Naturliga vs övernaturliga mysterier

[Lemur]

Cthulhu är piffiallkrydda.

Du lagar en härlig äventyrssoppa och smakar av den. Hmm, lite platt smak, något fattas... Du slänger ner lite Cthulhu...


Skämt åsido. Jag skrev ett scenario en gång med målet att det skulle kännas sådär grått och dystert som Wallander eller Beck. Vi la mycket fokus på att spela ut utredarnas personliga problem. Någon var en destruktiv kärlekstörstande alkoholist. En annan försökte hålla kontakten med sin dotter. Jag vill minnas att det blev väldigt lyckat och fungerade hur bra som helst i min spelgrupp.

 

[Henke]

Vad lägger du i orden ”schysst mysterium”? För rollspelet ”Alice is missing” känns som ett klockrent exempel om du vill testa det sistnämnda!

Det är förstås inget pussel-mysterium där du kan ”lista ut” vad som är den tänkta lösningen, men för mig täcker ordet ”mysterium” även in spel där lösningen kommer fram under spelets gång, och det tex. inte går att ”ha fel”.

Yes, det köpte (digitalt) jag för några år sedan men har tyvärr aldrig hittat ett bra tillfälle att spela det. När jag träffar min lokala spelgrupp så är ju mobilerna det sista man vill att alla skall sitta med Kanske det går att spela bra på distans?

 

[terje]

Det har väl, som @krank säger, inte så mycket att göra med mysterier, och mer att göra med genre. Rollspel spelas av folk som gillar laser och trollkarlar. Därför har rollspel laser och trollkarlar. Vi kan kategorisera människor i tre grupper:

1. Folk som gillar berättelser både med och utan fantastik.
2. Folk som inte gillar berättelser med fantastik. Detta är en stor grupp, men mer eller mindre ingen av dessa människor spelar rollspel, så det finns ingen poäng att skriva ett spel för dem.
3. Folk som inte gillar berättelser utan fantastik. Dessa är kanske inte en enorm grupp globalt, men den är kraftigt överrepresenterad bland rollspelare. Gissar att det är en majoritet, kanske till och med en överväldigande sådan.

Skriver man ett spel utan fantastik så kommer det bara att spelas av grupp 1.

Rollspel, i alla dess olika former, spelas genom att vi fantiserar och hittar på saker tillsammans. Kan det vara så att det finns ett stort överlapp mellan folk som gillar att fantisera och folk som gillar fantastik? Är folk som gillar realistisk fiktion mindre benägna till att ägna sig åt fantasier? (Svaret verkar ju onekligen vara "ja"...)

 

[Genesis]

Rollspel, i alla dess olika former, spelas genom att vi fantiserar och hittar på saker tillsammans. Kan det vara så att det finns ett stort överlapp mellan folk som gillar att fantisera och folk som gillar fantastik? Är folk som gillar realistisk fiktion mindre benägna till att ägna sig åt fantasier? (Svaret verkar ju onekligen vara "ja"...)

Det tror jag absolut inte. Rollspel är en grej som vuxit ut ur en viss subkultur, och har skapat en viss subkultur runt sig. Det finns ju gott om författare av romaner, teaterpjäser och filmer som gillar realistisk fiktion, och de gillar ju rimligtvis att fantisera. Jag tror att rollspel handlar om fantastik för att de som gillar att spela rollspel gillar fantastik. Detta har gjort att rollspel väldigt starkt associeras med fantastik, vilket gör att folk som inte gillar det inte lockas till rollspel. Det är lite som associationen mellan nitläderjackor och punk. Association och kulturell kontext. Vi hade kunnat leva i en värld där nitläderjackor var associerat med överklassen, men det gör vi inte.

 

[Genesis]

Det tror jag absolut inte. Rollspel är en grej som vuxit ut ur en viss subkultur, och har skapat en viss subkultur runt sig. Det finns ju gott om författare av romaner, teaterpjäser och filmer som gillar realistisk fiktion, och de gillar ju rimligtvis att fantisera. Jag tror att rollspel handlar om fantastik för att de som gillar att spela rollspel gillar fantastik. Detta har gjort att rollspel väldigt starkt associeras med fantastik, vilket gör att folk som inte gillar det inte lockas till rollspel. Det är lite som associationen mellan nitläderjackor och punk. Association och kulturell kontext. Vi hade kunnat leva i en värld där nitläderjackor var associerat med överklassen, men det gör vi inte.

