lite tvärt om, friformar gärna, men när jag använder system vill jag ha det hardcore (och då använder jag främst system till skräck och viss action).

 

[Storuggla]

Re: Snarare en hel toa rulle

"Nu inget ont om detta bara att jag hällre lägger pussel med minna vänner än låssas vara Åsa-Nisse och Klabbarparn."

Nu har jag ju hoppats på Åsa-Nisse d20 ett bra tag nu, men bilden av dig läggades pussel bankandes på bitarna med en flensklubba för att de ska passa är underhållande det med


Storuggla, gubbtjyv lvl 4

 

[w176]

Re: Snarare en hel toa rulle

"Om ni verkligen var så fantastiska som beskrivningarna i bland gör gällande så varför inte uppträda, eller håller inte myten för en närmare granskning."

Ah men poängen med sambrättade spelstil är inte att utåt prestera så snyggt som möjligt, utan att man själv vill åka känslomässig berg och dalbana men karartären, sörja när den är lessen, bli förbannar när någon förolämpar dens farfar och rodna när den fagra jungfrun titta åt dess håll.

Visst du kan ha mycket rät i att samberättade spelstil bara skapar lågkvalikativa evighets såpor, men det är inte att skapa saker av hög litterär klass som är poängen utan uppleva den känslomässiga karaktären går igenom.

 

[w176]

Re: Snarare en hel toa rulle

Ah, och det jag vände mig mot i ditt resonemang var att du kritiserade pizzabargaren för att han gjorde dålig frukostlimpa med din retorik.

 

[Hellectrician]

Verbal KO! (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Hellectrician]

frukostpizza?

wtf!?

Herr Nils: Hurr... samberättande dåligt, mig inte gilla. Mig skriva inlägg. Vad? Folk svara? mig gripa fast med näbbar och klor vid mitt dåliga inlägg! Mig aldrig ge mig! Bara döda fiskar flyta med ström och gilla samberättande... Mig inte död fisk, mig vara konformistisk non-konformist. Mig inte förstå skillnaden.

 

[Hellectrician]

Re: Va fan är det bara mjäk råttor här.

Anledningen till att vi valt denna spelstil är att med tiden så har vi lessnat på att just sitta och gestalta våra karaktärer. Det blir aldrig bra och inte ens trovärdigt, utan bara tafflig teater med minimal publik.

Det är för att ni suger!

Så nu mer vill jag att spelarna inte skall gestalta känslor utan att de skall känna dem själva istället,

Erh? Kanske just därför ni crash-&-burnade när ni försökte spela rollspel, innan ni gick över till "virtuellt fångarna på fortet".

...visst en hel del metaspelande...

Vet du ens vad ordet betyder?

 

[MrG]

Re: Verbal KO! (OT?)

Men jag ställer då den retoriska frågan varför ni inte uppträder.

Vi uppträder också, eller har i alla fall gjort, men det är ont om tid för det nu mer... men det är en annan sak. Rollspel och teater är helt olika underhållningsformer och samma sak som gör bra skådisar behöver inte nödvändigtvis göra roliga rollspelare och vice versa.

Visst kan jag hålla med dig om att det är hopplöst att jämföra grupper, se bara på konvnet där olika grupper blommar ut olika beroende på spelledare och scenario. Fast ändå sticker det ut grupper som de flesta är eniga om är väldigt kul att köra

Har tappat om du vill ha en tes om att ditt sett att spela är bäst (i så fall tycker jag du har fel) eller om du (liksom jag) tycker att alla sätt är bra så länge de roar gruppen.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Snarare en hel toa rulle

Vid spelande av den typen av rollorienterade spel tycker jag faktiskt att det är passande med obarmhärtiga regler för karaktärsdöd. Jag föredrar att låta döden vara brutal och meningslös framför att ge varje karaktär en meningsfull avslutning och en stilig dödsscen. Världen är hård och kall och den enda mening som finns i rollpersonernas liv är den de kan skapa själva. Döden kan komma snöpligt och ända livet på en person som fortfarande hade mycket framför sig. Jag ser inte hur detta skulle hindra känslomässig berg-och-dal-bana, även om berg-och-dal-banan kanske får en viss övervikt mot bitterhet, sorg och rädsla.

 

[Dewil]

Re: Narrativ karaktärsÖVERLEVNAD (eller inte?)

Efter att ha studerat denna tråd har jag kommit fram till att ursprungsfrågan är fel ställd. Det är inte regler för död som är poängen - de brukar finnas i de flesta system - utan det handlar om "regler för överlevnad trots dödliga skador om det gagnar berättelsen".

Som mitt svar på frågan om huruvida det behövs regler för hur en rollperson kan överleva trots dödliga skador om det gagnar berättelsen eller ej svarar jag "Ja, om spelgruppen trivs med det. Annars är det bara att ignorera regeln och anta att man dör när de regeltekniska villkoren för död (KP=0, 'dödlig skada' etc. etc.) är uppnådda."

Dewil

 

[Hellectrician]

Good point! (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Hellectrician]

...tydligen ett och ett annat troll oxå...

Ha, du är bara ett troll.

...vad nu det skall betyda.

Välkommen till DanCon eller någon annan tillställning, så får vi se hur fantastisk du är.

Tack för inbjudan! Jag kommer gärna så kan vi göra upp... om vad vi nu bråkar om.

Fast det är klart, troll brukar inte våga sig fram i IRL ljuset.

Säg inte det, du verkar ju krypa fram från under din sten ibland

 

[Hellectrician]

Som vanligt har inte fattat ett dugg... *suck*

...mmm...

Det var ju det där med huruvida rollspel är en tävlingsgren.

man behöver bara koppla upp sig då och då och skrävla om hur förträfflig man är.

Pratar du om mig eller dig nu...? Jag blev förvirrad. ...men om du ursäktar mig så har jag inte tid att käbbla mer med dig just nu, sekten skall nämligen träffas och offra getter till samberättandeguden M'challach-de-hothep.

 

[Hellectrician]

Re: Bättre än bra?

Då vissa inte tål att man trampar på sektens heliga altare, i detta fall rollgestalitning, så tar sig inläggen lite tvära kast.

Jag menar att rollspel helt utan rollgestaltning per definition inte kan sägas vara rollspel, men du har väl i vanlig ordning en korkad åsikt om det också.

 

[EchonCique]

Snipp snapp slut.

Så ber jag er att sluta upp med denna deltråd. Det finns inget mer att tillföra diskussionen, dessutom är det bäst att fortsättas i PM.

Seså. Gå vidare, det finns inget mer att hämta i denna deltråd.


Er kvartersmoderator,
Yyy