God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,537
Scenario: Noas sista drag
Av: Robert Jonsson
Till: Bortom lögnens slöja
Biblisk fråga: Om du skulle ställa Predikaren och Jobs bok mot varandra, vem skulle vinna? Är lösningen en naiv acceptans av världens rättrådighet eller är allting som att jaga vinden? Robert Jonsson är stenhårt på sidan att livet är en meningslös mardröm. I alla fall när han skriver Bortom.
Noas sista drag är en uppdatering av några av de första äventyren skrivna till spelet som sedan blev Bortom. Jag har inte läst original materialet men det märks att det är rejält genomarbetat för den här kampanjen. Det känns nästan som att det finns två författare som samarbetat. Äldre, skickligare Robert Jonsson och yngre, argare, mer hädiska Robert Jonsson. Ibland är texten uppenbart en av dem och ibland är det lika uppenbart båda.
På upplägget av de första äventyren märks det att det är en ganska färsk och oerfaren författare som lagt grunden men att de omarbetats till att bli mer komplexa. Varje akt blir mer avancerad och det märks en tydlig utveckling, även om den känslan lindras lite av att en mer erfaren hand gått över materialet. Vissa saker känns som att de är upplagda för att vara rälsade och är bitvis skrivna på det sättet… Men sedan är de bara inte det! Det sättet att skriva gör det lite svårt att referera texten direkt under ett spelmöte. Det känns som en öppnare struktur anpassat sig efter en mer 90-talig layout. Men det är tydligt när man läser det och det kommer inte kräva särskilt många stödord för att det här ska flyta bra vid bordet. Sättet att leverera viktigt information genom korta bitar fiction ÄR bra, men någon så White Wolf skadad som jag fick gå tillbaka och läsa fiktionen igen efter att ha missat viktiga bitar.
Kampanjen är uppdelad i 5 akter. Akt 1, 2 och 3 är ganska klassiska skräckscenario. Bra sådana och till en viss del subversiva sådana, men ändå normala skräckäventyr. De introducerar spelvärlden, lägger grunden för handlingen i kampanjen, viktiga NPC:er och låter spelarna bli varma i kläderna.
Sedan landar Akt 4 som ett kärnvapen! Det är maximalt Bortom. Det är ett genresprängande, hädiskt, okonventionellt äventyr som går till ställen som inte bara är obekväma men också faktiskt chockerande och överraskande. Det känns som att de tre första akterna är att ta sats för att kunna kasta sig in i vansinnet som är akt 4. Det känns som att de tre första akterna är för att lura en så att när akt 4 träffar en så slår den hårt i magen. Akt 5 fortsätter i samma spår, den bara går till ställen den inte behövde gå till men som känns perfekta när man är där. Perfekta men hemska.
Kampanjen följer vad som till en början ser ut att vara en metaplot med super NPC:er från Bibeln men som i akt 4 visar sig vara en handling karaktärerna är intimt invävda i och som de har stor makt att påverka genom sina handlingar. På vägen mellanlandar vi i UFO- och modern occult mytologi. Kampanjen använder inte bara vad du tror om fiction, men också vad du tror om rollspel och sveper benet på dig halvvägs igenom. Samtidigt är det här en utmärkt start för nya spelare, det är en bra introduktion som tar sin tid men som inte talar ner till dig och som när du är uppvärmd visar vad rollspel kan göra. Specialeffektsbudgeten är obegränsad.
Kampanjen har också med en massa extramaterial, handouts och saker som är användbara för en längre Bortom kampanj. Det är en trevlig bonus men inget som makes or breakes kampanjen.
För att återvända till start stycket så vill jag prata lite om tematik och budskap. Det är kallt och nihilistiskt nästan rakt igenom här. Det är ett snäpp hårdare än andra Bortom produkter i hur filosofiskt nattsvart det är. Annars känns det i Bortom som att texten är på sidan att ondskan inte borde vinna. Det finns inga sådana spärrar här. Det känns obehagligt rent filosofiskt. Samtidigt är det inte lika mycket av en Clive Barkeresq slaktfest som vanligt (även om det inte är blodlöst). Yngre Robert Jonson gave less fucks. Är det bättre eller sämre? Inget av det. Men det är annorlunda.
Sammanfattningsvis: Ett råare, kantigare Bortom. Akt 4 och 5 är riktigt briljanta medan akt 1 till 3 mer är en startsträcka. Ska du spelleda en kampanj för helt nya spelare kan du höja betyget ett steg. Men oavsett vilket är det här ett solklart köp om du är en rollspelare eller ett skräckfan och du kan läsa svenska.
