Något jag gillat skarpt med skolmagi, illusionism och harmonism är att de knyter an till delar av hur världen fungerar eller i alla fall kan tolkas fungera utifrån vad som kan iakttas (lite som att antika möjligheter till observationer kan stödja både geocentrisk och heliocentrisk världsbild men bara en är sann men givet kunskapsnivå kan man utgå från vilken som). Skolmagin handlar om att deala med ett väsen (väldigt prekristen och antikenmässig syn på väsen och guddomar). Harmonismen handlar om att finna samklang med sfärernas musik (eller åtminstone det som tolkas som musik av sfärernas rörelser). Illusionismen handlar om att genomskåda illusionen och därmed kunna påverka i alla fall skalet, det som andra upplever som den orubbliga verkligheten (lite så där gnosticistiskt, hela grejen med utumystikern känns också lite gnosticistisk). Det här gör att magibygget är en del av världsbygget, ibland kosmologibygget, ibland samhällsbygget (hur invånarna tror det fungerar), ibland båda. Det här tycker jag är något att vårda och eftersträva även med kommande magitraditioner och inte klämma in magityper bara för att det vore kul, om ni förstår hur jag menar.