wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Knytkonvent.
Nekromanti NNO #18
- Thread starter wilper
- Start date
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Golden Sky Stories
Korpa var SL. Enhörning, ickeforumiten T(?) och jag var spelare.
Äventyret handlade om en flicka som inte pratade med sina föräldrar, eller vice versa. Det slutade lyckligt.
Det var mest tjejjernas show, jag satt med, hade en rollperson men gjorde inte så mycket. Det var helt ok, jag kunde absolut uppskatta historien de spelade.
För mig gick det inte att spela GSS utan att jämföra det med Witch Quest. Och även om vi bara spelat GSS en gång så tror jag att jag fått en känsla för hur det funkar. Jag tycker nog bättre om WQ, men det lämpar sig mer för historier med glada upptåg. GSS passar bättre för lågmälda historier om relationer och vänskap (Även om det for genom mig att man skulle kunna hacka det till någon sorts 40K-inkvisitor-spel utan några jätteproblem.)
En cool grej i GSS var resolutionsmekaniken som var tärningslös och i stället byggde på spenderande av pölar. Det tog bort slumpelementet ur historien, förmodligen var det en bra sak. Frågan är ju inte om rollerna klarar äventyret, utan hur hjärtevärmande sött det är när de gör det.
Korpa var SL. Enhörning, ickeforumiten T(?) och jag var spelare.
Äventyret handlade om en flicka som inte pratade med sina föräldrar, eller vice versa. Det slutade lyckligt.
Det var mest tjejjernas show, jag satt med, hade en rollperson men gjorde inte så mycket. Det var helt ok, jag kunde absolut uppskatta historien de spelade.
För mig gick det inte att spela GSS utan att jämföra det med Witch Quest. Och även om vi bara spelat GSS en gång så tror jag att jag fått en känsla för hur det funkar. Jag tycker nog bättre om WQ, men det lämpar sig mer för historier med glada upptåg. GSS passar bättre för lågmälda historier om relationer och vänskap (Även om det for genom mig att man skulle kunna hacka det till någon sorts 40K-inkvisitor-spel utan några jätteproblem.)
En cool grej i GSS var resolutionsmekaniken som var tärningslös och i stället byggde på spenderande av pölar. Det tog bort slumpelementet ur historien, förmodligen var det en bra sak. Frågan är ju inte om rollerna klarar äventyret, utan hur hjärtevärmande sött det är när de gör det.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Svart av kval, vit av lust
Gnomvid var facilitator. Lloyd, ickeforumiten T, Korpa, w176, och jag var spelare, utöver Gnomvid som också spelade då SAKVAL är spelledarlöst.
Historien handlade om en internatskola inspirerad av skriverierna om Lundsberg nyligen, På skolan fanns ett hemligt sällskap av vampyrer, som omfattade både lärare och elever. Jag spelade Ewa, föräldraföreningens ordförande, och Gnomvid spelade min dotter som gick på skolan. Och sedan frossade vi i starka känslor och blod i två drygt två timmar efter att ha förberett i knappt två.
Det var ... Äh, jag har bara spelat en gång än så länge, så jag skall väl inte säga så mycket om spelet som sådant, men mina intryck efter första spelomgången:
Det var typ coolt, men det var spelarnas förtjänst att det var coolt, inte spelet som sådant. Jag tyckte inte att mekaniken bidrog med något just alls, utan vi hade kunnat ha det lika bra med obundet friformande. Det skall väl sägas att det var en mot fem om den åsikten i eftersnacket, alla andra tyckte att handgestmekaniken var helt fantastisk. Kanske var jag bara trött, men det tog halva spelpasset innan jag fattade hur det hängde ihop, och då hade min roll gjort en massa konstigheter för att jag inte förstod hur mekaniken funkade.
För mig som spelar för historierna (snarare än inlevelsen i rollen) var det bara ett tjattrigt kaos när folk tävlade om att skrika best-kommandon till vampyrerna i slutstriden.
