Nekromanti Nischat eller generellt?

[krank]

För dig är det alltså en fråga om, inte så mycket hur genomarbetad och nischat spelet är, utan snarare på vilket sätt det är det?

Det är mycket möjligt, om man väljer att se det så. Däremot tycker jag att Nobilis hade vunnit mycket på att beskriva hur man kunde spela annat också...


Däremot:
Om ett rollspel utspelar sig i vår värld med modifikationer (som Nobilis) så behöver man egentligen bara beskriva modifikationerna. Det ser jag inte nödvändigtvis som nischning. I Nobilis, exempelvis, är skillnaden en ganska fet metaplot där Nobles spelar en stor roll. Sålunda beskrivs spelet mycket utifrån dessa Nobles, även om jag gärna skulle sett mer av annat. Det finns dock inget som hindrar mig från att t.ex spela vanliga människor. En Nobilis-kampanj "från den andra sidan" kunde vara coolt, tror jag. Men det kunde gott ha fått lite mer utrymme.

 

[Man Mountainman]

Krank har en poäng, även om han i vanlig ordning uttrycker den väldigt provokativt: att spela ett nischat spel är ofta liktydigt med att spela någon annans historia, någon annans vision. Rising talar om ensessionsspel, som i princip skulle vara äventyr med tillhörande system. Det är en trevlig idé, men den förutsätter förstås att man vill spela äventyret som någon annan har skrivit. Det är det inte alla som vill.

Just här får de generella spelen sin funktion. De låter en iscensätta sina egna visioner. Tyvärr innebär det faktum att generella system är skrivna för att klara av många olika slags historier att de inte klarar av någon typ av historia särskilt bra.

Har man förtroende för sin förmåga att skapa egna system så kan man förstås skapa ett enkom system för varje nytt äventyr eller ny kampanj man skriver. Det är så jag brukar arbeta. För de som inte upplever att de pallar nåt sånt, så fyller de generella systemen en funktion.

/Kalle, som vill påpeka att alla forgesystem inte är nischade. PTA är ju exempelvis väldigt generellt. Indie-GURPS, var det någon på Story Games som kallade det.

 

[EnGladBjörn]

Jag orkar inte riktigt med Forge-folkets attityd, tycker de ofta är djävulskt dryga och otrevliga av sig. Intressanta idéer har dom ofta dock och det är väl enda anledningen till att jag då och då tittar in där.

Med det där ville jag bara passa på att tacka folk för att ni visade att jag hade fel när jag sa att det verkade vara tyst här och för att folk framför sina åsikter och förklara vad de tycker är dumt med andras på ett civiliserat sätt

Om jag då får röra mig lite mer mot kärnan i det hela, ett regelsystem som är helt inriktat mot spelets avsedda spelstil (i mitt fall spioneri i en fantasyvärld) är det önskvärt eller är det något som gör att man känner sig "styrd" av spelet i vad man kan/får göra?

 

[Nightowl]

Tyvärr innebär det faktum att generella system är skrivna för att klara av många olika slags historier att de inte klarar av någon typ av historia särskilt bra.

Jag vet inte det jag.

Jag tycker snarast att väldigt många generella system faktiskt är skrivna för en "sorts" historier, och sedan har man liksom utvidgat dem. Även om de inte alltid har en utvecklingshistoria som direkt pekar på det, ger de ofta intrycket att vara typ konstruktörens hemmagjorda regler till sin fantasykampanj som han sedan började snickra på för att använda till sin kungfukampanj och sin TVdeckarkampanj och sin starwarskopiakampanj... och sedan sätter han sig ned och försöker strömlinjeforma reglerna.

Men ändå dörjer sig idéer från reglerna till den där fantasykampanjen kvar, som en skugga, och istället för att göra om grundstommen så skruvar man till det när man kör något när det inte passar med fantasyparadigmen.

I vissa fall är det så här bokstavligen (HERO är ursprungligen ett taktiskt superhjältespel), i andra fall finns det en skuggeffekt av samma sak (GURPS är ganska smutsig science fantasy), i det tredje fallet är det "generella" spelet avsett att bara vara en begränsad grupp av genrer (Savage Worlds är gladvåld).

Den tredje sortens generella spel tycker jag bäst om, men generellt anser jag alltså att nästan alla generella spel faktiskt har en grej de är ganska bra på - om de är ett hyggligt spel i största allmänhet.

Sedan är det möjligt att det inte är lika bra på denna enda sak som ett spel som skrivits för detta, men å andra sidan slipper man som krank säger att spela någon annans historia.

Erik

 

[Gurgeh]

Jag håller med om att hårt nischade spel som My life with Master ofta är intressantare än "öppna" spel som DoD, frågan är dock om man spelar dom en gång och så var det roliga slut eller om de håller för fler spelomgångar?

