Nekromanti Nidländska reningen DOD -91

Templar

Mandalorian
Joined
15 Dec 2008
Messages
122
Jag kommer att vara spelledare på hela den nidländska reningen i gruppen som jag spelar DOD -91 (husregler) med. Det ter sig så att nuvarande spelledare har inte spelat eller läst den nidländska reningen och då har vi kommit överens om att vi skall byta stol vid kommande tillfälle. Där han antar rollen som en halvalv som är en legosoldat i nya armeen, som är både beläst i historia och i geografi (han kan mycket om världen Erebaltor förutom Nidland). Jag har spelat och varit spelledare av Nidland tidigare.

Jag håller nu på att läsa i genom Kampanjmodulen för att fräscha upp mig lite. Under denna tid, helt spontant utan att ha på börjat läsa själva äventyren. Kommer jag ihåg visa delar som jag skulle skulle vilja ändra på:

Alven med pegasen som dyker upp. Funderar på att byta honom mot en cervalisk drakmästare.
De labyrinter som finns i sista delen om jag missminner mig.

Har ni några åsikter eller har ni gjort några ändringar?

Tar gärna lite input av er här på forumet.
 

Konrad Konvalj

Myrmidon
Joined
6 Jan 2010
Messages
6,035
Location
Norrland
Är inte Nidländska reningen sjukt rälsad och helt omöjlig att göra bra? Alltså, om du tar bort alven med pegasen faller väl rätt mycket av kampanjen? Nu var det ju rätt länge sedan jag läste och spelade det hela, men alven är väl en prins av något slag och utan prinsen så lär du inte lyckas fålla in spelarna till kungen och så vidare. Byter du ut alven mot en cerevalisk drakmästare måste du nog byta ut efterföljande scener om nu inte drakmästaren ligger med alvknugen förstås.

Ser dock ingen fördel med att låta rollpersonerna rida drake till knugen istället för att lotsas av an alv på pegas.

Är jag inte fel ute så är alven med pegas rätt viktig mot slutet av serien också. Kan till och med vara så att man omöjligt kan klara den nidländska reningen utan hjälp av highlevel alv på pegas med vänner.
 

obak

Hero
Joined
17 Jul 2013
Messages
1,251
Om Vicotnik vinner initiativet i slutstriden så kan man lika gärna riva formulren och göra nya gubbar, hans lista med trollformler är aldeles för farig!
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,121
Location
Sthlm
obak;n63609 said:
Om Vicotnik vinner initiativet i slutstriden så kan man lika gärna riva formulren och göra nya gubbar, hans lista med trollformler är aldeles för farig!
Vi tog honom med några med några hjältepoängsförstäkta stormpilar har jag för mig. Eller så kastade nån en MÖRKERKON på slottet så att det rasade samman, annan klassiker i mitt dod 91 gäng när vi var kids.
 

Templar

Mandalorian
Joined
15 Dec 2008
Messages
122
Necross;n63563 said:
Jag vet inte om det hjälper dig, men bloggen Hittepou har en rolig artikelserie om Nidländska reningen, där man uppmärksammas då diverse ... konstigheter.

http://hittepou.blogspot.se/search/label/nidländska reningen

(Första inlägget är "Jag spelleder Helvetesfortet, del 1")

Haha rolig länk, precis som jag regerade på alven när jag spelade nidländska reningen första gången. Han känns fel placerad på något sätt. Läste lite om mötet med alven Talyros nu precis i äventyret. Jag skall se om jag kan byta honom ändå med Cervalisk drakmästare på något sätt.

Jag tror att det är mitt hat mot alver som talar. Har aldrig tyckt om alver förrän jag träffade på alverna i Symbaroum världen. I denna värld älskar jag dessa varelser. Men bara i Symbaroum världen.

Men den tråkiga labyrinten vill jag göra något med!!
 

Fridigern

Swordsman
Joined
23 Sep 2014
Messages
404
Jag tittade på Nidländska reningen en gång också i syfte att spelleda den, men äventyret som sig är alltså inget vidare (bloggen som nämns ovan är väldigt illustrativ). Det enda som är grymt coolt är grundidén - ett slutet land som invaderar rubbet i en "rening" samt Vicotnik, för att en himla massa svenska rollspelare har tampats med honom och man själv också gärna skulle vilja, för att vara med i gänget.

