om att förbättra gubbar (OT, långt)
"Jag menar just erfarenhetssytemet är ju en av de viktigare grejerna i ett regelverk för rollspel tycker jag. En del av rollspelandet går ju faktiskt ut på att karaktärerna utvecklas och blir bättre för att sakta bli hjältar..."
Detta stämmer givetvis - det är just så rollspel i allmänhet och DoD6 i synnerhet är konstruerade. Alltså att spelet främst går ut på att förbättra rollfigurer, vilket alltså är ett mål i sig. Tyvärr finns det en gräns för hur bra rollfigurer som är roliga att spela, åtminstone om man vill hålla sig till den "vanliga" rollspelsformen.
Personligen ser jag den ständiga förbättringen av rollfigurerna som ett stort problem i rollspel. Jag vill nämligen att mina spelare ska ha uppmärksamheten på kampanjen (alltså handlingen) och leva in sig i sina roller - inte enbart stirra på sina rollformulär och försöka lista ut vilket spelvärde man är minst nöjd med...
I mina ögon är förbättring som motivator i rollspel alltså helt fel tänkt. Den beror också på att genereringsreglerna i stort sett går ut på att ingen spelare ska få vara nöjd med sin rollfigur från början. Spelmakarna verkar (medvetet eller omedvetet) tycka att spelarna ska göras mer motiverade att spela då, eftersom man på det viset kan förbättra rollfiguren och därmed blir mindre missnöjd.
Personligen har jag inte heller något till övers för genererings-regler i rollspel, något som de flesta också verkar anse utgör själva grundstommen för ett rollspel. Slumpgenerering leder i sämsta fall till dåliga rollfigurer och missnöjda spelare, och i bästa fall till att spelarna uppfostras till att inte vilja spela någonting intressant. (Detta eftersom man av tidigare erfarenhet vet att ens häftiga rollfigurs-idé ändå inte kan förverkligas vid generering, eftersom reglerna främst går ut på att begränsa spelarens vilja på olika vis.) Poängsystem vid genering å andra sidan i regel leder till mer stridskapabla rollfigurer än vad som är nödvändigt eller ens roligt i längden. (Detta eftersom spelarna måste prioritera vilka värden de ska köpa för poängen, och i det läget är en genomsnittlig spelare inte dummare än att denne inser att det gäller att prioritera det som i slutändan håller rollfiguren vid liv.)
De flesta spelgrupper och spelledare verkar dock hitta någon form av kompromiss i längden. Alltså att spelledaren fuskar lite vid genereringen så att spelarna inte ska behöva vara alltför missnöjda med sina rollfigurer. Men det ser jag i så fall som ett bottenbetyg för rollspelet ifråga, eftersom utveckling som rollspelare leder till att man inser att reglerna är dåliga eller åtminstone till att de inte används i praktiken. Det borde inte vara omöjligt att skapa ett rollspel som även passar spelare som kan tänka själv, har fantasi och kreativitet, tycker man.
Förbättring (vare sig det gäller nivåsystem eller inte) blir också ganska överflödigt om spelarna redan är någorlunda nöjda med sina rollfigurer från början av kampanjen. Om man dessutom delar min åsikt att ohämmad förbättring i slutändan leder till att spelet blir mindre roligt (pga löjligt mäktiga rollfigurer) så har man snart kastat halva spelet ut genom fönstret, åtminstone bildligt talat. (Generering och förbättring torde vara två av de viktigaste delarna i ett rollspel, tillsammans med färdighetssystem och strids- och skaderegler.)
I mina egna kampanjer förekommer ingen genering efter några bestämda regler och spelet kretsar helt enkelt inte kring förbättring. Spelarna får istället skapa rollfigurer som de är nöjda med (vilket inte nödvändigtvis betyder att de är "bra" eller mäktiga, eller ens vanligtvis). Under kampanjens gång sker istället kontinuerlig utveckling, vilket är långt ifrån samma sak som "förbättring". Vi behöver inte ens några regler för utveckling/förbättring eftersom det mesta ger sig själv (logiskt). Utvecklingen är inte heller linjär utan en rollfigur kan lika gärna bli sämre i något hänseende. Det är hur som helst ingenting som spelarna tänker på under spelets gång, eller lägger någon nämnvärd vikt på.
Slutligen så inser jag givetvis att de flesta föredrar att spela på det sätt som rollspelen är kontruerade att spelas. Det vill säga med generingen, förbättring och hela paketet. Samtidigt vet jag att de flesta kampanjer förr eller senare urartar på grund av att spelarna har för mäktiga rollfigurer för att kampanjen ska kännas utmanande, spännande eller ens meningsfull. Att i det läget börja om från "början" med urdåliga rollfigurer och upprepa hela processen känns dock som att man upprepar samma misstag om och om igen...
/Baldyr, som låter hammaren tala