Nekromanti [Nobilis] Månens Hemligheter

[Sodivra]

Reflektioner:

Äntligen så var vår spelare i det militära tillbaka, så vi körde två spelmöten på raken. GÖTT!

Nu har vi kommit igång på riktigt, rollpersonerna är en del av ädlingssamhället, med ett gäng ädling-SLPs avverkade och massor på kö för att komma in i storyn. Jag märker också att listan på plottar som ska in utökas snabbare än den avverkas, trevligt.

Spelet utvecklar sig ganska politiskt och superhjältar och Sandman snarare än poetiskt och sägner, precis som tidigare. Det är inte så illa dock, kanske är det bäst så?

Rollpersonerna (spelarna?) verkar nästan ha glömt deras tillvaro som dödliga och mysteriet med Lunas död, så jag ska slänga på dom lite familjemedlemmar och liknande som undrar vad de har för sig.

 

[Sodivra]

Del 5: Mångalenskap

Vi har faktiskt hunnit med två möten nu (Eller tre rent av), här är en snabbgenomgång av ett möte jag spelade med först Glenn (Xerxes) och sedan med Robin (Klaus) och Emil. (Adriaan) Det är mest två små sidostories, eftersom inte alla var närvarande vid något av mötena.

"And the stars bent down to whisper"
-Only Begun av Artemis.

Följande dag så besöker Xerxes sin by, och låter Smeden börja arbeta på tre ringar som ska innehålla hans ande, hans förläning och hans auktoritet i locuset. Han möter och läxar upp Gruvgubben, en kobold som arbetarna dyrkat istället för honom.

Tillbaka på zigguraten möts han av en döende väktare från kuben, som varnar att någon har ihjäl dom där nere. Xerxes ger sig in och möter Beth, Elektricitetens ädling. Hon är en arg kvinna (Även hon med maxad Aspect = Superstark, supersnabb och supersmart likt Xerxes) som slår sig fram genom månens labyrint för att hinna till Bogota, Colombia, och Xerxes går med på att leda henne dit mot en kyss.

I Bogota är det natt, och där härjar Hemlingarnas Kung, ädling över Övergivenhet. Fullständigt strömavbrott råder, och allt känns tomt och ensamt, människorna är isolerade i sina rum. Hemlingarna, hälften trästubbar, hälften gubbar, sitter i knutarna på alla stadens hus och verkar äta utav något. Beth och Xerxes fajtar sig igenom horder utav dom för att konfrontera deras kung, som är på väg därifrån i en monsterlimousin, med elnätets ande i famnen. Han använder sina krafter för att stoppa Beth och Xerxes från att följa honom, men Beth räddar elektricitetsanden genom att väcka den med en blixt. Hemlingarnas Kung, som hade planerat att nässla Beth, flyr.

Beth är utmattad (Word of Command), och de avslutar kvällen med att dra till Tokyo och spela Pac-Man i en arkadhall. Xerxes, som är en teknologisk dyslektiker, nöjer sig med att titta på.


Adriaan och Klaus bestämmer sig för att åka på en tur till Hollywood, där de skrämmer tonåringar med myten (=skrock) om Klomördaren.
Adriaan får ett samtal från sin far som undrar var han är någon stans, och bjuder in honom på middag ikväll. Adriaan väljer att skjuta upp det, då han inte har någon aning om hur han ska förklara vad som hänt honom.

De två bryter sig in i en gammal filmstudios lager, och stjäl Hajen, alltså modellen som användes i Jaws. När vakter konfronterar dem så dödar Adriaan en utav dom, kallblodigt. De bestämmer sig för att sticka till Japan. (Det märks att detta är en liten sidostory vi bara körde sådär. )

Adriaan och Klaus vill hälsa på fåglarnas ädling, Sasaki Fumiko. De vet inte riktigt hur, men de börjar med att smyga in i Tokyos fågelhus och fråga påfåglarna. Dessa riktar tillsammans en bön till sin härskarinna, och Fumiko anländer från himmelen, och bjuder in dem till sitt Locus. Medans hennes Imperator, ängeln Rafael, formar om denna världen så tar de en kopp te vid ett litet lusthus. Fumiko berättar mycket för rollpersonerna om hur ädlingsamhället fungerar, koderna, Furst Entropi och hans lagar, osv.

Fumiko är oerhört korrekt, reserverad och elegant. Det märks dock att hon uppskattar det, när Klaus bjuder in henne till sitt sällskap på Gyorgis kommande fest. (Se kapitel 3!)

När de är hemma så blundar Adriaan, och världen vrider sig. Nu saknas regelbundenheten i idrottens geometri. Överallt i världen så är löparbanor lite längre än de borde vara, och fotbollsmål är lite skevare. Snart så kan ädlingarna nässla Jen, tävlingens ädling, åt Luna.

 

[Sodivra]

Del 6: En god måne stiger

"Luna skred ner klädd i en jägares dräkt.
Hennes hår böljade som flytande svart silver
Hennes steg gick bortom symmetri
Hennes gestalt lyste med ett matt vitt ljus,
Man hörde trädgrenar och metallstänger böja sig i sång för henne
Och alla skogens hemligheter följde henne
Och överallt grät folk och knytt"

-Rand Vorelson, medborgare i hemligheternas hav


Adriaan, Klaus och Xerxes sitter samlade på zigguratens topp i Mare Arcanum. Adriaans stora mirakel (Se kapitel 5!) är maskerat, och inte förrän om fyra dagar kommer de kunna nässla Jen och återställa Luna. Dock så har Leksakernas Ädling, Janee Chandna, krävt att de visar upp vägen till skapelsen största hemlighet inom två dagar, vägen som Luna har gömt...

Då kommer Artemis (Utforskande och Upplevelser) på besök. Hon tycker att hela familjen är fasligt intressant - Ingen Imperator eller äldre syskon som ledsagar dem genom den mytiska verkligheten och ädlingsamhället. De är på den ultimata upptäcksfärden, egentligen. Hon nämner sin samling av minnen, och bjuder in de andra att se den i hennes locus. Ett villkor, dock: Det är en hemlighet för de flesta, och även för hennes bror, och eftersom den betyder så mycket för henne så får de ta med sig någonting var som betyder något för dem, som pant. Familjen accepterar.

Xerxes tar med sin varulvssmed, som en belöning för att denna färdigställt hans tre ringar. (Till Gors stora förtret)
Adriaan tar med sig ett konstverk, ett skepp i en glaskula, som symbol för sin kärlek till konsten.

Klaus ger sig av för att hämta Sasaki Fumiko, som han kommer väl överens med. I Locus Rafael, Fumikos hem, så rullar kullar fram över marken, ur vilken en klippa med en storslagen stad i rennäsansstil sakta reser sig mot himmelen. Där så rör sig människor rytmiskt och vissa invånare är urverksdrivna mässingskonstruktioner. När man stiger bakåt så ger hela världen intrycket av ett intrikat mönster som upprepar sig själv och utvecklar sig själv... Det är nästan lite yrselframkallande.

Under trumpetfanfarer så stiger Klaus, iklädd jeans och militärjacka, in i en stor audienssal, där Fumiko sitter uttråkad på sin tron i en färgglad dress. Hon accepterar tacksamt inbjudningen.

Ingången till Artemis locus är en rekvisitastubbe i kärlekstunneln i en nöjespark i Boston, USA.
Artemis bror är den infernaliska Hemlingarnas Kung, och locuset är präglat av honom. Ett vindpinat ödeland med svarta knotiga träd, i mörka skogar gömmer sig Hemlingar och Bortlingar, smala skuggvarelser som försvinner när de vänder sig sidleds, och de få människor som lever här lever i ständig rädsla. Artemis föreslår en tävling. Hon ger Familia Luna en halvtimma att hitta hennes gömda minnesarkiv. Den som kommer först får ta med sig vilket minne han vill från arkivet, och klarar ingen det så behåller hon panten. Fumiko, som strikt följer himmelens kod, behagas inte av det helvetiska landskapet, så Artemis tar med sig Klaus och Fumiko direkt till sitt gömställe. Till Adriaan och Xerxes lämnar hon ledtråden "Följ människorna i mitten av skogen" innan hon ger sig av.

Xerxes börjar genast genomsöka skogen slumpmässigt med övermänsklig hastighet, men hans girighet gör att han faller för varje frestande upplevelse som Artemis placerar ut på vägen, såsom världens godaste muffin och hemlingar som förtjänar stryk.

