Jag har funderat en del kring det här med skicklighet och automatiskt lyckande. Conspiracy X har en metod för detta som är intressant.
Jag har ett system där slumpskalan inte är parallell med slumpskalan, av skälet att jag gärna ser att verkligt duktiga personer inte skall behöva slå överhuvudtaget för eventuellt misslyckas.
Jag har fn två mekanismer för detta; Dels så krävs en viss nivå i en färdighet för att man skall slippa slå för vardagliga saker generellt. Denna nivån är satt som "nivå två av fem".
Dessutom har jag "specialiseringar" som ger en rejäl bonus till färdighetsslag, ofta så kraftig att de skapar situationen att personen inte kan misslyckas i de situationer där den kan användas och inte stora avdrag förekommer. Detta medför att professorn som är expert på Chifferknäckning alltid kommer att lyckas med att knäcka "normalsvåra" chiffer (då FN+bonus > Svårighet, utan tärningarnas inblandning).
Men frågan är om detta är bra, "ödesmässigt" och spelmässigt?
Jag har ett system där slumpskalan inte är parallell med slumpskalan, av skälet att jag gärna ser att verkligt duktiga personer inte skall behöva slå överhuvudtaget för eventuellt misslyckas.
Jag har fn två mekanismer för detta; Dels så krävs en viss nivå i en färdighet för att man skall slippa slå för vardagliga saker generellt. Denna nivån är satt som "nivå två av fem".
Dessutom har jag "specialiseringar" som ger en rejäl bonus till färdighetsslag, ofta så kraftig att de skapar situationen att personen inte kan misslyckas i de situationer där den kan användas och inte stora avdrag förekommer. Detta medför att professorn som är expert på Chifferknäckning alltid kommer att lyckas med att knäcka "normalsvåra" chiffer (då FN+bonus > Svårighet, utan tärningarnas inblandning).
Men frågan är om detta är bra, "ödesmässigt" och spelmässigt?