Okej, namnet kan vi ta en funderare på, men för första gången på länge fick jag en idé om ett rollspel. Eller snarare, en setting. Jag tror inte det blir mer än en idé, men det kanske är någon annan som vet vad som redan finns eller som inspirerats på samma sätt?
Kort och gott läste jag DN-artikeln Balderk länkade till. Och mycket riktigt blev jag inspirerad. Av någon anledning slog det nordiska perspektivet i artikeln an en ton och inspirerade mig till ett efterkatastrofen-Viking. (återigen, det är säkert redan gjort, upplys en man med 1 poäng Rollspelstrivia).
Jag syftar då förstås på gamla härliga Viking som SVEROK donerade till Sveriges alla föreningar. Det var mitt första egna rollspel och för mig har det alltid genomsyrats av en sådan jordnära känsla, och jag får alltid upp bilder av den enslige vikingen som vandrar (eller seglar) genom ett kallt och nästan öde Norden.
Blanda nu detta med beskrivningen av Sverige 1000 år efter att alla människor "bara försvann". En dag fanns inga kvar (inte riktigt sant, vi återkommer till det). Kanske dog alla knall och fall, eller så var de helt enkelt bara borta. Detta är givetvis ragnarök. Som kom till sist.
Klipp till "nutid" i spelet, cirka anno 3000. Hela Norden (och får vi anta, resten av världen) står öde. De enda som vandrar dess marker är ett fåtaligt och segt människosläkte som tvingas utstå vädrets makter. De är "neo-vikingarna". De använder - i sann wastelandsanda - de få föremål som lyckats grävas fram och repareras.
Det är nu jag blir lite tveksam. Efter-katastrofen har gjorts förut, och att bara lägga till vikingar gör inga underverk. Så det väcker en massa frågor - hur kan man vinkla detta konceptet vidare? Är det så att asagudarna vandrar på jorden/Midgård? Hur är de i sådanafall? Är de utomjordningar? Är de bara representationer av "Moder Jord" som slutligen beslöt sig att göra slut på människan? Vad för teknik finns det - kanske är det bara genom jättarna eller asarna tekniken kan ges liv igen? Vad skaldar 3000 e.K-vikingarna om? Vad drar de för slutsatser av ett Sergels torg som blivit ett träsk och ett Ullevi som är jätteboning?
Bra eller anus?
Kort och gott läste jag DN-artikeln Balderk länkade till. Och mycket riktigt blev jag inspirerad. Av någon anledning slog det nordiska perspektivet i artikeln an en ton och inspirerade mig till ett efterkatastrofen-Viking. (återigen, det är säkert redan gjort, upplys en man med 1 poäng Rollspelstrivia).
Jag syftar då förstås på gamla härliga Viking som SVEROK donerade till Sveriges alla föreningar. Det var mitt första egna rollspel och för mig har det alltid genomsyrats av en sådan jordnära känsla, och jag får alltid upp bilder av den enslige vikingen som vandrar (eller seglar) genom ett kallt och nästan öde Norden.
Blanda nu detta med beskrivningen av Sverige 1000 år efter att alla människor "bara försvann". En dag fanns inga kvar (inte riktigt sant, vi återkommer till det). Kanske dog alla knall och fall, eller så var de helt enkelt bara borta. Detta är givetvis ragnarök. Som kom till sist.
Klipp till "nutid" i spelet, cirka anno 3000. Hela Norden (och får vi anta, resten av världen) står öde. De enda som vandrar dess marker är ett fåtaligt och segt människosläkte som tvingas utstå vädrets makter. De är "neo-vikingarna". De använder - i sann wastelandsanda - de få föremål som lyckats grävas fram och repareras.
Det är nu jag blir lite tveksam. Efter-katastrofen har gjorts förut, och att bara lägga till vikingar gör inga underverk. Så det väcker en massa frågor - hur kan man vinkla detta konceptet vidare? Är det så att asagudarna vandrar på jorden/Midgård? Hur är de i sådanafall? Är de utomjordningar? Är de bara representationer av "Moder Jord" som slutligen beslöt sig att göra slut på människan? Vad för teknik finns det - kanske är det bara genom jättarna eller asarna tekniken kan ges liv igen? Vad skaldar 3000 e.K-vikingarna om? Vad drar de för slutsatser av ett Sergels torg som blivit ett träsk och ett Ullevi som är jätteboning?
Bra eller anus?
