Nekromanti Nidvattnets öde (SPOILERVARNING)

Lilja

Veteran
Joined
19 Feb 2014
Messages
146
Här är tråden för er som spelat Döda Drömmars Grav (del tre i Krönikan om Kopparkronan) och som vill förtälja om artefakten nidvattnets öde. Vi i Järnringen kommer att ta inspiration av era berättelser, och låta nidvattnets öde påverka framtida äventyr i Davokar!

Så, låt höra, i vems hand/mandibler/fångstarmar slutade nidvattnet i din genomspelning av äventyret?
 

deusexmatteo

Warrior
Joined
13 Mar 2014
Messages
341
Nu är vi klara med DDG! Vinnaren av nidvattnet blev... Det Kravlande Mörkret!

Spelarna gick aldrig till högkvarteret och träffade därför inte Xanahâ - villket inte gjorde jättemycket. Inne i graven slogs de mot Odako och company. När kultisterna var döda förankrade de sektledarens lik i fem rep som de sedan gjode snaror av, lade runt lika många Glödande Tjänare och utförde en slags fiskeexpedition i avgunden. När Fangaffa greppade liket och drog in de flammande tjänarna i monumentrummet blev det strid och Törnefurstinnan slogs ned i djupet.

Spelarna tog chansen att försöka fly med Nidvattnet men möttes i dörren av Det Kravlande Mörkret. De var desperata nog att slänga ut nidvattnet i mörkret som växte och demolerade nejden men lämnade porten fri. Girigheten tog över och de begavis sig in igen, två av tre spelare blev dödade på vägen tillbaks mot skattkammaren (glödande tjänare samt olycka på bron i monumentsalen) och den siste gick över sin korruptionströskel. Efter att ha hackat sönder runorna på dörren sprang den ensamme överlevaren ut ur graven, ut i det livstömda landskapet med blod forsande ur ögonen och ett skrin guldmynt i händerna.

Nidvattnet höll på att förbrukas i vår grupp. Till att börja med var det mer än en spelare som blev besatt och hällde i sig av det, sedan slängde de flaskan väggen så att den gick sönder. Tillslut fattade de att den var viktig för att komma ut igen och samlade in den sista droppen för att kunna byta med styggelserna.
 

Lilja

Veteran
Joined
19 Feb 2014
Messages
146
Ok, så 1 "röst" på Det krypande mörkret. Spännande!

"...sprang den ensamme överlevaren ut ur graven, ut i det livstömda landskapet med blod forsande ur ögonen och ett skrin guldmynt i händerna." - Episkt, så mycket mer typiskt öde för en grupp skattletare kan jag knappt tänka mig! :)

Låter som att ni hade ett bra äventyr, hoppas den positiva andan gällde också spelarna till de girigbukar som blev kvar inne i mausoleet?
 

deusexmatteo

Warrior
Joined
13 Mar 2014
Messages
341
Absolut, de stod sitt kast och fick göra nya karaktärer - de hade en chans att fly men valde att "go for broke" så de var inte ledsna. En roligt grej i vår grupp är Teurgens coola bild gör att nästan alla vill spela den, fast de inte rikgit vet vad det är för någonting.
 

Cassius

Hero
Joined
12 Feb 2012
Messages
1,373
Location
Skåne
Mina spelare gav vattnet till Mörkret efter ett misslyckat försök att fly. Det kastades i desperation in i mörkret för att försöka hejda dess framfart. En av spelarna omkom men dom kom ut med en massa loot. Så en lyckad expedition. Dock så hade en av spelarna gjort förbund med Spindeln så jag tänker att det kommer sluta grisigt när hen vill ta hämnd för att nidvattnet inte gavs till hen.

Vad tänker ni om spindelns agerande och vad som händer i området efter att Mörkret fått nidvattnet.
 

deusexmatteo

Warrior
Joined
13 Mar 2014
Messages
341
Cassius: 2-0 till Mörkret då!

Låter bra, spindeln har väl någonslags förbund med de som hon har bitit? Vad hände med notarien som följer henne? Hade varit roligt om han dök upp någonstans och skrek om hämnd, kanske har han samlat en spindelkult runt sig? Spindeln själv känns som att hon är för mäktig för att bry sig så mycket om spelarna, och kanske även för god för att faktiskt vilja hämnas. Dock kan hon ju utnyttja dem med sin telepatiska länk om det fanns en sån - kanske ge dem nya uppdrag för att kompensera skadan de gjort i Molgomar, Mörkret växer ju och slukar hela området, spelarna i vår grupp får fortfarande höra illavarslande historier om Mörkerlandet som de skapade.

