Nekromanti Nivå vs balans

Tyr

Hero
Joined
14 Oct 2000
Messages
1,647
Location
Karlskrona
Re: Appropå Ars Magica [OT]

Jag har lite egna översättningar på vissa saker men du förstår nog ändå, och annars går det snabbt att ändra.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,477
Location
Uppsala
Tackar! [OT]

Det ser väldigt prydligt och tydligt ut.

Nu gäller det bara att få igång skrivarskrället också...
 

Tyr

Hero
Joined
14 Oct 2000
Messages
1,647
Location
Karlskrona
Re: Appropå Ars Magica [OT]

Nej jag tar faktiskt inte bort alla möjligheter att bli bättre. Bara den där ”gratis” slentrian belöningen i slutet.

*Andas ut* Jag blev lite orolig där...vad skulle alla groggs göra om vintrarna om de inte fick träna upp sitt supande? /images/icons/laugh.gif

Jag är absolut intresserad. Av alla idéer du har till Ars Magica. Skall nämligen lansera en gammal Ars sida som jag har, antingen här på rollspel.nu eller på spelaroll.net och då kanske jag får lov att lägga upp en del av dina idéer där?

Jag är rädd för att jag är en ganska nykläckt Ars Magica-spelledare så jag har inte hunnit fixa några egna förbättringar till spelet. Men min sammanfattning får du gärna använda dig av. Du kanske kan fixa till den lite och slänga upp den på din sida om du tycker att den är bra. Meddela oss på forumet så fort som du har fått upp din sida, det låter intressant. Och vid det laget kanske jag har något annat att komma med.

Sammanfattningen av träning/övning finner du i mitt svar till Faehrengaust längre ner.
 

telcontar

Warrior
Joined
10 Mar 2002
Messages
227
Location
Rivendell
Re: Så illa är det väl inte..

Nä, jag tänker inte skippa EPn. Jag funderar bara högt.EPn har som sagt aldrig varit ett problem i min grupp. Det är ganska lätt att ta ner en spelare som försöker att plocka poäng genom att hitta på en massa dumheter genom att "utnyttja" sysytemet på jorden Man ger helt enkelt inga poäng förrän de gör nått som är vettigt. Den spelaren kommer nog att rätta in sig i ledet ganska fort.
Härförleden tog vår mentalist (lvl 51) kontroll över en drake, drog ur honom all information som vi ville ha, och dödade honom sedan genom att tvinga honom att flyga ett par hundra meter upp i luften, för att sedan tvärvända och störta honom rätt ner i backen! Han hade lika gärna kunnat släppa honom, men krigaren i gruppen framhöll att de med sin alignment inte kunde låta honom leva. Det skulle bryta med hur våra rollfigurer ser på saker och ting. Alltså dödade de honom.
Eftersom det var busenkelt för dem att ta kål på den stackars draken (lvl35) så fick de pyttelite poäng för den delen av sitt agerande. Ingen av dem motsatte sig det, det var inga problem alls.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,477
Location
Uppsala
Välvillig? [OT]

Men efter att en välvillig kritiker kår från detta forum, tittat över den och hämnats för allt tarvligt som jag slängt ur mig under det gångna halvåret.

* vässar tangentbordet och fnissar hysteriskt /images/icons/devil.gif *

Trevligt med en Ars Magica sida. Ser fram emot att få ta del av stora lass av bra material.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Evighetsspelande ett problem?

”Nu undrar jag vad ni har för inställning till rollfigurer med HÖG nivå, något som kan tippa balnsen ordentligt i ett rollspel.”

Min uppfattning är att rollpersoner på hög nivå ofta påverkar spelet negativt. Många intressanta situationer i spelet går förlorade eftersom rollpersonerna har olika specialtricks att plocka fram. Interaktionen med många SLP blir lidande eftersom rollpersonernas överlägsenhet gör att de inte behöver ta samma hänsyn till vad omgivningen tycker. Spelledaren får svårare att sköta eventuella motståndare eftersom dessa har en större arsenal till sitt förfogande som är lurigt att få grepp om och sköta på ett sätt som förefaller rimligt utifrån den aktuelle motståndarens synvinkel.