Det blir den metodiske Adriaan som med sin förläning hittar skogens mitt och byn där. Han följer människorna, som alla ligger sex fot under marken i kyrkogården, och hittar Artemis gömställe. Artemis hjälper Xerxes att hitta rätt, och alla är samlade i Artemis jordgrotta. Varje rum är en upplevelse, dofterna, luftfuktigheten, inredningen... Det hela är ganska mysigt. Artemis bjuder på upplevelser i teform, och leder dem sedan in i en stor sal, där oerhörda mängder med glasburkar står i hyllor utgrävda ur jordväggarna. Varje burk innehåller en upplevelse.

Adriaan, som vann tävlingen, ber om hennes käraste minne. Artemis försöker övertala honom att välja ett annat, men Adriaan envisas. Efter viss tvekan så räcker hon över en burk med ett grått och oanseligt innehåll. Det är en gammal kvinna som möter döden, ensam i en sjukhussäng. Allting är stilla, och hon somnar in med rofylld belåtenhet, en känsla av att hon är färdig och nöjd med sitt liv.

Ädlingarna beger sig hem igen. De åkallar Luna, som fortfarande är för svag för att manifestera sig igen, så hon visar dem in i den tredje verkligheten: Förutom den prosaiska (vetenskapliga) och den mytiska (där andar lever) finns andeverkligheten, där varken tid eller rum existerar, bara liv.

Xerxes avslöjar två hemligheter för henne: Att han vet att hon är den enda Imperator som älskat och återvänt från de döda. Luna, som måste följa sin kod, skänker en hemlighet i utbyte: Vägen som Locus Gorjze söker finns i en nedgången förort till Amsterdam. (I del 2 avslöjade ju manifestationen av minnet av Beck att "Aldrig förr har en Imperator varit förälskad eller återuppstått från de döda. Men det finns en anledning till att Månen hängde över Amsterdam")

Ädlingarna hittar den, i form av ett rogivande ekträ som skänker skönhet och harmoni åt en gård i den nedgågna förorten. På samma plats hittar de den riktige Beck, som ömsint tar hand om det. Naturligtvis är det natt, och det är alldeles tyst på just den här gården.

Beck visar sig också vara en vänlig och rogivande man, och hans grannar samlas runt honom i hans, förutom en madrass och de stolar besökarna tar med sig, tomma lägenhet. När Adriaan pratar med honom i enrum så minns han inget av sitt liv innan han kom hit, och säger sig inte veta något om någon kvinna som försvunnit ur hans liv. Adriaan säger åt honom att ta hand om sig och se upp, så kommer de pratas vid igen.

Naturligtvis måste ädlingarna nu undersöka ekträdet, den hemliga vägen. Det leder in i en alldeles tom, mörk värld. Allt är tyst och fridfullt, och det enda man kan ana är som ett frö, en möjlighet att växa. Ädlingarna överräcker så småningom trädet till Janee och Harris från Locus Gorjze. En kråka spejar på sällskapet. Xerxes dräper den med en gatusten och säger åt Janee och Harris att vara försiktiga: Någon använder kråkor för att spionera på dem. Xerxes inser nu att han avslöjat en hemlighet, och försöker febrilt komma på en hemlighet han kan lura av dom, men Lunas kalla fingrar sluter sig inte kring hans hjärta som de gjort förut när han avslöjat hemligheter.

Locus Gorjze är nöjda, och beslutar att en fest måste hållas. Luna är mindre nöjd, men accepterar sakernas tillstånd, och kräver att ädlingarna skyddar Beck.

Under återstoden av de fyra dagarna så passar Xerxes på att besöka Beth, elektricitetens ädling, i sitt Locus. Det visar sig att hennes bror, Carl Rogers, är ädling över tåg, transport och ånga, och en inbiten gentleman och äventyrare.

Slutligen är den stora dagen inne. Mitt under en viktig fotbollsmatch så missar en perfekt boll på något sätt målet. Ädlingarna ser allt på TV:n i den lokala pubben de besökt, och till och med Jens förvånade och arga ansikte, då hon personligen sitter i publiken för att beskåda matchen. Ilskan varar bara i en sekund innan den förvrids till smärta och tomhet då Adriaan krossar sin nässla och riten är fullbordad.

Adriaan och Klaus upptäcker genast vad som händer i hjärtat av deras Locus: Luna har återvänt. De vänder själva åter, och Luna välsignar dem moderligt med varsinn kyss på pannan, och skänker dem kosmiska gåvor. Äntligen XP-dags! Avslutningen på mötet:

"Och så Xerxes, mitt olycksbarn. Du önskar att bli mer oberoende från mig, fri att följa helvetets kod, att kränka integritet. Men jag kommer bevilja din önskan. Vet du varför?"
"För att det stärker min egen integritet?"
"Det är stämmer."
-Luna och ormen Xerxes.

(Xerxes höjde sin Spirit)

 

[Sodivra]

Recap plus pics!

Jag gjorde en summering för mina spelare förra mötet, och tyckte att ni, när det nu faktiskt finns vissa som följer krönikan, förtjänade en också:

En dag dör månen, men hon upphöjer huvudpersonerna till ädlingar innan hon går ner i sin dödsslummer. Varför hon gör det, och vad som hänt med de tidigare ädlingarna är ännu oklart.

De nya ädlingarna möter en man vid namn Fredrich från vilken de lovar att köpa upplysningar om den här nya världen. De möter en amazonliknande ädling, Jen, som de irriterar.
(Friedrich har de inte sett röken av, men han kommer nästa möte, och Jen har de nyss nässlat)

De har återuppväckt Luna och hennes Locus, som visar sig vara neutral mark och motorväg för skapelsen ädlingar. Deras grannar, Svält, Död, Krig, Sjukdom och Leksaker vill ha en hemlig väg till jordens inre av dom och hotar med trubbel. De överlämnar så småningom den här vägen, när de hittat den. Det har inte blivit så mycket trubbel, men lite gnabb.

De har nu varit sex dagar i den nya världen och lärt sig mycket, och fullständigt lämnat sina gamla liv bakom sig... eller?

Och så har de flamsat runt lite.

Sammanfattning av rollpersonerna.

Jag gjorde en bild i The Sims (Installerat enbart för detta syfte!), vi får se på nästa spelmöte vad spelarna tycker om dess korrekthet.

Från vänster: Adriaan Ewoud, geometrins ädling. Konstnär. Onaturligt symmetriskt ansikte.
Xerxes, metallens ädling. En sex meter orm i sin sanna form. (Inte sexton )
Klaus van Eyek, skrockets ädling. Ett socialt powerhouse.
Lowell Becket, känslornas ädling. Försäkringsagent.


Adriaan vet jag inte var jag ska placera på ond-god-skalan. Han verkar ta ett perverst nöje i att tvåla till en annan ädling (Artemis och Jen), och samtidigt är han generad och orolig inför att bemöta sin älskade far med sitt nya ansikte. Hög i Domain, gillar att svänga med sina mirakel.

Xerxes är impulsiv, girig, lustfylld och nonchalant mot vanliga döda. Han har valt att följa helvetet enbart för budet "Makt rättfärdigar sig själv". Hög i Aspect. Han verkar hålla på att utveckla The Hots för elektricitetens ädling, och hatar Sjukdom, Janee Chandna (Leksaker) och Hemlingarnas Konung.

Klaus van Eyek är väldigt lugn och måttlig av sig. Han är hög i Realm, och tycker om att ta hand om sitt rike och sina gäster. Någonting håller definitivt på att hända mellan honom och Sasaki Fumiko, fåglarnas ädling.

Lowell Becket håller på att gå från organiserad till en total frihetsdyrkare med egna regler, som alla som följer The Wild. Dock så har Lowells spelare inte ens varit med hälften av speltiden, och han kommer inte vara med den kommande månaden, kanske senare. Vi har mest ignorerat hans karaktär.

 

[Sodivra]

Del 7: Förväntan (Kort!)

Wikinod med länkar n shit

Familia Luna spenderar nu sin tid i förväntan inför Galenskapens Fest. Alla tre Lunas söner uppvaktar damer ur ädlingsamhället för att ta med dom som sällskap: Xerxes uppvaktar Beth, elektricitetens ädling. Klaus uppvaktar Sasaki Fumiko, fåglarnas ädling. Adriaan uppvaktar Artemis, upplevelserna och utforskandes ädling.

I Kansas City, på väg till den utomjordiska prärien där Beth och hennes bror Carl Rogers lever, så faller Xerxes intresse på Helen, ett enkelt blomaffärsbiträde och ensamstående mor. Han rycker bort henne och hennes son från vardagen, han upphöjer henne till sitt ankare och tar med henne till först Beths och sedan sitt eget Locus.

(Det hände inte så mycket mer, nä)

 

[Sodivra]

Del 8: Festen (Lång!)

Här är spelrapporten på wikin. Jag rekommenderar att läsa den där, för där finns det länkar med korta förklaringar till alla personer och grupper som nämns vid namn.

"..."