Iof är det rätt lätt att bryta spindelns länk om någon har ritualen Bryta Länk.
 

Cassius

Hero
Joined
12 Feb 2012
Messages
1,373
Location
Skåne
Spindelkul som tvingar spelarna att typ försöka stoppa mörkret. Kan man tänka sig att typ en Lindorm har dragit till Mörkerlandet för att leka med Mörkret? Kyrkan skickar det Templarer och barbarerna försöker skicka dit häxor för att stoppa den. Svartalfer som flyr marken osv
 

Ydram

Warrior
Joined
23 Apr 2002
Messages
263
Location
Umeå
Sådär, då var min grupp färdiga med hela Kopparkronan och även då Döda Drömmas Grav.

Den slutgiltiga ägaren av mörkret blev.... Xanathâ!

Min grupp hade efter Vilddjurets Märke lyckats få en av gruppen besatt efter att ha förstört Konungaskallen. När de nergjorde Styggelsen i slutet så passade de på att krossa den, och den personen som blev besatt av konungen "gav upp". Dock så drömde han drömmar om konungagraven. En av de andra spelarna band Järnpaktens ring till sig och började kommunicera med alverna.

Döda Drömmars Grav började att de blev utsända av Nattbäcka och Ordo Magica att undersöka försvinnandet. Både RP med ringen och den besatta var dock rätt säkra vad som hade hänt. Men delar inte med sig särskilt mycket av denna informationen.

De beger sig mot utposten och räddar noviserna, varpå de övernattar där tillsammans med dem. Dagen därpå beger de sig till högkvarteret. De beteer sig väldigt snällt mot Svartalferna och blir faktiskt insläppta utan problem. En liten transaktion byteshandel senare så får de träffa notarien. Men så fort en av spelarna kliver in i cirkeln tappar de intresset på honom eftersom Xanathâ började prata. Mycket diskussioner senare så slutar det med att det bara är två av Karaktärerna som pratat med Xanathâ, Järnpakten-RP och en annan. Järnpakten-RP tycker inte det är en bra idé att ge "artefakten"(Nidvattnet) till Xanathâ eftersom alverna varnat honom för mörkret där inne. Den andra däremot gillar Xanathâ och accepterar.

Eftersom de andra inte tyckte det var nån bra idé så träffar Xanathâ den RP som gått med på det ensam i skogen, medans denne är nattvakt. Och när de alla vaknar dagen därefter, beredda på att ta sig in i Konungagraven så är en skyddad samt har kunskap om hur det ser ut där inne.

När de kommer till Konungagraven får den Besatte veta det mesta om vad som står på de gamla runorna, och de andra är ganska förvånade att han kan Symbariska helt plötsligt. De är misstänksamma med guldet som de tror väntar på dem där inne väger tyngre än misstankarna. Så fort det kommit in så har Xanathâs RP bestämt sig att gå via Kungaporten och alla hänger på, ingen frågar om varför. Väl där inne har den Besatte listat ut fällan men berättar inte det för de andra, särskilt med tanke på att så fort de listat ut öppningsmekanismen så aktiverar den impulsiva Resen den. Dörren svingas upp och spelarna har oerhörd tur, av 5 karaktärer så blir det totalt 3 träffar. Resen med mest Tål och rustning tar två. Men lyckas väldigt bra med rustningsslaget och tar endast 4 i skada. Den andra träffen tar tjuven i sällskapet som inte mår lika bra. Men med lite Helbrädgagörelse senare så är de mer eller mindre fit for fight igen. De noterar dock inte att när dörren går igen bakom dem att det inte finns något vettigt sätt att öppna den från den här sidan. Det kommer att kosta dem...

När de senare börjar gå in konungens kammare så aktiveras rustningarna. Här vet jag inte riktigt om jag var lite snäll med dem eller inte, men eftersom de ganska på en gång de upptäckte att nått hände så stannade de tidigt. Innan de sett konungens mumie eller Nidvattet. Så de slogs mot rustningarna direkt i början. Och med en rese med Stångverkan och Robust II och duellanten(Xanathâs "förkämpe") så lyckas de väldigt bra och lyckas nedgöra varje våg innan nästa kommer. Tror de tog totalt 5-6 i skada samtliga. En lyckades till och med gömma sig från alla, i gången till Konungaporten och såg att den var stängd och insåg att det nog inte gick att öppna från den här sidan. Berätta för de andra? Nope!