” Hur tacklar ni det? Man kan ju inte gärna förbjuda RPna att nå höga nivåer, eftersom det är det spelet till syvende och sist går ut på (om man nu undantar förlustelsen över att spela)!”

I sann ”Bullen-anda” kan det vara läge att prata med spelarna om hur de vill att spelet ska gestalta sig. Vad är det som är kul med spelandet? Är det så säkert att de tycker att ”ju bättre rollpersonen blir, desto roligare”? Om de säger sig tycka det – ge spelarna rollpersoner med 10 000 på alla grundegenskaper och med 80 magiska föremål vardera och se om de fortfarande har samma uppfattning... /images/icons/wink.gif Försöker man analysera läget kommer man troligtvis fram till att det kan vara kul med rollpersoner som blir skickligare utifrån sina förutsättningar, men att detta bara är roligt till en viss gräns.

Det här med EP har tagits upp i tråden och om man har EP i spelet så finns en annan sak man bör titta på, nämligen ”evighetsspelande” där ständigt nya kampanjer påbörjas med samma gamla rollpersoner. En anledning till uppfattningen ”rollperson som blir bättre = roligare rollperson” tror jag är just detta. Spelar man samma rollpersoner utan att det finns någon form av slutpunkt (kan vara något som beror på vår trista verklighet t ex ”spelledaren flyttar till inre Mongoliet om två månader”, något som har med rollpersonerna att göra t ex ”när min rollperson blivit kung av Berendien och Lasses rollperson lyckats vinna Myrandas hjärta är de nöjda och lever lyckliga i alla sina dagar”, något som spelledaren bestämmer, t ex ”den här Star Wars-kampanjer tar fem-sex spelmöten, sen är det Chock som gäller!” o s v.) blir lätt ”bättre rollpersoner” ett mål för spelarna. Anledningen är att EP skapar rollpersoner som ständigt förbättras och om det blir för stor skillnad i skicklighet mellan rollpersonernas prestationsförmåga är det lätt hänt att den som har sämst rollperson tycker det blir tråkigt. Detta framförallt om gruppen spelar på ett sätt där fysiska handlingar av olika slag från rollpersonernas sida är mer eller mindre centrala i spelet.

Alltså tror jag på att tänka över det här med evighetsspelande och testa att spela fristående kampanjer där man inte använder rollpersonerna igen efter att kampanjen är slut. Eftersom spelarna då vet att de inte riskerar att ”dras med” en sämre rollperson i tid och evighet fokuserar de mindre på dess prestationsförmåga. Fristående kampanjer gör också att man i större utsträckning vågar ha lite mer speciella rollpersoner med nackdelar av något slag, en udda personlighet, annorlunda livsmål m m. Det är också lättare att skapa kampanjer som byggs kring rollpersonerna. Ska rollpersonen spelas under en icke-överblickbar tid är det lätt hänt att man inte vågar låta rollpersonen ha någon svaghet som kan göra att den riskerar att inte alls fungera/bli väldigt trist i framtida kampanjer. Givetvis kan man även i en fristående kampanj försöka få sin rollperson så bra som möjligt, men detta bör då grundas på att rollpersonen själv har som mål att bli skicklig inom ett eller flera områden, inte på att spelaren känner ”fan, jag måste få mer EP, annars kommer jag inte ha lika kul”.

Allt enligt min personliga erfarenhet ska noga sägas... /images/icons/smile.gif

Kunde förresten vara intressant att höra vad fler personer har för erfarenheter av evighetsspelande kontra fristående kampanjer. Har själv till allra största delen erfarenhet av evighetskampanjer så jag kan absolut inte säga att jag är övertygad om att fristående kampanjer löser eventuella problem.
En bra variant är kanske för övrigt att spelledaren gör fristående kampanjer, men som förlängas om rollpersonerna gör saker ”inom" kampanjen, t ex ”fan, borgruinen som vi passerade bara måste vi rusta upp” eller ”killar, vi måste stanna här tills jag lyckats ragga upp värdshusvärdens dotter”. Däremot langar spelledaren inte in några ”kampanjstartare”, t ex ”det kommer fram en man på värdshuset som erbjuder er 500 silvermynt för att...”

