För mig så började 1990-talet på hösten 1989 när Berlin-muren föll och frihetens vindar började blåsa österut. Fort som bara den flög jag till Västberlin för att få se undret på nära håll. "Dancing on the Berlin Wall" bar därfter en särskild undermening för mig.
Sedan utbröt kaos i livet: Wastelands, mitt första möte med Rosen, sjukdom, Indien-vinter, giftermål, arbetslöshet, min första publicerade "seriösa" bok (handlade om FNs fredsbevarande insatser), Viking och annat följde i en otrolig röra. Det var väl först 1995 som livet började få någon ordning igen.
1998 föddes min äldsta dotter, vilket medförde otroliga omkastningar igen, fast då på ett konstruktivt sätt.
Den 90-talsfilm som hade störst impact på mig var Jurassic Park I, som för mig omdefinierade vad SFX är för något. Visst var manuset lökigt, men -- oh my -- de där monstren levde! Rosen introducerade anime för mig vilket förde vidare till Miyasakis Nausicaa och Laputa som öppnade en ny estetisk värld.
90-talsmusiken svepte förbi utan att fastna. Istället upptäckte jag Bach -- non plus ultra.