Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Vi börjar med några ursäkter. Jag har inget bättre namn på krönikan. Jag har säkert fel ordning på vissa saker. Jag blev antagligen lite för konstnärlig. Och jag har inget namn på Lu-kaazh rollperson.
Men, spelet Noir har vi alltså gjort. I fredags. Jag spelade Dr. Pavel Crecek. Mina medspelare var Vimes med pastor Piotr Warbrowski och Dr. Frankenstein med mafioson Michail Dratchenkov. Spelledare var Vicotnik.
Pavel Crecek hade vaknat bara något utvilad tidigare på morgonen. Precis som alla andra mornar. Sedan sex månader. Huvudvärken vid midnatt såklart störde sömnen igen. Det goda Pavel hade att säga om huvudvärken var att den gjorde honom så utmattad att mardrömmarna inte plågad honom lika mycket.
Nå, denna dag var ändå speciell. Pavel mötte upp pastor Warbrowski på Metropolen för att förhöra sig om den gudstjänst han missat och fortsatte sedan kvällen med att försöka komma på ett sätt att utreda huvudvärken.
Varje dag, kl. 12 och 24, slår den till. Smärta i en halvtimme. Exakt. Sedan sex månader. Pavel hade vid dethär laget i princip slutat skriva ut smärtstillande; de hjälpte knappt och långvarigt bruk är inte bra. Värken var inte en sjukdom; den smittade inte och anfallen var alldeles för regelbunden.
Pastorn tycktes mycket disträ där på puben, som om han hade annat att tänka på. Pavel insåg dock tillslut på egenhand att det bara kunde röra sig om regelbundna utsläpp av någon farlig kemikalie eller så. Det var det enda som skulle kunna orsaka värken.
Insikten var inte lätt att nå. Mitt i kvällsmaten ungefär klampade tre soldater i full stridsmundering med gevären i händerna in på Metropolen. En av dem stegade fram mot bartendern, Michail, medan de andra väntade vid dörrn. Michail, en man som förövrigt skrämde Pavel på något obegripligt sätt, tycktes oberörd av frågorna soldaterna ställde. Men något var på gång. Poliser kan ju dyka upp ibland, men vad har militärer här att göra?
När soldaten så marscherade till båset där Pavel och pastorn satt var pastorn helt plötsligt skärpt igen. Soldaten frågade efter en Michail Dratchenkov, men pastorn var tydlig med att Dratchenkov inte synts till i kvarteret på flera veckor. Hela Metropolens klientel för kvällen upprepade pastorns historia i tur och ordning.
Pavel enades med pastorn att de under morgondagen skulle gå igenom Pavels dokumentation rörande huvudvärken innan de bröt upp. Väl hemma gick Pavel igenom sina journaler och anteckningar för att välja ut relevant delar samt stryka ut patienternas namn. Har man tystnadsplikt så har man. Därefter gick Pavel till sängen för att invänta nattens anfall.
Efter att ha redogjort med sin sekreterare vandrade i Pavel iväg på morgonen till pastorns lägenhet. Pavel mötte upp pastorn som själv var påväg dit, hans slitna utseende avslöjade att han spenderat natten i kyrkan. Återigen tycktes det finnas något som bekymmrade Piotr, men Pavel är inte den som lägger sig i sådant han inte förstår. Pastorn han bara precis bjuda på kaffet i allrumet som tjänade som församlingens informella mötesrum innan det knackade på dörren. Där stod ingen mindre än Michail Dratchenkov, som vanligt utan ett enda uttryck i ansiktet.
Dratchenkov hade tydligen kommit för att stanna och pastorn gjorde ingen ansats att köra iväg honom. Istället gick de två igenom upplägget för ett samtal pastorn skulle göra på bartenderns förfråga. Pavel uppfattade inte allt, men tydligen var det en överste som skulle ringas. Denne skulle höra en uppenbarligen uppdiktad historia om hur pastorn sett Dratchenkov stega bort från en telefonkiosk i området. Pavel kände hur bröstet hans började smärta och svepte kaffekoppen.