Arcana - som är trött men hoppas ha skrivit något ganska vettigt i a f...
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
Re: Prova att spela en RP med riktigt livsmål först...

"...så får vi se om du fortfarande tycker hela poängen med rollspel är att bli bättre på dina färdigheter."
Nu ska jag inte lägga ord i Caen Ka-sun-dors mun men det skrev han inte, utan att det var en av de roligaste sakerna..

"Jag ska starta min egen religion!"
Men om det hela hade lyckats? Hade hon förvandlats till en mer handelsmansaktig kvinna med färdigheter i räkning, administration m.fl.?

"Jag ska bli en jetsettare!"
Skrev du inte tidigare att alla människor är jämlika, fast på olika punkter? RP:na borde få bättre kunskap i häleri, knark o.dyl..

"Jag ska bygga en egen dungeon!"
Teknologi, grottorientering, zoologi (för alla monster som de ville ha med)..

Jag försöker inte övertyga dig om att mitt sätt på något sätt ska vara bättre.. Men själv har jag någon gång tittat ner på mitt rollformulär och tänkt "Jag har färdats ute i vildmarken nu i... jag vet inte hur många dagar och lagat min egen mat men ändå har inte mina kunskaper i vildmark och matlagning förbättrats.".. Att se sin gubbe utvecklas, personligt (händer inte för ofta, tyvärr) som kunskapsmässigt, är en kul grej för mig.. Anledningen varför jag är lite emot att spela "konventsäventyr" med nya gubbs hela tiden är att min gubbe inte känns som "mitt lilla barn".. Den är istället som en tamagotchi som aldrig utvecklas..

Själv gillar jag inte DoD:s erf-systemet (fast jag tycker det är det bästa), jag gillar inte heller Eons erf-slag och jag gillar sannerligen inte lvl-systemets erf-system men du måste väl ändå hålla med om att man borde få några höjningar i sina färdigheter? Bara för realismens skull?

Kanske har misstolkat dig.. Men i.a.f.. Du spelar på ditt sätt och jag på mitt och vi båda njuter av det, låt det fortsätta så.. Kommer nog aldrig att spela med dig (kanske, jag bor bara 12 mil från Sthlm /images/icons/smile.gif) så jag antar att jag inte har så värst mycket att säga ändå..

/[color:448800]Han</font color=448800> som upptäckt negativ trend att han mest säger emot Rising hela tiden (bäst att jag svara på något annat också.. Den här tråden ser bra ut..)
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Förändring utan förbättring

Vi har faktiskt ett system som säger att en spelare kan, i samråd med SL, byta poäng från en färdighet till en annan. Så när vi öppnade en egen taverna, tex, så bytte många av oss ut stridsfärdigheterna mot laga mat och kunskap om sprit. Det tycker vi känns verkligare. När du slutar med en aktivitet och börjar med en annan så blir du inte bättre utan blott bättre anpassad, och visst hade vi större nytta av att kunna blanda groggar och hålla rent i vårt kök än att slåss när vi hade vår egen taverna? (den låg i ett fint kvarter, så det var sällan slagsmål, och de bråkiga typer som var där kunde trollet Brojg ta hand om, även om han förmodligen startade fler bråk än han avstyrde.)

