God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,549
Så jag planerar en WOD crossover kampanj(crossover eftersom jag är en masochist...) och ja har skrivit upp början på ett intro. Jag har med bilder för att försöka fånga känslan jag vill åt och jag har lite stämningsmusik att lyssna på medan ni läser pitchen. Men mest är jag ute efter feedback och kritik på uppläget. Idéer som skulle ni får som jag kan använda tas också gärna emot. 
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/fIb43Eix8mw"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/fIb43Eix8mw" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Ljudet från sirener studsade mellan väggarna på medan ambulanser och polisbilar skyndade sig till och från katastrofzonen som brukade vara down town. En kvinnlig röst fylld med lugn och auktoritet hördes genom högtalare och över radion.
"Ett terror dåd har ägt rum i centrala Arkham. Större polis och räddningsaktioner är igång. Var vänliga och återvänd till era hem för er egen säkerhet. Är ni oförmögna att göra detta evakuera de drabbade områdena. Om ni lokaliserar den närmsta polis eller räddningspersonalen kommer de ge er instruktioner. Ett terror dåd har ägt rum i centrala Arkham..."
Den vita skåpbilen navigerade sig in mot centrum genom kaoset. Ingen verkade lägga märke till den när den körde rakt förbi utryckningsfordon som saktade in utan att riktigt förstå varför. Inte ens när den körde rakt igenom en avspärrning verkade någon ens reagera. Laura hängde ut från framsättet och uppdaterade gruppen som mer eller mindre kastat sig in i skåpbilen under sekunderna när den stannade till för att plocka upp dem. Samtidigt som Sherburn satt bakom ratten.
"Lyssna nu mina damer och herrar, några galningar har detonerat allt från bilbomber till ryggsäcksbomber med målet att döda så många människor som möjligt. Det är inte vårt problem. Vårt problem är rotorsaken. Vi har en oidentifierad övernaturlig individ som har en katastrofalt nedbrytande effekt på det mänskliga psyket som vandrar runt där inne. Jag vet att några av er är nyvakna, jag vet att ingen av er var beredda på att det här skulle hända så här fort. Men här är vi och jag behöver veta att är redo att döda den här jävlen!"
Jackson nickade, hans enorma kroppshydda täckt av traditionella Uratha tatueringar fyllde nästan ena sidan av bilen. Johnson nickade bakom påsen med blod som hon hällde i sig i samma takt som hennes porslinsfärgade ansikte blev rosa. Morrison svarade med "Yes, ma'am!" och påminde Laura om hon och bortbytingen var de enda två i bilen som faktiskt hade någon militär erfarenhet.
Bilen smällde in i trottoarkanten utanför Carter hotell och gruppen rusade ut ur den. Jackson var först in och på väg upp för trapporna. Resten av gruppen kunde höra hur hans ben och muskler expanderade. När de kom upp för trapporna kunde de också höra hur han slets i bitar sekunder innan de kunde se det. Någonting hade tagit tag i den massiva varulven och ryckt upp honom från marken med en hand. Någonting som såg ut som en vandrande brännskada halvt läkt och överväxt med sårskorpor och fjäll. Någonting som hade tryckt fem knivliknande fingrar genom halsen på Jackson och som verkade få honom att ruttna från insidan.
Laura och Morrison delade en blick innan de öppnade eld mot varelsen och fick den att stapla bakåt och släppa Jackssons döda kropp innan den föll omkull.
Johnson började kräkas blod (som tur var inte hennes eget) medan de andra två kvinnorna såg till att saken som hade dödat Jackson fortsatte vara död och Sherburn letade efter en puls hos Jackson. Efter att skottlossningen slutat hördes Johnson spotta och sedan säga. "Den dog i alla fall snabbt."
Laura stirrade ut i mörkret, "Den första av dem gjorde det i alla fall..."
Arkham har problem, efter terrordåden i Juni har staden plågats av paranoia och hopplöshet. Att ingen har tagit på sig ansvaret eller blivit identifierad som förövaren för terrordåden har bara gjort saker värre. Stora delar av staden håller på att byggas upp eller ligger fortfarande i ruiner. Regerings agenter och andra MIB:s ställer frågor och övervakar allt och alla. Vissa av dem har börjat ställa... märkliga frågor. Folk fortsätter försvinna, vissa hittas stympade och andra är bara borta. Det är som om hela världen håller på att bli galen.
