Min retorisk undran är varför fantasy , scifi och Cthulhu-monster behövs för att spela ett schysst mysterium. Varför kan man inte bara spela vanliga detektiver, utredare (eller personer med familjeanknytning till offret).
Naturliga vs övernaturliga mysterier
- Thread starter Henke
- Start date
nano
Diehard, death or glory Toad
- Joined
- 25 Apr 2019
- Messages
- 574
Menar du deckarmysterier där något har hänt och någon börjar nysta i det, esoteriska mysterier där någon genom sitt sökande upplever en sanning som inte kan överföras eller existentiella mysterier där en fråga om världen utforskas och problematiseras men sällan besvaras?
För mig är det av samma anledning som jag generellt föredrar fantastik: för att med fantastiska inslag i princip alltid är roligare än utan fantastiska inslag. På samma sätt som jag tycker att "baserat på verkliga händelser" närmat är en garant för att det ska bli ointressant. Jag är helt enkelt inte så intresserad av "verklit".
Det är klart det kan bli intressant utan fantastik. Jag gillar ju Agatha Christies deckarmysterier till exempel. Men skulle de blivit ännu mer intressanta om de också inkluderat ett genomtänkt och förutsägbart system för magi eller superkrafter? Ja, utan tvekan.
Klart man kan spela vanliga detektiver eller utredare. Men jag kommer nog aldrig att välja det om jag får välja mellan det och… inte det.
Oscar Silferstjerna
Sjunger i duschen
Jag har inte alls tänkt färdigt kring hur jag tycker att man ska skapa mysterieäventyr. Har inte riktigt heller sett någon lösning jag köper till 100%.
Som flera skriver ovan kan man hämta inspiration från annan fiktion. Agatha Christie kan säkert vara en bra inspirationskälla. Samtidigt är rollspel inte skönlitteratur utan en konstform (ja, just så!) som existerar på helt egna premisser.
Om det är ett mord handlingen kretsar kring (det måste det inte vara), så behöver man jobba med ledtrådar som RP verkligen hittar utan att det blir krystat eller för svårt. Jag vet att andra redan har jobbat med det, men det går nog att pilla ännu mer med det. Helst bör det också finnas villospår. Men de bör gå att avslöja efter ett tag. Vittnen och tjallare är andra bra ingredienser. De kan få handlingen att fortskrida.
Henkes inlägg ovan fick mig att fundera ett varv till. Det som behövs är väl en setting/genre? Det innebär att en del omständigheter kan variera - forensiska metoder, utrustning, mördarens motiv, offret, mordplatsen och kanske även hur (och om?) mysteriet blir löst. Att lösa ett mordfall i realistisk nutid är, som jag ser det, ett genreval av många möjliga.
Som flera skriver ovan kan man hämta inspiration från annan fiktion. Agatha Christie kan säkert vara en bra inspirationskälla. Samtidigt är rollspel inte skönlitteratur utan en konstform (ja, just så!) som existerar på helt egna premisser.
Om det är ett mord handlingen kretsar kring (det måste det inte vara), så behöver man jobba med ledtrådar som RP verkligen hittar utan att det blir krystat eller för svårt. Jag vet att andra redan har jobbat med det, men det går nog att pilla ännu mer med det. Helst bör det också finnas villospår. Men de bör gå att avslöja efter ett tag. Vittnen och tjallare är andra bra ingredienser. De kan få handlingen att fortskrida.
Henkes inlägg ovan fick mig att fundera ett varv till. Det som behövs är väl en setting/genre? Det innebär att en del omständigheter kan variera - forensiska metoder, utrustning, mördarens motiv, offret, mordplatsen och kanske även hur (och om?) mysteriet blir löst. Att lösa ett mordfall i realistisk nutid är, som jag ser det, ett genreval av många möjliga.
Ok, här är vi inte överens. Jag tycker det är mycket mer spännande och intressant med något som baseras på verklig händelse. Håller absolut med om Agatha Christie men magi och monster gör ju äventyret till Arkiv X. Det må vara annorlunda (och väldigt vanligt), men definitivt inte bättre.
Absolut att det är ett genreval, men valet är extremt sällan att brottet sker i nutid och eller iaf i en vanlig variant av världen utan det slutar allt som oftast med att det är en övernaturlig antagonist. Mord och magi tycker jag generellt skär sig.