-Cneph, urskaparen

Morgonen inför Galenskapens Fest, i den mån man kan tala om morgon i Locus Mare Arcanum, så rör sig en vanlig dödlig med käpp uppför Ziggurattens trappa. Det är Fredrich Dieter, som förbannar rollpersonerna för att de inte, som de var överens om, handlat till sig information om världen från honom, utan tagit reda på allt på egen hand. Han presenterar sig som en Camorrean, nätverket av dödliga under Furst Entropis beskydd. (Det är när han säger detta som Adriaan överger tanken på att sparka ner honom från Zigguratten.)

Friedrich konfronterar Adriaan med att han dödade en man för första gången för några dagar sedan. Hur känns det? (Se Del 5: Mångalenskap) De ska vara glada att Camorrean städar upp efter dem, och att det står "Jordbävning i Bogota" på löpsidorna, inte "Troll invaderar Bogota" eller "Säkerhetsvakt mördad med geometriskt perfekt spjut, förövaren försvann i ett trollslag från platsen".

För att hedra deras avtal så beordrar han dem att hämta in Elin, Skrattets Ädling, då denne har brutit mot Furst Entropis fjärde lag: Elin har skyddat Rovdjurens ädling från Gräshoppornas Domstols rättvisa. De skickar Xerxes ankare Helen till Sverige för att hitta ädlingen.

Inte långt senare, innan Familia Luna har hunnit ge sig iväg, så anländer en annan dödlig. Pan, en japansk ung man i ostyrigt hår och kavaj. Han säger inget, och ser sig om kring med ryckiga rörelser likt en fågel. Så klarnar hans blick, och han bugar och tar till orda:

"Det är jag, Sasaki Fumiko, och detta är mitt ankare. Jag håller möte för de himmelska ädlingarna i mitt Locus, men infernaliska ädlingar har invaderat det. Jag kan inte lämna mötet utan att begå etikettsbrott. Jag vill be er om hjälp att stoppa de här ädlingarna"

Adriaan och Klaus tycker att det är en bra idé. Till den girige Xerxes säger de att de ska "ut och spöa några ädlingar" eftersom de kommer få presenter då. Klaus, som är en Tempest i sitt eget rike reser en spökarmé av alla de som dött där, och de smugglar denna via jorden till Locus Uriel. Väl inne i Locus Uriel så undviker de de himmelska ädlingarnas mötesplats, och rör sig efter Pans anvisningar till Fumikos privata lund.

Denna har behållt sitt utseende (stenbord och lusthus i trä) trots Uriels omvandlingar av sitt Locus, och där möter de tre och Pan, med en armé av spöken bakom sig, fem inkräktare.

Johanna leder dem. Hon har helvit hud och saknar iris, och hon bär en svartvit vid och mönstrad klänning. Hennes ansikte är skarpt och kantigt. Hon utstrålar ambition och hushållande, fast på ett hemskt sätt.
Jimmy-Bob går bredvid. Han är en överviktig man med långt hår och gles, grov skäggstubb. Han bär jeans, jeansjacka, keps och en T-shirt med dixieflaggan på. Hans kläder är fläckiga av pizzarester, och han utstrålar bemäktigande över andra, våldtäkt. Han ler.
Rovdjuret är en leende man med sylvassa tänder, även där hans ögon borde sitta. Han bär lila kavaj. Han utstrålar hunger, jakt.
Träpojken är en enkel trämarionett ihopsatt av pinnar som knycker framåt som dragen av osynliga trådar. Hans huvud är en planka med en enkel plugg som näsa. Utöver det har han inget ansikte, ingen röst eller ens något som talar för att det är en "han". Han utstrålar vanföreställningar.
Mona går en bit utanför. Hon är en ung kvinna med europeiskt utseende och page. Halva hennes ansikte är svårt brännskadat, och hon ger ett bittert och ilsket intryck, samt även intrycket av en soptipp full med måsar, mistlur och atlantångare med flagnande färg.

Klaus beordrar inkräktarna att stanna, men Johanna fortsätter ända fram till dem och spänner ögonen i honom. Hon berättar att de ska skövla Fumikos lund och nässla henne för att sabotera de himmelska ädlingarnas framfart.
Adriaan kontaktar Sasaki genom hennes ankare och begär en belöning för att de ska hjälpa henne. Sasaki lovar en riktigt stor gentjänst om de gör det. Adriaan vill veta vad för tjänst innan. Sasaki frågar om Klaus är där, och då han är det så utlovar hon sin hand i äktenskap till honom, den största belöning hon kan ge. Klaus accepterar och så även Adriaan. (Med viss tvekan, då han personligen inte tjänar någonting)

Johanna vet att Xerxes följer Helvetets Kod, och försöker vinna över honom till deras sida. Hon erbjuder hälften av nässlingen till dem ifall de kan flytta sig ur vägen. Adriaan och Xerxes är intresserade, men Klaus blåvägrar. När Johanna presenterar sitt följe så föreslår Adriaan att de kan flytta på sig om de får Rovdjuret. (Som ju är efterlyst i Gräshoppornas Domstol) Johanna accepterar nöjt, och Jimmy-Bob och Mona grabbar genast tag i det förgrymmade Rovdjuret. Klaus protesterar högljutt, men Adriaan försäkrar honom, i hemlighet, om att det är en list. De skickar bud efter Friedrich som anländer snabbt. Stämningen hinner bli ganska tryckt under tiden, och Mona gör ett utfall mot Klaus, men besegras och förnedras både av Familia Luna och de sina.

När Friedrich anländer så släpper Familia Luna (Som nu håller Rovdjuret fången) förbi Familia Zadkiel och Mona, till Sasakis stora förnedran och ilska, men med styrkan av ett Kraftord så skapar Adriaan då ett svart hål som suger i sig de helvetiska ädlingarna. När de slungas ner i intigheten så skjuter dock Johanna ut en längd med tyg som grabbar tag i Xerxes och drar med honom ner.

I intigheten så kämpar de, och Johanna försöker omvända Xerxes med hot och löften till hennes budsförvant. Till slut så skär hon med järnsaxar upp ett hål i intigheten, och flyr med sina allierade till helvetet, för att återkomma och pressa honom mera när fångenskapen i ett svart hål har gjort honom lite mera mör. Xerxes bara skrattar och slår sig själv ut till Locus Uriel igen.

Drogernas ädling, som tydligen samarbetat med de helvetiska, anländer nu men försvinner snabbt igen. Familia Luna hjälper Fredrich att lämnar över Rovdjuret till de utsända från Gräshoppornas Domstol, väktare gjorda av insektsvingar och urverk.

De möter upp med Fumiko där hon håller möte med BJ, Rättvisans ädling, Athopec, Ståndfastheten och Belåtenhetens ädling, Ekonomins ädling och June, Fantasins ädling och Fumikos yngre syster. Fumiko presenterar, utan att röja några känslor, Klaus van Eyek som sin framtida gemål. June frågar förtjust om de är kära, och Fumiko klappar henne på kinden och säger "Det vore mot lagen". (Furst Entropis första lag: Du ska icke älska)

Sasaki Fumiko håller sitt löfte, och hon och Klaus van Eyek går till Galenskapens Fest i bröllopskläder. Xerxes går dit med Beth i metallrustningar, och Adriaan och Artemis i varsin kappa som liknar ett berg och en stad i miniatyr. Väldigt lämpliga kläder visar det sig, då Locus Hazael är en liten värld i miniatyr, med människor i riskornsstorlek. På en stor mesa håller Gyorgy fest. Gästerna anländer, mer eller mindre alla ädlingar som de tre har träffat, och fem till till: Wendigo, Jens bror, Prins Zenith och Prinsessan Gryning, älvaliknande ädlingar under den gamla guden Kung Dag, samt Gyorgys syskon Mor Tid och Jesùs, avvikelsernas vanställde ädling. (Försenad)

Till ädlingarnas förskräckelse så är inte bara Jen där (Se Del 1 och Del 6! utan även Familia Zadkiel med Mona. Lyckligtvis så håller deras nya vänner Familia Junis dem upptagna under tillställningen.

Gamla Mor Tid säger ingenting under hela festen, men ger ändå väldigt små signaler om att hon uppskattar Klaus' sällskap, till Gyorgys förtjusning. Prins Zenith ger Xerxes komplimanger, då han är resonabel trots att han följer en "ny gud", och nämner att hans mor är besviken då Månen inte blev hennes dotter, vilket Xerxes inte helt förstår.