Jag kom så långt att jag försökte skriva om det till ett slags sandbox med ett tidsschema för stora händelser, med en massa slumptabeller, som skulle göra att man på olika sätt blev involverad i handlingen med de klassiska namngivna SLP:erna och allt vad det var, sen tänkte jag att man skulle göra en karta av Helvetesfortet och bara försöka låta rollpersonerna ta sig in (minns inte helt vad de skulle där att göra nu). Inget av det tunga jobbet blev dock gjort.

Det är verkligen ett väldigt, väldigt dåligt äventyr- men jag tycker författaren ändå hade vissa bra idéer som man kunde ta vara på.
 

Templar

Mandalorian
Joined
15 Dec 2008
Messages
122
Fridigern;n63770 said:
Jag tittade på Nidländska reningen en gång också i syfte att spelleda den, men äventyret som sig är alltså inget vidare (bloggen som nämns ovan är väldigt illustrativ). Det enda som är grymt coolt är grundidén - ett slutet land som invaderar rubbet i en "rening" samt Vicotnik, för att en himla massa svenska rollspelare har tampats med honom och man själv också gärna skulle vilja, för att vara med i gänget.

Jag kom så långt att jag försökte skriva om det till ett slags sandbox med ett tidsschema för stora händelser, med en massa slumptabeller, som skulle göra att man på olika sätt blev involverad i handlingen med de klassiska namngivna SLP:erna och allt vad det var, sen tänkte jag att man skulle göra en karta av Helvetesfortet och bara försöka låta rollpersonerna ta sig in (minns inte helt vad de skulle där att göra nu). Inget av det tunga jobbet blev dock gjort.

Det är verkligen ett väldigt, väldigt dåligt äventyr- men jag tycker författaren ändå hade vissa bra idéer som man kunde ta vara på.

Håller med! Funderar på att lägga om det lite i ordningen. Läste lite på Erebaltor.se angående att man lägger MElindor delen för st och sedan Helvetesfortet. För hur skall man motivera en grupp att gå in i helvetetsfortet om inte man får en spark i r_ven.
 

Templar

Mandalorian
Joined
15 Dec 2008
Messages
122
Tyckte denna tråd vara bra. Men vi får se vad som händer, har lite tankar om en Romeo och Julia historia bland Alverna i Landori och Cerervals månalver. Men det tuffaste jobbet är nog hur jag skall motivera spelare som vill hem ifrån ett långt inbördeskrig i ett främmande land. Att ta reda på om en Nidländsk reningen.

http://erebaltor.se/forum/viewtopic.php?f=8&t=978&start=15
 

Templar

Mandalorian
Joined
15 Dec 2008
Messages
122
Jag har nu skrivit den stora plotten. Har lånat av en del av en forumit på Erebaltor.se med en viss modifiering. En av mina spelare är en frekvent forumit på Erebaltor.se. Så jag vill gärna inte lägga något där i nuläget. I nuläget är det han som är spelledare för gruppen men tanken är att vi skall byta stol bara. För han har hållt sig borta från Nidländska reningen av förklarliga skäl.

----------------------------------------------------------SPOILER VARNING!!!!!------------------------------------------------------------

