Nekromanti [Nerver av stål] Falska förhoppningar

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,594
Location
Göteborg
Det här är en kortfattad beskrivning av en omgång Nerver av stål som jag spelade med Gustav (Manodedios) och Peter Nallo (Blashphemy) i torsdags. Jag ville skriva ner händelsekedjan för att ha något att peka på när jag vill visa hur en typisk berättelse kan se ut i spelet. Inget av berättelsen var planerat i förväg och inga rollpersoner var skapade innan spelet började. Ingen hade ens ett namn innan de dök upp i spel. När alla väl dykt upp var det dock jag som spelade Lou Flick (Nerver av stål), Gustav som spelade Frances Farinelli (Silvertunga) och Peter som spelade Jane Grant (Gyllene drömmar).

Historien börjar på Hotel Belvedere, ett en gång elegant men numera nedgånget och smutsigt hotell. Lou möter Frances i baren. Hon röker B&H-cigaretter och verkar nervös. Hon är elegant klädd och verkar ha pengar. Hon vill att han ska hitta hennes bror Jake Hall, som varit försvunnen i två veckor. Lou frågar hur hon hörde talas om honom (han är uppenbarligen privatsnok), och Frances säger att Goldstein hade tipsat henne. Lou låter lite förvånad. Han säger att han trodde att Goldstein inte var så förtjust i honom. För sig själv tänker han att det kanske är just därför han skickat Frances till honom, men han är charmad av henne och kan inte låta bli att hjälpa henne.* Han tar fem dollar om dagen plus omkostnader. Lou pumpar henne på information och reser sig upp för att gå. På väg ut stöter Lou på Jane Grant. Hon är en gammal flamma, men hon jobbar för Goldstein. Han frågar henne vad hon gör där, men hon säger att hon bara råkar befinna sig där. Hon jobbar inte längre för Goldstein, säger hon. Det går inte så bra för Goldstein längre, något Lou är glad att höra.

* Detta är Silvertungas specialförmåga. Andra kan inte låta bli att försöka hjälpa henne.

Lou sticker därefter till Jakes lägenhet, som är liten, skabbig och i en fattig del av staden, trots att Jake borde ha pengar, om han är bror till Frances. Utanför byggnaden står en bil, kanske med någon i, men det är svårt att se. Lägenheten verkar ha blivit utrensad, antingen genomsökt eller så har ägaren snabbt packat vad han kunde och givit sig av i hast. Det är blodspår i handfatet, B&H-cigaretter i askfatet och en tändsticksask från Lazyview Motel på golvet. Plötsligt hörs steg och röster. Någon ropar in ”Kom ut, Jake, vi vet att du är därinne!” Två män dyker upp, en stor och kraftig och en liten och smal. Vesslan presenterar sig som Johnny och de snackar lite med Lou. De letar också efter Jake. Lou har en revolver dragen och efter viss tvekan går de med på att låta honom träffa deras boss.

Lou följer med Biffen och Johnny och träffar deras boss, som visar sig vara Goldstein. Han har ingen lust att svara på frågor och försöker få Lou att släppa fallet. Han nämner att han inte längre litar på Lou efter vad som hände i Mexico för tio år sedan. Han säger att han inte tipsat Frances om Lou och att han inte borde lita på henne. Han ger Biffen och Vesslan i uppdrag att ta med Lou ut och lära honom en läxa, men inte döda honom.

Lou vaknar på sjukhuset och får besök av Frances, som har med sig en ask choklad. Han skäller ut henne för att ha ljugit för honom och hon erkänner att det inte var Goldstein som tipsat om honom, utan Jake, som umgicks med en hel del dåliga människor. Hon hade besökt Goldstein eftersom det var någon Jake talat med, men han hade en egen agenda och Frances ville därför anlita Lou. Hon säger att hon är rädd och försvarslös. Lou frågar henne lite försynt om hennes man, eftersom hon och hennes bror inte har samma efternamn. Hon säger att hennes man är död sedan länge. Han säger att det var tråkigt att höra, vilket är en lögn.