4 av 5.
Av: Robert Jonsson
Till: Bortom lögnens slöja
Biblisk fråga: Om du skulle ställa Predikaren och Jobs bok mot varandra, vem skulle vinna? Är lösningen en naiv acceptans av världens rättrådighet eller är allting som att jaga vinden? Robert Jonsson är stenhårt på sidan att livet är en meningslös mardröm. I alla fall när han skriver Bortom.
Noas sista drag är en uppdatering av några av de första äventyren skrivna till spelet som sedan blev Bortom. Jag har inte läst original materialet men det märks att det är rejält genomarbetat för den här kampanjen. Det känns nästan som att det finns två författare som samarbetat. Äldre, skickligare Robert Jonsson och yngre, argare, mer hädiska Robert Jonsson. Ibland är texten uppenbart en av dem och ibland är det lika uppenbart båda.
På upplägget av de första äventyren märks det att det är en ganska färsk och oerfaren författare som lagt grunden men att de omarbetats till att bli mer komplexa. Varje akt blir mer avancerad och det märks en tydlig utveckling, även om den känslan lindras lite av att en mer erfaren hand gått över materialet. Vissa saker känns som att de är upplagda för att vara rälsade och är bitvis skrivna på det sättet… Men sedan är de bara inte det! Det sättet att skriva gör det lite svårt att referera texten direkt under ett spelmöte. Det känns som en öppnare struktur anpassat sig efter en mer 90-talig layout. Men det är tydligt när man läser det och det kommer inte kräva särskilt många stödord för att det här ska flyta bra vid bordet. Sättet att leverera viktigt information genom korta bitar fiction ÄR bra, men någon så White Wolf skadad som jag fick gå tillbaka och läsa fiktionen igen efter att ha missat viktiga bitar.
Kampanjen är uppdelad i 5 akter. Akt 1, 2 och 3 är ganska klassiska skräckscenario. Bra sådana och till en viss del subversiva sådana, men ändå normala skräckäventyr. De introducerar spelvärlden, lägger grunden för handlingen i kampanjen, viktiga NPC:er och låter spelarna bli varma i kläderna.
Sedan landar Akt 4 som ett kärnvapen! Det är maximalt Bortom. Det är ett genresprängande, hädiskt, okonventionellt äventyr som går till ställen som inte bara är obekväma men också faktiskt chockerande och överraskande. Det känns som att de tre första akterna är att ta sats för att kunna kasta sig in i vansinnet som är akt 4. Det känns som att de tre första akterna är för att lura en så att när akt 4 träffar en så slår den hårt i magen. Akt 5 fortsätter i samma spår, den bara går till ställen den inte behövde gå till men som känns perfekta när man är där. Perfekta men hemska.
Kampanjen följer vad som till en början ser ut att vara en metaplot med super NPC:er från Bibeln men som i akt 4 visar sig vara en handling karaktärerna är intimt invävda i och som de har stor makt att påverka genom sina handlingar. På vägen mellanlandar vi i UFO- och modern occult mytologi. Kampanjen använder inte bara vad du tror om fiction, men också vad du tror om rollspel och sveper benet på dig halvvägs igenom. Samtidigt är det här en utmärkt start för nya spelare, det är en bra introduktion som tar sin tid men som inte talar ner till dig och som när du är uppvärmd visar vad rollspel kan göra. Specialeffektsbudgeten är obegränsad.
Kampanjen har också med en massa extramaterial, handouts och saker som är användbara för en längre Bortom kampanj. Det är en trevlig bonus men inget som makes or breakes kampanjen.
För att återvända till start stycket så vill jag prata lite om tematik och budskap. Det är kallt och nihilistiskt nästan rakt igenom här. Det är ett snäpp hårdare än andra Bortom produkter i hur filosofiskt nattsvart det är. Annars känns det i Bortom som att texten är på sidan att ondskan inte borde vinna. Det finns inga sådana spärrar här. Det känns obehagligt rent filosofiskt. Samtidigt är det inte lika mycket av en Clive Barkeresq slaktfest som vanligt (även om det inte är blodlöst). Yngre Robert Jonson gave less fucks. Är det bättre eller sämre? Inget av det. Men det är annorlunda.
Sammanfattningsvis: Ett råare, kantigare Bortom. Akt 4 och 5 är riktigt briljanta medan akt 1 till 3 mer är en startsträcka. Ska du spelleda en kampanj för helt nya spelare kan du höja betyget ett steg. Men oavsett vilket är det här ett solklart köp om du är en rollspelare eller ett skräckfan och du kan läsa svenska.
4 av 5.