Om du skall spelar i min grupp skall du sluta läsa nu!!
[FONT=Times New Roman, serif]"Långt innan tiden före människan, som nu endast drakarna minns, fanns den vackraste varelse som denna världen Altor skådat. Hon var högt älskad av alla. Hennes namn var Calis, den gyllene skönheten. Calis vandrare Altor för att se till sina två barn. Rube och Grahë som skulle befolka dåvarande Altor. Både Rube och Grahë älskade Calis över allt annat.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Ödet ville att det skulle falla på Rubes lott att stå vid Calis sida. Grahë kände sig förbisedd och försummad och gjorde allt för att visa sig för Calis. Grahë kom med tiden att nära en svartsjuka som inte visste några gränser. Hans förälskelse var så stor till sin moder att han ville för alltid vara vid Calis sida. Han ville ta sin rättmätiga plats bredvid sin mor.[/FONT][FONT=Times New Roman, serif] Vid Mithras sista besök förkunnade han sina att Calis skulle äntligen ta plats vid hans sida som gudom. Detta gjorde [/FONT][FONT=Times New Roman, serif]Grahë till vansinne, han skulle aldrig få sin födelserätt.[/FONT][FONT=Times New Roman, serif] Han hade gjort sig till härskare över Hongria och svor inför sitt folk att Calis hjärta skulle bli hans en dag. Detta var början på de tre krafternas krig. [/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]De tre krafternas krig slutar med att Calis och Rube faller för Grahës makt, och Grahë sliter Calis hjärta ur hennes bröst. Grahës far Mithra och drakarna hade älskat och högaktat Calis, och deras vrede vändes nu mot Grahë. Detta var början på gudarnas krig och gudarnas vrede kom att förändra Altor för all framtid. Mithra svor hämnd över Grahë och med hjälp av drakväktaren Ag'Racht Wotan.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Grahë ser sin undergång komma närmre, men i sista stunden finner han en allierad från oväntat håll. I drakväktarnas led, mörkerdraken Akasha som hade vid denna tid fattat tycke för Grahë. Drakväktarnas inbördeskrig hade på börjats. De två lyckades klyva Mithras utsände hämnare i två delar, en ond och en god. De två delarna bands i två spiror. Ag'Racht Wotan lyckas stjäla den onda spiran och gömmer den hos Rubes ättlingar. Medans den goda spiran lyckas Akasha ta tillbaka, men av ljuset som strålar ut från spiran blir Akasha skadad och tar med sig spiran till det som senare blir Yndar. [/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Calis dog på den plats som senare kom att kallas Cereval och gudarnas tårar är det som senare kom att kallas månsilver. Den gyllene kraften begravdes med henne. De tårar som föll på hennes kropp gjorde att hon inte vittrade bort. Calis kropp begravdes och skyddades lång under det berg som senare kom att kallas Cerbergen. Drakarna som högaktat henne svor att skydda hennes grav och kvarlevor, och platsen betraktades hädanefter som helig för drakarna.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Rubes kropp blir den speciella sten som står i Hynsolge bredvid den grav som är av Rubes sista ättlingar. Om man tittar riktigt noga och tar bort den lava och mossa som har vuxit på stenen kan man skönja inne i den lätt bruna transparenta stenen, en vacker kvinno kropp frusen i tiden med en obestämd ras tillhörighet.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Av den magiska kraftmätningen som [/FONT][FONT=Times New Roman, serif]Grahë frammanar, dras en del av det magiska flödet ur honom. Under striden flyr Grahë obemärkt och anses av sina fiender död, men i själva verket bidar han sin tid. [/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Grahë gömmer sig långt ifrån gudarnas syn, för att sedan åter vandra till en värld han inte känner igen, som sista överlevande av en utdöd ras. Han tar sig namnet Jachul. På den plats där han föddes, vars natur var starkt magisk, uppför han staden Densel. I Densel uppförs en staty till Jachuls avbild. Jachul går ut i den nya världen för att söka spår efter sitt syskon. Densel världens mitt, Karn-Hyrtia.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Jachul vet att Calis, den gyllenes, fall stod längre norrut, sett från deras födelseort. Han vandrar genom ett magiskt land där gudarnas tårar ligger som dagg på marken och vet att Cails är nära. Han upptäcker att hennes grav är skyddad mot honom, djupt under Cerbergen, och han söker någon som kan gräva fram henne. Jachul beger sig till Landoris alver. Där lär han ut magi och skrivkonst, och får en skara anhängare. Denna skara förmår han att utvandra från Landori för att ta sin boning i Cerbergen. Denna skara magikunniga och lärda alver kom att kallas högalver och månalver, och de byggde staden Elglador, och sökte bergets magiska hjärta. I Elglador uppfördes en staty till Jachuls avbild.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Den mest framstående av dessa högalver, Ergala, anförtror sig Jachul åt vid ett svagt tillfälle, och sedan den dagen slog ett tvivlets frö rot i henne, om det riktiga i att söka bergets magiska hjärta. Efter detta frö är sått tar Ergala kontakt med sina fränder i Landori, nämligen Pargal som är vid denna tid en framstående krigare och respekterad alv ledare.