När Lou kommit ut från sjukhuset besöker Jane honom på hans kontor. Hon frågar hur mycket Frances betalar honom. Fem dollar om dagen plus omkostnader. Lojalitet är billigt nuförtiden. Hon säger att hennes nye arbetsgivare erbjuder hundra dollar om han säger till henne innan han säger till Frances att han funnit Jake. Hundra dollar borde kunna köpa en hel del lojalitet. Lou säger att det tyvärr är en bristvara och att han bara har så det räcker till en. Lou nämner Mexico igen. ”Gjorde du med Jake vad du gjorde mot mig i Mexico?” Jane säger att hon och Jake inte hade en sådan relation.

Nästa dag läser Lou i tidningen att Goldsteins kropp fiskats upp ur floden. Frances besöker Lou och säger att hon är rädd. Hon tror att det är Jake som dödat Goldstein. Jake är en farlig man. Johnny pressar Frances mer och hon erkänner att Jake inte var hennes bror, utan hennes älskare, men han var svartsjuk. Nu vill hon veta var han är för hon är rädd att han ska hitta henne först. Lou är skeptisk till den historien och visar mycket irritation över att Frances hela tiden ändrar sin historia. Hur kan han hjälpa henne om hon inte berättar sanningen?

Lou besöker Lazyview Motel. Han visar mannen bakom disken en bild på Jake och mannen nickar. Han beskriver Jane och mannen flinar. Lou ger sig av igen.

Lou kallar in en tjänst hos konstapel Sanders. Han sitter i polisens källararkiv och går igenom Jakes papper. Jake var en falskmyntare. Han kollar även upp Frances och ser att det är en falsk identitet. Den riktiga Frances Farinelli borde vara över sextio år.

Lou konfronterar Frances efter att ha stämt möte med henne på Hotel Belvedere. Lou bluffar, säger att Jake är död och att han har hittat falskmyntarplåtarna. Han anklagar henne för mordet och hon bryter ihop och erkänner. Det var hon som dödade Jake, och det är plåtarna hon egentligen hoppats att Lou skulle fiska upp. De är hennes, säger hon. Hon och Jake var partner. Hon vill att Lou ska ge henne plåtarna, men Lou går bara ilsket därifrån.

Lou träffar Jane på en tequilabar. Han dricker ordentligt och de pratar om vad som hände i Mexico. Publiken får först nu veta bakgrunden: Lou arbetade som kurir åt Goldstein och Jane tog paketet och lämnade honom med ett halvdussin mexikanska gangstrar. Jane säger att Jake och hon inte hade en affär med varandra på motellet, utan var där för en uppgörelse. Hon kollade kvaliteten på hans sedlar, som han ville sälja till henne så att hennes arbetsgivare kunde tvätta dem.

Lou är full av tequila och går och lägger sig, men telefonen ringer. Det är Johnny som har kidnappat Frances och håller henne i ett magasin i hamnen. Lou åker dit och Johnny vill ha plåtarna i utbyte mot Frances. Vid frågan vad han kan göra med plåtarna själv nu när Goldstein är död säger Johnny att han fått en ny arbetsgivare. Det var Johnny som sköt Goldstein. Lou säger att han inte har plåtarna. Johnny ger honom till gryningen att hitta dem, och Lou ger sig av.

Nå åker Lou för att konfrontera Jane. Hon erkänner att det är hon som köpt upp Johnny. Hon har ingen arbetsgivare utan agerar i egen sak; det är hon som är spindeln i nätet. Hon säger att Jake hade funderat på att dra sig ur livet som falskmyntare. Han ville inte vara med längre; det var för farligt. Lou får en idé och ger sig av, med Jane i släptåg.

De åker till postkontoret i närheten av Jakes lägenhet. Där låtsas Lou vara Jake Hall och hämtar ut paketet, adresserat till Jane men otillräckligt frankerat. Jake ville dra sig ur och postade plåtarna till Jane, som han tyckte mycket om. Han talade inte om för Frances vad han hade gjort med dem och i vredesmod dödade Frances honom i hans lägenhet och dumpade liket i floden. Jane är märkbart rörd av att Jake tänkt skänka henne plåtarna. Lou och Jane åker tillsammans till hamnmagasinet, efter att Lou har ”besökt toaletten”.