Därefter fick pastorn tid att gå igenom Pavels medtagna dossier. Dratchenkov gjorde ingen ansats att lämna lägenheten, tvärt om visade han sig milt intresserad och tillochmed hjälpsam. Huvudvärken började mycket riktigt för sex månader sedan, och bland de första som sökte hjälp för den hos Pavel var sju män som kom i två sällskap. Ingen av männen var tidigare patienter hos Pavel, märkligt
Pastorn tycktes märkligt förberedd på den informationen. Utan namnen, som ju Pavel struckit över, var det dock svårt att gå vidare. Dratchenkov påstod att huvudvärken var lokaliserad till området runt kyrkan och att man slapp den om man gick tillräckligt långt ifrån den, något som stärkte Pavel i hans tro om att det hela hade sitt ursprung i ett utsläpp.
Sällskapet enades om att mötas upp på Metropolen strax innan tolv. När huvudvärken började sätta in planerade de att vandra åt varsitt håll och försöka hålla reda på hur mycket det smärtade. Idén var att försöka lista ut varifrån utsläppen kom.
Innan dess han dock Pavel med en runda hem till praktiken. Sekreteraren visade sig ha ett gott minne, de sju männen hade tydligen varit aningen udda. Alla var klädda i kostym, något rätt ovanligt i området.
På Metropolen mötte Pavel så återigen upp pastorn och återgav informationen han nyss kommit över. Och återigen verkade pastorn inte ett dugg förvånad. Däremot kom pastorn med en idé för hur de skulle föra utredningen vidare. Kanske skulle en viss nyhetsuppläsare och journalist Piotr kände vara värd att kontakta.
Så blev det dags att vandra. Anfallet höll tiden, som vanligt, och sällskapet skiljdes åt. En knapp timma senare försökte de utvärdera sina upplevelser. Det visade sig att Dratchenkov hade rätt, huvudvärken lättade när man lämnade området. Men för att mer exakt lista ut vart den var som starkast skulle kräva fler vandringar.
Smärtan hade dock fått Pavel att tänka om. Det var nog värt att lätta lite på tysnadsplikten mot de sju patienterna och låta journalisten leta rätt på dem. Journalisten skulle ju inte sprida informationen vidare i onödan. Syftet var ju dessutom strikt vetenskapligt. Så Pavel ringde, och journalisten lovade att undersöka på huvudvärken och de sju männen.
Men, spelet Noir har vi alltså gjort. I fredags. Jag spelade Dr. Pavel Crecek. Mina medspelare var Vimes med pastor Piotr Warbrowski och Dr. Frankenstein med mafioson Michail Dratchenkov. Spelledare var Vicotnik.
Pavel Crecek hade vaknat bara något utvilad tidigare på morgonen. Precis som alla andra mornar. Sedan sex månader. Huvudvärken vid midnatt såklart störde sömnen igen. Det goda Pavel hade att säga om huvudvärken var att den gjorde honom så utmattad att mardrömmarna inte plågad honom lika mycket.
Nå, denna dag var ändå speciell. Pavel mötte upp pastor Warbrowski på Metropolen för att förhöra sig om den gudstjänst han missat och fortsatte sedan kvällen med att försöka komma på ett sätt att utreda huvudvärken.
Varje dag, kl. 12 och 24, slår den till. Smärta i en halvtimme. Exakt. Sedan sex månader. Pavel hade vid dethär laget i princip slutat skriva ut smärtstillande; de hjälpte knappt och långvarigt bruk är inte bra. Värken var inte en sjukdom; den smittade inte och anfallen var alldeles för regelbunden.
Pastorn tycktes mycket disträ där på puben, som om han hade annat att tänka på. Pavel insåg dock tillslut på egenhand att det bara kunde röra sig om regelbundna utsläpp av någon farlig kemikalie eller så. Det var det enda som skulle kunna orsaka värken.
Insikten var inte lätt att nå. Mitt i kvällsmaten ungefär klampade tre soldater i full stridsmundering med gevären i händerna in på Metropolen. En av dem stegade fram mot bartendern, Michail, medan de andra väntade vid dörrn. Michail, en man som förövrigt skrämde Pavel på något obegripligt sätt, tycktes oberörd av frågorna soldaterna ställde. Men något var på gång. Poliser kan ju dyka upp ibland, men vad har militärer här att göra?