Jag tror att de håller för att par spelomgångar i alla fall. (Jag har spelar My Life with Master två gånger, och så många genomspelningar höll det i alla fall för.) Det känns rätt naturligt att man tröttnar på ett sådant spel snabbare än man tröttnar på ett öppet spel, men jag ser det inte som någon nackdel. Ett riktigt nischat spel är (precis som flera personer här påpekat) halvvägs till att vara ett rollspelsäventyr snarare än ett rollspel, och det anses ju helt naturligt att man bara spelar ett rollspelsäventyr en gång och sedan går vidare till nästa. Jag skrev ett inlägg för länge sedan om rollspel som verkligen bara var ett äventyr. Det är något som jag fortfarande funderar på att utveckla, någon gång när jag inte har en massa andra projekt att skriva på.

/tobias

 

[Man Mountainman]

Om jag då får röra mig lite mer mot kärnan i det hela, ett regelsystem som är helt inriktat mot spelets avsedda spelstil (i mitt fall spioneri i en fantasyvärld) är det önskvärt eller är det något som gör att man känner sig "styrd" av spelet i vad man kan/får göra?

Om man accepterar min tes, så blir svaret självklart: "det är önskvärt om man tycker att det är okej att bli styrd". Fattar du? De två är inte nödvändigtvis ömsesidigt uteslutande. Givetvis blir man styrd, men vissa människor är okej med att bli styrda medan andra inte är det. Det hela blir i slutändan en fråga om ens målgrupp.

/Kalle

 

[solvebring]

Både och!!!

Beror helt på spelets utformning, typ känsla i övrigt etc.
Nackdelen med för nichade spel är dock att man kan tröttna fort pga att hela spelupplevelsen känns låst, så jag säger väl ändock: generellt!

 

[Troberg]

Blir det inte lättare att då antingen köra med typ GURPS

Jag kör GURPS, även om jag mer och mer går över till mitt eget Generica, som är mer av "generell bygglåda".

 

[EnGladBjörn]

Generellt, eller snarare anpassningsbart. En enhetlig regelkärna med valbara bitar och massor av justeringsskruvar.

Jag är lat och upptagen, jag vill inte lära mig ett nytt system för varje miljö.

Jag var nog lite oklar, avsåg inte främst generellt som i ett genrellt regelsystem utan i om settingen/världen/spelidéen var så pass generell att man kan spela vad som helst i den.

Av det du sa skulle jag tro att du gärna såg spel utan regler, eller kanske bara med riktilinjer som var så enkla att det är lätt att utgå ifrån dessa i spelsystem av typen GURPS?

 

[Johan K]

Jag vill nog ha lite av boda världar, om jag ska vara ärlig..
För min del så har jag nog mest spealt nichade spel, som DoD.. Dock så är jag inte alls främmande att spela generalla saker.
Som om det är möjligt, så gör en generll historia av det, som om man vill så kan man nicha det till förbannelse.

 

[krank]

Generellt, eller snarare anpassningsbart. En enhetlig regelkärna med valbara bitar och massor av justeringsskruvar.

Själv skulle jag vilja se det här:

Rollspel som bara har med idéer till regler, de regler som är centrala för spelets teman. I CoC, till exempel, kan man ha skissartade regelliknande anteckningar om Insanity, Mythos Knowledge och Mythos Tomes.

På så vis kan man själv som spelledare ta det spelsystem man gillar och helt enkelt anpassa det efter de nya idéerna. Då spelar det mindre roll om SL är van vid BRP, d20, etc. Jag menar med andra ord att det viktiga är att SL kan spendera sin tid på att läsa in sig på världen snarare än reglerna, och att det är viktigare att SL är bekväm i reglerna än att reglerna är perfekt anpassade för spelet. Utgå från att SL är kompetent nog att själv välja ett regelsystem som passar dennes vision, vad denne vill göra med spelet.

 

[Big Marco]

Generella spel som är tematiska och avgränsade. Antingen via spelets regler och/eller vision, eller via en stark spelledare med en stark vision. Jag delar uppfattningen att avgränsningar är av godo då det formar kreativiteten åt ett håll snarare än åt alla håll. Däremot får inte avgränsningen vara så smal så agerandet och handlingsalternativen blir för begränsade eller likriktade.

 

[Mogger]

[ QUOTE ]
Alltså, ska man försöka hitta och begränsa sig till en nisch och försöka utveckla den så starkt som möjligt eller ska man beskriva en buffé av möjliga spelsätt i en välutvecklad värld?

[/ QUOTE ]

Det här är något jag själv har funderat på en hel del. Jag har inte läst alla svar i tråden så det är möjligt att jag upprepar vad någon annan redan har sagt. Men, min åsikt är iaf, om jag har uppfattat frågan rätt, att någon form av fokusering alltid är av godo. Spretiga spel är det värsta jag vet. Och inte nog med det. Alla deltagare får genast olika associationer, visioner och mål med sitt spelande av för generella spel. Då är det väldigt lätt att man hamnar i situationen "en rabbi, en hemlig agent och en svartalvstrollkarl går in på värdshuset..."

