Nekromanti Nittiotalet! Hur ägigt var det inte?

[Rising]

1993. Det var två låtar som alla lyssnade på; och dessa låtar markerade båda slutet för respektive band; Spin Doctors och 4-non blondes. Jag tyckte att "creep" med Radiohead var rätt bra också, och de visade sig hålla desto bättre i längden. Och här hemma i Svedala så dominerade Atomic Swing precis allt.

Britpop, grunge, eurodisco och techno. Riktiga såpor på TV (hur exotiskt framstår inte det idag?). Datortidningen High Score blev långsamt en porrtidning. "Lager på lager" var en jättebra devis för hur man skulle klä sig. Flanell och Fleece - det var så djäkla skönt. Reservoir Dogs och Pulp Fiction, NRJ och Bandit (med engelsktalande radiopratare - hur lyxigt kändes det inte?).

Vad minns ni bäst från nittiotalet? Vad känns exotiskt och gammalmodigt idag - och vad känns fortfarande fräscht?

Dominerande - för mig
Bästa skivorna: The Prodigy Experience, Atomic Swing Panicburgh City, Brainpools första, Cypress Hills Black Sunday, Radioheads The Bends och OK Computer. Green Days Dookie och... hrm... Blur's Park Life.

Roligast: Det var tre saker under nittiotalet jag garvade så mycket åt att jag bokstavligen talat ramlade omkull: Do the choka-choka på första Hassan-skivan, Varanteaterns Stentrollet från Gästrikland och Illern Göran i Glen Killing i manegen.

På TV: Arkiv X och Twin Peaks dominerade hårt. Emanuelle på sena kvällar var också bra. I början tyckte jag faktiskt också att Fångarna på Fortet (innan Gunde blev programledare) var jättebra. Popsicle hoppades att Arvingarna skulle dö i en tragisk bilolycka.

Snyggast: Sandra Bullock framförallt, men jag hade faktiskt en crush på ginger spice också, fast det skäms jag lite för idag.

Tydligast Signum:
Pulp Fiction och Nirvana var nittiotalet.

Gammalmodigt
Etno! Alla blev helt galna i Enigma's return to innocence. Jag försökte lyssna på den igår, men mitt huvud exploderade redan i början på jojken. Obegriplig musik.

Rednex är också... bara... urk. Plojmusiken blev verkligen bättre iom Marcoolio.

Såpor, Eurodisco och Hudson Hawk är grejer som känns helt pudas idag.

Häftigt Fortfarande
Stacka Bo's singel Here we go again, och framförallt hans kläder och stil. Ashäftig.

Krome & Time "the license". Fan, så här lät dansmusiken en gång i tiden! Jag börjar garva varje gång jag hör början på den här låten, attityden är så stenhård, och trummorna är helt galna.

Lenny Kravitz "are you gonna go my way". Fortfarande astuff.

Die Hard ett: Kanske den bästa actionfilmen någonsin.

Bailando och Blümchens Ich bin vidrig hier! Låtar jag hatade då - men som jag älskar idag.

 

[Foggmock]

Du är fan äcklig, Rising.

Såhär in retrospect så avskyr jag nästan nittiotalet mer än jag avskyr åttiotalet, främst på grund av musiken.

En av mina soldater hade en "Summer hits"-platta av något slag (det stod dock Håkans guldplatta på den, han hävdade att det inte var han som namngett den) och det var uteslutande nittiotalslåtar på den, typ Bailando, Macarena, Jaja-ye-koko-bambu och andra låtar med nonsensnamn. Jag och min andra, mer musikmedvetna, soldat, skrattade gott åt den och ringde ägaren till plattan som var på annan plats och drog det klassiska nittiotalet-ringde-och-ville-ha-tillbaka-sin-musik-skämtet. När Håkan inte fattade någonting blev allt mycket roligare.

Nirvana, Green Day och Cypress Hill är i och för sig bra, men det är ju på den mer mainstreamiga radiomusiken man kan deifiniera ett årtioende, och för nittiotalet är det med bannor underkänt på den biten. På tvåtusenentalstalet har ju radiomusiken släppt in mycket som förut var alternativt utan att det alternativa har tvingats "sälja ut".

Kläderna.. jag minns inte så mycket av det, men fjortisar har alltid varit fjortisar och jag tycker fortfarande att de standardiserade fjortisutstyrslarna från nittiotalet ser bättre ut än de från åttiotalet.

Så nä. Betänker man dessutom Pokemon, Eurodisco och starten av dokusåpornas tidevarv så suger nittiotalet purjo.

 

[Hjalle]

Kläder.

Magtröja och platåskor. Kort magtröja alltså, inte ens sån där lite-för-liten-topp som idag.

-Hjalle, minns även om han försöker glömma.