Vi är dock försiktiga med de här färdighetsförflyttningarna. Tror inte något gjordes i exemplena jag räknade upp. När vi bara är ute och festar kör vi knappast med några regler alls. Vi har för vana att dricka sprit runt spelbordet också, och jag blir riktigt friformspretto när jag dragit några groggar :^)

(Som spelledare måste man ju dricka för alla spelledarpersoner, vilket resulterar i att jag alltid får mest i mig. Kommer ihåg en strid som utkämpades efter en hård krogrunda när jag satt och var begeistrad över att alla fick så bra resultat hela tiden. Sedan kom jag på att jag suttit och slagit en T8 istället för en T20 hela kvällen) :^D

Äh, jag kan förstå tjusningen i att bli bättre, men det känns ändå som om spelledaren försöker smita undan och göra sina spelare glada trots att han inte förmår skriva ett äventyr som är tillräckligt spännande i sig. Men det beror kanske snarare på att jag har så väldigt speciella spelare i min grupp. De är ju inte direkt resultatinriktade. En rolig rollspelskrönika står alltid högre i kurs än en färdighetshöjning, om man säger så.

/Han som upptäckt negativ trend att han mest säger emot Rising hela tiden

Äh, dina inlägg roar mig så mycket att du gärna kan få kalla mig blådåre i tråd efter tråd om du så önskar. Ser alltid fram emot att få byta åsikter med dig, även om vi ibland resonerar olika.

/Rising
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,477
Location
Uppsala
Re: Evighetsspelande ett problem?

Jag skulle ha väldigt svårt för att lägga en rollperson på hyllan om hon/han inte var "färdigspelad" (dvs. det känns naturligt för personen att dra sig tillbaka). Frågan som skulle mala runt i mitt huve är: "Men vad hände sen?".

Det är samma princip som bokserier och tv-serier bygger på, man vill se vad som händer sen, och efter det, och ...

En annan fördel med att behålla karaktärer mellan kampanjer är att det skapar en historia för karaktärerna. De mer och mer levande och samlar på sig mer och mer "bagage" (vänner, fiender, emotienalla saker, röda tråder som behöver avslutas, skulder, etc.).

Men jag är inte helt emot ditt förslag. Ibland kan det vara skönt att spela en kampanj med ett i förväg definierat slut. Min erfarenhet av den typen av kampanj är att den oftast blir mer explosiv (action, snabb händelseutveckling, etc.) medan den första typen brinner sakta, men med mycket rök (långa relationer, djupare känslor). Nu råkar det vara så att jag och mina spelare föredrar den andra typen med ett par explosiva kampanjer emellanåt som variation.
 

telcontar

Warrior
Joined
10 Mar 2002
Messages
227
Location
Rivendell
Re: Evighetsspelande

Det du säger låter vettigt. Nu kanske jag är lite extrem, eftersom jag spelat samma rollfigur i 17 år, de flesta har väl slutat spela långt innan dess...
Vi brukar lösa problemet genom att vi spelar med flera uppsättningar av RP. Som sagt, emellanåt tröttnar jag på min förträffliga krigare som är bäst i midgård på att slåss, för att istället spela med helt andra rollfigurer på en tiondel av den nivån som ens bästa RP befinner sig. Ibland har vi spelat med flera "lag" i samma kampanj, vilket också ger utrymme för variation.
Rolemasters system (vilket jag använder) för att köpa färdigheter gör det också mycket svårt att bli allround som RP, iaf. som vi använder reglerna. I så fall blir man tvingad att göra avkall på möjligheten att bli riktigt bra på de saker som är ens specialité. En superkrigare skulle tex aldrig klara sig ensam genom en passage fylld med smarta fällor, eller låsta dörrar. På samma sätt har han svårt att hävda sig ens mot en, jämfört med honom, medioker magiker.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Evighetsspelande ett problem?

"Kunde förresten vara intressant att höra vad fler personer har för erfarenheter av evighetsspelande kontra fristående kampanjer."

Jag har i princip enbart spelat avslutade kampanjer sedan början på 1990-talet. Innan dess var det evighetskampanjer som gällde.

Orsaken till att jag gick över till avslutade kampanjer var rent praktisk: jag flyttade upp till Skövde och började träffa högskolefolk. En hel del av mina nya medspelare skulle bara vara här i totalt sex terminer (varav två redan hade gått), så en avslutad kampanj blev mer eller mindre en nödvändighet. Det var för övrigt också då som jag var som tätast inne i stårytelling-svängen.