För att bygga vidare på detta: Under lång tid fanns en stark association mellan rollspel och att vara kille. Killar spelade rollspel, tjejer gjorde det i mycket mindre utsträckning. Detta var sant under väldigt lång tid. Men istället för att anta att tjejer nog inte gillar att fantisera så gjordes ett ganska ordentligt arbete med att försöka locka tjejer och queer-communityn till rollspel, och idag är associationen mycket mindre stark än förr i tiden. Mig veterligen har det inte funnits någon organisation som har varit särskilt intresserad av att locka icke-nördar till rollspel, och inget arbete har gjorts för att bryta associationen mellan nördkultur och rollspel. Så därför fortsätter det att vara så. Hade rollspelare varit lika måna om att bjuda in folk som står utanför nördkulturen till rollspel som man har varit med att bjuda in folk som inte är män, så hade det nog funnits mycket fler mysteriescenarion utan övernaturligheter.

 

[erikt]

Min retorisk undran är varför fantasy , scifi och Cthulhu-monster behövs för att spela ett schysst mysterium. Varför kan man inte bara spela vanliga detektiver, utredare (eller personer med familjeanknytning till offret).

Självklart så behövs det ingen fantasy, scifi, eller Chtulu-monster för mysterier.
Lika självklart så kan man spela helt vanliga människor. Eller väldigt ovanliga människor, typ James Bond, fast fortfarande i den vanliga världen.

Men många spelare vill ha övernaturliga/scifi inslag i sina spel - nästintill oavsett genre i övrigt.

 

[TobiasEkwall]

Personligen är jag väldigt less på att H.P Lovecraft ska strössla på allt och jag har verkligen inget emot mer mundana mysterier. I allafall ibland. Kanske lite historisk setting det får det gärna vara.

Sen började jag fundera att gränsen mellan naturliga och övernaturliga mysterier.

Det finns ju ganska många mysteriet som saknar övernaturliga inslag men ändå är ...jag vet inte .. orimliga eller fantasifulla eller något.
För det dräller runt avhoppade sovjetiska agenter, gigantiska mördar albinos eller jag-måste-bygga-upp-rembrand-målningar-med-lik-seriemördare. Det är ju alla grejer som finns, eller kan finnas, men som känns som mer "fantastiska"

Jag tror i slutändan är jag absolut inte emot övernaturliga mysterier, det är kul, men det är ju kul med bredd också.

 

[Svarte Faraonen]

För att bygga vidare på detta: Under lång tid fanns en stark association mellan rollspel och att vara kille. Killar spelade rollspel, tjejer gjorde det i mycket mindre utsträckning. Detta var sant under väldigt lång tid. Men istället för att anta att tjejer nog inte gillar att fantisera så gjordes ett ganska ordentligt arbete med att försöka locka tjejer och queer-communityn till rollspel, och idag är associationen mycket mindre stark än förr i tiden. Mig veterligen har det inte funnits någon organisation som har varit särskilt intresserad av att locka icke-nördar till rollspel, och inget arbete har gjorts för att bryta associationen mellan nördkultur och rollspel. Så därför fortsätter det att vara så. Hade rollspelare varit lika måna om att bjuda in folk som står utanför nördkulturen till rollspel som man har varit med att bjuda in folk som inte är män, så hade det nog funnits mycket fler mysteriescenarion utan övernaturligheter.

En tydligt relevant skillnad här är, tänker jag, att uppluckrandet av heteromansnormen i rollspel handlade om att lära sig öppna för för för folk som ur ett samhällsperspektiv har lägre status, medan den fantastiklösa fiktionen har högre status. Det skapar en viss dipp i motivationen – om en viss genre redan dominerar kultursidorna, varför ska vi weirdos lämna det vi gillar för att bjuda den utrymme hos oss också?

 

[Zeedox]

En tydligt relevant skillnad här är, tänker jag, att uppluckrandet av heteromansnormen i rollspel handlade om att lära sig öppna för för för folk som ur ett samhällsperspektiv har lägre status, medan den fantastiklösa fiktionen har högre status. Det skapar en viss dipp i motivationen – om en viss genre redan dominerar kultursidorna, varför ska vi weirdos lämna det vi gillar för att bjuda den utrymme hos oss också?

I varje fall jag skulle gärna spela med vänner och familj i ett spel som engagerade både dem och mig. Så att blanda in högstatuskultur (vad det nu innebär) vore bara toppen i mina ögon som rollspelskonsument.

(Nu gillar ju tyvärr varken min pappa eller fru att spela spel… men man kunde drömma!)