För stadens övernaturliga invånare är saker och ting ännu värre. Förutom att både kaoset och övervakningen gör det svårare för dem att hålla sig gömda så har den övernaturliga världen blivit galen. Väggen mellan verkligheten och andevärlden har blivit nästan ogenomtränglig och när en ande tar sig igenom är den stympad och muterad, galen från vad det nu är den utstått. Detta har fångat varulvarna och bortbytingarna på den jordiska sidan. Detta har lämnat varulvarna oförmögna att göra något annat än akuta ingripanden för att stoppa de galna andarna. Bortbytingarna trodde först att deras oförmåga att no häcken var en välsignelse, men många av dem har försvunnit spårlöst, inklusive härskarna för de olika hoven. Det har börjat ryktas om att en sann fe finns i staden. Vampyrerna har haft sina egna problem, ingen av dem kan sova längre. De som låg i torpor vaknade och löpte bärsärka gång en efter en tills prinsen beordrade dem alla avrättade.
Men i detta mörker har de olika faktionerna lyckats hitta varandra. Det var den unge och oerfarne Prins Harry som sträckte ut olivkvisten till varulvarna och bortbytingarna och de var desperata nog att ta emot den. Varulvarnas råd av alphor, bortbytingarnas sommar drottning Laura och Prins Harry har format krigs rådet och tills staden är säkrad kommer de styra staden tillsammans. En för alla, alla för en.
Spjutspetsen i rådets försök att återta staden är sheriff grupperna. Varje grupp består av en blandning av övernaturliga och deras jobb är att säkra staden, försöka ta reda på vad det är som händer och om möjligt stoppa det.
Spelarna kommer vara en sådan grupp och kommer ha fritt spelrum att undersöka staden som de själv vill samtidigt som de kommer få uppgifter från rådet som behöver hanteras.
Arkham är en storstad med runt tre miljoner invånare, den ligger i New England nära kusten men har ingen större hamn. Den är gammal och rutten, brottsligheten och självmordsstatisken är högre än någon annan stad i USA och den generella känslan av hopplöshet är utbredd.
Staden har ändå några saker gående för sig, ett glittrande nattliv och ett universitet i världsklass för att nämna två saker. Men Arkham är också ett ekonomiskt center och fabrikerna som fyller luften med gift och kemikalier bringar också in pengar till invånarna. Folket är inte fattigt, inte lågutbildat och inte desperat... Så varför beter de sig som om de är det? Det är som om hela stan håller på att bli sinnesjuk.
Mood: Under belägring. Någonting pressar in på staden, någonting kvävande och samtidigt giftigt. Samtidigt ökar våldet och mystiska försvinnande. Allt detta är ännu värre för de övernaturliga invånarna. Alla de där sakerna som finns ute i natten som vampyrer och andra monster är rädda för och hoppas undvika? Alla de sakerna är här. Inte där ute någonstans, de är här nu.
Theme: Sammarbeta eller dö. Enda ljuset i det här kan hittas i skuggorna, visst du är ett monster och det är dina nya vänner också. Men ni är bättre än vad det än är som är där ute.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/fIb43Eix8mw"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/fIb43Eix8mw" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Ljudet från sirener studsade mellan väggarna på medan ambulanser och polisbilar skyndade sig till och från katastrofzonen som brukade vara down town. En kvinnlig röst fylld med lugn och auktoritet hördes genom högtalare och över radion.
"Ett terror dåd har ägt rum i centrala Arkham. Större polis och räddningsaktioner är igång. Var vänliga och återvänd till era hem för er egen säkerhet. Är ni oförmögna att göra detta evakuera de drabbade områdena. Om ni lokaliserar den närmsta polis eller räddningspersonalen kommer de ge er instruktioner. Ett terror dåd har ägt rum i centrala Arkham..."
Den vita skåpbilen navigerade sig in mot centrum genom kaoset. Ingen verkade lägga märke till den när den körde rakt förbi utryckningsfordon som saktade in utan att riktigt förstå varför. Inte ens när den körde rakt igenom en avspärrning verkade någon ens reagera. Laura hängde ut från framsättet och uppdaterade gruppen som mer eller mindre kastat sig in i skåpbilen under sekunderna när den stannade till för att plocka upp dem. Samtidigt som Sherburn satt bakom ratten.
"Lyssna nu mina damer och herrar, några galningar har detonerat allt från bilbomber till ryggsäcksbomber med målet att döda så många människor som möjligt. Det är inte vårt problem. Vårt problem är rotorsaken. Vi har en oidentifierad övernaturlig individ som har en katastrofalt nedbrytande effekt på det mänskliga psyket som vandrar runt där inne. Jag vet att några av er är nyvakna, jag vet att ingen av er var beredda på att det här skulle hända så här fort. Men här är vi och jag behöver veta att är redo att döda den här jävlen!"
Jackson nickade, hans enorma kroppshydda täckt av traditionella Uratha tatueringar fyllde nästan ena sidan av bilen. Johnson nickade bakom påsen med blod som hon hällde i sig i samma takt som hennes porslinsfärgade ansikte blev rosa. Morrison svarade med "Yes, ma'am!" och påminde Laura om hon och bortbytingen var de enda två i bilen som faktiskt hade någon militär erfarenhet.