Nu har ju spelet höjts till skyarna här på forumet, så det är förmodligen bra, jag var bara för trött och gruppen var för stor. Men jag kommer nog inte att söka upp fler omgångar för att testa den hypotesen. Såvida jag inte fastnar i ett indierum någonstans och valet står mellan att hoppa in i en omgång av SAKVAL eller driva runt planlöst i butikerna i fyra timmar.
Gnomvid var facilitator. Lloyd, ickeforumiten T, Korpa, w176, och jag var spelare, utöver Gnomvid som också spelade då SAKVAL är spelledarlöst.
Historien handlade om en internatskola inspirerad av skriverierna om Lundsberg nyligen, På skolan fanns ett hemligt sällskap av vampyrer, som omfattade både lärare och elever. Jag spelade Ewa, föräldraföreningens ordförande, och Gnomvid spelade min dotter som gick på skolan. Och sedan frossade vi i starka känslor och blod i två drygt två timmar efter att ha förberett i knappt två.
Det var ... Äh, jag har bara spelat en gång än så länge, så jag skall väl inte säga så mycket om spelet som sådant, men mina intryck efter första spelomgången:
Det var typ coolt, men det var spelarnas förtjänst att det var coolt, inte spelet som sådant. Jag tyckte inte att mekaniken bidrog med något just alls, utan vi hade kunnat ha det lika bra med obundet friformande. Det skall väl sägas att det var en mot fem om den åsikten i eftersnacket, alla andra tyckte att handgestmekaniken var helt fantastisk. Kanske var jag bara trött, men det tog halva spelpasset innan jag fattade hur det hängde ihop, och då hade min roll gjort en massa konstigheter för att jag inte förstod hur mekaniken funkade.
För mig som spelar för historierna (snarare än inlevelsen i rollen) var det bara ett tjattrigt kaos när folk tävlade om att skrika best-kommandon till vampyrerna i slutstriden.
Nu har ju spelet höjts till skyarna här på forumet, så det är förmodligen bra, jag var bara för trött och gruppen var för stor. Men jag kommer nog inte att söka upp fler omgångar för att testa den hypotesen. Såvida jag inte fastnar i ett indierum någonstans och valet står mellan att hoppa in i en omgång av SAKVAL eller driva runt planlöst i butikerna i fyra timmar.
w176
Förlorad dotter
Svart av Kval, Vit av Lust
Jag hade höga förväntningar när jag testa det och dom infriades. Jag tyckte passet var riktigt bra, även om Wilper hade helt rätt att vi blev över entusiastiska och slängde för många Best kommandon tidvis. Men för min del var det bara pepp som gick över styr. Passet var bra, men spelet är bättre. Jag vill definitivt spela det igen och testa det igen och utforska vad man kan göra med det.
Och så blev jag glad när jag läste Spela Djärve och Var Sårvbar i boken. <3
Jag hade höga förväntningar när jag testa det och dom infriades. Jag tyckte passet var riktigt bra, även om Wilper hade helt rätt att vi blev över entusiastiska och slängde för många Best kommandon tidvis. Men för min del var det bara pepp som gick över styr. Passet var bra, men spelet är bättre. Jag vill definitivt spela det igen och testa det igen och utforska vad man kan göra med det.
Och så blev jag glad när jag läste Spela Djärve och Var Sårvbar i boken. <3
w176
Förlorad dotter
Berörd - spelpasset som inte blev av så vi hackade ett Den Yttersta domen scenario istället
Jag hade som plan under konventet att speltesta en teknik för taktilt spel och beröring. Scenariot skulle dessutom på plats på ett svenskt flyktingläger efter en övernaturlig katastrof. Jag skulle hacka Den Ytteresta Domen, för <3 DYD, och jag tycker verkligen om DYD konventscenarion.
Så jag designade och skrev. Och skrev. Och skrev. Och gjorde en design förändring, och skrev om. Jag hade satt av en heldag och en antal kvällar för att skriva det djäkla scenariot. Men det krävs sjukt mycket skrivande för att få ihop ett DYD scenario. 20 min innan passet vad det 3/5 klart. EN rollperson var helt oskriven och resten av rollpersoner saknade sanningar. Så.... Det blev inte det.