Gyorgy avtäcker nu en perfekt staty utav Jen i hennes egen storlek (Med andra ord så är statyn ett tektoniskt fenomen i Locus Hazael!) hållandes en skål som tjänar som idrottsarena. Gyorgy är nöjd med den roliga idén han kopm på, medans Jen knappt kan stå utav skammen att förlora en presenttävling (Och nässlas också av Jesùs för det) i kombination med Kraftordet hon fick yttra för att återställa sportens geometri efter att Adriaan korrumperat den. (Att det var han som gjorde det är hon dock inte säker på än)

Gyorgy förkunnar nu äktenskapet mellan Klaus van Eyek och Sasaki Fumiko, och nu anländer ängeln Hazael själv i sin ofattbara skönhet för att viga dem. Gyorgy förkunnar även att Det Vildas kod är en lögn, och han söker nu en ny kod. Den eller de som kan bevisa deras kods förträfflighet i hans Locus kommer kunna räkna honom som en frände!

 

[Sodivra]

SLP-karta

För att jag älskar er och mina spelare! Nu går det att göra anteckningar, dra streck och sätta poäng på de man gillar på en snitsig Ädlings-karta.

http://forum.rollspel.nu/download.php?Number=1042646

Symbolerna är vilken kod Imperatorn är/ädlingarna följer. Blomman (Uppåt) är Änglar, Kroken (Nedåt) är Fallna Änglar, Spiralen (Vänster) är Mörkret, Stjärnan (Höger) är Ljuset.

Triangeln (Uppåt-vänster) är Nya Gudar/En ny guds kod. (Troligtvis ens imperator)
Cirkeln (Nedåt-höger) är Gamla Gudar/En gammal guds kod. (Troligtvis ens imperator)
Den uppspruckna soluppgången är Det Vilda.

Det finns även Individuella Koder (DaVincis skiss över människan) och Ormarnas Kod (En orm), men några sådana är inte med än.

I veckan blir det också en "precap" om vad som komma skall.

 

[Sodivra]

Reflektion och precap:

Suveränt möte.

Jag fick till och med en spontan applåd av spelarna när jag avslutade mötet med att andaktsfullt viskade fram en monolog om ängeln Hazaels överjordiskt vackra skönhet.

Jag tyckte att det var dags att få fart på kampanjen efter det trevliga, men lite vattentrampande, sjunde mötet, så jag satsade på att hinna med minst en riktig konflikt i detta mötet, och komma igenom Galenskapens Fest. Jag lyckades få in många saker som jag suttit och hållt på ett tag nu: Fredrich som konfronterar Adriaan, början på en Skrattets Ädling-plot, nässlandet av Fumiko och Fumikos giftermål.

Nej, detta var nästan helt spontant, faktiskt: Ursprungligen hade jag tänkt låta en djup vänskap växa fram mellan Klaus och Fumiko och sedan "gifta ihop" dom när Fumiko ber Klaus att välja hennes nya syskon när ängeln Uriel upphöjer en ny ädling. Att välja sina syskon skulle vara Familia Uriels privilegium, och genom att låta Klaus välja så har Fumiko med en mycket djup gest gjort honom till en del av familjen. Passar hennes korrekta sätt.

Men det blev mycket lyckat. Både Fumiko och spelaren är så reserverade, så det kommer bli kul att se hur det här äktenskapet fungerar.

Helvetesgänget med Johanna i spetsen var tänkt att fresta Xerxes att hjälpa dom, men det fungerade inte så bra som jag hoppades. Jag trodde att spelaren skulle hoppa på chansen att smöra för en högt uppsatt ädling i helvetet, då han verkligen vill få träffa Lucifer en dag. Johanna måste nog bli coolare och sexigare.

Däremot var det skönt att se att spelarna blev äcklade av Jimmy-Bob och hans antydningar. Dom är inte avtrubbade av superlativa ädlingar än!

Vad kommer hända nu då?

Jag har fler äktenskap planerade, faktiskt. Xerxes spelare vill få förläningen Mardrömmar, så Drottning Natt (Kungs Dag andra sida) ska försöka gifta bort sin dotter Prinsessan Mardröm till honom. De här gamla gudarna som kungliga familjerna är något jag fört in i spelet för en till dimension av konflikt mellan Imperatorer, och för att öka sagokänslan i spelet. Öht så är Gamla Gudar något spelarna kommer få se mer av.

Adriaan kommer få en gemål när någon klarar kuben och hennes önskan är "Gift dig med mig!"

Klaus äktenskap kommer jag försöka stressa upp lite när de har hittat skrattets ädling. Skrattets ädling uppträder i båda könen och är väldigt erotisk, ungefär som näcken. Förhoppningsvis så kommer hon lyckas byta bort sin magiska fiol till honom (Den som hör den måste dansa) och sedan smyga in i hans sovrum genom sagda fiol på natten.

---

Fråga: Ska jag låna June vara Fumikos syster? Det är ju kul för Klaus, skrockets ädling, att vara svåger/"farbror" till fantasins ädling, men det är också tilltalande att låta Fumiko vara Uriels enda ädling för närvarande, ensam och vantrivs i hans Locus som han envisas med att förändra hela tiden. Om hon flyr det och flyttar in i Mare Arcanum så kommer det lämnas obevakat och vanskött, kanske till och med blir en rättsak. Detta går att göra även om hon har en liten flicka till syster förstås, men det blir starkare om hon är ensam.

---

Under festen så kommer Beth att försöka dra med sig Xerxes och mosa Fredrich hus för att han är Camorrean. Kan bli kul. Sedan börjar vi på historien där alla försöker vinna över Gyorgy till sin sida genom att bevisa sin kods värde i hans Locus. De himmelska kanske förskönar det, de ljusa gör de små människorna odödliga och skyddade, etc.

Och sen har vi ju fortfarande Adriaans möte med sin kära far som han bävar för, Klaus möte med sin inte så kära far, och ädlingarnas egen fest.

Förhoppningsvis så är det snart uppe beskrivningar av BJ, June, Athopec och de.

Ursäkta Sandman-rippen förresten, om någon kände igen den.

 

[Sodivra]

Andra säsongen:

I somras satte vi igång vår Nobilishistoria igen. Det sista mötet förra säsongen (Som jag inte skrivit om här) var andra delen av Gyorgy, ädling av Galenskaps, fest. Det var ett hyfsat kort möte präglat av metasnack och bollande hit och dit. Gyorgy hade kommit fram till att det var lögn att följa Det Vilda, och utlyste en tävling som gick ut på att visa sin kods överlägsenhet. Efter svåra strider mellan himmel och helvete så förintade en av rollpersonerna, Adriaan, ädling av fysik och geometri, gravitationen, vilket fuckade upp allt för alla Bara de med tillräckligt hög integritet (I linje med Lunas Kod) klarade sig orörda, och Gyorgy gick över till Lunas Kod.

När vi började spela igen i år så tog saker och ting verkligen fart... (Mao, spelarna blev ännu mer engagerade)

 

[Sodivra]

Del 10: Fredsfikat

Some time passes.

Gästspelare: Robert.

Fred råder mellan Locus Mare Arcanum (Rollpersonerna) och Locus Gorzje! (Sjukdom, svält, leksaker, död, krig - De senare har ej dykt upp än) För att fira så ska rollpersonerna hålla ett teparty för sina grannar i deras Locus. (Vilket bedömdes vara betydligt mysigare än Locus Gorzje, ett koncentrationsläger)

Mitt under förberedelserna så slår sig en bagarson in i Adriaans kontor - Han har klarat Kuben och har rätt till en önskan. "Jag vill vara Kung Klaus för en dag!" säger han och pekar på Klaus.

Uh oh.

Önskan måste uppfyllas, och en dödlig finner att han har gudomliga krafter, och naturligtvis sabbar han de andras fina planering. Locus Mare Arcanum får en (föga övertygande) sol, den pampiga inredningen av Lunas tempel där tet ska avnjutas ersätts med lant-kitsch, och "Klaus 2" stöter vilt på Klaus fru, medans den riktiga Klaus kokar av vrede i sitt gömställe.

Rollpersonernas grannar anländer: Sjukdom, Svält, Leksaker, och en man så oanselig att spelledaren inte ens orkar beskriva honom. Han ser inte ut som en ädling, utan snarare helt anonym ut. "Det är jag som är döden" säger han försynt. Ingen bryr sig.

Svält har mer sig sitt ankare Ted, ett biafrabarn. Ted får en smäll på fingrarna och ett "Aja-baja" när han försöker ta en kaka. Spelarna älskar det.

Partyt tar en underlig vändning när en joggande rumänsk kvinna har råkat jogga in i Locus Mare Arcanum från hålet mellan de två världarna. När det visar sig att hon är den enda som visar döden den minsta gnutta intresse så följer han henne tillbaka till jorden. Klaus fru och ädlingen av fåglar, Sasaki Fumiko drabbas av sinnesrörelse när hon inser att Klaus är i en dödlig, sårbar kropp. Hon känner sig oerhört bortgjord och lämnar Locus Mare Arcanum.