Bilen smällde in i trottoarkanten utanför Carter hotell och gruppen rusade ut ur den. Jackson var först in och på väg upp för trapporna. Resten av gruppen kunde höra hur hans ben och muskler expanderade. När de kom upp för trapporna kunde de också höra hur han slets i bitar sekunder innan de kunde se det. Någonting hade tagit tag i den massiva varulven och ryckt upp honom från marken med en hand. Någonting som såg ut som en vandrande brännskada halvt läkt och överväxt med sårskorpor och fjäll. Någonting som hade tryckt fem knivliknande fingrar genom halsen på Jackson och som verkade få honom att ruttna från insidan.
Laura och Morrison delade en blick innan de öppnade eld mot varelsen och fick den att stapla bakåt och släppa Jackssons döda kropp innan den föll omkull.
Johnson började kräkas blod (som tur var inte hennes eget) medan de andra två kvinnorna såg till att saken som hade dödat Jackson fortsatte vara död och Sherburn letade efter en puls hos Jackson. Efter att skottlossningen slutat hördes Johnson spotta och sedan säga. "Den dog i alla fall snabbt."
Laura stirrade ut i mörkret, "Den första av dem gjorde det i alla fall..."
Arkham har problem, efter terrordåden i Juni har staden plågats av paranoia och hopplöshet. Att ingen har tagit på sig ansvaret eller blivit identifierad som förövaren för terrordåden har bara gjort saker värre. Stora delar av staden håller på att byggas upp eller ligger fortfarande i ruiner. Regerings agenter och andra MIB:s ställer frågor och övervakar allt och alla. Vissa av dem har börjat ställa... märkliga frågor. Folk fortsätter försvinna, vissa hittas stympade och andra är bara borta. Det är som om hela världen håller på att bli galen.
För stadens övernaturliga invånare är saker och ting ännu värre. Förutom att både kaoset och övervakningen gör det svårare för dem att hålla sig gömda så har den övernaturliga världen blivit galen. Väggen mellan verkligheten och andevärlden har blivit nästan ogenomtränglig och när en ande tar sig igenom är den stympad och muterad, galen från vad det nu är den utstått. Detta har fångat varulvarna och bortbytingarna på den jordiska sidan. Detta har lämnat varulvarna oförmögna att göra något annat än akuta ingripanden för att stoppa de galna andarna. Bortbytingarna trodde först att deras oförmåga att no häcken var en välsignelse, men många av dem har försvunnit spårlöst, inklusive härskarna för de olika hoven. Det har börjat ryktas om att en sann fe finns i staden. Vampyrerna har haft sina egna problem, ingen av dem kan sova längre. De som låg i torpor vaknade och löpte bärsärka gång en efter en tills prinsen beordrade dem alla avrättade.
Men i detta mörker har de olika faktionerna lyckats hitta varandra. Det var den unge och oerfarne Prins Harry som sträckte ut olivkvisten till varulvarna och bortbytingarna och de var desperata nog att ta emot den. Varulvarnas råd av alphor, bortbytingarnas sommar drottning Laura och Prins Harry har format krigs rådet och tills staden är säkrad kommer de styra staden tillsammans. En för alla, alla för en.
Spjutspetsen i rådets försök att återta staden är sheriff grupperna. Varje grupp består av en blandning av övernaturliga och deras jobb är att säkra staden, försöka ta reda på vad det är som händer och om möjligt stoppa det.
Spelarna kommer vara en sådan grupp och kommer ha fritt spelrum att undersöka staden som de själv vill samtidigt som de kommer få uppgifter från rådet som behöver hanteras.
Arkham är en storstad med runt tre miljoner invånare, den ligger i New England nära kusten men har ingen större hamn. Den är gammal och rutten, brottsligheten och självmordsstatisken är högre än någon annan stad i USA och den generella känslan av hopplöshet är utbredd.
Staden har ändå några saker gående för sig, ett glittrande nattliv och ett universitet i världsklass för att nämna två saker. Men Arkham är också ett ekonomiskt center och fabrikerna som fyller luften med gift och kemikalier bringar också in pengar till invånarna. Folket är inte fattigt, inte lågutbildat och inte desperat... Så varför beter de sig som om de är det? Det är som om hela stan håller på att bli sinnesjuk.
Mood: Under belägring. Någonting pressar in på staden, någonting kvävande och samtidigt giftigt. Samtidigt ökar våldet och mystiska försvinnande. Allt detta är ännu värre för de övernaturliga invånarna. Alla de där sakerna som finns ute i natten som vampyrer och andra monster är rädda för och hoppas undvika? Alla de sakerna är här. Inte där ute någonstans, de är här nu.
Theme: Sammarbeta eller dö. Enda ljuset i det här kan hittas i skuggorna, visst du är ett monster och det är dina nya vänner också. Men ni är bättre än vad det än är som är där ute.