Anledninge att jag vill fokusera på en premiss, som inte alls behöver vara snäv, är att den bildar en tydlig plattform där storyn ska utspelas. Det krävs ett tydligt socialt kontrakt, en stark (eller diktatorisk) SL för att styra in generella spel i en nish och då blir några av deltagarnas visoner grusade.

Jag ser alltså främst nischade spel som en organisatorisk hjälp. Något som avlastar spelgruppen och som dessutom ska vara coolt och genomtänkt. Sedan säger det sig självt att det är enklare att skriva regler som ska passa en premiss snarare än en hel värld med oändliga möjligheter.

 

[Krille]

Jag tycker snarast att väldigt många generella system faktiskt är skrivna för en "sorts" historier, och sedan har man liksom utvidgat dem.

Jag skulle till och med kunna säga att alla generella system egentligen är nischade, fast mot aktiviteten "rollpersonerna går på äventyr".

Sen finns det de spel som säger "den här sortens rollpersoner går på äventyr", exempelvis Vampire (vampyrer går på äventyr), Silver Age Sentinel (superhjältar går på äventyr) eller Star Trek (folk i rymdpyjamas går på äventyr). Men egentligen går de allihopa på äventyr och de är egentligen nischade. Det är bara det att det är nischen som har blivit norm, så alla uppfattar det som att alla andra nischer är smala.

 

[Ackerfors]

Trådflytt

Generella rollspelsfrågor tas med fördel på rollspelsforumet och inte på rollspelsmakande. Detta trots att det kan handla om "marknadsundersökning" för vad man själv planerar skapa.

 

[Nightowl]

Det är bara det att det är nischen som har blivit norm, så alla uppfattar det som att alla andra nischer är smala.

Mmm... jag tycker kanske det märks bäst på D&D, som folk tenderar att betrakta som "generell fantasy" när det i själva verket är en ganska smal genre inom fantasyn med begränsade plotter.

Erik

 

[Mogger]

[ QUOTE ]
Jag skulle till och med kunna säga att alla generella system egentligen är nischade, fast mot aktiviteten "rollpersonerna går på äventyr".

[/ QUOTE ]

Räknar du att sköta ett gods, administrerar ett län, att bedriva handel, att knega o.s.v som att gå på äventyr är jag helt med. Men inte annars.

 

[Big Marco]

Jag skulle till och med kunna säga att alla generella system egentligen är nischade, fast mot aktiviteten "rollpersonerna går på äventyr".

Nej. Så kan du ju inte säga och hålla god min. Givetvis kan du ju godtyckligt sätta ut kriterierna för var gränsen "(bred) nisch" kontra "generellt" går, men ändå. (Eller om du tycker att allt man kan ta sig för är att vara på äventyr? ,-)

Aces & Eights är ett generellt spel då det tar upp allt från "äventyrande" till övriga världssimulationistiska aspekter, som ranchhantering och boskapsdrivning. Eon är ett generellt spel med administrativa världssimulerande delar som inte är att "gå på äventyr".

Jag håller med om att många generella spel mest pushar för äventyrsgående, men långt ifrån alla.

 

[Sodivra]

Men då kan man ju vända på det: Jag tänkte just skriva ett inlägg om att Nobilis kanske ses som nischat inte för att man kan spela få saker i det, utan snarare för att det är annorlunda. Annorlunda från äventyrarspelnormen där det ändå implicerats att man kan göra lite vad man vill med spelet, eftersom det är "standard".

 

[Krille]

Nej. Så kan du ju inte säga och hålla god min.

Klart jag kan! Kan John Wick komma undan med att rollspel består av två moment, hur man dyrkar dörrar och hur man slår ihjäl goblins, så borde jag kunna komma undan med att generellt äventyrande är egentligen en rätt smal nisch fokuserad kring "rollpersoner går på äventyr".

Det är måhända inte fullständigt faktuellt korrekt (det är inte John Wick heller, för han skiter i en massa administrativt jox och struntar i hela Forge-rörelsen, bland annat), men det borde funka alldeles utmärkt som en liten pekpinne om hur lite rollspelande faktiskt har utvecklats sedan 1974. Vi gör fortfarande rollspel som går ut på att rollpersoner går på äventyr, precis som första utgåvan av Dungeons&Dragons.

Sen kan man ju fråga sig... hur mycket av det här världssimulerandet omfattar mer rollspelande än allmänna självdeklarationen? I Aces&Eights har jag ingen aning, men i Eon... ganska lite. Det är lite formulärhanterande och ett och annat färdighetsslag, men... tja, som sagt, var är rollspelandet i världssimuleringen? Det är mest en grej vid sidan om för att göra rollpersonen bättre på att gå på äventyr.