De kommer till magasinet och öppnar paketet och hittar plåtarna. Johnny säger att de nu måste döda Lou och Frances, och Jane håller vemodigt med. Lou säger till Johnny att inte lita på Jane, men han svarar att han har koll på henne. Jane skjuter Johnny som dör med ett förvånat ansiktsuttryck. Konstapel Sanders anländer, eftersom Lou ringt honom när han var ”på toaletten”. Jane blir arresterad och Frances blir glad då hon tror att Lou har räddat henne, men Lou säger åt Sanders att arrestera även henne, för mordet på Jake. Han ger henne dock en kyss och säger att han kommer att vänta på henne.
 

Blasphemy

Swashbuckler
Joined
4 Jul 2000
Messages
2,369
Location
Göteborg
Jag tycker att det är fascinerande att historien blev så tight och passande.
Men att prata i tredjeperson visade sig vara svårare än jag trott. :)
 

gustaf s

Warrior
Joined
11 Dec 2012
Messages
263
Location
Göteborg
Det var svincoolt. Tycker vi fick till en typisk noirhistoria där alla letar efter någonting, men är väldigt noggranna med att inte avslöja vad de själva vet. Det finns mycket små fina saker i spelet (kanske vill du snarare prata om regleringen av det någon annanstans), som verkligen pushar mot den här typen av berättelse.

Kanske kan vara värt att veta också att vi, som publik, per definition vet vem Nerver av Stål (här Lou Flick) är redan i första scenen. Jag etablerade också att Frances Farinelli var Silvertunga i samma scen, vilket inte är nödvändigt. Däremot visst vi inte förrän mot slutet av spelet (som i sista tredjedelen eller nåt sånt) att just Jane Grant var Gyllene Drömmar, då Blasphemy valde att först då avslöja/välja henne för den rollen.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,594
Location
Göteborg
Blasphemy;n125354 said:
Jag tycker att det är fascinerande att historien blev så tight och passande.
Vikten av bra dokumentation ska inte underskattas. Att skriva ned alla öppna frågor och jobba mot att besvara dem gör underverk för att få till en tajt historia. Det är lite min favoritgrej med samberättande: när vi tillsammans, från lösa delar som ingen av oss vet hur de passar ihop, ändå lyckas knyta ihop en spännande berättelse utan hål, lösa trådar eller poänglösa utflykter som inte har med huvudståryn att göra.

Men att prata i tredjeperson visade sig vara svårare än jag trott. :)
Ja, du kämpade lite med det, samt att prata i dåtid. Du är inte ensam om det, även om jag personligen aldrig har känt att jag haft problem med det. Men det kan nog ha att göra med lång rollspelsvana av att parata på ett visst sätt, kanske. Vissa verkar ha enklare för detta än andra.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,594
Location
Göteborg
gustaf s;n125403 said:
Det var svincoolt. Tycker vi fick till en typisk noirhistoria där alla letar efter någonting, men är väldigt noggranna med att inte avslöja vad de själva vet. Det finns mycket små fina saker i spelet (kanske vill du snarare prata om regleringen av det någon annanstans), som verkligen pushar mot den här typen av berättelse.
Vi kan absolut prata om det här, om du vill. Jag har nått mitt syfte med tråden i och med återberättandet. Att snacka lite om hur det blev som det blev rent mekaniskt är också intressant.

Kanske kan vara värt att veta också att vi, som publik, per definition vet vem Nerver av Stål (här Lou Flick) är redan i första scenen. Jag etablerade också att Frances Farinelli var Silvertunga i samma scen, vilket inte är nödvändigt. Däremot visst vi inte förrän mot slutet av spelet (som i sista tredjedelen eller nåt sånt) att just Jane Grant var Gyllene Drömmar, då Blasphemy valde att först då avslöja/välja henne för den rollen.
Ja, Nerver av stål är ju "jaget" i berättelsen och blir därmed tydligt definierad från första scenen. Jag tror att det faktum att ingen annan får talas om i första person gör det lättare för Gyllene drömmar att vänta med att etablera sin rollperson. Sedan finns det ju lite av en oskriven regel att när typ två tredjedelar av berättelsen förflutit är det försent att introducera en ny person, så har man inte introducerat Gyllene drömmar åtminstone litegrann vid det laget så måste det nästan visa sig att någon redan etablerad person är spindeln i nätet. Typ som i The Usual Suspects.
 
Top