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Grahë (Jachul) och Aksha finner varandra åter. Jachul forskar i mörka magier för att kunna återställa och hela Aksha från de skador hon ådrogs sig från den goda spiran. Efter ett tag antar hon humanoid skepnad och kallar sig Althea. Ovetande om Alvernas konspiration mot Jachul fattar de två tycke för varandra och idkar älskog passionerat. Jachuls har funnit lycka igen, efter alla dessa år. Det trodde han aldrig att han skulle uppnå igen. För ett tag glömmer Jachul sitt mål mot gudomlighet. De två började bygga ut Densel gudarnas stad i folk mun och började försöka överträffa varandra med små tävlingar som ledde till färgförändringar himlen och hav. De började skapa berg, dalar och raviner. [/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Gudarna har sett vad Jachul försöker åstadkomma, Mithra lägger märke till att mannen som kallar sig Jachul är Grahë och han är vid liv. Mithra förstår att han inte kan krossa Jachul själv på grund av den stora maginod som Jachul tar kraft i från. Han väcker Ag'Racht Wotan ur sin långa sömn och ber honom att ta kontakt med de två alv stammarna. Ännu en gång strider Ag'Racht mot Grahë (Jachul). Med hjälp av högalverna och skogsalverna. Under striden lyckas Ergala rädda Ag'Racht från säker död. Ag'Racht förbinder sig i blodsed att drakarna skall tjäna högalverna tills skulden är återbetald, drakmästarna i Cereval är födda. Drakmästarna blir införstådda i månsilvrets hemlighet.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]De allierade lyckas fjättra honom i Tartaros, och begraver staden Densel i en sandstorm som varar i 100 år. Althea (Akasha) I sin fångenskap är det längtan för hämnd för sin käresta Akasha´s död, som driver honom till en kraftansamling att bryta sig loss, något som nästan kostar honom livet. Grahë ångrar nu att han i högmod och avundsjuka slitit hjärtat ur Calis.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Femtusen år har gått i fångenskap och när Jachul åter kommer till Altors yta har Ergala slutit en pakt med drakarna i Cerbergen, som högaktade Calis, den gyllene, med draken Ag Racht i spetsen, som stänger hans väg. Försvagad skriker han ut sin hämnd på alla alver och drakar. Han har i sin långa fångenskap ömsom längtat, och ömsom djupt ångrat att han bragt Calis, den gyllene, om livet. Hans önskan och mål är att få Calis och sin mördade Akasha tillbaka till livet igen, och han tänker inte ge sig förrän han försökt. Men innan dess måste han förstöra Mithra själv och hans makt på Altor.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Han tar sig namnet Margyl och träffar under sina vandringar på ett folk med stora talanger inom magi, som blir hans lärjungar. För att kunna utveckla sin nya magi behöver han försökspersoner, och därför invaderas Yndar. Samtidigt ta kontroll över den goda spiran som Akasha förde till Yndar under de tre makternas krig. Med hjälp av denna stav kan han locka till sig Mithra och kanske besegra honom för alltid. När han kommer till Yndar får han reda på att i det sexuella umgänge som han i form av Jachul och Althea hade i Densel har givit frukt, i form av halvdemondrak humanoiden (se sidan 40 i Nidland slutstriden) vid namn Nasli (avkomman) även senare kallad Wuuhg -spirans väktare. [/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Då Margyl beslutat sig att gå till botten med problemet med odödlighet och återuppväckelse lär han ut mycket av sin kunskap till Margylerna, för att utöka sannolikheten för ett lyckat forskningsresultat. På början på den tredje konfluxen kommer ögonblicket Margyl har längtat så efter, med all hans kvarvarande gudomliga kraft, med ett genialt drag lurar gudomen Mithra. Detta slutar i att den goda spiran som känner av Mithras vrede hämndbegär försänker honom i dvala och fängslar honom i berget. Så hans egna hämnd verktyg fjättrar honom. Margyl söker upp alla lösa trådar med de följare av Mithra. Han döper den hand som står upp ur klippan som är den extremitet av Mithra som inte är helt omgärdad av berget, till Hertach arm. Han placerar spiran omgärdad av kritall hånande i handen. Han placerar sin son som väktare av spiran. Den stad som nämns i historien Krau-Ki vet vi ej vad som hände för att den skulle flyttas till Marjura. [/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Under det kaosartade förhållandet en konflux kan vara märker till sist gudarna att Margyl har fängslat sin kollega och åter igen,[/FONT]
[FONT=Times New Roman, serif] fjättrar gudarna åter Margyl i Tartaros. Efter tusen års fångenskap lyckas han efter stora uppoffringar bryta sig fri. Han kommer ut till en av konfluxen förändrad värld, och tar sig namnet Vicotnik. I fångenskap har även denna gång längtan efter sin moder och sin enda kärlek hållit honom vid liv. Genom studierna i odödlighet och återuppväckelse i Yndar besitter han nu kunskapen att driva igenom sina planer att få tillbaka Calis och Akasha. Det han behöver är Calis kropp i Cerbergen, den gyllene kraften och den andra delen av spiran. Platsen för ritualen måste vara Densel. Platsen där syskonens föddes."