Hur som helst, den stora fördelen med en avslutad kampanj är att man som spelledare vågar ha en dynamisk värld. Något som jag har märkt med evighetskampanjer är att ingenting egentligen förändras. Skurkarna slås ihjäl, men det kommer alltid nya starkare och häftigare. Kungen av Flumellien är fortfarande kungen av Flumellien. Visst, han kanske byter indexsiffra ibland, eller till och med namn, men i princip är det samma gamle försupne kung som sitter på Flumelliens tron. Värdshusen får ta rollen av bordell, festlokal och arbetsförmedling i ett. Och så vidare. Med en avslutad kampanj så är det lättare att ändra hela världen. Handlingar får konsekvenser - genom ens agerande splittras Flumellien i massor med små rivaliserande furstendömen, eller så expanderar Flumellien och sväljer upp grannstaterna. Värdshus är helt enkelt bara värdshus och ingenting mer. Och skurkarna inte bara dör, de besegras, mosas, förintas slutgiltigt!

En bieffekt av detta som jag upptäckte är att rollpersonerna också utvecklas något enormt tillsammans med världen. "Rise to the challenge" verkar faktiskt bara spela någon roll om det finns en mening bakom utmaningen. Om en utmaning är som i en evighetskampanj, bara ännu en utmaning bland alla andra som man redan råkat ut för... varför, liksom? Vad är poängen? "Jaja, vi får väl rädda världen, igen!" Det blir lite meningslöst, helt enkelt.

I en avslutad kampanj så har rollpersonerna en tendens att utvecklas på ett helt annat sätt. Allt eftersom kampanjen utvecklas och utmaningen växer så växer rollpersonerna med den. Det blir inte slentrianmässigt på samma sätt, och till sin stora förvåning så upptäcker man att rollpersonen som avslutar kampanjen inte är samma som påbörjade den.

Sammantaget så ger det mig mer att spela en avslutad kampanj än en evighetskampanj. Det är helt enkelt mer tillfredsställande att efter kampanjen luta sig tillbaka och säga "Waow! Faen vad häftigt! Jag har gjort något!"
 

telcontar

Warrior
Joined
10 Mar 2002
Messages
227
Location
Rivendell
nivå

47! (293 longsword) Jag har slitit i 17 år för att komma dit. Nu är jag lika bra som Elronds vapendragare, Glorfindel!/images/icons/devil.gif
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Evighetsspelande ett problem?

Själv kör jag mina evighetskampanjer så att de i mångt och mycket ser ut att vara en enda lång avslutande kampanj. Det blir som en såpa (defenition på såpa: en handling genom många avsnitt utan defenierat slut när den inleds) och då slipper man det där med att rollpersonerna irrar runt som arbetslösa och tar det ena uppdraget efter det andra.

Då har jag inte direkt något "äventyr" varje gång vi kör, utan jag har en tung metaplot i spelets ryggrad och om det någon gång blir tråkigt runt spelbordet så introducerar jag lite nya karaktärer som för dem närmare hemligheten i botten. Dock brukar vi kunna överge plotten på ett tidigt stadie och äventyrarna tar över händelsen och utvecklar storyn efter eget huvud. Romanser uppstår, folk gör karriärer, någon blir sur och lämnar gruppen (då byter han rollperson ett tag, sedan kan den gamle återvända med nya kompisar) osv osv osv.

När jag kör ett RIKTIGT äventyr eller en kampanj, då sker spelet mer på mina villkor. Spelarna kan inte bara dra iväg och starta en restaurang om de så önskar, de har ju bara tre dygn på sig att avslöja mördaren innan han lämnar landet, eller vad äventyret nu handlar om.

För oss är det väldigt tydligt; en evighetskampanj sker på spelarnas villkor -de styr handlingen- en väldefenierad, styrd kampanj är en upplevelse på spelledarens villkor. -han ger handlingen åt spelarna-

...men vi verkar vara ensamma om at spela så.