 

[Rising]

Bra Euro

Det fanns bra euro också. Fast man får vada igenom en del Captain-hollywoodskit för att hitta det. Jag hade eurokväll för ett tag sedan och letade igenom obskyra spår på gamla samlingsskivor, och ett par av dessa låtar blir jag faktiskt riktig glad av.

Rocking for myself med Motiv8, bland annat.
Ebenezer good med The Shamen en annan.

De håller absolut än idag. Hon, Danni Minogue gjorde också en bra låt, har jag för mig.

Öh, nu kommer jag inte på fler, bara för det.

Vilka är era eurofavvosar? (Den som säger Jam & Spoon får en smäll)

 

[Nightowl]

Vad är Euro?

Ärligt talat, jag kan lika mycket om musikstilar som en genomsnittlig get. Vad är euro, förutom en valuta då?

Erik

 

[Eksem]

"Eurodisco... känns helt pudas idag."

Le Sport och Cat 5 då? Det finns ju inget hetare. Fast det är kanske mer eurodisco av sent 80-talssnitt än det som E-Type höll på med under 90-talet. Men ändå.

Annars är visst ditt 90-tal ganska identiskt med mitt. Jag skulle bara vilja lägga till att jag tyckte att Spice Girls var skitsnygga och att jag därför har varit fulsnygg-skadad sen dess. Att det redan tidigt fanns nakenbilder av Ginger Spice på internet har säkert gjort sitt till när det gäller formandet av min syn på saker och ting.

 

[Ackerfors]

Re: Bra Euro

"Vilka är era eurofavvosar?"

Om den här är eurodisco:
La Bouche - Be My Lover

 

[Rickard]

Inte alls faktiskt

Eh, får rannsaka mig själv här.. Blir mest namndropp.. Själv är jag mer för 80-talet.. Där fanns det mer utstående, klockrena saker att peka på..

Hockeyfrillans död.. Jösses.. Jag blandar alltid ihop sent 80- och tidigt 90-tal, men jag kommer ihåg att jag faktiskt hade hockeyfrilla runt decennieskiftet..

Pojkband.. NKOTB och sedan blev det en masshysteri.. Pojkband överallt! Vi får fortfarande lida från dess efterskalv redan 5 år in på detta sekel..

PC in i hemmet.. Internet till alla.. LAN!

Mycket med dator faktiskt.. Såg A night at the Roxburys och Blade för första gången på datorn.. Häpnade över kvaliteten..

Buffalo.. Dricka som doja..

Brillor blev mindre..

EM i fotboll -92 i Sverige?

Beverly Hills och Baywatch.. Fast de går ju ännu... tyvärr..

Blossom, eh... och en massa andra tonårskomediserier..

Roliga reklamfilmer.. "Du har ju hela helgen på dig".. Var en period då det blev bara humor i reklam, kändes det som..

Goth..

Nördkulturens tillväxt och acceptans..


Ja, nu ska jag dra och träna..

/Han som har glömt en massa viktiga saker

 

[Rising]

Re: Vad är Euro?

Vad är euro, förutom en valuta då?

Poptechno a la E-type och 2 Unlimited.

Riktigt typisk Euro har en rappande neger, en tjej som sjunger, och ett namn som slutar med XX; som Flexx, Staxx, Maxx, Flaxx och Sexx (jag lovar att samtliga dessa band fanns, och att de allihop bestod av rappande neger+sjungande tjej). Vissa band hade en tekniknörd också, som stod och trixade på en keyboard i videon.

 

[Nightowl]

Är Aqua Euro?

Fast dom inte slutar på XX eller har någon neger med?

Erik

 

[Rising]

Ja, men inte balladen i Sliding Doors.

De är ett rätt halvtypiskt nordiskt Euroband (vi brukar ha svårt att förse de sjungande tjejerna med riktiga negrer, så vi fuskar). Balladen i Sliding Doors är dock förmodligen ingen Eurolåt, inte som jag kommer ihåg den, iaf. Men de gamla låtarna är rätt typiska eurolåtar, absolut.

 

[Mask_UBBT]

Sen när är inte Nirvana mainstreamradiomusik?[ant]

Kom igen. Grunge var ju sjukt mainstream i ett helt år, det kommer ju till och med jag ihåg.

Det skönaste var grungemodet. Flanellskjortor för 800 spänn! Och lager-på-lager modet grundade sig ju mest i att Kurt Cobain hade komplex för att han var så benig?

/Gabbe - gillar grunge skarpt fortfarande. Pearl Jam, Blind Melon, Alice in chains, Mother love bone, it's all good.

 

[Foggmock]

Re: Sen när är inte Nirvana mainstreamradiomusik?[ant]

Alltså, det var ju jävligt alternativt även om det fanns överallt. Man lyssnade på Nirvana om man ville vara lite speciellare. Ungefär motsvarigheten till dagens nu-metal.