Det var jag, Korpa, Gnomvid, icke forumniten Tova, och Christoffer. Istället blev det så att vi spelade DYD scenariot "Det är hit man kommer när man kommer hem" med beröringsmekanik. Det blev bra. Lågmäld omgång med systrar som satt på taken om natten och pratade, och centralpersonen Alexandra spelade högt. Hon lämnade staden, gav var sitt hemligt brev till de systrar hon bägge älskade och bad dem komma till Medina om de fortfarande älskade henne. Det gick fel, en av systrarna läste båda breven, förstod gambiten, ljög för sin syster och se slutade med psykotisk gisslandrama där Timura tog sin syster gisslan.
Passet var bra, men som speltest var det riktigt bra. För jag insåg att jag gjort helt fel. Jag hade workshoppat fel, presenterat vad jag ville uppnå fel, och insåg att DYD var helt fel spel att hacka för att uppnå det jag ville. Det blev handhållning, inte taktiskt spel. Efter diskussionen rockade och nu har jag en ide om hur jag ska designa de spel jag vill. More to come
Jag hade som plan under konventet att speltesta en teknik för taktilt spel och beröring. Scenariot skulle dessutom på plats på ett svenskt flyktingläger efter en övernaturlig katastrof. Jag skulle hacka Den Ytteresta Domen, för <3 DYD, och jag tycker verkligen om DYD konventscenarion.
Så jag designade och skrev. Och skrev. Och skrev. Och gjorde en design förändring, och skrev om. Jag hade satt av en heldag och en antal kvällar för att skriva det djäkla scenariot. Men det krävs sjukt mycket skrivande för att få ihop ett DYD scenario. 20 min innan passet vad det 3/5 klart. EN rollperson var helt oskriven och resten av rollpersoner saknade sanningar. Så.... Det blev inte det.
Det var jag, Korpa, Gnomvid, icke forumniten Tova, och Christoffer. Istället blev det så att vi spelade DYD scenariot "Det är hit man kommer när man kommer hem" med beröringsmekanik. Det blev bra. Lågmäld omgång med systrar som satt på taken om natten och pratade, och centralpersonen Alexandra spelade högt. Hon lämnade staden, gav var sitt hemligt brev till de systrar hon bägge älskade och bad dem komma till Medina om de fortfarande älskade henne. Det gick fel, en av systrarna läste båda breven, förstod gambiten, ljög för sin syster och se slutade med psykotisk gisslandrama där Timura tog sin syster gisslan.
Passet var bra, men som speltest var det riktigt bra. För jag insåg att jag gjort helt fel. Jag hade workshoppat fel, presenterat vad jag ville uppnå fel, och insåg att DYD var helt fel spel att hacka för att uppnå det jag ville. Det blev handhållning, inte taktiskt spel. Efter diskussionen rockade och nu har jag en ide om hur jag ska designa de spel jag vill. More to come
GnomviD said:
w176
Förlorad dotter
Durance
Vi testade Durance av Jason Morningstar för första gången. http://www.bullypulpitgames.com/games/durance/
Gnomvid presenterade passet och jag, Korpa, Christoffer och Lloyd vad de övriga spelarna. Spelpasset var huggligt men lyfte inte riktigt. Dels var de nog för att det var första gången vi spelade, dels var vi troligen för många spelare för att spela ett så kort pass. Det fanns för många olika trådar och olika rollpersoner för att få en berättelse av det, eller för att investera i någon av rollpersonernas öde.
Det var trevligt, men inte jättebra. Det fanns delar av speldesignen vi gillade, andra som inte riktigt helt klockrena. Men vi var ganska överrens att det var ett spel värt att ge en andra chans. Speciellt om vi testar det med färre spelare.
Vi testade Durance av Jason Morningstar för första gången. http://www.bullypulpitgames.com/games/durance/
Gnomvid presenterade passet och jag, Korpa, Christoffer och Lloyd vad de övriga spelarna. Spelpasset var huggligt men lyfte inte riktigt. Dels var de nog för att det var första gången vi spelade, dels var vi troligen för många spelare för att spela ett så kort pass. Det fanns för många olika trådar och olika rollpersoner för att få en berättelse av det, eller för att investera i någon av rollpersonernas öde.