När de sen kommer fram till Konungen så går direkt den Besatte fram och börjar dricka Nidvattnet, inte ens som besatt. Eftersom spelaren läst på utsidan att Hurian-Lo Apak hade blivit odödlig av nått han druckit så drog han slutsatsen att det var det. Så han börjar hälla i sig det... Frivilligt.

De andra i gruppen blir dock lite irriterade på det här, så de börjar bråka om den. En för att dricka den, en för att hålla den undan för alla andra och en för att ge den till Xanathâ. Resen som försöker vara snäll och hålla undan den tar den relativt enkelt ifrån de andra. Och misslyckas med Viljestyrkaslaget. Varpå han lyckas få i sig två droppar innan han får tillbaka sin fattning och stoppar ner den i sin packning. Efter det så lugnade alla ner sig, Hurian-Lo Apak misslyckas med de andra och får nöja sig med att vara fast i sin mumifierade kropp.

När de precis bråkat klart kommer de sista av kultisterna in. Van-Rogan, Odako och en av deras hantlangare. Resten dog av de sista väktarna och Fangafa. Odako står där med kungakronan från skallen, eftersom de gav honom den i slutet på Vilddjurets märke. De försöker tappert att anfalla spelarna, men blir nergjorda fort. Lite antiklimax för Odako kan jag tänka mig, men Van-Rogan drev på anfallet.

Så när egentligen ALLA fiender förutom Fangafa och Mörkret är borta så passar de på att gå in i skattkammaren. Vad som händer då är också ganska fantastiskt. Första rundan innan Mörkret är inne tar alla var sin artefakt. Andra rundan så blir Järnpakten-rp paralyserad av Gravkylan, alla andra klarar den. Resen tar sin artefakt, Nidvattnet och den paralyserade Karaktären. Och springer. Tillsammans med tjuven som också passar på.

Varpå Xanathâs "förkämpe" och den tidigare besatta rp passar på att stå kvar en runda till och plocka på sig mer artefakter. Och när runda 3 kommer inser de att mörkret lämnat dem och bara förföljer de andra, så passar de på att ta resten. Vilken Teamwork :)

De andra springer för livet och går faktiskt ganska bra. De hinner till den stängda Konungaporten. När de inser att den inte går att öppna från den här sidan så försöker de bryta upp den. Här var jag faktiskt snäll och använde samma regler för att ta sig in som att ta sig ut. Men eftersom de bara är 2 vid medvetande, eftersom en fortfarande är paralyserad av Gravkylan, så tar de sig inte ut. Varpå Mörkret hinner i fatt dem. De väljer att springa åt andra hållet. Mot den väntande Fangafa.

Men vid det laget har de två solidariska karaktärerna kommit till förmaket. Den föredetta besatte går mot Fangafa men så fort han sticker in skallen i det rummet inser han att det nog inte är en bra idé. Varpå han vänder. Det passar ypperligt, eftersom precis då han kommer tillbaka så kommer de resterande 3 springade tillbaka från Mörkret. Hysteriskt kul scen som spelledare måste jag säga. Alla enas väldigt fort att ta Kungaporten igen. Möter Mörkret. Springer genom Mörkret. Lämnar Mörkret. Springer till porten och lyckas ganska fort att öppna den eftersom nu när alla är vakna så hade de 5 som kunde bryta samtidigt. Dock så hinner två av karaktärerna gå ner av Mörkrets gravkyla innan dess.

De 3 andra tar upp dessa två, och springer. Springer. Springer. Alla lyckas på alla tre slagen i rad. Äntligen ute och för tillfället skaka av sig Mörkret. De flesta är nere på några få Tål kvar förutom Xanathâs som varit immun mot detta. Och missat alla Mörkerattacker. Så det tar några korta andetag och förbinder de döende. Båda överlever precis.

Då möter de Xanathâ som väntat på dem. Xanathâs-Rp tycker de ska ge henne Nidvattnet, och de andra fyra med totalt 6 Tål på hela gruppen tänker inte bråka. Så de ger henne den utan att egentligen tveka. Hon tar farväl och försvinner med Mörkret i hälarna.

Så min grupp lyckades väldigt bra. Trots tokiga val så hade de tur med tärningarna där det behövdes så de lyckades mycket bättre än förväntat. Tänka är tydligen överskattat...