Efter tedrickandet söker Janee Chandna, ädling av Leksaker upp dem igen. Det har uppstått ett problem: Döden försvann med joggaren, och nu har han blivit vansinnig. Rollpersonerna spårar honom till Nevadaöknen som han kör igenom på en motorcykel. Han skriker i svåra smärtor, och där han far fram så blommar öknen upp i liv, och bilar krockar och kör av motorvägen när deras förare drabbas av dementia animus.

Efter att rollpersonerna kommer ikapp Döden så börjar han yra om att kvinnan och hennes vän brände alla hans gamla grejer, till och med hans Märklintåg, ojojoj... Excrusianskärvan, för det var vad hennes vän var, väckte en vansinnig smärta i hans Imperatorsjälskärva, och botemedlet mot den finns i ett av världens alla dödsfall. Kan han hitta denna död och ogöra den så kommer han vara fri.

Nu kommer joggarkvinnan körande i ett passagerarflygplan och försöker mosa rollpersonerna, men ädlingen av Geometri ser till att det är hon som störtar istället. De släpar henne ur det brinnande vraket, men innan de kan förhöra henne så spränger hon sig själv och flygplansresterna till stoft.

Sen så hände något jag ärligt talat inte riktigt minns där Adriaan klär sig i geometri för att slippa gå naken efter att ha fått kläderna bortsprängda, och Xerxes går in i klädbutik i någon stad och smooth talk-ar sig till en hel gratis kollektion kläder åt Adriaan. (Damnit, det är precis det här som är anledningen till att jag borde skriva krönika)

 

[krank]

Re: Del 10: Fredsfikat

Fan vad sugen jag blir på att dra igång en Nobiliskampanj nu...

...men jag har inte tid... och inte ork... och antagligen inte ens spelare...

 

[Sodivra]

Nänänänä hallå hallå vad pratar du om nu

Nobilis PBF ju! Alla skulle vara glada, ju!

 

[Sodivra]

Del 11: Fumikos Fall

Jag håller på att starta igång tredje säsongen av Nobilis, så jag tänkte börja med att skriva ner krönikorna från andra säsongen.
Gästspelare: Genesis

Adriaan söker upp Anne, sanningens ädling för att utpressa henne med hennes hemlighet: Hon är förälskad i Tobakens Ädling. Anne erkänner utan omsvep och uppmuntrar Adriaan att berätta om det för världen.

Xerxes hittar Elin, skrattets ädling. Elin är en man som i de svenska skogarna spelar en oemotståndlig melodi, och alla som hör den måste följa den i dans. Elin går med på att följa med till Mare Arcanum i väntan på Furst Entropis rättvisa. På vägen tillbaka så blir skogsnatten mörkare. En Imperator har öppnat en väg till sitt Locus för Xerxes, och det är vägen till Drottning Natts domäner. Drottning Natt är klädd i svart med en svart ebenholtsmask för ansiktet, omgiven av alvlika vithyade varelser.

Drottning Natt anförtror sig till Xerxes: Hon är en av de gamla gudarna, och i urtiden hade hon reserverat en plats på himlavalvet åt sin son. Luna, en simpel människa, tog den platsen när hon uppnådde Imperatorstatus. Så föddes den första av De Nya Gudarna, den andra åldern blev den tredje, och en mur restes mellan den prosaiska och mytiska verkligheten. Nu vill Drottning Natt att Xerxes ska ta reda på, och avslöja Lunas hemligheter åt henne, och i utbyte kommer kanske han också lära sig bli Imperator en vacker dag. När Xerxes accepterat avtalet så kommer det beseglas med hans äktenskap till Drottning Natts dotter: Mara, ädling av mardrömmar. Drotting Natt presenterar sin dotter med en antydan till avsmak, Mara fyller inte rollen som majestätisk prinsessa så väl.

Xerxes tar med Elin och Mara till Mare Arcanum för att diskutera den senaste tidens händelser med sina bröder. Elin visar sin fiol som kan få vem som helst att börja dansa - Till och med ädlingar! Klaus är hungrig på att pervertera den för att Nässla henne, och ber att få låna den. Elin tänker efter en sekund och lånar sedan med glädje ut den till honom på obestämd tid. Skräckens döttrar: Rädsla, Panik, Terror och Fruktan kommer på besök bara för att häckla familia Luna innan de slängs ut ur Locuset.
Mara är uttråkad, och när Klaus visar intresse för hennes domän så smiter de iväg tillsammans på en turné i människornas drömmar där de skapar en skräck för internet som kommer växa till en riktig folktro.
Det slutar med att de sitter och pratar på en bar i en stackars människas mardröm (Han drömmer att han kör stand-up naken inför en massa monster i en bar) och Mara, i ett spontant ögonblick, försöker stjäla en kyss av Klaus, som avvisar henne.


När de väl kommer tillbaka så anar Xerxes att något är fel - Både Klaus och Mara uppträder ganska stelt kring varandra. Han går åt sidan med Adriaan. Xerxes, som bara vet hur människor fungerar genom att ha läst en massa böcker kommer till slutsatsen - De måste haft sex! Det är sånt människor gör när de är ensamma. Genom någon pervers logik så hävdar han att det är hans plikt att stärka sin bror Klaus genom att pervertera kärleken mellan honom och hans hustru. (Genom att göra det här skulle han också kunna suga enorma mängder kraft ur Klaus hustrus besvikelse, men det lägger han fram som en bisak. Klaus kommer växa av det här, han kommer tacka Xerxes, jojomän!

Adriaan svarar genom att påminna Xerxes om hans egna lilla by i Riket... Och vad som skulle hända om Klaus, konung i det här riket, skulle kunna göra med den om han blev oförrättad. Xerxes ser lite handfallen ut när det är uppenbart att ingen tror på hans perversa logik, men utbrister efter en sekund "Äh! Jag tänkar göra det iallafall!"

Han söker upp Fumiko och "avslöjar" att Klaus och Mara älskade med varandra bakom Fumikos rygg, och hör och häpna, Mara dyker upp och bekräftar Xerxes historia, hon vägrar bli avvisad av Klaus och vill hämnas. Så hon ger ett blixtrande farväl till Klaus och utför nässelriten på honom!

Så, Klaus blir sviken av sin bror Xerxes och Mardrömmarnas Ädling ljuger Klaus hustru, Fumiko, rakt upp i ansiktet. Fumiko tror nu att hennes man, Klaus, har varit otrogen. Hon klarar inte att tappa ansiktet, utan stormar ut, vägrar låta sig röras av Klaus.

Xerxes skrattar girigt, och med Nässelriten så suger han åt sig Fumikos magiska kraft. Det är här det spricker för Klaus. Mellan Xerxes ondska och Adriaans slughet är Klaus den man kan lita på, den gode härskaren. Men nu börjar han vrålande förinta Riket omkring sig, spränga sönder byggnaden, krossa de invånare som kommer till honom för nåd. Xerxes fattar att det är kört och sticker till sin lilla by för att rädda de fem bästa av sina undersåtar från förintelsen.

Klaus följer honom och utplånar byn, vilket låter honom göra nässelriten på Xerxes, vilket ger honom precis tillräckligt med kraft...

Han förintar hela riket. Som en blixt så sveper intigheten över landet och pulveriserar det till tom, svart rymd, och hela riket skulle försvunnit på ett ögonblick...

Om inte Luna själv hade stigit ner i sitt tempel i mitten av Riket när förödelsen når dit, och med ett ursinnigt kraftord stoppat förintelsen. Med ursinne brinnande ur ögonen så förvisar hon sina barn från Riket, som nu bara finns kvar till hälften, där kanten på verklighet nu slutar i ett oändligt mörker.

Försent så inser Xerxes att Kevin studerade magi i ett torn därute...

Läs Simons skildring här.

 

[Sodivra]

Del 12: Rättegången

Gästspelare: Max

Ädlingen Calvin Gold, ädling av pengar, möter Familia Luna när de vandrar ut ur sitt Locus, och han bjuder in dem till sin fest. Calvin är en flamboyant festfixare med ett Locus som utgörs av toppvåningen i en skyskrapa i en samling världsstäder. Adriaan och Klaus accepterar, och möter många av de Nya Gudarnas ädlingar, till exempel Internets ädling som är ett nervvrak efter Klaus och Maras turné. Som en final på festen så presenterar Calvin Gold Maras bror, Drömmar, för Internets ädling. Drömmar är en fjärran och stillsam alvliknande varelse, och han förstör sin syster Maras hemska verk. Mara stormar in och vill veta vad som pågår, samt kräver att Drömmar ska följa med henne till deras mor. När Drömmar vägrar och visar att han tagit sida med de nya gudarna så stormar Mara nedbruten därifrån, nässlad av Calvin.