Det var trevligt, men inte jättebra. Det fanns delar av speldesignen vi gillade, andra som inte riktigt helt klockrena. Men vi var ganska överrens att det var ett spel värt att ge en andra chans. Speciellt om vi testar det med färre spelare.
w176
Förlorad dotter
Bullen lajvet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bullen
http://www.oppetarkiv.se/sok/?q=bullen
Lloyd ledde passet, är speldeigner till lajvet dessutom och jag, Gnomvid, Christoffer och Tova spelade. Bullen lajvet var schemalagt till Lördag kväll, och klockan var efter 21.00 när vi kom igång. Trots det var det riktigt kul och jag vill definitivt testa det här lajvet igen.
Vi inledde med att se en av Bullens brevfilmer för att komma i stämmning och för att alla skulle vara bekanta med konceptet. Spelet gick till med att först kommer vi på en ide för ett brev och sen börjar man spela med att prestera rogramledaren och låta ungdoms panelen i studion (=spelarna) uttala sin generellt om ämnet. Sen spelar man ut brevfilmen som minilajv under ett par minuter, medan en av spelarna agerar ressigör och hjälper till och styra scenerna. Sen klipper man tillbaka och förklara "Som vanligt är det inte personen som syns i filmen som skickat in brevet" och sen spelar man ut paneldiskussionen där ungdomspanelen ger brevskrivaren råd. Efter det spelar man ut hur det går för brevskrivaren när de följer råden panelen gett dom.
Vi spelade tre brevfilmer, en om grupptryck och alkohol, en om en tjej som legat med sin kompis storebror och inte vet om hon ska berätta för kompisen eller inte och en om en kille som behandlas illa av sin tjej.
Det var riktigt kul, på både skojigt och allvarligt sätt. Jättebra form av minilajv, och efteråt hade vi skitbra diskussion om att vara ung och våra tonår med mera. Det var lite synd att de låg på sista passet lördag på schemat, och det var synd att vi kom igång sent. Tre brevfilmer kändes lagom under de förutsättningarna.
Men jag spelar det gärna igen, vid lite bättre tidpunkt och med fler spelare.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bullen
http://www.oppetarkiv.se/sok/?q=bullen
Lloyd ledde passet, är speldeigner till lajvet dessutom och jag, Gnomvid, Christoffer och Tova spelade. Bullen lajvet var schemalagt till Lördag kväll, och klockan var efter 21.00 när vi kom igång. Trots det var det riktigt kul och jag vill definitivt testa det här lajvet igen.
Vi inledde med att se en av Bullens brevfilmer för att komma i stämmning och för att alla skulle vara bekanta med konceptet. Spelet gick till med att först kommer vi på en ide för ett brev och sen börjar man spela med att prestera rogramledaren och låta ungdoms panelen i studion (=spelarna) uttala sin generellt om ämnet. Sen spelar man ut brevfilmen som minilajv under ett par minuter, medan en av spelarna agerar ressigör och hjälper till och styra scenerna. Sen klipper man tillbaka och förklara "Som vanligt är det inte personen som syns i filmen som skickat in brevet" och sen spelar man ut paneldiskussionen där ungdomspanelen ger brevskrivaren råd. Efter det spelar man ut hur det går för brevskrivaren när de följer råden panelen gett dom.
Vi spelade tre brevfilmer, en om grupptryck och alkohol, en om en tjej som legat med sin kompis storebror och inte vet om hon ska berätta för kompisen eller inte och en om en kille som behandlas illa av sin tjej.
Det var riktigt kul, på både skojigt och allvarligt sätt. Jättebra form av minilajv, och efteråt hade vi skitbra diskussion om att vara ung och våra tonår med mera. Det var lite synd att de låg på sista passet lördag på schemat, och det var synd att vi kom igång sent. Tre brevfilmer kändes lagom under de förutsättningarna.
Men jag spelar det gärna igen, vid lite bättre tidpunkt och med fler spelare.
GnomviD said:
w176 said:
Nässe said:Oj vilken kul idé!