 

[Genesis]

En tydligt relevant skillnad här är, tänker jag, att uppluckrandet av heteromansnormen i rollspel handlade om att lära sig öppna för för för folk som ur ett samhällsperspektiv har lägre status, medan den fantastiklösa fiktionen har högre status. Det skapar en viss dipp i motivationen – om en viss genre redan dominerar kultursidorna, varför ska vi weirdos lämna det vi gillar för att bjuda den utrymme hos oss också?

Ja, jag argumenterade varken för eller emot, utan försökte bara förklara fenomenet. Men ja, det du säger kan såklart också vara en del av förklaringen. Det finns ingen vilja att bjuda in dem som ogillar fantastik för att de som gillar fantastik inte vill ha dem där. Därför förblir rollspel en hobby för folk som gillar fantastik. Rollspelare vill ha det så. Och då finns det också få icke-fantastiska rollspel.

 

[Zeedox]

Ja, jag argumenterade varken för eller emot, utan försökte bara förklara fenomenet. Men ja, det du säger kan såklart också vara en del av förklaringen. Det finns ingen vilja att bjuda in dem som ogillar fantastik för att de som gillar fantastik inte vill ha dem där. Därför förblir rollspel en hobby för folk som gillar fantastik. Rollspelare vill ha det så. Och då finns det också få icke-fantastiska rollspel.

Fast vilka rollspelare vill ha det så? Det låter riktigt konstigt i mina öron.

 

[Svarte Faraonen]

Ja, jag argumenterade varken för eller emot, utan försökte bara förklara fenomenet. Men ja, det du säger kan såklart också vara en del av förklaringen. Det finns ingen vilja att bjuda in dem som ogillar fantastik för att de som gillar fantastik inte vill ha dem där. Därför förblir rollspel en hobby för folk som gillar fantastik. Rollspelare vill ha det så. Och då finns det också få icke-fantastiska rollspel.

Det handlar inte om, tänker jag, att man inte vill ha dem där, utan mer att det är svårt att bygga en inkludering som handlar om vad folk inte gillar. ”Icke-fantastik” säger ju inget om vad man gillar – då är det bättre att ge en positiv definition. Om man ska definiera ”lit fic”, vad innebär det? Berättelser om semiautofiktionella författare med relationsbekymmer? Bättre då att haka fast vid det än att säga att man inte vill ha alver och strålpistoler.

 

[Henke]

För att bygga vidare på detta: Under lång tid fanns en stark association mellan rollspel och att vara kille. Killar spelade rollspel, tjejer gjorde det i mycket mindre utsträckning. Detta var sant under väldigt lång tid.

Jag funderade på detta så sent som idag när jag scannade gamla fansin-foldrar. Det är ju egentligen inte speciellt konstigt att tjejer inte känt sig speciellt välkomna i hobbyn när man t.ex. ser till alla sexistiska illustrationer.
En inte alltför vågad gissning är att rollspelen, som växte fram ur konfliktspelen, innehöll strid och vapen främst var riktade till killar. Att illustrationerna sedan skulle locka målgruppen gjorde att man ofta valde lättklädda kvinnor både för omslag och övriga illustrationer. Det här kan jag tycka ofta överfördes till fansinen som givetvis inspirerats av det kommersiella materialet. Och sen undrade man varför det inte var fler aktiva tjejer i hobbyn...

...Huh!

 

[Henke]

Ja, jag argumenterade varken för eller emot, utan försökte bara förklara fenomenet. Men ja, det du säger kan såklart också vara en del av förklaringen. Det finns ingen vilja att bjuda in dem som ogillar fantastik för att de som gillar fantastik inte vill ha dem där. Därför förblir rollspel en hobby för folk som gillar fantastik. Rollspelare vill ha det så. Och då finns det också få icke-fantastiska rollspel.

Jag tänker att det här också hänger ihop med att de stora kommersiella rollspelen (som syns) beslutat att man inte vill göra "vanliga jävla rollspel". Tror det är försvinnande få som känner till rollspel bortom DnD, CoC och några andra större aktörer. Hade fler bara känt till vad ett rollspel också kan vara och att man inte behöver vara "alv eller ha laserpistol för att lösa mysterier" så tror jag många fler valt sådana spel. Som jag säkert ältat tusen gånger så tycker jag film, TV och böcker visar tydligt att kriminalfall utan varken mythos och fantasy är en tungt etablerad genre. Det är klart den skulle funka bra även som rollspel.