Nästa del är att fin lira detta kommer att använda mig av platserna i böckerna och lägga till och ändra personer. Framför allt kommer att bädda in lite rykten och händelser innan jag tar över SL stolen. De andra spelarna vet inte att vi skall byta stol. Men framförallt kommer jag ha en ide om Draken Ag´Racht som kommer ha en betydande roll i slutstriden. En liknande text som vox ranzina kommer nog att skapas, samt en bok med en kidnappad lärd mans anteckningar kommer att skapas. Håller på att se om jag kan hitta fler fraktioner i Ereb som är intresserade av denna händelse.
[/FONT]
 

Hubarth

Veteran
Joined
10 Apr 2012
Messages
133
Location
Gbg
Jag har funderat lite på en fix för för det här. Kan man inte köra Nidland goes Kult? Eller i vart fall Landori goes Kult (alternativt Matrix). Sanningen är givetvis att det är de djupt konservativa alverna som en gång i tiden har kidnappat världsalltet och de håller med sina allt eftersom sinande illusioner de övriga själarna i en stelfrusen fångenskap där ingenting skall förändras och allt ska vara vackert. Vikotnik är i själv verket en utomstående kraft (Sänd av någon surmulen gud eller kanske en alv som motsatte sig Illusionen?) som i själva verket ämnar bryta alvernas tyranni. Såpass mäktiga är dom fortfarande att de kan väva nidbilder av Vikotnik och hans gäng att allt de ser ut som och gör uppfattas som, tja, ondska. Och inte vilken ondska som helst utan ondska påhittad av en 16-åring ;)

Twisten med kampanjen blir alltså att RP allt eftersom ska matas med allt mindre subtila ledtrådar som pekar mot denna metaplot och allt eftersom bli tvungna att fatta ett val: den vackra illusionen eller den karga "verkligheten"? Kanske lite för mycket jobb för att rädda en annars allt igenom rutten kampanj, men jag tror att överraskningseffekten kan bli riktigt grym om SL lyckas sälja in det hela tillräckligt som en planerad serie med en klassisk Sword&Sorcery med tvivelaktig sensmoral?
 

Templar

Mandalorian
Joined
15 Dec 2008
Messages
122
Jag har spånat på att göra alvkonugen lik han i Hobbiten. Han skall bara försöka rida ut tiden i sitt rike. Men hans yngel prinsessan har läst (profetia som jag har kryddat till lite) profetian och vill göra något åt världen men ockjså har hon gått och förälskat sig i en av drakmästarna som konfigurera i äventyret. Allt detta mot sin far. Jag har i nuläget skrivit två profetior, där en gammal jorpagnisk adelsman från det antika jorpagan blivit influerad av Ag´Racht att komponerat ihop. Samt en profetia en oberoende part har gjort. Men till en början av kampanjen kommer den lärde och kidnappade arkeologen vara i centrum.

Håller på att preparerar gruppen med händelser och personer som jag vill att de skall känna till. Dock är jag inte SL än så vill inte få in för mycket.

Kommer posta allt vid senar tillfällen när jag har fått ihop alla mina tankar.
 

Fridigern

Swordsman
Joined
23 Sep 2014
Messages
404
Hubarth;n68758 said:
Jag har funderat lite på en fix för för det här. Kan man inte köra Nidland goes Kult? Eller i vart fall Landori goes Kult (alternativt Matrix). Sanningen är givetvis att det är de djupt konservativa alverna som en gång i tiden har kidnappat världsalltet och de håller med sina allt eftersom sinande illusioner de övriga själarna i en stelfrusen fångenskap där ingenting skall förändras och allt ska vara vackert. Vikotnik är i själv verket en utomstående kraft (Sänd av någon surmulen gud eller kanske en alv som motsatte sig Illusionen?) som i själva verket ämnar bryta alvernas tyranni. Såpass mäktiga är dom fortfarande att de kan väva nidbilder av Vikotnik och hans gäng att allt de ser ut som och gör uppfattas som, tja, ondska. Och inte vilken ondska som helst utan ondska påhittad av en 16-åring ;)

Twisten med kampanjen blir alltså att RP allt eftersom ska matas med allt mindre subtila ledtrådar som pekar mot denna metaplot och allt eftersom bli tvungna att fatta ett val: den vackra illusionen eller den karga "verkligheten"? Kanske lite för mycket jobb för att rädda en annars allt igenom rutten kampanj, men jag tror att överraskningseffekten kan bli riktigt grym om SL lyckas sälja in det hela tillräckligt som en planerad serie med en klassisk Sword&Sorcery med tvivelaktig sensmoral?
Grym idé!
 
Top