 

[Gordeg]

Tidernas mest överskattade film?

Alla pratade så mycket om hur bra Pulp Fiction var så när jag till slut såg den blev jag grymt besviken. Missförstå mig inte, jag tycker att det är en riktigt bra film, men den var inte så bra som en del ville göra gällande. ("WOW! Den här filmen har förändrat mitt liv!")

Men Pulp Fiction hade en enorm impact på populärkulturen på 90-talet. Filmmusiken var ju bara början. Det följde dessutom en våg av filmer där de kriminella var hjältar. Visst hade filmer med brottslingarna som huvudpersoner gjorts tidigare men efter Pulp Fiction ökade i mitt tycke glorifieringen av våldet och den laglösa livsstilen. Outlaw-grabbarna levde coolt, såg coola ut och framför allt snackade de coolt. Om ni ser Samuel L. Jacksons fejs framför er när ni läser det här fattar ni precis vad jag menar.

Gordeg

 

[Dewil]

90-talet - när hiphop fortfarande svängde, när det gjordes bra popmusik och när eurodiscon var stenhård i jämförelse med mjäket som spelas i dag.

(Det enda jag kan komma på som är bättre i dag är att powermetalen har kommit tillbaka.)

Lite eurodisco att namedroppa:
- "Love, sex, intelligence" med The Shamen
- "Automatic lover" med Mc Sar & The Real McCoy
- "Feel the heat of the night" med Masterboy (precis så härligt hjärndöd som man vill att 94-disco ska vara)
- "Move that body" med Look Twice feat. Gladys (japp, Afro-Dite-Gladys)
- "The key, the secret" med Urban Cookie Collective

1990-talseurodiscon är sannolikt musikhistoriens mest baktalade musikstil. Vi som älskar den är få men fanatiska.

Faktum är att jag inte borde få svara på en sån här fråga, eftersom jag inte har kommit ur 1990-talet än.

Dewil, 94-disco-konnässören

 

[Nightowl]

Ah, tack, då förstår jag! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Vitulv]

Nu var det här rätt tidigt under nittiotalet, så en del av småfisarna kommer nog inte ihåg hur det drog igång, även om de känner sig hemma i nittiotalet senare del. Men Ultima Thule var nittiotalet. Nittitotalet var då nationalismen blixtrade till under en ganska kort men väääldigt intensiv period.

Kommer ni ihåg? Löpsedlarna (Nu ska de ut!), dokumentärerna (Rasist? Javisst!), trackslistan!

Media älskade det här, särskilt när de fick stoltsera med sensationer som att Ultima Thulse kollade rasistfilm (det visade sig vara Romper Stomper, och trots att man visade utdrag ur filmen i samma reportage hävdade reportrarna att det var en nazistisk propagandarulle som gick ut på att misshandla svarta (fast det inte finns några svarta med i iflmen)), Expressen gick på pumpen under kampanjen "Nu ska de ut! - Svenska folket om invandrarna" när de tapetserade busskurer med sverigeflaggor omgjorda till hakkors.

SHARP-skins var inte att tänka på. Alla coola katter var nu halvskins med bombarjacka av fel märke och getta-grips tiohålare (helst inte för åtdragna för man fick inte bli alldeles för lik en riktig skinnskalle för morsan). Rakad skalle hade inte slagit igenom än och de flesta halvskinsen vågade inte eller fick inte för morsan.

Och den riktiga skinnskallen då? Han som vågade och fick för morsan? Han hade den där nittiotaliga skinheadstilen som originalarna och sharpsen kallar "bonehead". Fjortonhåls getta, olivgrön bomber med sverigebåge på armen, rakad in till huden på skallen, vikingatshirt från punkt-shop och citycamobrallor knutna ovanför kängorna. Tillbehören var ölkasse, ärr i fejan och bollträ.

Idag är det inte många skins som skulle gå runt såhär utan att bli mobbade till döds av sina livsstilsbröder som anammat originalarstuket och tonat ned de nationalistiska tongångarna till förmån för brittisk och jamaicansk rudeness.

Punken fick också en revival med band som Dia Psalma och Coca Carola, även om punkarens roll under tidiga nittio mest var att få stryk av skinnskallarna som i sin tur fick stryk av invadrarkidsen.

Vikingarock, vit-maktmusik och punk är min bild av tidiga nittiotalet. Eurtechno också förstås. E-type var och är min favvo i det fallet.

- Vulf

 

[Saxifrage]

90-tal, ikonernas fall och The Dark Age

Nittiotalet regerade. Det finns inte ord för hur mycket nittitalet rulade. Det finns heller inte ord för den dekadens som brett ut sig sedan millenieskiftet sopade undan hyfs, stil och coolhet och ersatte det med dokusåpabrus.

