Nekromanti Ni som spelar Mundana som gritty, hur gör ni?
- Thread starter Björn Wärmedal
- Start date
Purgatid
Warrior
Spelar ingen roll vem som har rätt, huvudsaken är att vissa medlemmar som innan kände att det bara fanns utmanöverering som lösning på flera motståndare nu har ett till verktyg som de kan använda (om de vill) för att klara strider mot flera motståndare.
Vi som kört med denna regel ganska länge kan också rekommendera att spelledaren har lite koll på hur folk isf rör sig, man föflyttar sig nämnligen en bra bit för att utföra dessa manövrer, vilket betyder att i en lite längre strid kommer karaktärerna att ha hamnat en bra bit bort. Dessutom kan ju miljön ställa till det.
Hade en spelare t.ex som insisterade på att göra ett sidosteg utan att tänka på att han befann sig på en trappa utan räcken. Följande rörlighetsslag för att undvika att ramla ner misslyckades, och karaktären ramlade ner 3 meter och slog sig ganska illa.
Vi har även funderat på hur det bör se ut visuellt, och tanken är nog att du egentligen bara gör ett enda undvikande, men att du undviker flera attacker med samma undvikande, i stället för att dodga flera gånger. Tre stadsvakter hugger mot den lokala skummisen, som slänger sig bakåt (tre slag mot undvika på OB2T6) och alla tre missar.
Personligen tycker jag att det är en av EONs mer realistiska regler.
Vi som kört med denna regel ganska länge kan också rekommendera att spelledaren har lite koll på hur folk isf rör sig, man föflyttar sig nämnligen en bra bit för att utföra dessa manövrer, vilket betyder att i en lite längre strid kommer karaktärerna att ha hamnat en bra bit bort. Dessutom kan ju miljön ställa till det.
Hade en spelare t.ex som insisterade på att göra ett sidosteg utan att tänka på att han befann sig på en trappa utan räcken. Följande rörlighetsslag för att undvika att ramla ner misslyckades, och karaktären ramlade ner 3 meter och slog sig ganska illa.
Vi har även funderat på hur det bör se ut visuellt, och tanken är nog att du egentligen bara gör ett enda undvikande, men att du undviker flera attacker med samma undvikande, i stället för att dodga flera gånger. Tre stadsvakter hugger mot den lokala skummisen, som slänger sig bakåt (tre slag mot undvika på OB2T6) och alla tre missar.
Personligen tycker jag att det är en av EONs mer realistiska regler.
Det som gjorde att vi inte körde med regeln om varianter på undvika, eller för den delen regeln om försvarsnivåer, var att vi inte ville ha det sten-sax-påse elementet i striderna.
Med risk för att hamna OT undrar jag bara hur ni hanterar stickvapen i strid, är det inte så att med sidosteg kan man försvara sig mot ett oändligt antal spjutanfall med Ob2T6? Jag vill minnas att vi upplevde det som ett problem när vi testade.
Med risk för att hamna OT undrar jag bara hur ni hanterar stickvapen i strid, är det inte så att med sidosteg kan man försvara sig mot ett oändligt antal spjutanfall med Ob2T6? Jag vill minnas att vi upplevde det som ett problem när vi testade.
Purgatid
Warrior
Någon beväpnad med spjut är medveten om att en lätt rustad motståndare troligen kommer göra ett sidosteg. Så låt i så fall spjutbäraren ha lite i stavar, och använd spjutet som en stav för att slå med ena änden från ena sidan till den andra. Sidosteg mot ett sådant är OB4T6 och väldigt få rustningar skyddar bra mot kross. Annars kan man sticka snabbt med spjutet för ytterligare svårighet eller om man vill komplicera saker, hugga med spetsen för dålig skada, men krångligt att undvika.
Reglerna lägger större vikt vid spelledarpersoners taktikval och tar större hänsyn till miljön omkring. Det är krångligare för SL, det skall vi inte sticka under stol med. Men det gör dels att spelare inte känner att två motståndare är omöjligt, dels så gör det att man kan införa just skickliga spelledarpersoner som superskurkar utan att införa specialtekniker för att de skall ha en chans mot flera rollpersoner.
Personligen använder jag reglerna som kvalitetskontroll för spelledarpersoner. En bondemilis kommer troligen att sticka med spjutet och inget annat, det är det enda han kommer på att försöka med. En veteran kommer använda spjutet mycket mer varierat.
Jag brukar rekommendera att inte stirra för mycket på reglerna. Om man gör ett sidosteg mot fyra motståndare som sticker från var sitt håll så kommer man givetvis inte få samma bonus mot alla sticken. Likadant blir en duckning mot ett hugg ovanifrån inte lika lätt som reglerna anger, då anfallet till viss del går nedåt i den nivå som man duckar. Och givetvis bör man få sidostegsbonusen om man gör ett sådant mot en motståndare som hugger uppifrån och ned.
Variationerna på undvikanden gör det till en taktisk gissningslek, och det bör påpekas för eventuella spelare att om man är osäker så kan man alltid göra ett allmänt undvikande. Man måste inte välja en av de fyra variationerna.