Jag ser iofs gärna inslag av övernaturligheter, men bara så pass att de går att bortförklara.
Quadrante
Grisbonde
Glöm inte att olika kulturer/tider har olika sed för vad som bevisar/avslöjar ett mysterium.
Omen och järtecken, orakel, en persons goda anseende över en annans, tärning, duell, eller tolv vittnen (oavsett om de köpts eller tvingas dit).
//edit// Det vill säga, att även om målet är att lösa mysterier och det ska finnas ett rätt svar, så kommer kulturen påverka hur svaren tas emot (och vilka som väger tyngst).
Omen och järtecken, orakel, en persons goda anseende över en annans, tärning, duell, eller tolv vittnen (oavsett om de köpts eller tvingas dit).
//edit// Det vill säga, att även om målet är att lösa mysterier och det ska finnas ett rätt svar, så kommer kulturen påverka hur svaren tas emot (och vilka som väger tyngst).
Last edited:
Bara om man gjort det övernaturliga på ett sätt som inte låter sig förklaras eller systematiseras. Haken i just X-files är ju att lösningar är rätt mycket deus ex machina – mysterierna får "en lösning" inte för att Mulder och Scully egentligen lyckas pussla ihop tidslinjer, vittnesmål och Hur Världen Fungerar utan för att de gissar hejvilt och envisas med att finnas på rätt plats tillräckligt läng typ.
Så länge det övernaturliga är systematiserat på ett sätt som tillåter meningsfullt mysterielösande så ser jag ingen egentlig skillnad för själva mordmysteriet. Man får ett par till sätt att lösa saker och ett par till typer av ledtrådar och motivationer hos potentiellt skyldiga, that's it.
Det tydligaste exemplet jag känner till på det i rollspel är nog Mutant City Blues. Superkrafterna där är i väldigt hög grad systematiserade, så man kan dra slutsatser utifrån dem. Att lösa ett mord i MCB är exakt som att lösa ett mord i valfritt bra CSI-avsnitt, bara det att man inte bara är begränsad till det som finns i just vår värld. Det finns en krydda av något Mer. Men man kan fortfarande använda "the little grey cells" flr att lösa mysteriet.
Då har jag nog personligen mer problem med klassisk Sherlock Holmes – som ju tekniskt sett är "realistisk" men däremot urtråkig då många lösningar bara är rena deus ex machinas och Holmes som stilar med sitt absoluta vetande om allt möjligt. Läsaren har inte en chans. Holmes är då mer som X-files, i mina ögon.
Oscar Silferstjerna
Sjunger i duschen
Ja, om jag skapar en mordgåta, så blir det förmodligen inte i en fantasysetting. Men mysterier kan funka i väldigt många genrer. Däremot är komponenterna - varav många redan har nämnts i inläggen ovan - ofta återkommande. Jag är, ungefär som Krank, intresserad av att skapa generella ramar för det specifika i mysterielösning. Men jag tror att min lösning blir en annan än hans. Möjligen för att jag utgår ifrån andra genrer och dessutom tänker mig andra typer av verktyg.
Vi diskuterade ju Bladerunner RPG i en annan tråd. Det finns en del mysterieskapande verktyg där, men jag tycker att de är för skissartade. Förmodligen går det att göra en del intressant med dem, men jag tror att man kan ge SL fler och mer djupgående verktyg. Har dock långt ifrån tänkt klart om detta. Men sandbox är en del av det hela för mig. Man kan fundera på hur ett sådant koncept kan klaffa med just mysterier (alltså vad som bör ingå). Jag har inte heller tänkt klart kring hur jag tycker att man bäst utformar sandboxar över huvud taget. Även i dem jag gillar tycker jag att texten ger för få stöd och för få intressanta valmöjligheter.
Last edited:
Oscar Silferstjerna
Sjunger i duschen
För att nu dubbelsvara (!) dig - du tänker dig alltså mera en skitig mordutredning i stil med The Wire eller någon annan polisserie? Eller mer klassisk film noir? I de genrerna blir det ju per definition mänskliga mördare och mänskliga utredare. I mina ögon är det inte svårare att designa den typen av scenarion. Det är bara andra genrekonventioner än om mördaren är en Lovecraftsk kultist.