Xerxes befinner sig hos Beth och Carl, ädlingar av elektricitet och tåg. Han ber dem att ta hand om och gömma hans fem utvalda från Mare Arcanum. I gengäld så vill Beth att han skapar ett världsomspännande nätverk av metall under jordens yta. Xerxes accepterar. Tillsammans med Beth och Helen går han till Pizza Hut. Både Helen och Beth blir lite illa till mods vid den här lunchen, Helen för att hon får det klart för sig att hennes mästare följer "Helvetets kod", och Beth för att Xerxes ger mer uppmärksamhet till Helen, en dödlig, än till henne.

Klaus, Adriaan, Xerxes, Calvin, Elin och Ann ger sig tilsammans av till Gräshoppornas Domstol, en gammal herrgård i en gård av grässhoppor och törnen.

Furst Entropi ser rakt igenom dem.

Då hon indirekt hjälpte Rovdjuret att jaga de oskyldiga så döms Elin att sättas ut i gräshopporna. Deras käkar kommer vara låsta, men hon får genomlida deras närvaro på hennes hud, i hennes ögon, i hennes hals när hon försöker andas. Hon placeras bland dem, men när de till slut skingras så är hon borta. Uppäten?

Tobakens ädling, Stan, anklagas för att ha älskat en annan ädling - Ann. Genom att avlyssna hans tankar så visar det sig vara sant - Samt att hans överlägsna och dryga attityd bara har varit ett spel. Ann blir ursinnig, då Stan visserligen är godhjärtad och omtänksam mot henne igentligen, men samtidigt falsk. Hon svär hämnd. Klaus utför smusslande nässelriten i självaste domstolen för att suga energi ur Anns och Stans svek. Trots att han döljer det så stirrar Furst Entropi på honom under hela riten.

När Familia Luna tror att allt är avklarat så visar det sig att nästa mål är domstolen mot de själva - Då Klaus har förrådit sin Imperator, eggad av Xerxes förräderi mot honom själv, så står de anklagade för att ha brutit mot den femte lagen. Xerxes gör ett försvarstal om hur han gjorde det för Klaus skull, men blir bryskt avvisad av Furst Entropi.

Såväl Ann som Familia Luna döms att tjäna Furst Entropi för att sona sina brott, men Ann leds iväg för att "förändras" till Furst Entropis behov efter rättegången, vilket orsakar skadeglädje och nyfikehet hos Familia Luna.

De skänker kraften från den storslagna nässlingen av Ann och Stan till Luna, som välkomnar dem tillbaka till Mare Arcanum. Väl där så hittar Klaus en traumatiserad Kevin som med begynnande magikunskaper flytt från magikertornet innan det förintades, och tvingats döda en av Mare Arcanums magiska bestar. Klaus tar emot den stackars Kevin med öppna armar och mörkt uppsåt för sin bror i hjärtat.

På natten lösgör sig en kvinnlig skepnad ur Elins fiol, och kryper ner till Klaus i hans säng.

 

[Sodivra]

Del 13: Excrucian

Ute på Mare Arcanums snötäckta isvidder så reser Adriaan ett monument för att blidka sin moder. En enorm isstaty av Luna. Ljudet av krasande snöAdr, träd och metall som sjunger... Luna kommer vandrande. De talas vid, på ett lite mer personligt sätt än vid officiella tillfällen.
Adrian beger sig till en konsert som Artemis håller, och träffar där även Artemis syster Ann, som beter sig underligt efter rättegången. Hon befinner sig mellan två världar, nutiden och framtiden, är desorienterad och lösryckt. På Adriaan så kan hon se det svek som han kommer utföra mot Artemis, men samtidigt flyr hennes minnen och tankar henne för att överlämna sig till Furst Entropi, så hon kan inte riktigt agera på sin vision. Den perfekta spionen.
Rätt var det är så sugs Adriaan iväg från verkligheten, åkallad till Geometrins Kult som blir väldigt förvånade av att se honom, och inte deras förra härskare Carmelia. Adriaan blir frustrerad, men bestämmer sig för att utnyttja sin nyfunna kult. Han bestämmer sig för att återvända till dem med en ritning över en perfekt stad de kommer uppföra i ödemarken, varpå han återvänder till spelningen. Artemis musik tycks stärka henne, men hon är ganska tärd efter att ha förlorat sitt älsklingsminne. (Se del 6)

Xerxes instruerar sina överlevare att bygga en infernalisk smedja där han ska smida ett vapen så fruktansvärt att det till och med kan ta död på Ann, som både är farlig och ideologiskt vidrig för honom. Hans överlevare kommer offras i ugnen en efter en tills bara den främste finns kvar...
Nu måste han till slut berätta för Helen om vad som hänt i Mare Arcanum - Och hur hennes son död.
Helen är, naturlgtvis, förtvivlad. Med en silkestunga så tröstar Xerxes henne med att han kan ta bort minnet av hennes son, så att hon inte behöver sakna honom. Helen tycker idén är skrämmande, men litar så på Xerxes att hon går med på det. Xerxes plockar ömsint ut hennes minne av Kevin och sväljer det. Senare tar han även minnet av pojkens far.

Långt upp i Mare Arcanums isvidder så vandrar Klaus tillsammans med Kevin genom höga pelarsalar. Det här är deras högkvarter, där den nya världen kommer planeras. "Världen var sjuk, och behövde dö" säger Klaus. "Men vi ska skapa något nytt och friskt tillsammans". "Du är något annat, något som står över de andra!"

I en nedgången förort till Amsterdam, hos mannen som kallas Beck är grannskapet samlade. Tre ädlingar finns också där, Adriaan, Xerxes och Klaus. En gammal människa håller på att dö. Men döden är inte stilla. Den är plågsam, utdragen och perverterad. Döden själv håller på att bli vansinnig, och när Mare Arcanum förintades så flydde ha naturligtvis ut därifrån.

För grannfridens skull så ger de sig av med Janee, ädlingen av leksaker för att söka upp, oskadliggöra och tar hem hennes bror Döden. I hans vansinne har han börjat översvämma Rwanda med vidrigt halvt levande-halvt död substans, medans han letar efter den Död som kommer kunna frigöra honom från smärtan. Med hjälp från den infernaliska ädlingen Johanna av Familia Zadkiel så letar de upp kvarlevorna av den rumänska joggaren igen (Se del 10) och förhör henne under hot om att hålla henne i liv och i smärta. De får ett namn, hittar en adress, en dörr. Xerxes ger sig in, men finner sig i fångad i salar av speglar och mörker. Nu brinner det i knutarna, och Excrusianskärvan gör en frontalattack mot Locus Gorjze, Döden, Leksaker och de andra i Familia Junis Locus. När Leksaker inser att deras Locus håller på att söndertvinas, och med hjälp av Adriaan så är de där. Hela Locuset äts upp av intighet och Excrusianskärvan ger hårt motstånd, då Krig anländer. Han är människlighetens största erövrare, och leder sin hord av ryttare mot intigheten, en tsunami av krigare störtar in i tomheten och neutraliserar den med sina egna kroppar. Xerxes kastar sig genom speglarna ursinnigt, och till slut kastar han sig ut ur tomheten själv, och tillsammans med Krig så tillintetgörs skärvan. Xerxes tar med sig hans döende kropp, vilket utmanas av Krig som vill ha sin trofé, men ormen lämnar locuset med den till slut. Krigs förskrämda syskon vågar inte säga så mycket, och så småningom ger sig krig av, något nöjd över att det motbjudande fega slakteriet som är Locus Gorjze nu har fått sig en permanent törn.

(Det här var det sista mötet förra året)

 

[Sodivra]

Säsong 3

I torsdags så satte vi igång igen. Här under kommer jag posta det här årets spelmöten. Fast det får bli imorgon, tror jag.

 

[Sodivra]

Del 14: Den andra festen

Sex månader senare håller Galenskapens ädling återigen födelsedagsfest. (Det var inte ett år sedan sist, men hey, han är galenskapen och hans syster är tiden)

På vägen dit kör vi några korta scener:

Mare Arcanum håller på att återbyggas av Klaus, till något större och magnifikare. Luna har belönat sina ädlingar med vridna själar: Det är omöjligt att se på dem att de är ädlingar, och det är omöjligt att lämna signalement på dem. Adriaan och Xerxes gnuggar sina händer och ser världen ligga inbjudande framför dem...

