Nekromanti Nittiotalet! Hur ägigt var det inte?

Je suis un idiot...

... och inte kan jag franska heller. Det här har ju Rosen redan berättat i här . Minnet är bra men kort.


Storuggla, aladåb power
 
Re: Jag läste det först som "äggigt"...

så har jag klättrat upp på ett berg och sett på utsikten och getterna, och det blev ingen romans där heller.

Tja, åtminstone i indiska bergsbyar så brukar det gå omkring söta tjejer som vallar de där getterna, så det ska kanske inte underskattas. (-:

Det kanske är min shoujomangafixering som gör det,

Shoujo-manga är faktiskt inte så dumt heller... Fru Mekanurg övertalade mig att ta med en video och introducera hennes släktingar för anime, som är ett rätt okänt fenomen därborta. 'Sailor Moon SuperS - långfilmen' räckte för att övertyga Sangita om jag inte var nån machotönt, musiksmaken till trots.

--
Åke
 
Hur Dante såg ut på 90-talet …

Hittade ett foto av mig från 1991.

Kvinnan med tatueringen skulle sedermera bli min fru.

Needless to say, just denna del av mitt personliga 90-tal tycker jag var ordentligt ägig.

838662-bubbelpool_liten.jpg
 
För mig så började 1990-talet på hösten 1989 när Berlin-muren föll och frihetens vindar började blåsa österut. Fort som bara den flög jag till Västberlin för att få se undret på nära håll. "Dancing on the Berlin Wall" bar därfter en särskild undermening för mig.

Sedan utbröt kaos i livet: Wastelands, mitt första möte med Rosen, sjukdom, Indien-vinter, giftermål, arbetslöshet, min första publicerade "seriösa" bok (handlade om FNs fredsbevarande insatser), Viking och annat följde i en otrolig röra. Det var väl först 1995 som livet började få någon ordning igen.

1998 föddes min äldsta dotter, vilket medförde otroliga omkastningar igen, fast då på ett konstruktivt sätt.

Den 90-talsfilm som hade störst impact på mig var Jurassic Park I, som för mig omdefinierade vad SFX är för något. Visst var manuset lökigt, men -- oh my -- de där monstren levde! Rosen introducerade anime för mig vilket förde vidare till Miyasakis Nausicaa och Laputa som öppnade en ny estetisk värld.

90-talsmusiken svepte förbi utan att fastna. Istället upptäckte jag Bach -- non plus ultra.
 
Nittiotalet är glömt...

Jag minns ingenting från nittitalet! Det är en enda stor minneslucka!
Jag läste 155 poäng på universitetet, varav jag glömt 149. Jag var arbetslös ett halvår, hankade mig fram på vik och projekt och sålde min själ till ALU-djävulen. Sen fick jag fast jobb och det var en snudd på lika lycklig upplevelse som att få barn.

Musik - TV - jag minns inget! Joooo, Arkiv X förstås. Och B5. Samt vår första dator med tillhörande spel - Alone in the dark t ex.
 
Re: Kors i all sin dar!

Yassilus said:
Jaggernaut said:
"Du kan ju inta vara lika gammal som jag. Det går ju liksom bara inte"
Umm, vafföntedå?

Tydligen så går det men jag har alltid uppfattat dig som äldre. Vet inte riktigt varför men du är väl lite seriösare än mig (jo jag vet man behöver inte vara "gammal" för att vara seriös) och jag tycker du ser äldre ut på bilden.

Fast sedan är det ganska många som visat sig vara antingen yngre eller äldre än vad jag trodde de var.

/Jaggernaut - skev åldersuppfattning.
 
"
Trots att jag bodde i Strängnäs då så har jag aldrig ens hört Dia Psalma, inte så att jag kommer ihåg det iaf. Var de bra?"


Jarå, de var skitbra. Har du verkligen inte hört dem? Du vet; "men i min vääääärld, lever människor lyckligt och utan besväääär, sitter här för att förstå att min ideologi är helt fel väg att gå - tro rätt, tro fel, är det du eller jag som avgör det?"

Och om du har några femtio-spänn plattor så kan jag nästan sätta en slant på att de är med där.

- Vulf
 
Jag hade den visserligen inte, men jag ville alltid höra håh-håh-håh-håh-hockeyfrilla - medan mina polare tyckte jag var jobbig eftersom de menade att det var skivans kanske sämsta låt.

Exakt! På 90-talet hade man nämligen cred och självrespekt och lyssnade inte på sönderspelade radiohittar när det fanns genuint bra musik. Dina polare hade ju helt rätt.

(iofs gillar jag också "ishockeyfrisyr", men det är helt ovidkommande)
 
Re: När började nittiotalet?

Ha! Vi har samma årtal, men olika motivering. (Jag ska komma ihåg dina.)

1991/92: Nirvana släpper "Nevermind" och banar väg för den disparata samling rockband från Seattle som kallas grunge. 2 Unlimited släpper "Get ready" och deras stil ersätter raskt Stock-Aitken-Watermans patenterade danspop. 80-talsrocken drar en sista suck med Guns 'n Roses "Use your illusion", Scorpions "Crazy world" och Europes sista skiva, vad den nu hette. Metallica slår igenom, hård hårdrock kommer in på listorna. Dr. Dre släpper "The Chronic".

2001/2002: Kylie Minouges "Can't get you out of my head" markerar en ny era av diskopop. Åttiotalsvågen med både new wave och blipblopp, P3 har världens enda riksradiosända program med bara datorspelsmusik. The Strokes banar väg för coola, skramliga pop/rockband. Eminem släpper "The Eminem Show" och markerar att Dr. Dres funk är död. Dancehall slår igenom liksom exotiska rytmer från Indien. 80-talsrocken reinkarneras i powermetal och Iron Maiden är tillbaka.

För närvarande verkar 80-talssynten vara på väg tillbaka - kommer vi månne att drabbas av både pudelrock och italodisco nästa år?

Själv ser jag fram emot en 94-disco-revival.

Dewil
 
Schysst badräckt !! (ANT)

Dock skulle det krävas MYCKET för att jag skulle sätta på mig en sdåan dräckt.. :gremgrin:
 
Re: När började nittiotalet?

"italodisco nästa år?"

Antingen bubblar italodiscon redan (Ministry of Sound-samling och allt), eller också var det bara ett undergroundfenomen den här gången som kom och vände. Men jo, det har varit en del italodisco senaste två åren.
 
Re: Trodde faktiskt att det var...

Äh! Han har ju ränderna på andra ledden. :gremtongue:
 
Re: Hur Dante såg ut på 90-talet …

Wow!

Ni skulle kunna få se en nakenbild på mig från 91, fast då är jag 56 cm lång, 5 kg tung och nyförlöst. :gremwink:

-Hjalle, fjorton suger.
 
Back
Top