Nu är vår grupp också klar med Döda drömmars grav. Det gick ganska bra... Typ...
När de kom in i förkammaren delade gruppen upp sig lite. En av de fyra spelarna gick in Väktarnas kammare och en annan gick in i gravkammaren, de två andra petar omkring inne i förkammaren och avvaktar vad som ska ske. De misstolkar resterna av Mäster Senia som att svavelkaskader inte hjälpt när Mäste Senia slagits mot vad hon nu dött av, gruppens magiker kan just bara svavelkaskad så han börjar bli lite illa till mods. Samtidigt som den ena, gruppens bästa krigare, får en lapp där det står att RP:n blivit besatt och ska försöka dricka nidvattnet tar den andra spelaren och petar lite på en av väktarna, samtidigt. När väktarna börjar vakna och attackerar stackaren som är ensam inne i väktarnas kammare, freakar en magikern ur och börjar springa ut mot kopparporten igen för att försöka ta sig ut.
På slaget hur många väktare som vaknar i slutet på rundan slår de max. RP:n som försöker låta bli att dricka nidvattnet har det ganska kämpigt, han får i sig mer och mer och mår sämre och sämre. RP:n inne i väktarnas kammare blir snart omringad av väktare som bankar ner honom till 0, varpå den sista spelaren inne i förmaket ger upp och börjar springa därifrån, tätt åtföljd av väktarna som nu ger sig på resten av gruppen.
De som flyr, springer rakt in i en stängd dörr och börjar till slut slåss mot väktarna. Då inser de att de visst kan skada väktarna börjar striden vända lite, men då är det för sent för nidvattendrickaren som blir en styggelse. RP:n som legat med 0 tålighet lyckas slå en 1:a på sitt dödsslag och börjar springa runt åt andra hållet för att öppna kopparporten utifrån. Långsamt långsamt, springer han runt samtidigt som de två stridande RP:na börjar få dåligt med tålighet. När bara 1 tålighet återstår på en av de stridande får löparen upp kopparporten utifrån och de kan smita ut från striden.
De tar sig ut, men är så pass skadade att de flyr upp till utposten med noviserna igen. Det är rätt tydligt att gruppen inte tänker försöka sig på något nytt inbrytningssförsök. Så istället får de höra av Xanatha att RP:n nu blivit helt övertagen av mörkret och setts, tillsammans med en dvärg, några väktare och skumma mumiefigurer (jag la till lite) gå till en ruin med en magisk cirkel och tagit en sjumilasteg gudvetvart.
Jag lät dem få en artefakt och dela på 20% av kakan när Ordo Magica sen kom och rensade upp det sista i området.
När de kom in i förkammaren delade gruppen upp sig lite. En av de fyra spelarna gick in Väktarnas kammare och en annan gick in i gravkammaren, de två andra petar omkring inne i förkammaren och avvaktar vad som ska ske. De misstolkar resterna av Mäster Senia som att svavelkaskader inte hjälpt när Mäste Senia slagits mot vad hon nu dött av, gruppens magiker kan just bara svavelkaskad så han börjar bli lite illa till mods. Samtidigt som den ena, gruppens bästa krigare, får en lapp där det står att RP:n blivit besatt och ska försöka dricka nidvattnet tar den andra spelaren och petar lite på en av väktarna, samtidigt. När väktarna börjar vakna och attackerar stackaren som är ensam inne i väktarnas kammare, freakar en magikern ur och börjar springa ut mot kopparporten igen för att försöka ta sig ut.
På slaget hur många väktare som vaknar i slutet på rundan slår de max. RP:n som försöker låta bli att dricka nidvattnet har det ganska kämpigt, han får i sig mer och mer och mår sämre och sämre. RP:n inne i väktarnas kammare blir snart omringad av väktare som bankar ner honom till 0, varpå den sista spelaren inne i förmaket ger upp och börjar springa därifrån, tätt åtföljd av väktarna som nu ger sig på resten av gruppen.
De som flyr, springer rakt in i en stängd dörr och börjar till slut slåss mot väktarna. Då inser de att de visst kan skada väktarna börjar striden vända lite, men då är det för sent för nidvattendrickaren som blir en styggelse. RP:n som legat med 0 tålighet lyckas slå en 1:a på sitt dödsslag och börjar springa runt åt andra hållet för att öppna kopparporten utifrån. Långsamt långsamt, springer han runt samtidigt som de två stridande RP:na börjar få dåligt med tålighet. När bara 1 tålighet återstår på en av de stridande får löparen upp kopparporten utifrån och de kan smita ut från striden.
De tar sig ut, men är så pass skadade att de flyr upp till utposten med noviserna igen. Det är rätt tydligt att gruppen inte tänker försöka sig på något nytt inbrytningssförsök. Så istället får de höra av Xanatha att RP:n nu blivit helt övertagen av mörkret och setts, tillsammans med en dvärg, några väktare och skumma mumiefigurer (jag la till lite) gå till en ruin med en magisk cirkel och tagit en sjumilasteg gudvetvart.
Jag lät dem få en artefakt och dela på 20% av kakan när Ordo Magica sen kom och rensade upp det sista i området.