Så deras totala "spoils of war" var:
Alla artefakter förutom Nidvattnet.
Alla 8 Bröstplåtar från Väktarna som de nergjorde. De tog inte de andra som de såg...(Resen tog alla)
Spjutet Ramarans Bane, som även det Resen har.
Alla böckerna från Ordo Magica

Så kortfattat så blev de rika. Resen rikast av alla eftersom han tog skattkistan också. Så han hade själv 1500 daler. Vilket är lite kul eftersom i alla andra äventyr gett bort alla pengar till resten av gruppen. Han har varit så naiv att det är "rättvisast så".

Vad händer sen:

Eftersom spelarna fortfarande inte listat ut att Van-Rogans hand, som den tidigare Besatte har, gör så kommer Van-Rogan dyka upp fler gånger. Antagligen tillsammans med nån Odöd Odako. Eftersom dö i konungens kammare, med konungens krona i handen och sedan bli överöst av Mörkret tror jag lätt kan bli lite... Traumatiskt.

Xanathâ kommer nog spela en stor roll. Karaktären som lät henne "välsigna" honom verkar gilla henne och det gör även jag som SL. Så hon kommer nog att dyka upp igen. Så antagligen så blir inte hon korrumperad av Nidvattnet utan håller det gömt.

Eftersom Karaktären som hade Järnpaktens ring lovade att bara hitta Ordo Magicas expedition, utan att ta nått från graven, misslyckades kapitalt så fort han såg alla grejer. Så lär nog alverna vara ute efter dem. En av alverna som han varit i kontakt med är Godrai från Det Förlovade Landet, som jag lät överleva genom ett SL-ingripande. Samma spelare som har Järnpaktens Ring lyckades skjuta ner honom på en pil. Men med lite SL-magi så lyckades han ta sig upp på sin strids-älg och bege sig iväg. Så Godrai kommer nog att söka upp dem igen, om inte för att hämta tillbaka sin pilbåge som sagda Karaktär bär på sig.

Svartalferna som höll till i Högkvarteret lyckades de bli jäkligt bra kompisar med, så kommer de nog mest troligt att ha det som en egen bas när de är ute i skogarna där ikring och letar efter mer saker i skogarna. Särskilt med tanke på att de kopierade kartan vid Kungaporten, och har nu massa ställen där det bör finnas lite ruiner.
 

Lilja

Veteran
Joined
19 Feb 2014
Messages
146
@Ydram: noterar +1 för Xanath^a!

Kul att Van-Rogan är i spel, att alverna är efter dem och att spelaren + du själv gillar den vita spindeln. Jag är själv larvigt förtjust i henne.
Rikedomarna är rollpersonerna väl värda efter den pärsen, och jag kan tänka att de kommer behöva dem när deras fiender kommer ikapp dem igen! :)
 

Ydram

Warrior
Joined
23 Apr 2002
Messages
263
Location
Umeå
Tänkte fråga om det var tänkt att Xanathâ skulle dyka upp fler gånger eller om det funkar bra att jag går lite wild-and-crazy med henne?

Samt om Ramarans Bane och brunnen, men det verkar hintas ganska hårt att det kommer mer info om det senare?

Just nu funderar jag skarpt om jag ska låta Xanathâs "utvalde" få henne som en sorts mentor eller äventyrsgenerator. Ge Xanathâ coola saker så blir ni coola :)
 

Lilja

Veteran
Joined
19 Feb 2014
Messages
146
Använd Xanathâ som du tycker det passar; om hon kommer i spel senare i kampanjen Törnetronen så kommer det snarast bli häftigare om dina spelare har en relation till henne. Äventyrsgenerator låter som en passande roll för henne. Jag skulle också (som du säger att du tänkt dig) låta henne förbli okorrumperad. Det finns ju andra makter att hämta ur DDG om du behöver ett avgrundsdjupt mörker att kasta mot rollpersonerna (igen). ;)
 

Axelsson

Warrior
Joined
9 Jun 2000
Messages
336
Location
Munkedal, Bohuslän
Mina spelare blev så missledda av häxjagaren Baumelo att de tacksamt tog emot hans hjälp efter att stött på patrull i första nedstigningen i graven.

Medan de letade efter mer dyrbara skatter i gravkammaren, nappade Baumelo/Odako åt sig nidvattnet, dolde sig med magi och försvann. De övriga fick sedan fly graven genom att de ledde det förvirrade Mörkret till strid med Törnefurstinnan (som de fram till dess bara hade anat i mörkret).
 

Lilja

Veteran
Joined
19 Feb 2014
Messages
146
@Axelsson: argh, bittert att den lömske "häxjägaren" :) Men det låter som ett spännande äventyr trots allt, smart att leda Mörkret mot Törnefurstinnan. Noterar också +1 för Baumelo/Odako.
 