När soldaten så marscherade till båset där Pavel och pastorn satt var pastorn helt plötsligt skärpt igen. Soldaten frågade efter en Michail Dratchenkov, men pastorn var tydlig med att Dratchenkov inte synts till i kvarteret på flera veckor. Hela Metropolens klientel för kvällen upprepade pastorns historia i tur och ordning.
Pavel enades med pastorn att de under morgondagen skulle gå igenom Pavels dokumentation rörande huvudvärken innan de bröt upp. Väl hemma gick Pavel igenom sina journaler och anteckningar för att välja ut relevant delar samt stryka ut patienternas namn. Har man tystnadsplikt så har man. Därefter gick Pavel till sängen för att invänta nattens anfall.
Efter att ha redogjort med sin sekreterare vandrade i Pavel iväg på morgonen till pastorns lägenhet. Pavel mötte upp pastorn som själv var påväg dit, hans slitna utseende avslöjade att han spenderat natten i kyrkan. Återigen tycktes det finnas något som bekymmrade Piotr, men Pavel är inte den som lägger sig i sådant han inte förstår. Pastorn han bara precis bjuda på kaffet i allrumet som tjänade som församlingens informella mötesrum innan det knackade på dörren. Där stod ingen mindre än Michail Dratchenkov, som vanligt utan ett enda uttryck i ansiktet.
Dratchenkov hade tydligen kommit för att stanna och pastorn gjorde ingen ansats att köra iväg honom. Istället gick de två igenom upplägget för ett samtal pastorn skulle göra på bartenderns förfråga. Pavel uppfattade inte allt, men tydligen var det en överste som skulle ringas. Denne skulle höra en uppenbarligen uppdiktad historia om hur pastorn sett Dratchenkov stega bort från en telefonkiosk i området. Pavel kände hur bröstet hans började smärta och svepte kaffekoppen.
Därefter fick pastorn tid att gå igenom Pavels medtagna dossier. Dratchenkov gjorde ingen ansats att lämna lägenheten, tvärt om visade han sig milt intresserad och tillochmed hjälpsam. Huvudvärken började mycket riktigt för sex månader sedan, och bland de första som sökte hjälp för den hos Pavel var sju män som kom i två sällskap. Ingen av männen var tidigare patienter hos Pavel, märkligt
Pastorn tycktes märkligt förberedd på den informationen. Utan namnen, som ju Pavel struckit över, var det dock svårt att gå vidare. Dratchenkov påstod att huvudvärken var lokaliserad till området runt kyrkan och att man slapp den om man gick tillräckligt långt ifrån den, något som stärkte Pavel i hans tro om att det hela hade sitt ursprung i ett utsläpp.
Sällskapet enades om att mötas upp på Metropolen strax innan tolv. När huvudvärken började sätta in planerade de att vandra åt varsitt håll och försöka hålla reda på hur mycket det smärtade. Idén var att försöka lista ut varifrån utsläppen kom.
Innan dess han dock Pavel med en runda hem till praktiken. Sekreteraren visade sig ha ett gott minne, de sju männen hade tydligen varit aningen udda. Alla var klädda i kostym, något rätt ovanligt i området.
På Metropolen mötte Pavel så återigen upp pastorn och återgav informationen han nyss kommit över. Och återigen verkade pastorn inte ett dugg förvånad. Däremot kom pastorn med en idé för hur de skulle föra utredningen vidare. Kanske skulle en viss nyhetsuppläsare och journalist Piotr kände vara värd att kontakta.
Så blev det dags att vandra. Anfallet höll tiden, som vanligt, och sällskapet skiljdes åt. En knapp timma senare försökte de utvärdera sina upplevelser. Det visade sig att Dratchenkov hade rätt, huvudvärken lättade när man lämnade området. Men för att mer exakt lista ut vart den var som starkast skulle kräva fler vandringar.
Smärtan hade dock fått Pavel att tänka om. Det var nog värt att lätta lite på tysnadsplikten mot de sju patienterna och låta journalisten leta rätt på dem. Journalisten skulle ju inte sprida informationen vidare i onödan. Syftet var ju dessutom strikt vetenskapligt. Så Pavel ringde, och journalisten lovade att undersöka på huvudvärken och de sju männen.