Soldarisk läntagare/reanimatör
Som sagt var. Som Soldarisk adelsman med vissa socialt svårligen acceptabla tendenser (läs: svårigheter med att i tid och otid låta bli att gräva upp och reanimera folk - det är fortfarande omdebatterat om förkärlek för nekromanti är en sjukdom/tecken på Daaks ovilja eller en exempel på att den fria viljan kan användas på ett sätt som ej är Daak behagligt) så torde Zorianorden vara ditt första problem. Så länge som du håller din verksamhet hemlig så är du mer eller mindre säker från dessa entusiastiska lirare men detta är kanske inte det enklaste. Ett par problem som det inte skadar att tänka ut strategier för att möta är följande:
Möten på godset: Låg som hög kommer att förvänta sig att då och då träffa sin godsherre, sin granne sin vasall. Är det så lämpligt att bara ha vandöda tjänare? Går det att lita på att mänskliga tjänare inte talar eller utnyttjar sin kunskap om sin herres moraliskt tvivelaktiga beteende? Går det att helt och hållet undvika att ta emot folk på själva godset eller kan man hålla till på annan plats då man håller hov?
Rykten och skvaller: Alltför stumma eller lösmynta tjänare kommer att antyda att något inte är som brukligt är. Ljud på gravgårdar kommer någon gång att höras av den lille nyfikne pojken vars föräldrar inte har vett nog att hålla honom inne efter att solen börjat gå ner. Ibland går saker och ting helt enkelt snett. Har du ständigt förberedda förklaringar för allt eller skall du hoppas på att byskvallret dör ut av sig sj... kommer naturligtvis aldrig att hända.
Adelns plikter: Vilka är dina feodala skyldigheter och kommer dina experiment att kollidera med dessa. Som adelsman har du en skyldighet att bistå med råd och dåd när din furste så behagar. Här varierar de eventuella problemen med din specifika situation. Du kanske bara ställs inför problemen med att kombinera arbetet med en tidsödande (och suspekt) hobby. Du kanske har en skyldighet att bygga upp eller försvara en bro, väg, by invid rövartät skog o.s.v. Försöker du göra detta med hjälp av vandöda så måste du ta mått och steg för att förhindra att detta kommer till allmän kännedom. Använder du mänskliga trupper och dessa är inkvarterade i ditt gods så ökar risken för upptäckt. Använder du dessa men inte har dem vaktandes/ boendes i godset så ökar risken för att rykten kommer att spridas.
Grundläggande problem med att hålla magianvändande hemligt: Detta är en aningen delikat fråga och jag vill inte på något sätt förarga någon av de magiska konsternas konnässörer men ibland så uppstår (host, host, skrapande med foten) fummel av ganska spektakulär art. Hur har du tänkt dölja detta? Hur förklarar man bort det. Här har den renodlade alkemisten (nekromantikern) det både enklare och svårare. Du kan helt undvika den direkta användningen av magi inför andra människor men samtidigt så kan ditt arbetsrum plötsligt explodera eller i det renodlade reanimeringsfallet plötsligt slita sig från arbetsbänken och vandra iväg med sönderslitna kroppar i sitt kölvatten. Hur förklarar man fummelresultatet där ens ansikte delvis förrutnar.
Under samma rubrik så kan problemet med att förklara varför man behöver vissa alkemiska preparat (för att inte nämna nyligen döda kroppar). Det gäller att beställa i hemlighet, ta emot varorna på ett sätt som inte väcker misstankar, ha tillgång till lämpliga förvaringsutrymmen o.s.v.
Alla dessa problem är problem i ordets bästa bemärkelse, det vill säga saker som tvingar än att vända och vrida på sin tillvaro för att få den att fungera. Det känns överhuvudtaget som ett skönt koncept och såväl du som din omvärld för att inte nämna din spelledare kommer antagligen att få ut mycket av det.
Slutligen en gnagande känsla i mörkret mitt personliga favoritproblem. Låt oss för ett ögonblick anta att din karaktär inte är den ädlaste av människor. Låt oss till och med gå så långt som att säga att han ibland agerar med sitt eget bästa för ögonen, kanske till och med har unika aspirationer som sätter honom vid sidan av och över andra människor som är nöjda med sina futtiga liv. Efterhand så är det då inte otänkbart att du börjar snegla mot det som en del kallar "avgrunden". Däri ligger lösningen på så många problem för att inte tala om möjligheter som annars vore dig förvägrade. Jag har ingen varning att komma med, erfarenheten säger mig att de som söker sig dithän gör det oavsett alla välmenande ord. Vart och ett av de ovanstående problemen riskerar att mångfalldigas i samma ögonblick som du uttalar den sista stavelsen i samband med frammanandet av ditt första demoniska väsen. Tänk inte på farornas storlek och de okunnigas tal om pris som måste betalas. Tänk istället på det pris som står att vinna och den makt som kan komma att hamna i dina värdiga händer. Tänk dig att ett oformligt mörker så svart att det skadar dina ögon breder ut sig framför dig och från dess dolda kärna ett dussin tentakler som liksom flyter i luften, nej inte flyter, det är mer som om verkligheten skyr och stöter den ifrån sig. Plötsligt stannar tiden upp och utan att kunna göra någonting åt det ser du ett antal tentakler flyta emot dig genom luften. Den blekgrå köttiga massan passerar genom dina sigill och glypher som om de inte var där. Tentakler som stäcks fram till dig och ömsom greppar, ömsom passerar genom dig. En röst hörs i ditt inre (se nedan).