På 90-talet fanns det förebilder. Linda Norrman, Anders Nunstedt, Andres Lokko, Jan Gradvall och flera andra härskade med coola krönikor, ett fullständigt ofattbart lager med cred och en osviklig trendkänsla. Det är svårt att tro idag, men till och med Kristian Luuk var cool som en swimmingpool. Det fanns musik: indiescenen rymde en oändlig mängd gitarrbankare och alla lyckades de på något märkligt sätt skapa oförglömliga ögonblick i trånga konsertlokaler. Tjejerna var söta och hade coola tshirts och dr martens. Som kille klädde man sig ledigt elegant och passade in både på släktfester och indieröj utan större åthävor. Möjligen drog någon på sig grungepaltorna, men även grungekillarna hade ju platsat på catwalken jämfört med hur kidsen ser ut idag. Det fanns grymma TV-serier, till och med SVT:s eftermiddagsprogram regerade. Växjö producerade sanslös lågbudgethumor och välproducerade underhållningsprogram. Minns Kosmopol! Yee, man rullade till och med hyfsade SF-serier mitt i sina "ungdomsblock" på eftermiddagarna! Joy! Golden age! Man stuffade sig genom Stockholmsnatten och det gick faktiskt att hålla koll på musikvärlden enbart genom att kolla på SVT, eftersom stats-TV uppenbarligen hade vett att hålla sig med en musikredaktion med fingertoppskänsla. Heck, t.o.m P3 höll ju standarden efter att man kastat ut Radiosporten och Hallå Trafikant.

Sen kom mörkret.

Ungefär när jag själv började nå den där åtråvärda åldern strax över 20, då hade ikonerna rasat för länge sedan. Den-där-Linda ägnade några år åt skrikfeminism innan hon blev kristdemokrat och började skriva om blöjor. Kristian Luuk skaffade en talkshow, kröp för monarkin och blev... "folkkär" (gaah!). Det tyngsta fallet var ändå när jag upptäckte att Jan Gradvall skrev beundrande om expedition Robinsson. Jag menar, Robinsson! Vad hände med stoltheten? Den subtila snobbismen? Näsan för de bestående värdena? De långa utläggningarna om gitarrsolon som förändrat världen?

Sen rasade det bara. Indiebanden pluggade ur och vi fick Britney och Linkin Park. Kidsen tog upp allt det dåliga vi redan ratat från 80-talet och började klä sig i trasiga jeans och benvärmare. SVT slängde ut alla sevärda TV-serier och tog istället på sig rollen som skattefinansierad pionjär inom mobbing-TV (Strix tackade och tog pengarna). SVT:s musikprogram slutade med nyhetsbevakning och började istället göra program om artister som David Bowie eller Bob Dylan! Kom igen: Bob Dylan??? Det är bara så ogripbart att samma kanal på 90-talet visade videos med Wedding Present eller Magnapop, så jag hade inte trott på det själv om jag inte haft kvar singlarna i hyllan (som jag köpte på skivbörsarna runt StEriksplan efter att ha hört dem första gången i SVT). Liksom, vad hände?

Som sagt: 90-talet ägde mer än någon osnuten liten sk*t till 80-talist kan ana. Det var en guldålder och vi kommer aldrig mer se dess like, för det dog när millenieskiftet svepte in och tog allt fint och vacker med sig. Tusen tack Rising för att du tog mig tillbaka för en stund!

Det allra märkligaste är att förfallet egentligen tog fart på allvar ungefär när jag gjorde lumpen. Scary.

/Sax, remember the 90:ies. Always.

 

[Targon]

Naughty!

Ebenezer good med The Shamen en annan.

En riktig goding minsann! A great philosopher once wrote: Naughty, naughty, very naughty.

En annan personlig favorit inom denna minst sagt diskutabla genre är Jam & Spoon feat. Plavka med Right in the night från 1993. Kanske en favvis mest av nostalgiska skäl eftersom den var mycket på MTV när jag pluggade som grundstudent, drack rödvin, bolmade cigg och kollade in chicks.

 

[Rising]

Just ja, eftersom jag hatade Ultima Thule så missade jag det tåget helt. Men du har rätt, det var verkligen en enormt stor del av nittiotalet.

Punken fick också en revival med band som Dia Psalma

Trots att jag bodde i Strängnäs då så har jag aldrig ens hört Dia Psalma, inte så att jag kommer ihåg det iaf. Var de bra?

Däremot så kommer jag ihåg skivan "50 spänn" som bara kostade en femtiolapp och som var sprängdfylld med (tyckte jag) riktigt, riktigt bra låtar. Jag hade den visserligen inte, men jag ville alltid höra håh-håh-håh-håh-hockeyfrilla - medan mina polare tyckte jag var jobbig eftersom de menade att det var skivans kanske sämsta låt.