Xerxes får se helvetet med Johanna. Det är ett sönderbränt och plågat landskap a la Sandman. Han lyssnar på Johannas tolkning av helvetets kod, att när helvetet vunnit så kommer fullständig frihet att råda. Ingenting kan inskränka den starkes makt. Ingen moral kommer binda den duglige. Helvetet behöver inte Himmelen, för korruption föder ständigt ny korruption. Xerxes besöker även Helvetets Byråkrati, ett slags parlament. En täckt tron är tillägnad Lucifer själv, men det går aldrig att veta om han är närvarande och lyssnar på debatterna eller inte.

Xerxes har också problem med fåglar som den hämndlystna Fumiko har satt på att ständigt plåga honom.

Klaus beger sig till Städernas Prins för att köpslå om Duvor med honom. Fumiko är mycket frustrerad av att städerna har tagit duvorna i från honom, och Klaus hoppas på så vis blidka Fumiko och kanske få en ny chans. Han skapar en vandringssägner om New York – staden som aldrig sover på vägen dit, som en gåva till Städernas Prins. (Sagornas ädling har förbjudit honom för att göra just detta, och hävdar äganderätt till vandringssägner)

Städernas Prins är staden, han är ett med sitt rike som är en vild djungelartad Stad där stadens olika företeelser är levande. (Städernas Prins är ädling till Imperatorn Ananda, och deras Rike är Cityback) Prinsen tittar på honom med sina lysande reklamskyltsögon och går med på att lämna över duvorna mot en gentjänst - Att Klaus ska gå åt sidan och låta händelserna som utlöser den fjärde åldern sker, när detta ögonblick kommer. I utbyte för hans gåva så ger Städernas Prins en stad till Klaus, till sitt nya Locus.

På slutet av den här perioden så hör Adriaan sent en natt hur glasburken med Artemis käraste minne, en gammal kvinna som dör, nöjd med sitt liv, rullar iväg. Det är de små människorna från Locus Hazael som bor i en uppvikbar liten värld han fått av Artemis, som försöker rulla iväg burken. Adriaan plockar upp och frågar ut dem, och när han fått svaret att de ska återbörda minnet till Artemis, på hennes uppdrag, så eldar han ihjäl dom stackars små människorna i sin handflata, och beger sig till Artemis. Han konfronterar henne i sitt hem, där hon sitter och hoppas på att få tillbaka sitt minne. Adriaan kritiserar henne för att hon inte helt enkelt bad att få tillbaka sitt minne utan försökte stjäla det istället. Han avbryts av Ann, som fortfarande lever utan riktigt närminne eller orientering sedan Entropis ingrepp, men i hennes arm står det inristat ”Lita inte på Geometrin”.

Adriaan avslutar mötet med att ge tillbaka Artemis sitt minne mot att hon lovar att vara hans vän i fortsättningen också. Artemis uppfattar detta som lite freaky, men accepterar hungrigt. Adriaan ber henne följa med till Gyorgys fest, och bestämmer sig även för att ta med Janee Chandna, leksakernas ädlingar, för att få lite fason på henne.

Festen
På platån i Locus Hazael så har ett cirkusliknande tält rests, svindlande stort för locusets befolkning, lagom för ädlingar i människostorlek.

På festen så möter Familia Luna utöver Gyorgy, Artemis och Janee även Mor Tid, Calvin Gold, Elin, Jack Sideways, Athopec, BJ, och de för dem okända ädlingarna Skymningens Prinsessa av Nattens familj, samt Abraham (Lyssnandets ädling) och Zahira (Ädling av underjordiska varelser), barn av en Ljusfurste. Gyorgy välkommnar dem, och får i gåva en silvermask av Xerxes. Adriaan ger honom en kub av böjd geometri i vilken överlevarna av de små människorna (från Locus Hazael, faktiskt) som försökte återföra Artemis minne rör sig i förtvivlan, ständigt fångade, medans askan av deras förbrända kamrater regnar över dem. ”Åh! Så fin!” menar Gyorgy och ställer ifrån sig den.
Till festen anländer Wendigo, växandets ädling, men en stor gräddtårta, ur vilken en naken Jen hoppar ”Grattis! Min födelsedagspresent är MIG!” utbrister hon. Gyorgy rådslår med sin bröder i kod om vad han borde göra, (”integritet är det högsta värdet”) och får rådet acceptera inviten. Jen går triumferande iväg med Gyorgy, förvissad om att han aldrig kommer kunna toppa den här gåvan: Äntligen har hon vunnit gåvotävlingen.

Xerxes debatterar moral med BJ. (=”Black Justice”) Jack Sideways provocerar sin omgivning, då hans enda röstläge är sarkasm...
Klaus möter här också Fumiko, som nu bär damkavaj och svart slitsad kjol över sin kimono: Hon ger mer intrycket av en affärskvinna än en geisha numera. Klaus säger i förtroende att det var Xerxes som ljög för henne, och att han fortfarande tycker om henne. I utbyte berättar Fumiko en hemlighet: Hon följer numera Lunas kod. Hon håller benhårt på sin integritet som det viktigaste för henne numera, inte att ge ett vackert intryck. Men hon tycker fortfarande om Klaus. Kanske först nu helt uppriktigt. Zahira och Abraham, som inte ville avbryta, hälsar då på Klaus. Efter Lunas gåva så kunde de inte se att Klaus var ädlingen av Folktro, eller ens en ädling överhuvudtaget, förrän de sett Fumiko som känner Klaus sen tidigare hälsa på honom. Zahira skänker ett mullvadsliknande djur till hans nya Locus, i utbyte för alla gånger de använt Kuben för att ta sig runt i världen. De bjuder också in Klaus till sitt eget Locus.

Fumiko ber nu Klaus om en tjänst, då han är den enda som lyckats få igång något som liknar en konversation med Mor Tid: Hon behöver bege sig tillbaka till 1955. Mor Tid går med på det, om Klaus också följer med. De ger sig av genast.

De tre befinner sig i ett sjukrum, översvämmat av papperstranor. Fumiko går bort till sjuksängen där en liten flicka ligger. Fumiko smeker flickan, som uppgår i en flock av tranor som sveper ut genom det öppna fönstret, ut i himmelen.

Tre ädlingar och en svärm av tranor som samtidigt är en liten flicka beger sig tillbaka genom tiden. Ur släkten Sasaki så har änglarna alltid valt en representant att upphöja till ädling. En av dem valdes till Tidens ädling, men sedan upphöjdes hennes dotter Fumiko till fåglarnas ädling. Mor Tid har aldrig accepterat att hennes upphöjning delades av hennes dotter, och sen dess har de inte talats vid. Fumikos dotter, Sadako, dog i leukemi utan Mor Tids ingripande. Det krävdes en svärson, Klaus, för att återförena de tre.

Från den dagen så blev fåglar en symbol för hopp och tillfrisknande i Japan, en idé som spred sig genom Asien och kanske hela världen.

I Locus Hazael så anländer bjuder Gyorgy in ädlingarna till en omgång Sanning eller konsekvens med ett fint pris till den som kan stanna kvar i leken längst.

 

[Sodivra]

Del 15: Sanning med konsekvens

Ädlingarna, sans Klaus, sätter sig ner på kuddar för en omgång Sanning eller Konsekvens. Nu råder kväll, skymningen och lampor ger en röd och magisk ton till tältet. Prinsessan Skymning blir en naturlig mittpunkt för leken. Stämningen blir mer och mer berusad, uppsluppen och spännande när ädlingarna avslöjar hemligheter och leker med världen.

Adriaan avslöjar för Jen att han förstörde sportens geometri vilket får henne att lämna Locus Hazael i vrede. Artemis avslöjar att hon aldrig gått in i en upplevelse hon ångrat, även de svåra har gett henne något - Och ingen har sårat henne och minskat hennes upptäckarlusta. Utom en - Men den valde hon inte själv.

Ifall de Gamla och de Nya gudarna kommer att gå till anfall för att få definera skapelsen kommer upp till diskussion. Abraham vägrar tro det och erbjuder sig att medla.

Det blir tydligt för Familia Luna att Janee, leksakernas ädling, har svårt för sin flickaktiga kropp som inte motsvarar hennes äkta ålder, speciellt efter att Jen använde sin sexighet fullt ut i sin entré.

Konsekvenserna blir djärvare och påverkar världsläget mer och mer. Trots att ädlingarna ger sig av i flera dagar så kommer de tillbaka inom några minuter - Tiden själv har lämnat Locus Hazael. Calvin Gold dras med i stämningen, men han drabbas mer och mer av smärtor och till slut kramper allteftersom festen fortgår.

Till slut så dräms tältfliken upp som om det vore en dörr, och likt en förgrymmad förälder som ertappar sina barn så står Furst Entropi där och kräver att få veta vad som pågår: Mänskligheten har gått in i en finanskris, och Excrucianskärvor har utnyttjat tillfället utan att tveka för att stjäla åt sig energin i hur saker och ting brukade vara, för att sticka med den.