Voltäär

Veteran
Joined
17 Nov 2014
Messages
8
Så, gruppen jag spelar med hade gett sig in i skogen på eget bevåg för att leta skatter och bara råkade springa in i Ordo Magica.

De hade redan Van-Rogans hand och jag bytte ut Odako mot häxan Geska, då de redan hade dödat Odako i tidigare äventyr. 3/4 hade också bundit sig till Xanathâ och redan fått betala en del för det. Första mötet med Xanathâ började med att en häxas Bjära flög in i hennes fångstnät, hon försökte sen byta bjärans liv mot deras trogna tjänst och hennes gentjänster men hon möttes endast med agressioner.

Så som Xanathâ ger så tar hon också, speciellt om hon har blivit orättfärdigt anfallen och hon krävde att häxan som lossade första pilen förlorade sin hand innan de andra fick hennes välsignelse. Bjäran passade hon också på att äta upp, men lämnade också ut sin egna utsända som ny Bjära, hon är ingenting om inte givmild. Teurgen använde sin värmande magi för att sluta hennes sår och har sen dess blivit en aning favoriserad. Han är dessutom halvt övertygad om att hon faktiskt är utsänd av Prios. Hon var så väl omtyckt av våran grupp att jag tänker försöka fösa dom i en ny riktning, överge Legokompaniet och bli Xanathâs trogna istället.

Geska och Rogan blev anfallna och dödade, Geska började också vakna till liv igen under stridens gång, men gruppens ovilja att faktiskt hålla sig döda (Prios ljus fick alla fallna att resa sig upp igen hyfsat omgående) gjorde att Geskas och Rogans annhang faktiskt inte vågade stanna kvar. Både Geska och Rogan sitter just nu fast i Xanathâs nät i slukhålet i hopp om att Rogan aldrig mer ska dyka upp.

Hur som helst så tog dom sig in i graven, men då ingen i sälskapet hade lärd på mästarnivå så var det inte särskilt lätt att ta sig in. De övervägde först att ta sig över klyftan, men då Fangafa lurade i mörkret och Xanathâ hade varnat dom att det skulle innebära döden att pasera över där så valde de att försöka få upp konungaporten. Teurgen i sälskapet blev närapå styckad och då han var den enda med läkande egenskaper var de tvugna att slösa sitt enda dyrt förvärvade livselixir. De lyckades dock till slut lista ut hur de skule få upp porten, igenom att knäböja (återigen med Xanathâs hjälp) men insåg att den höll på att stängas bakom dom. Så en stor sten hämtades innan de fortsatte, men de tog en såpass stor sten att endast deras stora bärsärk kunde bära den och han missade att lägga ner den (då bara han kunde putta upp den tunga dörren också) på ett sätt som höll dörren öppen.

Det tog ett tag innan de vågade ta sig in i själva gravkammaren då de försökte säkra en väg ut innan de gjorde det sista, ifall att någonting farligt skulle hända. Så de lämnar den unga häxan ensam i förkammaren medans de andra går iväg för att försöka lägga stockar över klyftan. Häxan var dock för nyfiken, går in i konungakammaren och väcker de glödande väktarna och blir tvingad att fly in i kammaren medans de andra ser väktarna vaknar och prompt gömmer sig. Häxan blev besatt av Hurian-Lo Apak och börjar då helt ensam och obehindrad dricka av nidvattnet.

När han har fått i sig 4 droppar lyckas han vråla om hjälp till dom andra, som antar att han har lyckats gömma sig från rustningarna då dom när det enda identifierade hotet har blivit besatt, försöker ta sönder så många som möjligt innan dom vaknar. Två av tre springer prompt in i kammaren och börjar bråka om nidvattnet. Besättningen bryts på häxan och han som tog nidvattnet besätts istället varpå han också börjar dricka. Teurgen som har viljelyft sig själv upp i luften i ren panik tar sig ner igen och krossar Hurians kvarlevor, utan någon effekt. Bärsärken som har slagits mot rustningarna (och mot all förmodan tagit kål på alla själv) kliver in i kammaren och Hurian har hittat sin nya kropp. Besättningen misslyckades dock och Hurian saknar nu något ankare till världen och far därför tillbaka till sin skalle, som de hade sålt till en svartmagiker. (Jag planerar att ta tillbaka honom snart, han jagar också efter nidvattnet nu).