Vissa vill såklart att man skall följa reglerna utan hänsyn till hur saker fungerar i verkligheten. Jag brukar svara på frågor som "men reglerna säger..." med "reglerna säger först och främst att spelledaren har rätt. En av mina huvuduppgifter som spelledare är att göra spelet levande. Vill man ha statiska regler som aldrig tar hänsyn till undantag, så finns det många PC-spel som man kan spela i stället."
Reglerna lägger större vikt vid spelledarpersoners taktikval och tar större hänsyn till miljön omkring. Det är krångligare för SL, det skall vi inte sticka under stol med. Men det gör dels att spelare inte känner att två motståndare är omöjligt, dels så gör det att man kan införa just skickliga spelledarpersoner som superskurkar utan att införa specialtekniker för att de skall ha en chans mot flera rollpersoner.
Personligen använder jag reglerna som kvalitetskontroll för spelledarpersoner. En bondemilis kommer troligen att sticka med spjutet och inget annat, det är det enda han kommer på att försöka med. En veteran kommer använda spjutet mycket mer varierat.
Jag brukar rekommendera att inte stirra för mycket på reglerna. Om man gör ett sidosteg mot fyra motståndare som sticker från var sitt håll så kommer man givetvis inte få samma bonus mot alla sticken. Likadant blir en duckning mot ett hugg ovanifrån inte lika lätt som reglerna anger, då anfallet till viss del går nedåt i den nivå som man duckar. Och givetvis bör man få sidostegsbonusen om man gör ett sådant mot en motståndare som hugger uppifrån och ned.
Variationerna på undvikanden gör det till en taktisk gissningslek, och det bör påpekas för eventuella spelare att om man är osäker så kan man alltid göra ett allmänt undvikande. Man måste inte välja en av de fyra variationerna.
Vissa vill såklart att man skall följa reglerna utan hänsyn till hur saker fungerar i verkligheten. Jag brukar svara på frågor som "men reglerna säger..." med "reglerna säger först och främst att spelledaren har rätt. En av mina huvuduppgifter som spelledare är att göra spelet levande. Vill man ha statiska regler som aldrig tar hänsyn till undantag, så finns det många PC-spel som man kan spela i stället."
Det var en rimlig lösning på problemet. Men just denna regel, samt den om anfalls- och förvarsnivåer, har vi valt bort just för att det inte ska bli en "taktisk gissningslek". Det är ganska roligt med sådana, men samtidigt så tar det fokus från rollpersonen och ger spelaren mer inflytande över utgången; vilket spelarna inte har velat ha. I.o.f.s. finns det ju redan en hel del taktiska val i strid i EON, så ännu ett hade kanske inte gjort så mycket.
Två motståndare är som sagt svårt. Särskilt om båda har sköld. Men vi - för att göra ett desperat försök att hänvisa till trådens ämne (som jag tappat bort för länge sedan) - spelar gritty, och få går oskadda ur en strid i numerärt underläge. En strid från litteraturen som jag tycker att är inspirerande är när Brienne i A feast for crows slåss mot tre män (sid. 329-332). Hon hade kanske överlevt utan hjälp, men det är tveksamt. Dessutom blir hon sårad. Flera gånger.
Vi har en lång lista av modifikationer till grundreglerna, särskilt gällande strid, med en hälsosam dos improviserande. Många gånger leder improviserade lösningar fram till överenskommelser om ett system för att hantera liknande situationer i framtiden.
Vi har en lösning som gör att rollpersonen får mer inflytande över spelarens möjlighet att göra taktiska val. Vi använder stridsvana som färdighet i hög utsträckning. Vill spelarna lyckas byta motståndare i stridens hetta, eller använda spjutets räckvidd för att anfalla en annan motståndare än den man slåss mot, omringa den ensamme motståndaren när man är två mot en, eller kanske lyckas anfalla den större motståndargruppen i flanken - slå mot stridsvana. Det samma gäller om man vill utnyttja den omgivande miljön i striden, fast där kan slag mot rörliga manövrer (som ersatt hoppa & klättra) komma in i bilden också. SL avgör svårighetsgraden.
Två motståndare är som sagt svårt. Särskilt om båda har sköld. Men vi - för att göra ett desperat försök att hänvisa till trådens ämne (som jag tappat bort för länge sedan) - spelar gritty, och få går oskadda ur en strid i numerärt underläge. En strid från litteraturen som jag tycker att är inspirerande är när Brienne i A feast for crows slåss mot tre män (sid. 329-332). Hon hade kanske överlevt utan hjälp, men det är tveksamt. Dessutom blir hon sårad. Flera gånger.
Vi har en lång lista av modifikationer till grundreglerna, särskilt gällande strid, med en hälsosam dos improviserande. Många gånger leder improviserade lösningar fram till överenskommelser om ett system för att hantera liknande situationer i framtiden.
Vi har en lösning som gör att rollpersonen får mer inflytande över spelarens möjlighet att göra taktiska val. Vi använder stridsvana som färdighet i hög utsträckning. Vill spelarna lyckas byta motståndare i stridens hetta, eller använda spjutets räckvidd för att anfalla en annan motståndare än den man slåss mot, omringa den ensamme motståndaren när man är två mot en, eller kanske lyckas anfalla den större motståndargruppen i flanken - slå mot stridsvana. Det samma gäller om man vill utnyttja den omgivande miljön i striden, fast där kan slag mot rörliga manövrer (som ersatt hoppa & klättra) komma in i bilden också. SL avgör svårighetsgraden.