Entropi skingrar ädlingarna för att de ska skynda åter till och ordna upp sina förläningar. Familia Luna skickar han för att stoppa skärvornas flykt, Fumiko väljer också att följa med.

Adriaan tar dem till skärvornas flyktvagn: En bankbyggnad, en kall och grå skyskrapa inredd i marmor, flyendes genom världsrymden, omgärdad av ett moln av rakbladsvassa eggar i utomvärldslig metall som skyddar den mot intrång. Så fort skärvorna inser att de är ädlingar så utbryter en vild strid med tre krigsskärvor och en strategskärva där mer och mer av byggnaden bryts smulas sönder och försvinner ut i intigheten. Ädlingarna möter hårt motstånd: Klaus och Fumiko kastas av byggnaden och tvingas fly, Adriaans vilja klipps av utav en förintande skära och Xerxes tar fruktansvärda skador. Under stridens gång anländer Beth, elektricitetens ädling, sårad efter att ha pressat sig genom det skärande molnet i form av en gnista. Hon är rasande och börjar bekämpa skärvorna med ren brutalitet, utan tanke på sin egen säkerhet.

Familia Luna använder upp alla sina resurser i denna strid, och krossar till slut samliga skärvor - Strategen exploderar i kokande syra vid sin tillintetgörelse, och delar den sönderfallande byggnaden i två.

Beth och Xerxes återbördar byggnaden och skärvornas immateriella byte. Furst Entropi tar sedan emot Familia Luna och avslöjar att vinet på Gyorgys fest var förgiftat av lömsk excruciankonst, vilket gjorde att ädlingarna berusade sig själva trots sina gudomliga gestalter. Familia Lunas uppdrag är nu att ta fram bevis för att Gyorgy eller hans bror Jesùs (Avvikelsernas ädling) är skyldiga. Ta fram alltså, inte kontrollera om det faktiskt ligger till så. Ädlingarna känner redan Lunas kalla fingrar runt sina hjärtan; Luna tolerar inte att integritet kompromissas med.

Xerxes begär att hans familia ska få vila upp i Cityback, där Ananda har teknologin för att läka deras kroppar snabbt. Furst Entropi beviljar hans önskan.

 

[Sodivra]

Del 16: Gammalt och nytt

I Cityback så vandrar Adriaan förbi en svärm TV-skärmar, just som Holländska morgonsoffan visar professor Ewoud, hans far, som uttalar sig om konst. "Vi måste förkasta de gamla konstidealen om figurativ och geometrisk konst - Den här finanskrisen visar hur den postmoderna världen är relativ, kaotisk..."

En nässelrit angriper hans kärlek till geometri, konst och hans far, och till och med hans bröder förlorar gudomlig kraft. När han hämtat sig så träffas Familia Luna och utlovar hämnd.

Adriaan börjar mobilisera de som skulle kunna finna och utnyttja Jens svagheter - (För att det är Jen, tävlingens ädling, som ligger bakom det här är uppenbart) Han talar med helvetets ädling Johanna och får bevittna hennes något främmande dagliga hygienritual.

Adriaan beger sig till Locus Junis för att tala med Janee, leksakernas ädling. (Jag vet, det finns för många J i min kampanj!) Han finner deras Locus omskapat sen Excrucianskärvans förödelse: Nu är det en enorm fabrik som vilar bland intighetens klippor, där de som dött i krig, sjukdom eller svält får lämna ifrån sig en liten livsgnista i leksaker som paketeras in väl och förvaras inför den avgörande striden med Excrucianerna.

Han möter Döden som nu erövrat sin personlighet igen, och blivit en kylig och elegant manifestation av alla plötsliga och oväntade faror som kan leda till omedelbar död, likt en trollkarl med näsdukar i ärmarna.

Janee är lätt att dra med i en hämndplan mot Jen, då Janee fortfarande känner agg och underlägsenhet gentemot Jen sen galenskapens fest.

Xerxes följer Johanna till helvetets infernaliska byråkrati, där de får veta att Rovdjurets ädling är på väg tillbaka till skapelsen. Johanna protesterar mot brottet mot Lucifers lagar, och hans tron avtäcks. Lucifer är inte där. Utan Lucifers styre så bestämmer sig Hemlingarnas Konung, Förräderiets ädling, Mona (ädling av sjöfart och avfall) och demonen Balzemon för att ge sig ut för att korrumpera Fåglarna, en uppgift utlovad till Johanna.

Johanna sänder ut sina bröder att hitta och återbörda Lucifer innan helvetet försvagar sig med inre strider och lämnar sig öppet för himmelens erövringar.

Klaus besöker Familia Amalis; Zahira, ädling av underjordiska varelser; Abraham, ädling av lyssnande och slutligen Kunskapens Ädling. Han fattar tycke för de tre, som erbjuder honom mat och underjordiska beskyddare, förklarar hur deras varelser skyddar människorna i hemlighet för mörkrets försök att driva människan till självdestruktivitet, framförallt i Israel-Palestina. Slutligen får han lära sig mycket av Kunskapens ädling, som dansar till upplysning. Amalis är den äldsta Ljusfursten, föddes när Eva åt av äpplet, och därmed syskon till Junis.

När Klaus ger sig av så får han en tunnellyssnare, ett litet djur han ska gömma under marken i Locus Junis för att det ska tjuvlyssna åt familia Amalis. I gengäld så kommer han också få dela informationen därifrån.

Avslutningsvis så ska Xerxes be Fumiko om ursäkt. Han överräcker ett vackert svärd som gåva, och de avtalar tid att träffas allihopa. Xerxes avslöjar också för Fumiko att helvetets ädlingar närmar sig för att pervertera hennes förläning, men han ska vilseleda och krossa deras försök.

Fumiko avslöjar för Klaus att hennes Imperator, ängeln Uriel berättade för henne vad skapelsens största hemlighet är: Ett nytt Eden, som änglarna bygger i jordens inre, och det är vägen till denna som Junis och Luna har fejdat om.

Familia Luna, Fumiko, Helen och Artemis möts på en mongolisk restaurang. Stämningen är faktiskt god, även om Artemis har svårt att hålla sig från att förföra Helen av ren nyfikenhet, tills dess att Skräckens Fyra Döttrar dyker upp och sabbar alltihopa på rent jävelskap. Xerxes svär hämnd.

 

[Sodivra]

Del 17: Fjärde åldern och en kyss

Adriaan bestämmer sig för att träffa Jen över en fika, där hon konfronterar honom.

"Vad har jag gjort egentligen? Varför har du bråkat med mig från första början?"

Adriaan får en tankeställare och blåser faktiskt av planerna på att nässla Jen. De bestämmer sig för att träffas igen om ett år, och kanske börja på ny kula om de kan lämna varandra i fred så länge.

I städernas hjärta, en tunnelbanestation med tunnelbanor till kroppspulsådrar så träffar Adriaan Ananda, Imperator över den Fjärde åldern. Adriaan frågar ut Ananda om den fjärde åldern: Den kommer vara oändlig, en oändlig mängd idéer och koncept kommer födas och skapas utan begränsningar och insnävande strukturer, snabbare än Excrucianerna kan förstöra dem, och då kommer kriget att vara vunnet. Den Fjärde Åldern kommer vara den sista åldern. Det största som står emot Den Fjärde Åldern är Furst Entropi, som skickade en man att bli kejsaren av Qin redan den första gången som fjärde åldern närmade sig, i de hundra skolornas era i gamla Kina.

I utbyte mot den här informationen så får Ananda Adriaan att lova att inte ingripa när den fjärde åldern närmar sig.

Familia Luna besöker sina grannar, Familia Junis, för att lägga upp planerna på en allians. Klaus planterar Tunnellyssnaren på vägen. Adriaan tar med en gåva i form av ihopvikbara plaststolar från en bensinmack. Harris uppskattar gåvan. Planerna går inte så långt dock, på grund av ideologiska skillnader.

Klaus får en audiens med Ananda, och det slutar med att även han lovar Ananda att inte ställa sig ivägen när den fjärde åldern närmar sig.

Tunnellyssnaren har gjort sitt arbete. Väl hemma så hör Klaus följande scen som tunnellyssnaren fångat i Locus Junis:

Ett gnisslande ljud som ädlingarna känner igen från en helfigursspegel i Janees kammare.
Janee utstöter en uppgiven suck.
Knackningar.
"Janee, hur går det för dig... Åhå." William Harris röst.
"Jag ser ut som ett barn"
"Jag tycker att du är perfekt precis som du är"
Ljudet av en kyss.

Ljudet enbart är dock inte nog för att avgöra om det rörde sig om en kyss på kinden från ett syskon till ett annat, eller en kyss från en älskare till en annan...