Vi kör helst aldrig med några erfarenhetspoäng, så det är aldrig några problem i evighetskampanjerna. Rollpersonerna får allt hitta på intressantare livsmål än att bara bli bättre på att fäktas!

/Rising
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,477
Location
Uppsala
Re: Evighetsspelande ett problem?

För oss är det väldigt tydligt; en evighetskampanj sker på spelarnas villkor -de styr handlingen- en väldefenierad, styrd kampanj är en upplevelse på spelledarens villkor. -han ger handlingen åt spelarna-

...men vi verkar vara ensamma om at spela så.


Jag tycker jag känner igen stilen. Men vi kan även varva med några spelledarstyrda äventyr i de spelarstyrda evighetskampanjerna. Hm, hoppas någon förstod det där...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Ah, yes. Jo, det är precis så vi kör

"Men vi kan även varva med några spelledarstyrda äventyr i de spelarstyrda evighetskampanjerna. Hm, hoppas någon förstod det där... "

He he, jo, jag fick läsa det två gånger, men du har helt rätt. Det är precis så det blir för oss. Man får varva spelarnas egna historier med lite mer styrda händelseförlopp (ett "äventyr" mao) för att krydda det hela ibland.

Skulle varit tydligare från början, men ofta är det ju så att man inte vet vad man vill säga förrän någon annan har sagt det. :^)

/Rising
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Re: Evighetsspelande ett problem?

Sammantaget så ger det mig mer att spela en avslutad kampanj än en evighetskampanj. Det är helt enkelt mer tillfredsställande att efter kampanjen luta sig tillbaka och säga "Waow! Faen vad häftigt! Jag har gjort något!"

Det beror väl på vad man vill ha; ett äventyr eller ett pseudoliv. Om man vill vara hjälte och påverka världen ska man naturligtvis spela på det sättet, men om man i stället vill spela en helt vanlig person (nåja...) i spelvärlden och göra mer vardagliga (nåja...) saker passar en evighetskampanj utmärkt.

Om man faktiskt vill besegra skurken, förbättra världen och sen gå vidare är det ju ingen vits med att fortsätta efter att man gjort det, men om man egentligen vill öppna ett värdshus, gifta sig med dvärgen man hittade under bardisken en kväll och sedan fortsätta spela på det sättet och se vad som händer är det ganska irriterande om spelledaren bestämmer att det är dags för den stora slutstriden snart (exempel som nästan har något med saken att göra: jag håller för tillfället på att spela Baldur's Gate 2 och har insett att spelet antagligen kommer att ta slut innan pjäsen jag sätter upp i min teater hinner ha premiär. J***a huvudintrig!)

-JPS- lyckas nästan inbilla mig att jag sagt något vettigt den här gången
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Evighetsspelande ett problem?

"Det beror väl på vad man vill ha; ett äventyr eller ett pseudoliv."

Tja, jag har ett liv redan. Det räcker. Jag behöver inte skaffa ett till, och speciellt inte ett pseudo.
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Re: Evighetsspelande ett problem?

På något sätt visste jag att du skulle svara så...

Det gäller nog för mig också nuförtiden, men om jag hade börjat spela rollspel då jag var fjorton hade det varit en helt annan sak.

-JPS- ja, ja. jag hade väl ingen poäng då /images/icons/sad.gif
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Behöver jag ens nämna?

...att jag föredrar pseudoliv? (nej, nej, kasta inte tomater! Aiiigh...)

Äventyr får man när man spelar dataspel, brädspel, solospel och diverse kortspel.

Att leva ett annat LIV är däremot förbihållet rollspelens magiska värld. Det blir inte sämre för att jag har ett verkligt liv vid sidan om, de karaktärer jag spelar med i rollspelen gör ju saker som skulle få mig mördad, kastad i fängelse, gravid, helgonförklarad eller landsförvisad i verkliga livet, vilket jag inte har några som helst planer på.

Rädda prinsessor, skjuta stormtroopers och undvika fällor av olika slag klarar dataspelen av utmärkt, dock.

/Rising
som tycker till om lite ditt och datt
 
Top