Här tror alla att de har slagit den stora onda skurken. Det finns kvar av nidvattnet så Xanathâ kommer att kunna tillfredställas och allt är bra, det är nu dom lägger märke till skattkammaren, runorna anatemas och dörren öppnas. Mörkret kommer inblödandes igenom väggarna. Kaos utbryter, snart ses ingenting, artefakter hoppas efter och vänner blir till tillfälliga fiender. Bärsärken som är den enda att inte ha blivit beskyddad av Xanathâ och som är tungt skadad av att ha slåtts mot rustningarna själv faller nästan direkt och lämnas efter endast vaga försök av en enhandad häxa att dras till säkerhet medans de andra i panik springer iväg, mot klyftan. Fangafa kommer störtandes in i väktarkammaren, lockad av nidvattnet och jakten påbörjas. Teurgen blir nedslängd och ligger söndertrasad i klyftans botten medans häxan blir fångad av Fangafa och den självlärde blir till en fladdermus. Häxan lyckas slita sig loss och springer så fort hans ben kan bära honom ut därifrån, in i en tunnel som är för liten för Fangafa på andra sidan klyftan (som den självlärde byggde en bro över från andra sidan) och ut i säkerhet. Där väntar Xanathâ och tar tacksam emot Nidvattnet.

Teurgen känner nere i klyftan Xanathâs sinne omsluta hans eget och hur hundratals och åter hundratals spindlar kryper över hans kropp och hur lite styrka återkommer. Han vaknar till liv, plockar upp sitt svärd och plåstrar om sina sår och försöker prompt ta sig ut igenom klyftan. Han ramlade ner i sjön och blev skrämt från vettet av Svartalfsjägarna (som han inte ens såg i brist på ljus, utan hörde bara en duns, fotsteg och sen hittade han en död galt). Jag lätt honom missa marorna då jag ville att han i alla fall skulle komma ut i ljuset och se att över hela hans kropp växer nu spindelliknade behåring.

Det var här vi bröt, vad som händer sen är oklart, de tänker att de kommer ta båten tillbaka. Jag själv tänker att Xanathâ kommer följa med, kanske inte hela tiden men hon gillade definitivt vördnaden och uppmärksamheten hon fick från dessa personer, dessutom visade dom sig vara kapabla verktyg. Nu har de avtalat att mötas igen vid högkvarteret och sen ta sig till floden. Men vägen ut ur Davokar är minst lika farlig som vägen in och dom glömde sin skattletarlicens i Bärsärkens ryggsäck...
 

Lilja

Veteran
Joined
19 Feb 2014
Messages
146
@Voltäär: grymt och underhållande läsning, hoppas det var så vid spelbordet också! Noterar +1 för Xanathá.
Att få Rogan in i spindelns när var slugt, och att Xanathá fortfarande är med i spel (vill bli dyrkad, fantastiskt passande!) låter härligt för dig som SL - mycket att spela med! Spndelbehåringen på teurgen var vekligen vidrigt bra! :)
Kan bara tänka mig spelarnas miner när de precis ska ut ur skogen efter tusen och en vedermödor och hejdas av en jägarpatrull som kräver att få se deras skattletarlicens... lolz
 

Moberg

Veteran
Joined
31 Jul 2014
Messages
107
Det kanske är för sent att påverka resultatet med Nidvattnet nu, men kan slänga in att min grupp valde att ge Xanátha Nidvattnet, då de tyckte att hon verkade minst ond. Av de utfall som finns med i boken tycker jag dock att det krypande mörkret och Fangafas slut verkar mest intressanta.
 

Lilja

Veteran
Joined
19 Feb 2014
Messages
146
@Moberg; det är på inget sätt för sent, vi valde medvetet att inte låta Nidvattet påverka Törnetronen del I: Väktarens vrede, detta eftersom vi vill att så många som möjligt ska hinna spela och rapportera om Nidvattents öde.
Noterar +1 för Xanathá!
Hehe ja, de två andra är sannerligen mörka redan från start. ;)
 

Spelaroll

Veteran
Joined
7 Mar 2015
Messages
89
Efter en vild jakt blev det precis som Mobergs grupp. Jag var mycket besviken. De andra alternativen är ju mycket coolare :)
 

Lilja

Veteran
Joined
19 Feb 2014
Messages
146
@Spelaroll; +1 Xanathá, hon ligger bra till spindelrackarn. Var inte så säker på att hon är det tråkigaste alternativet, hon kan överraska tro mig! Men det är klart, de andra två har sin nattsvarta charm, helt klart.
 
Top