Har nog egentligen ingen åsikt om systematiken utan snarare att det mest obehagliga är det mänskliga och vardagliga. Att det som sker i berättelsen mycket väl skulle kunna ske på riktigt. Antingen för att berättelsen är inramad i det naturliga - att det skulle kunna hända en själv, eller där det onaturliga kan förklaras bort med något naturligt (eller iaf snudd på naturligt) för att det är tillräckligt nära att kunna hända på riktigt.
Jag kan hålla med om att det blir lite tröttsamt att Holmes alltid vet bäst, och att det signaleras genom att man inte ger läsaren tillräckligt med info för att lösa mysteriet.
Exakt! Silence of the Lambs, True Detective (speciellt första säsongen lyckas avsluta med en perfekt balans mellan naturligt och möjligheten till att det finns något okänt där ute), Mindhunters, Seven osv osv...
Rickard
Urverk speldesign
Osäkerhet är en grundläggande orsak i varför vi tycker någonting är intressant. Vi kan ha medeltid eller så kan vi säga "medeltid med zombier" och direkt blir du osäker på huruvida det kommer att te sig i världen. Något jag har försökt göra på senare år är att skala bort fantastiska element, just för att lättare kunna analysera vad som gör en bra session. Jag ska vara ärlig och säga att jag tror till och med att folk av ren lättja använder sig av fantastiska element så att de slipper tänka på hur man gör ett bra spel, åtminstone utifrån hur detta används i din frågeformulering. Få spel använder sig av fantastik för att utforska aktuella frågor ur ett nytt perspektiv, vilket sci-fi normalt brukar användas till.
afUttermark
Swashbuckler
- Joined
- 17 Oct 2011
- Messages
- 2,016
I western är det ofta mysterier och sällan övernaturligheter. Mer än att de med svarta hattar är badboys
Av samma skäl som jag, även om jag gillar macka utan pålägg, föredrar macka med pålägg.
Jag tänker att mysterier med övernaturliga inslag lägger till något. De kan ha samma inslag som mysterier utan, plus det övernaturliga. Bäst gillar jag nästan när det är oklart, det kan ha varit något onaturligt bakom, men det blev aldrig riktigt bekräftat.
Men för att smaka så brukar det bli bäst med variation. Även om det finns onaturliga inslag så kan man bryta av med att plötsligt ha med ett mysterium med helt naturliga orsaker.
Det har väl, som @krank säger, inte så mycket att göra med mysterier, och mer att göra med genre. Rollspel spelas av folk som gillar laser och trollkarlar. Därför har rollspel laser och trollkarlar. Vi kan kategorisera människor i tre grupper:
- Folk som gillar berättelser både med och utan fantastik.
- Folk som inte gillar berättelser med fantastik. Detta är en stor grupp, men mer eller mindre ingen av dessa människor spelar rollspel, så det finns ingen poäng att skriva ett spel för dem.
- Folk som inte gillar berättelser utan fantastik. Dessa är kanske inte en enorm grupp globalt, men den är kraftigt överrepresenterad bland rollspelare. Gissar att det är en majoritet, kanske till och med en överväldigande sådan.
Jag ville ha vart glad om det fantes bra mysterier som är inte ledetrådsporer eller basert på at spelledaren bestämmer när spelarne har strevets långt nok och da avslörer sannheten. Det är inte så viktigt om det är övernaturlige eller ej. Det bäste är säkert en blanding, da en kan alldrig veta på förhand om et mysterium är helt vanligt eller om det finns någonting mera där. De flesta bör vara naturliga för att holde spänningen.
OT: Jag frågade en gång om vilka rollspel som fanns i en historisk setting på två olika rollspelsforum. På det ena forumet förfasades folk över frågan och teoretiserade över att det nog inte borde gå att göra ett historiskt rollspel - och framförallt inte ett utan fantastik. På det andra forumet kom det snabbt en lista på ett par dussin exempel.
Vad lägger du i orden ”schysst mysterium”? För rollspelet ”Alice is missing” känns som ett klockrent exempel om du vill testa det sistnämnda!
Det är förstås inget pussel-mysterium där du kan ”lista ut” vad som är den tänkta lösningen, men för mig täcker ordet ”mysterium” även in spel där lösningen kommer fram under spelets gång, och det tex. inte går att ”ha fel”.
